<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-825/19</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62019CC0825</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:453">EU:C:2021:453</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>10</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>10</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Tanchev – Mål C‑825/19</HT></P><P><HT TYPE="SC">Beeren-, Wild-, Feinfrucht</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Evgeni Tanchev</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20210603">3 juni 2021</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: engelska</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑825/19</HT></P><P>Beeren-, Wild-, Feinfrucht GmbH</P><P>mot</P><P>Hauptzollamt Erfurt</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Thüringer Finanzgericht (Skattedomstolen i Thüringen, Tyskland))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Tullunion</KEYWORD><KEYWORD>Förordning (EU) nr 952/2013</KEYWORD><KEYWORD>Förfarandet för slutanvändning</KEYWORD><KEYWORD>Förnyelse av tillstånd med retroaktiv verkan</KEYWORD><KEYWORD>Tidsmässigt tillämpningsområde</KEYWORD><KEYWORD>Villkor</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Förevarande begäran om förhandsavgörande rör två separata frågeställningar. Den första frågeställningen avser tillämpningen i tiden av artikel 211 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den <DATE ISO="20131009">9 oktober 2013</DATE> om fastställande av en tullkodex för unionen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="269" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2013">EUT L 269, 2013, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> (nedan kallad tullkodexen). Den andra frågeställningen avser hur artikel 294.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den <DATE ISO="19930702">2 juli 1993</DATE> om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="253" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1993">EGT L 253, 1993, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> (nedan kallad tillämpningsförordningen) ska tolkas, om artikel 211 i förordning nr 952/2013 inte anses vara tillämplig i tiden (<HT TYPE="ITALIC">ratione temporis</HT>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen, Thüringer Finanzgericht (Skattedomstolen i Thüringen, Tyskland), har ställt fyra tolkningsfrågor till EU-domstolen. De första tre frågorna rör tillämpningen i tiden av artikel 211 i tullkodexen och den fjärde frågan rör tolkningen av artikel 294.2 i tillämpningsförordningen. På begäran av EU-domstolen kommer jag i det här förslaget till avgörande endast att pröva de tre första frågorna.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="2"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Förordning nr 952/2013</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Artikel 211 i tullkodexen har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>Tillstånd<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/> och där föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="211.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Ett tillstånd från tullmyndigheterna krävs i följande fall:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Användning av förfarandet… för slutanvändning.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>…</TXT></NP></ITEM></LIST><P>De villkor på vilka användningen av ett eller flera av de förfaranden som avses i första stycket, eller driften av anläggningar för lagring, tillåts ska anges i tillståndet.</P></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="211.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA><P>Tullmyndigheterna ska bevilja tillstånd med retroaktiv verkan i de fall samtliga följande förutsättningar är uppfyllda:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Det finns ett styrkt ekonomiskt behov.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Ansökan har inte samband med försök att handla bedrägligt.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>Sökanden har med stöd av bokföring eller registrerade uppgifter visat att</TXT><P><LIST TYPE="roman"><ITEM><NP><NO.P>i)</NO.P><TXT>samtliga av de villkor som uppställs i förfarandet har uppfyllts,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>ii)</NO.P><TXT>importvarorna, i de fall detta är lämpligt, kan identifieras för den aktuella perioden,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>iii)</NO.P><TXT>sådana uppgifter eller bokföringen möjliggör en kontroll av förfarandet.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>d)</NO.P><TXT>Alla formaliteter som är nödvändiga för att reglera varornas status kan iakttas, inbegripet att tulldeklarationen vid behov ogiltigförklaras.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>e)</NO.P><TXT>Inget tillstånd med retroaktiv verkan har beviljats sökanden inom tre år från den tidpunkt då ansökan godkändes.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>f)</NO.P><TXT>Det krävs inte någon prövning av [de] ekonomiska villkoren utom i de fall en ansökan avser förnyelse av tillstånd för samma slags verksamhet och varor.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>g)</NO.P><TXT>Ansökan avser inte drift av anläggningar för tullagring av varor.