Rådets beslut 86/283/EEG av den 30 juni 1986 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 175, s. 1).

Frin den 1 mars 1990 tillämpas ridets beslut 91/482/EEG av den 25 juli 1991 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 263, s. 1). Enligt artikel 240.1 skall detta beslut gälla under en period av 10 är.

EGT L 179, s. 31.

EGT L 201, s. 15.

EGT L 102, s. 5.

EGT L 302, s. 1.

EGT L 197, s. 1. Från den 1 januari 1994 regleras dessa frigör av tullkodexen, se fotnot 6.

EGT L 175, s. 1. Från den 1 januari 1994 regleras dessa frågor av tuillkodexen, se fotnot 6.

EGT L 286, s. 1.

EGT L 352, s. 19.

Se fotnot 5.

Närmare bestämt åberopar de punkt 17 och följande punkter i dom av den 16 juli 1992 i mil C-343/90, Lourenço Dias (Rec. 1992, s. I-4673).

Enligt Pascoal och den nationella domstolen är, enligt portugisisk rätt, exportören ensam ansvarig för betalning av importtullar som slutligen har beräknats i efterhand, om hans förhållningssätt utgör en straffbar gärning, dock inte om importören har medverkat därtill på ett straffbart sätt. Den portugisiska regeringen anser däremot att exportören, enligt portugisisk rätt, endast är betalningsansvarig för importtullar om varorna tillhörde den som begick den straffbelagda gärningen. I alla andra fall, det vilt säga om varorna tillhörde personer som inte medverkade till den straffbelagda gärningen, är dessa personer endast betalningsansvariga för tullbeloppet. Den portugisiska regeringen anser därför att — fortfarande enligt portugisisk rätt — det är importören som är ensam ansvarig för betalning av hela tullbeloppet.

Mål 827/79 (Rcc. 1980, s. 3731).

Se artikel 9.1 och 9.2 a i direktiv 79/623 som har nämnts i fotnot 3, artikel 8.1 i förordning nr 2144/87 som har nämnts i fotnot 4 och artikel 233 i tullkodexen som har nämnts i fotnot 6.

Se fotnot 16.

Generaladvokat Claus Gulmann hävdade (punkt 29 in fine i sitt förslag till avgörande i mil C-12/92, Hyugen m. fl.) att importören naturligtvis miste vara medveten om att han löper en risk, om han ingår avul med en exportör utan att dessförinnan ha förvissat sig om att exportören är i besittning av sådana handlingar som visar varornas ursprung. Kan exportören i strid med sina förpliktelser ... inte presentera de nödvändiga handlingarna måste importören bara konsekvenserna härav i form av betalning av tull. I detta mal meddelades dom den 7 december 1993 (Rcc. 1993, s. I-6381).

Beträffande proportionalitctsprincipcn se t. ex. dom av den 11 juli 1989 i mil 265/87, Schrädcr (Rec. 1989, s. 2237), punkt 21, och domarna av den 4 juli 1996 i mil C-295/94, Hüpcdcn (REG 1996, s. I-3375), punkt 14, och i mål C-296/94, Pictsch (REG 1996, s. I-3409), punkt 15.

Dom av den 11 juli 1968 i mil 26/67, Danvin mot kommissionen (Rec. 1968, s. 463). Domstolen har i denna dom uttalat att det är fråga om obehörig vinst om någon lider skada i form av en förmögenhetsminskning motsvararande en obehörig vinst för någon annan.

Se fotnot 16 (punkt 8).

Förordning 3799/86 som redan nämnts i fotnot 10.

Se dom av den 18 januari 1996 i mål C-446/93, SEIM (REG 1996, s. I-73), punkt 48.

Se domen i målet SEIM (punkt 44). Se även dom av den 13 november 1984 i de förenade milen 98/83 och 230/83, Van Gend & Loos mot kommissionen (Rec. 1984, s. 3763), punkt 13. Dessutom är det värt att påpeka att domstolen i Van Gend & Loos mot kommissionen (punkt 20) och i dom av den 14 maj 1996 i de förenade milen C-153/94 och C-204/94, Faroe Seafood m. fl. (REG 1996, s. I-2465 angående uppbörd av importtullar i efterhand av tullmyndigheterna i Förenade kungariket för fiskvaror med ursprung i Färöarna har fastslagit (punkt 93) att gäldcnärcn inte kan grunda berättigade förväntningar avseende certifikatens giltighet pä att dessa inledningsvis har godtagits av tullmyndigheterna i en medlemsstat, eftersom den uppgift som dessa har inom ramen för det första godtagandet av deklarationerna inte pä nigot sätt utgör hinder för senare kontroller.

Se till exempel dom av den 16 juni 1993 i mål C-325/91, Frankrike mot kommissionen (Rec. 1993, s. I-3283), punkt 26. Se även dom av den 9 februari 1994, kommissionen mot Italien (Rec. 1994, s. I-393), punkt 17.

Domen har nämnts í fotnot 20 ovan. Malet rörde en begäran om förhandsavgörande frän Hof van Cassatie van Belgie angående en tolkning av det i Bryssel den 22 juli 1972 undertecknade och genom rådets förordning (EEG) 2836/72 av den 19 december 1972 (EGT L 300, 1972, s. 1) pä gemenskapens vägnar godkända och ingångna frihandelsavtalet mellan EEG och Österrike, särskilt protokoll nr 3 till delta avtal.

