<TI><P>Förstainstansrättens bedömning</P></TI>45De omständigheter och argument som sökanden har lagt fram inom ramen för det administrativa förfarandet och upprepat i sina inlagor kan sammanfattas enligt följande:CIS har inte begått något fel eller ändrat verkställandet av stödet, utan har endast varit ett offer för Regione Sicilianas beteende.
CIS har genomfört åtgärd nr 1 och har uppgett för kommissionen att det har ingått flera åtaganden, bland annat avseende åtgärderna nr 3 och nr 5.
Kommissionen har inte beaktat de försäkringar som gavs under tillsynskommitténs möte den 15 december 1994, under vilket dess representant angav vilka åtgärder som kunde vidtas för att uppfylla villkoret för de åtaganden som skulle ha verkställts senast den 31 december 1994.
Kommissionen har inte tagit hänsyn till att det var på grund av dess vägran att förlänga den tidsfrist, som skulle ha gjort det möjligt att ingå bindande rättsliga och ekonomiska åtaganden, som de åtgärder som var planerade inom ramen för stödet inte kunde genomföras.
Likvidationen av CIS är alltså bara en direkt följd av att kommissionen inte förlängde denna tidsfrist, vilket nödvändigtvis innebar att det blev omöjligt att genomföra stödet.
Kommissionen har även frångått det ställningstagande som den antog i sin skrivelse av den 21 september 1995, i vilken den anmodade CIS att ange beloppet på de verkställda utgifterna så att den kunde fastställa storleken på ERUF:s deltagande.
46Förstainstansrätten vill påpeka att avsaknad av, eller bristfällig, motivering innebär ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter i den mening som avses i artikel 230 EG och utgör tvingande rätt, som gemenskapsdomstolarna skall pröva ex officio (domstolens dom av den 20 februari 1997 i mål C-166/95 P, kommissionen mot Daffix, REG 1997, s. I-983, punkt 24, och av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink's France, REG 1998, s. I-1719, punkt 67, samt förstainstansrättens dom av den 21 mars 2001 i mål T-206/99, Métropole télévision mot kommissionen, REG 2001, s. II-1057, punkt 43).47Förstainstansrätten vill även erinra om att det följer av fast rättspraxis att det av motiveringen av ett individuellt beslut som går en enskild emot klart och tydligt skall framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt (domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Sytraval och Brink's France, punkt 63, och Métropole television mot kommissionen, punkt 44).48I förevarande fall sägs det inte något i beslutet om de olika omständigheter och argument som har nämnts ovan, och som särskilt rör frågan huruvida sådana omständigheter kan eller inte kan motivera att de utgifter som har verkställts av CIS innan stödet upphävdes skall ersättas, och detta trots att svaret på denna fråga är nödvändigt för att förstainstansrätten skall kunna kontrollera huruvida det omtvistade beslutet är välgrundat eller ej.49Beträffande den del som avser utförande av projektet, påpekas nämligen i det omtvistade beslutet endast att stödmottagaren trädde i likvidation den 20 oktober 1995 (skäl 6), att slutredovisningen avseende utgifterna samt tillhörande handlingar ingavs till kommissionen och att de utgifter som hade deklarerats av stödmottagaren uppgick till 711584000 ITL, varav 688505743 ITL förklarades vara godtagbara efter den kontroll som gjorts av myndigheterna i Regione Siciliana (skäl 7).50I den del som avser den berörda medlemsstatens reaktion i det omtvistade beslutet anges följande (skäl 10):Genom skrivelse av den 11 mars 2002 ... översände de italienska myndigheterna den begärda kompletterande informationen, vilken hade förberetts av [CIS] likvidator. I denna information bekräftades följande:
De rapporterade utgifterna uppgick till 711584000 ITL och de som hade förklarats vara godtagbara, efter bestyrkandet av myndigheterna i Regione Siciliana, uppgick till 688505743 ITL.
Åtgärderna avseende det globala stödet hade endast omfattat åtgärd nr 1 Strukturering av ett informationscentrum.
Rätten till betalning grundades på förutsättningen att bristen på genomförande av det fastställda målet inte berodde på CIS handlingar (eller passivitet), utan på att avtalet mellan Regione Siciliana och stödmottagaren ingicks sent, och att Regione Sicilianas medfinansiering följaktligen gjordes för sent.
51Inom ramen för den del som avser Kommissionens bedömning anges endast följande i det omtvistade beslutet (skäl 12):...
Syftet med det globala stödet, som är att genomföra de åtgärder som beskrivs i artikel 5 i avtalet [mellan CIS och kommissionen], har inte uppnåtts, med beaktande av att av de sju åtgärder som anges i denna artikel har endast åtgärd nr 1, Strukturering av informationscentr[e]t CIS genomförts.