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>h)</NO.P><TXT>Om en ansökan avser förnyelse av ett tillstånd för samma slags verksamhet och varor ska ansökan lämnas in inom tre år från den dag det ursprungliga tillståndet upphörde att gälla.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>Tullmyndigheterna får bevilja ett tillstånd retroaktivt också om de varor som hänförts till ett tullförfarande inte längre var tillgängliga vid den tidpunkt då ansökan om ett sådant tillstånd godtogs.</P><?PAGE NO="3"?><P>…<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/></P></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Artikel 288 i tullkodexen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>I dess lydelse enligt rättelse till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den <DATE ISO="20131009">9 oktober 2013</DATE> om fastställande av en tullkodex för unionen (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="287" PAGE.FIRST="90" DATE.PUB="2013">EUT L 287, 2013, s. 90</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>Tillämpning<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/> och där föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="288.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Artiklarna [förteckning över artiklar som inte innefattar artikel 211] ska tillämpas från och med den <DATE ISO="20131030">30 oktober 2013</DATE>.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="288.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>De artiklar som inte anges i punkt 1 ska tillämpas från och med den <DATE ISO="20160501">1 maj 2016</DATE>.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Delegerad förordning (EU) 2015/2446</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Artikel 172 i delegerad förordning (EU) 2015/2446<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den <DATE ISO="20150728">28 juli 2015</DATE> om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="343" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2015">EUT L 343, 2015, s. 1</REF.DOC.OJ>) (nedan kallad den delegerade förordningen).</P></NOTE> har rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>Retroaktiv verkan<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/> och där föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="172.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Om tullmyndigheterna beviljar ett tillstånd med retroaktiv verkan i enlighet med artikel 211.2 i kodexen, ska tillståndet få verkan tidigast den dag då ansökan godtas.</ALINEA><ALINEA>…</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="172.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Om en ansökan avser förnyelse av ett tillstånd för samma slag av verksamhet och varor får ett tillstånd beviljas med retroaktiv verkan från den dag då det ursprungliga tillståndet upphörde att gälla.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>I artikel 256 i den delegerade förordningen föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>…</ALINEA><ALINEA>[Denna förordning] ska tillämpas från och med den <DATE ISO="20160501">1 maj 2016</DATE>.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund till det nationella målet, förfarande och tolkningsfrågorna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Bolaget Beeren-, Wild-, Feinfrucht GmbH (nedan kallat BWF eller bolaget) importerar, behandlar och säljer inlagd svamp i saltlag. BWF hade fram till den <DATE ISO="20121231">31 december 2012</DATE> ett giltigt tillstånd för import av sådan svamp från tredjeland för övergång till fri omsättning för särskild användning. BWF använde detta tillstånd vid upprepade tillfällen innan det löpte ut. Bolaget ansökte inte om förlängning av tillståndet. Detta berodde enligt beslutet om hänskjutande på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>okunnighet<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/> från bolagets sida. BWF fortsatte att importera svamp från tredjeland efter den <DATE ISO="20121231">31 december 2012</DATE> för övergång till fri omsättning och ansökte inte om förmånsbehandling för denna import. BWF betalade tull på importen enligt detta och kunde inte övervältra kostnaden på sina kunder.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>I samband med en revision hos BWF upptäcktes att bolagets importtillstånd hade löpt ut. Den <DATE ISO="20150109">9 januari 2015</DATE> ansökte bolaget om förlängning av det ursprungliga tillståndet (ett så kallat förnyat tillstånd) (<HT TYPE="ITALIC">Anschlussbewilligung</HT>). Hauptzollamt Erfurt (Huvudtullkontoret i Erfurt, Tyskland) (nedan kallad tullmyndigheten) beviljade den <DATE ISO="20150114">14 januari 2015</DATE> ett förnyat tillstånd med retroaktiv verkan från och med den <DATE ISO="20150109">9 januari 2015</DATE> (det vill säga från och med den dag då ansökan om förnyat tillstånd gavs in). Myndigheten avslog dock BWF:s ansökan om att den retroaktiva verkan skulle gälla från och med utgången av det tidigare tillståndet (det vill säga från och med den <DATE ISO="20130101">1 januari 2013</DATE>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>BWF ansökte på nytt om att det förnyade tillståndet skulle ges retroaktiv verkan från och med den <DATE ISO="20130101">1 januari 2013</DATE> och gjorde till stöd för ansökan gällande att bolagets ekonomiska situation var ansträngd på grund av en pågående omstrukturering. Tullmyndigheten avslog denna ansökan genom beslut av den <DATE ISO="20150513">13 maj 2015</DATE>. I skälen till beslutet anförde den att villkoren för att bevilja ett retroaktivt tillstånd enligt artikel 294.2 och/eller artikel 294.3 i tillämpningsförordningen inte var uppfyllda.