Rådets förordning (EEG) nr 802/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma definitionen av begreppet varors ursprung (EGT L 148, 1968, s. 1; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå). Denna förordning upphävdes dock genom förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodcx för gemenskapen som redan nämnts i fotnot 6. Vid det datum som exportlandets tullmyndigheter meddelade importlandets tullmyndigheter resultaten av kontrollen, var det emellertid artikel 25.3 i beslutet som gällde, och denna bestämmelse innehöll en möjlighet att hänskjuta alla eventuella tvister till kommittén för ursprungsfrågor.

Att den importerande medlemsstatens tullmyndigheter skal] bedöma resultaten av kontrollen för att kunna avgöra om det finns skäl att hänskjuta saken till kommittén för ursprungsfrågor är enligt min mening helt och hållet förenligt mea domstolens praxis enligt vilken skyldigheten att fastställa ursprunget för varor som kan komma i åtnjutande av en gynnsam behandling i tullhänsccndc i princip åvilar myndigheterna i exportstaten och inte tullmyndigheterna i importstaten, då de sistnämnda myndigheterna är skyldiga att godu certifikaten EUR.1 som tullmyndigheterna i exportsuten har utfärdat; se domarna av den 12 juli 1984 i mål 218/83, Les Rapides Savoyards (Rec. 1984, s. 3105), punkt 27, den 5 juli 1994 i mål C-432/92, Anastasiou m. fl. (Rec. 1994, s. I-3087), särskilt punkterna 38 och 39, och den i fotnot 27 ovan nämnda domen av den 14 maj 1996, Faroe Seafood (punkt 18—22). Min uppfattning innebär inte att tullmyndigheterna i importstaten får bortse från resultaten av kontrollen. De har endast möjlighet att analysera dem och, för det fall att de är av annan mening, hänskjuta saken till kommittén för ursprungsfrågor.

Se till exempel dom av den 18 oktober 1990 i de förenade mälen C-297/88 och C-197/89, Dzodzi (Rec. 1990, s. I-3763), punkt 39.

Se, bland andra, dom av den 16 juli 1992 i mål C-67/91, Asociación Española de Banca Privada m. fl. (Rec. 1992, s. I-4785), punkt 25—26.

Bolaget Pascoal har åberopat en portugisisk rättsprincip enligt vilken ett beslut i ett skatteärende måste motiveras på ett sådant sätt att den person som det är riktat till kan förstå skälen till varför det har tillkommit Det krävs således att resultaten av kontrollen innehåller en fullständig motivering som svarar mot denna rättsakt och inte endast ett enkelt beslut eller en slutsats.

I meddelandet anges dels att kontroller — som har utförts i samarbete med företrädare för kommissionen — har visat att vissa varu certifikat som har upprättats på formulär EUR.1 på Grönland inte uppfyller villkoren i bestämmelserna i bilaga 2, om uppnående av ursprungsstatus, till överenskommelsen med utomeuropeiska länder och territorier, dels att exportlandets tullmyndigheter ombad importlandets tullmyndigheter att tillse, att följande varucertifikat återkallas och ogiltigförklaras (min kursivering).

Den franska regeringen har anfört att det i punkt 14 (Resultaten av kontrollen) i det formulär till varucertifikat EUR.1 som finns i underbilaga 5 till bilaga 2 till beslutet räcker med att kryssa för den ruta som finns där för att ange om certifikatet EUR.1 uppfyller kraven på äkthet och riktighet. Den franska regeringen anser att det är möjligt att besvara en begäran om genomförande av kontroll i efterhand från tullmyndigheterna i importstaten till tullmyndigheterna i exportstaten. Jag anser dock inte att detta argument i sig är tillräckligt för att stödja uppfattningen att lagstiftaren har önskat att en kortfattad anmärkning/ett kortfattat meddelande från tullmyndigheterna i exportstaten är tillräckligt för att ge upphov till rättsverkningar utan att kräva en klar framställning av de omständigheter på vilka slutsatserna är grundade pä så sätt att den som berörs därav kan förbereda sitt försvar.

Det skulle för övrigt vara orimligt au kräva av tullmyndigheterna i exportlandet att dessa inte endast avgör om varan, i det förevarande fallet torsk, härrör från Grönland utan också att de fastställer dess exakta ursprung, eftersom fiske med de nutida ultramoderna metoderna kan äga rum överallt där det finns torsk av samma art som den grönländska torsken.

Se till exempel dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, kommissionen mot Lisrcstal m. fl. (REG 1996, s. I-5373), punkterna 21 och 30. Jämför även domarna av den 29 juni 1994 i mål C-135/92, Fiskano mot kommissionen (Ree. 1994, s. I-2885), punkt 39 och av den 12 februari 1992 i de förenade målen C-48/90 och C-66/90, Nederländerna m. fl. mot kommissionen (Rec. 1992, s. I-565), punkt 44.

Se dom av den 10 november 1993 i mål C-60/92, Otto (Rec. 1993, s. I-5683), punkt 14. Domstolen fasttlog att den ifrågavarande principen måste iakttas, det vill säga att de berörda personerna skall garanteras en rätt till försvar när de nationella myndigheterna i nationell rätt genomför regler för förfarandet för tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i fördraget.