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>BWF begärde omprövning av detta beslut. Tullmyndigheten fann i beslut av den <DATE ISO="20160406">6 april 2016</DATE> inte skäl att ändra det tidigare beslutet. BWF överklagade den <DATE ISO="20160503">3 maj 2016</DATE> omprövningsbeslutet till den hänskjutande domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>BWF gjorde till stöd för sitt överklagande gällande att beviljande av ett förnyat tillstånd med retroaktiv verkan ska anses regleras av artikel 211 i tullkodexen och inte av artikel 294 i tillämpningsförordningen, eftersom den förstnämnda bestämmelsen, i egenskap av handläggningsregel, ska tillämpas retroaktivt på ett anhängigt mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Tullmyndigheten fattade den <DATE ISO="20190321">21 mars 2019</DATE>, det vill säga medan det nationella målet var anhängigt, ett nytt beslut med stöd av artikel 294 i tillämpningsförordningen, som ersatte beslutet av den <DATE ISO="20150513">13 maj 2015</DATE> (i form av omprövningsbeslutet av den <DATE ISO="20160406">6 april 2016</DATE>), och avslog på nytt BWF:s ansökan om att det förnyade tillståndet skulle ges retroaktiv verkan från och med den <DATE ISO="20130101">1 januari 2013</DATE>. De skäl som angavs till beslutet av den <DATE ISO="20190321">21 mars 2019</DATE> var inte desamma som de som angetts i det tidigare beslutet. Det är det senare beslutet som är föremål för prövning i det nationella målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund har den hänskjutande domstolen beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>1.</NO.P><TXT>Ska artikel 211.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den <DATE ISO="20131009">9 oktober 2013</DATE> om fastställande av en tullkodex för unionen (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="269" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2013">EUT L 269, 2013, s. 1</REF.DOC.OJ>) (nedan kallad tullkodexen) tolkas på så sätt att den endast är tillämplig på sådana ansökningar om tillstånd med retroaktiv verkan där tillståndet skulle gälla från och med den <DATE ISO="20160501">1 maj 2016</DATE>?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Om fråga 1 besvaras nekande: Vad beträffar ansökningar om tillstånd med retroaktiv verkan där tillståndet skulle gälla före den <DATE ISO="20160501">1 maj 2016</DATE>, ska artikel 211 i tullkodexen tillämpas endast om ansökan om tillstånd med retroaktiv verkan visserligen gjordes innan den nya lagstiftningen trädde i kraft, men tullmyndigheten avslog sådana ansökningar för första gången efter den <DATE ISO="20160501">1 maj 2016</DATE>?</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="5"?><ITEM><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Om fråga 2 besvaras nekande: Ska artikel 211 i tullkodexen tillämpas på ansökningar om tillstånd med retroaktiv verkan där tillståndet skulle gälla före den <DATE ISO="20160501">1 maj 2016</DATE>, även om tullmyndigheten avslog sådana ansökningar både före den <DATE ISO="20160501">1 maj 2016</DATE> och efter detta datum (av andra skäl)?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Om frågorna 1 och 2 besvaras jakande och fråga 3 besvaras nekande: Ska artikel 294.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den <DATE ISO="19930702">2 juli 1993</DATE> om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2913/92 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="253" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1993">EGT L 253, 1993, s. 1</REF.DOC.OJ>) tolkas på så sätt</TXT><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>att ett tillstånd med retroaktiv verkan från den dag då det ursprungliga tillståndet upphörde att gälla, i den mening som avses i artikel 294.3 i tillämpningsförordningen, får beviljas för en retroaktiv period på högst ett år före den dag då ansökan gavs in och</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>att det även vid så kallat förnyat tillstånd enligt artikel 294.2 krävs att det finns ett dokumenterat ekonomiskt behov samt att ansökan inte har samband med försök till bedrägeri eller uppenbar vårdslöshet i den mening som avses i artikel 294.3?<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM></LIST></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Skriftliga yttranden har inkommit från BWF och Europeiska kommissionen. Muntlig förhandling har inte begärts och en sådan har inte heller hållits.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Inledande kommentarer</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt de tre första frågorna för att få klarhet i hur artikel 211.2 i tullkodexen ska tillämpas i tiden och särskilt huruvida denna bestämmelse av tidsmässiga skäl (<HT TYPE="ITALIC">ratione temporis</HT>) kan vara tillämplig på ett fall som det som är aktuellt i det nationella målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Det följer av domstolens fasta praxis att en ny rättsregel ska tillämpas från den tidpunkt då den rättsakt genom vilken den införs träder i kraft och att en sådan rättsregel är – även om den inte är tillämplig på rättsförhållanden som uppkommit och blivit slutligt etablerade innan den nya rättsakten trädde i kraft – tillämplig på framtida verkningar av sådana rättsförhållanden, liksom på nya rättsförhållanden.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150326">26 mars 2015</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Moravia Gas Storage</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑596/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:203">EU:C:2015:203</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Det följer även av fast rättspraxis att särskilt handläggningsregler i allmänhet anses vara tillämpliga på samtliga mål som är anhängiga vid tidpunkten för reglernas ikraftträdande, i motsats till materiella bestämmelser som vanligtvis inte anses avse rättsförhållanden som har etablerats innan bestämmelserna har trätt i kraft, såvida det inte av bestämmelsernas lydelse, syfte eller systematik klart framgår att de ska tillerkännas sådan verkan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19811112">12 november 1981</DATE>, <NAME.CASE>Meridionale Industria Salumi m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>212/80–217/80</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1981:270">EU:C:1981:270</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0009">9</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060223">23 februari 2006</DATE>, <NAME.CASE>Molenbergnatie</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑201/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:136">EU:C:2006:136</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>); dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20081211">11 december 2008</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Freistaat Sachsen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑334/07 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:709">EU:C:2008:709</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150326">26 mars 2015</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Moravia Gas Storage</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑596/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:203">EU:C:2015:203</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Domstolen slog i punkterna 11 och 12 i domen Meridionale Industria Salumi m.fl. vidare fast att handläggningsregler och materiella bestämmelser som utgör en oupplöslig helhet saknar retroaktiv verkan <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>såvida det inte finns tillräckligt tydliga uppgifter som leder till [den slutsatsen]<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Jag ska därför först behandla frågan huruvida artikel 211.2 i tullkodexen ska anses utgöra en materiell bestämmelse eller en handläggningsregel. Eftersom min bedömning av den frågan blir att artikel 211.2 i tullkodexen ska anses utgöra en materiell bestämmelse, ska jag därefter behandla frågan huruvida det av bestämmelsens lydelse, syfte eller systematik klart framgår att den ändå ska tillämpas retroaktivt.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Utgör artikel 211.2 i tullkodexen en materiell bestämmelse eller en handläggningsregel?</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har i sin begäran om förhandsavgörande angett att den anser att artikel 211 i tullkodexen i grunden utgör en handläggningsregel. Till stöd för denna uppfattning har den hänskjutande domstolen betonat bestämmelsens placering i tullkodexens struktur och det huvudsakliga innehållet i denna bestämmelse. BWF har också gjort gällande att artikel 211 i tullkodexen ska anses utgöra en handläggningsregel.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Jag delar inte denna bedömning.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Innehållet i artikel 211.2 i tullkodexen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>EU-domstolen ännu inte har tagit ställning till frågan huruvida artikel 211.2 i tullkodexen ska anses vara en materiell bestämmelse eller handläggningsregel eller huruvida denna bestämmelse ska tolkas på så sätt att den har retroaktiv verkan. Den har emellertid i flera mål behandlat skillnaden mellan materiella bestämmelser och handläggningsregler på tullrättens område. I dessa mål har domstolen oftast funnit att bestämmelser som är avgörande för frågan huruvida det föreligger en tullskuld (eller för storleken på denna) utgör <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>materiella bestämmelser<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/>, vilka vanligen inte ges retroaktiv tillämpning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>I dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060223">23 februari 2006</DATE>, <NAME.CASE>Molenbergnatie</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑201/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:136">EU:C:2006:136</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050908">8 september 2005</DATE>, <NAME.CASE>Beemsterboer coldstores Services</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑293/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:162">EU:C:2006:162</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), slog domstolen fast att bestämmelser som reglerar tullskulden i sig respektive bestämmelser som reglerar villkoren för att en gäldenär ska kunna undgå uppbörd av importtullar i efterhand skulle anses utgöra materiella bestämmelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>I domen Molenbergnatie fann domstolen således att artikel 221.1 och 221.2 i förordning nr 2913/92,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Rådets förordning av den <DATE ISO="19921012">12 oktober 1992</DATE> om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="302" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1992">EGT L 302, 1992, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4).</P></NOTE> där det angavs att gäldenären ska underrättas om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>tullbeloppet<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>, skulle anses utgöra rena handläggningsregler.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060223">23 februari 2006</DATE>, <NAME.CASE>Molenbergnatie</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑201/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:136">EU:C:2006:136</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Dessa bestämmelser reglerade inte frågan huruvida det föreligger en tullskuld.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Domstolen fann däremot att artikel 221.3 i tullkodexen utgjorde en bestämmelse <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>som reglerar tullskulden i sig<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Ibidem, punkt 39.</P></NOTE> I nämnda bestämmelse angavs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>underrättelse till gäldenären [inte] får ske<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> senare än tre år efter den dag då tullskulden uppkom. Enligt domstolen innebar detta att tullskulden blir <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>preskriberad och således [upphör]<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/> vid utgången av denna frist och den slog<?PAGE NO="7"?> därför fast att den bestämmelse i vilken denna regel föreskrevs skulle anses utgöra en materiell bestämmelse.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Ibidem, punkt 41.</P></NOTE> Artikel 221.3 i tullkodexen kunde inte som sådan tillämpas på återkrav en tullskuld som hade uppkommit före den <DATE ISO="19940101">1 januari 1994</DATE>, då denna bestämmelse trädde i kraft.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Ibidem, punkt 42. Se, för en kritisk syn på domstolens bedömning i domen Molenbergnatie, förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i de förenade målen Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb (<REF.DOC.ECR><NO.CASE>C‑278/07–C 280/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:521">EU:C:2008:521</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Kritiken i generaladvokat Sharpstons förslag till avgörande gällde emellertid frågan huruvida utgången av en preskriptionstid faktiskt medför att tullskulden upphör att existera (som domstolen slog fast i domen Molenbergnatie) och därmed huruvida preskriptionstiden faktiskt reglerade skulden i sig. Kritiken innebar inte ett ifrågasättande av bedömningen att en bestämmelse som reglerar skulden ska betraktas som en materiell bestämmelse.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>I domen Beemsterboer Coldstore Services slog domstolen fast att artikel 220.2 b i tullkodexen utgjorde en materiell bestämmelse, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>i den mån den reglerar de villkor som skall vara uppfyllda för att en gäldenär skall undgå uppbörd av importtullar i efterhand på grund av ett misstag från tullmyndigheternas sida<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060309">9 mars 2006</DATE>, <NAME.CASE>Beemsterboer Coldstores Services</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑293/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:162">EU:C:2006:162</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I sitt förslag till avgörande i nyss nämnda mål anförde generaladvokaten Kokott att artikel 220.2 b i tullkodexen hade ett materiellt innehåll, eftersom den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>tjänar till att klargöra frågan om en gäldenär skall betala eller inte betala ett tullbelopp som skall erläggas enligt lag (betalas i efterhand)<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Beemsterboer Coldstores Services</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑293/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:527">EU:C:2005:527</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>I domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Mitsui &amp; Co. Deutschland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:167">EU:C:2009:167</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) avstod domstolen från att uttryckligen kvalificera en bestämmelse som innebar att vissa prisjusteringar endast kunde beaktas om de hade gjorts inom 12 månader som en materiell bestämmelse (i motsats till en handläggningsregel). Istället fann domstolen att den aktuella bestämmelsen inte skulle tillämpas retroaktivt av det skälet att retroaktiv tillämpning av den nya, kortare perioden inom vilken prisjusteringar kunde beaktas skulle <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>[påverka] berättigade förväntningar<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090319">19 mars 2009</DATE>, <NAME.CASE>Mitsui &amp; Co. Deutschland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:167">EU:C:2009:167</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>)</P></NOTE> Generaladvokaten Mazák ansåg emellertid uttryckligen i sitt förslag till avgörande i det målet att den aktuella bestämmelsens materiella karaktär följde av att den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>[fastställde] villkoren för rätten att ändra transaktionsvärdet<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Punkt 47 i förslaget till avgörande.</P></NOTE> Det ska tilläggas att transaktionsvärdet i sin tur var avgörande för tullskuldens storlek.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Det är ändamålsenligt med en distinktion som grundar sig på huruvida de aktuella bestämmelserna är avgörande för frågan huruvida det föreligger en tullskuld eller för storleken på denna. Såsom kommissionen har påpekat i sitt yttrande kan nedsättning av eller befrielse från tull för identiska varor som importerats under samma tidsperiod och under samma faktiska omständigheter inte vara beroende av hur länge det administrativa förfarandet eller domstolsförfarandet har pågått. Samma typ av faktiska omständigheter, som uppkommer vid samma tidpunkt, bör ge upphov till samma tullskuld och behandlas enligt samma materiella bestämmelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Om detta resonemang tillämpas på de frågor som ställts av den hänskjutande domstolen, anser jag att artikel 211.2 i tullkodexen utgör en materiell bestämmelse.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>I den engelska språkversionen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Det kan konstateras att den franska språkversionen har en annan innebörd än den engelska: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>Les autorités douanières <HT TYPE="ITALIC">peuvent</HT> accorder une autorisation avec effet rétroactif …<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/> (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>Tullmyndigheterna <HT TYPE="ITALIC">får</HT> bevilja tillstånd…<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>) (min kursivering). Den bulgariska, danska, tyska, italienska, polska, slovakiska och svenska språkversionen förefaller alla överensstämma med den engelska versionen. Skillnaden är inte avgörande för bedömningen i det här förslaget till avgörande.</P></NOTE> av artikel 211.2 i tullkodexen anges att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>[t]ullmyndigheterna ska bevilja tillstånd med retroaktiv verkan<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> om samtliga villkor som räknas upp i bestämmelsen är uppfyllda. Eftersom BWF saknade ett sådant tillstånd för sin import av de aktuella varorna under perioden <DATE ISO="20130101">1 januari 2013</DATE>–<DATE ISO="20150108">8 januari 2015</DATE> uppkom skyldighet att betala tull vid importen av varorna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Om BWF emellertid beviljades ett tillstånd med retroaktiv verkan, antingen med stöd av artikel 211.2 i tullkodexen eller med stöd av artikel 294 i tillämpningsförordningen, skulle undantaget för slutanvändning gälla och BFW skulle kunna ansöka om återbetalning av erlagd tull.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Att samtliga villkor som räknas upp i artikel 211 i tullkodexen är uppfyllda är inte endast en förutsättning för att ett tillstånd med retroaktiv verkan ska kunna beviljas, utan denna omständighet innebär även – om man för ögonblicket bortser från den franska språkversionen av artikel 211.2 i tullkodexen – att tullmyndigheterna faktiskt är skyldiga att på begäran bevilja ett sådant tillstånd. Detta tillstånd är i sin tur avgörande för frågan huruvida det föreligger en tullskuld med avseende på importen av de aktuella varorna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Med hänvisning till den rättspraxis som det erinrats om i punkterna 22–26 ovan anser jag således att artikel 211.2 i tullkodexen ska anses utgöra en materiell bestämmelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>En närmare undersökning av de enskilda villkor som räknas upp i artikel 211.2 a–h i tullkodexen bekräftar denna bedömning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Enligt led a i artikel 211.2 i tullkodexen krävs att det finns ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>styrkt ekonomiskt behov<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> och enligt led b i bestämmelsen krävs att ansökan inte har samband med försök att handla bedrägligt. Varken förekomsten av ett ekonomiskt behov eller frånvaron av bedrägligt handlande avser procedurfrågor. Dessa villkor utgör snarare materiella villkor som måste vara uppfyllda för att ett tillstånd med retroaktiv verkan ska kunna beviljas. Även om det enligt nämnda led a krävs att det finns ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>styrkt<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> ekonomiskt behov, anges i bestämmelsen inget om procedurfrågorna kring hur detta behov ska styrkas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Enligt led c i artikel 211.2 i tullkodexen krävs att sökanden med stöd av bokföring eller registrerade uppgifter visar att samtliga av de villkor som uppställs i förfarandet är uppfyllda, att varorna, i förekommande fall, kan identifieras för den aktuella perioden och att bokföring eller registrerade uppgifter gör det möjligt att kontrollera förfarandet. Enligt led d krävs att alla formaliteter som är nödvändiga för att reglera varornas status kan iakttas och enligt led f krävs att det inte behövs någon prövning av ekonomiska villkoren. Även om de nyss nämnda leden i artikel 211.2 i tullkodexen rör procedurfrågor, anges ingenting om hur de krav som uppställs i dem ska uppfyllas eller om hur bevisningen ska läggas fram, utan de fastställer snarare villkoren för att bevilja ett tillstånd med retroaktiv verkan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>I led e i artikel 211.2 i tullkodexen uppställs villkoret att sökanden inte har beviljats något retroaktivt tillstånd inom tre år från det att ansökan godkändes. Enligt led g får ansökan inte avse drift av anläggningar för tullagring av varor och i led h anges att ansökningar avseende samma slags verksamhet och varor måste ges in inom tre år.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Alla dessa krav är enligt min mening antingen helt eller till övervägande del materiella villkor.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Placeringen av artikel 211.2 i tullkodexens struktur</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Artikel 211 ingår i kapitel 1, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>Allmänna bestämmelser<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>, i avdelning VII, med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>Särskilda förfaranden<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/>, i tullkodexen. Kapitel 1 innehåller artiklarna 210–225 i tullkodexen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Uppställningen av bestämmelserna i kapitel 1 följer allmänt ett mönster där en eller två bestämmelser som helt eller till övervägande del utgör materiella bestämmelser avseende tillstånd (artikel 211), avslutande av ett särskilt förfarande (artikel 215) eller befordran av varor (artikel 219) respektive vanliga former av hantering (artikel 220) följs av en artikel med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>Delegering av befogenheter<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>, som ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter som kompletterar vissa icke väsentliga delar av dessa bestämmelser (artiklarna 212, 216 och 221), och av en artikel med rubriken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>Tilldelning av genomförandebefogenheter<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/> (artiklarna 213, 217 och 222), som ålägger kommissionen att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>genom genomförandeakter specificera förfaranderegler<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/> avseende vissa av de materiella bestämmelserna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Det finns inga särskilda artiklar som ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter eller ålägger kommissionen att specificera förfaranderegler i anslutning till artikel 210, som rör tillämpningsområdet för särskilda förfaranden, till artikel 214, som rör bokföringskrav, eller till artikel 218, som rör om överföring av rättigheter och skyldigheter.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Jag anser således inte att tullkodexens struktur talar för att artikel 211.2 ska anses utgöra en handläggningsregel. Tvärtom är artikel 211.2 placerad på en plats i denna struktur, det vill säga kapitel 1 i avdelning VII, där man kan förvänta sig att hitta en materiell bestämmelse, och inte en handläggningsregel.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">C.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Kan artikel 211.2 ändå tillämpas retroaktivt?</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Materiella bestämmelser i unionsrätten kan undantagsvis tolkas så på så sätt att de avser rättsförhållanden som har etablerats innan bestämmelserna har trätt i kraft, om det av bestämmelsernas lydelse, syfte eller systematik klart framgår att de ska tillerkännas sådan verkan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060309">9 mars 2006</DATE>, <NAME.CASE>Beemsterboer Coldstore Services</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑293/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:162">EU:C:2006:162</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>I domen Beemsterboer Coldstore Services slog domstolen därvid fast att den nya, ändrade lydelsen av en materiell bestämmelse skulle anses avse rättsförhållanden som etablerats före dess ikraftträdande, eftersom den nya lydelsen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>huvudsakligen [utgjorde] en tolkning<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Ibidem, punkterna 22 och 23.</P></NOTE> Domstolen konstaterade att den nya lydelsen av den aktuella bestämmelsen hade till syfte att förbättra rättssäkerheten och att den stärkte skyddet för berättigade förväntningar hos de berörda ekonomiska aktörerna. Den slog därför fast att varken rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar utgjorde hinder för att den nya lydelsen skulle anses avse rättsförhållanden som etablerats före dess ikraftträdande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Ibidem, punkterna 25 och 26.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Genom artikel 221.2 i tullkodexen införs däremot ändringar i sak i förhållande till vad som gällde tidigare. I artikel 294 i tillämpningsförordningen användes visserligen en formulering med innebörden att tullmyndigheterna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>får utfärda tillstånd med retroaktiv verkan<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/>, men i artikel 221.2<?PAGE NO="10"?> i tullkodexen anges att tullmyndigheterna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>ska bevilja tillstånd med retroaktiv verkan<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/> om samtliga i bestämmelsen uppräknade villkor (som antingen helt eller till övervägande del är materiella) är uppfyllda. Det är uppenbart att detta inte enbart är en ändring av tolkningskaraktär.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Jag har inte funnit något i ingressen eller förarbetena som tyder på att unionslagstiftaren haft för avsikt att artikel 211.2 i tullkodexen ska kunna tillämpas retroaktivt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Det ska även påpekas att frågan som den hänskjutande domstolen vill få klarhet i är huruvida bestämmelserna om förfarandet för slutanvändning kan tillämpas retroaktivt. Tillstånd för förfarandet för slutanvändning kan endast beviljas på vissa villkor och det förfarandet utgör således ett undantag från de allmänna tullbestämmelserna. Eftersom bestämmelserna som reglerar förfarandet för slutanvändning utgör undantagsbestämmelser ska de tolkas restriktivt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Se, analogt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19991111">11 november 1999</DATE>, <NAME.CASE>Söhl &amp; Söhlke</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑48/98</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:548">EU:C:1999:548</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100729">29 juli 2010</DATE>, <NAME.CASE>Isaac International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑371/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:458">EU:C:2010:458</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100114">14 januari 2010</DATE>, <NAME.CASE>Terex Equipment m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑430/08 och C‑431/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:15">EU:C:2010:15</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Beviljande av ett tillstånd med retroaktiv verkan enligt artikel 211.2 i tullkodexen och artikel 172.1 i tillämpningsförordningen utgör också ett undantag från huvudregeln om beviljande av tillstånd, och vissa specifika villkor ska vara uppfyllda för att detta undantag ska vara tillämpligt. Beviljande av ett tillstånd med retroaktiv verkan från den dag då det ursprungliga tillståndet upphörde att gälla enligt artikel 211.2 h i tullkodexen och artikel 172.3 i tillämpningsförordningen utgör ytterligare ett undantag från de allmänna bestämmelserna om tillstånd med retroaktiv verkan, och ytterligare villkor ska vara uppfyllda för att det undantaget ska vara tillämpligt. Det är således inte motiverat att göra en extensiv tolkning av hur dessa bestämmelser ska tillämpas i tiden (<HT TYPE="ITALIC">ratione temporis</HT>).</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">D.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den andra och den tredje frågan</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Ett särskilt krav för att handläggningsregler ska kunna tillämpas på förhållanden som etablerats innan reglerna trädde i kraft är att målet är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>anhängigt<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/> vid tidpunkten för reglernas ikraftträdande. Med hänsyn till svaret på den första frågan saknas det skäl att besvara den andra och tredje frågan. Det är således inte nödvändigt att pröva frågan huruvida målet var <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>anhängigt<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/> vid den tidpunkt då artikel 211.2 i tullkodexen trädde i kraft (det vill säga den <DATE ISO="20160501">1 maj 2016</DATE>).</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Jag föreslår således att domstolen ska besvara de tre första tolkningsfrågorna enligt följande:</TXT><P>Artikel 211.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den <DATE ISO="20131009">9 oktober 2013</DATE> om fastställande av en tullkodex för unionen (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="269" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2013">EUT L 269, 2013, s. 1</REF.DOC.OJ>) (nedan kallad unionens tullkodex) tolkas på så sätt att den, i egenskap av materiell bestämmelse, endast är tillämplig på sådana ansökningar om tillstånd med retroaktiv verkan där tillståndet skulle gälla från och med den <DATE ISO="20160501">1 maj 2016</DATE>.</P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>