De argument som CIS har framhållit motiverar inte heller att de rapporterade utgifterna avseende åtgärden strukturering av informationscentr[e]t CIS skall beaktas. De skäl som har lagts fram för att förklara varför det globala stödet inte lyckades, och som avser de italienska myndigheternas sena medfinansiering, kan inte ligga till grund för begäran om gemenskapsbidrag eftersom stödet beviljades för att genomföra de åtgärder som anges i avtalet [mellan CIS och kommissionen]. Det globala stödet var avsett för ett informationscentrums verksamhet. Detta centrum har emellertid aldrig bedrivit någon verksamhet och trädde i likvidation efter att ha genomfört endast en av de sju åtgärder som angavs i avtalet [mellan CIS och kommissionen]. Följaktligen motiverar den omständigheten att avtalet [mellan CIS och kommissionen] inte har respekterats, att det stöd som har beviljats i form av ett globalt stöd upphävs och att det förskott som har utbetalats skall återbetalas.
52I det omtvistade beslutet nämns inte de händelser som hade inträffat mellan den 2 september 1993, då avtalet mellan CIS och kommissionen undertecknades, och den 20 oktober 1995, då CIS trädde i likvidation.53För det första görs i det omtvistade beslutet inte någon hänvisning till den första begäran om förlängning av fristen som CIS hade gett in till kommissionen den 12 november 1993 och kommissionens beslut att till den 31 december 1994 förlänga den frist som hade beviljats för ingående av de ekonomiska åtaganden som anges i artikel 3 första stycket i beslutet om godkännande.54För det andra nämns inte i det omtvistade beslutet kommissionens vägran att bevilja den andra förlängning som Regione Siciliana hade begärt, vilken automatiskt ledde till att CIS hindrades från att genomföra stödet. Kommissionen har inte hittat dessa två handlingar, vilket den meddelade förstainstansrätten när den anmodades att förete sagda handlingar. Emellertid vill förstainstansrätten i förbigående nämna att kommissionen, enligt artikel 3 andra stycket i beslutet om godkännande, gavs möjlighet att förlänga dessa frister om det var motiverat med beaktande av den information som hade getts in.55För det tredje nämns inte kommissionens skrivelse till CIS av den 21 september 1995 i det omtvistade beslutet, även om CIS i denna skrivelse informerades om att den andra begäran om förlängning av tidsfristerna för de ekonomiska åtagandena inte kan beviljas av kommissionen då det saknas giltiga beslut om åtaganden vad beträffar de stödmottagande företagen. Det skäl som åberopas i denna skrivelse strider alltså mot det ställningstagande som uttrycktes under det möte som den 15 december 1994 hölls av tillsynskommittén för projektet i Palermo i närvaro av representanter från CIS, en tjänsteman från GD Regionalpolitik vid kommissionen och tjänstemän från Regione Siciliana, då frågan om de åtaganden som skulle verkställas före den 31 december 1994 väcktes. Enligt den redogörelse för detta möte som återfinns i CIS synpunkter på beslutet att inleda förfarandet i artikel 24 i förordning nr 4253/88, vilka ingavs till kommissionen den 11 mars 2002 och som kommissionen inte har bestridit, uttalade kommissionens tjänsteman följande: Vad gäller det särskilda fallet CIS skulle det kunna anses att det beslut genom vilket CIS styrelse godkände projekten för genomförande av åtgärder och det samlade åtagandet att genomföra projektet i enlighet med vad som hade planerats omfattas av begreppet åtaganden som skall ingås senast den 31 december 1994. Det var alltså för att anpassa sig till denna tolkning som CIS styrelse den 20 december 1994 antog flera beslut rörande genomförande av projektet, som bland annat avsåg åtgärd nr 3 (Tillhandahållande av en avancerad informationstjänst för företagen), för vilken de nödvändiga databaserna och personalresurserna hade identifierats, och åtgärd nr 5 (Användning av externa kontor), för vilken det hade vidtagits genomförbarhetsstudier.56I detta hänseende påstås emellertid i det omtvistade beslutet att endast åtgärd nr 1 (Strukturering av informationscentrumet) hade genomförts. I beslutet tas inte ställning till de argument som hade lagts fram av CIS i den ovannämnda skrivelsen av den 11 mars 2002 avseende genomförandet av åtgärderna nr 3 och nr 5, vilka hade framförts redan innan kommissionen vägrade att bevilja den andra förlängningen av tidsfristerna.57För det fjärde nämns inte i det omtvistade beslutet kommissionens skrivelse till CIS av den 21 september 1995 varigenom CIS anmodades att så snart som möjligt [informera kommissionen om] beloppet på [sina] åtaganden för att kunna fastställa beloppet på [kommissionens] åtaganden. Av denna begäran kan den slutsatsen rimligen dras att kommissionen alltså hade accepterat att ersätta en del av de utgifter som CIS hade verkställt för genomförande av stödet.58Vidare beaktas inte i det omtvistade beslutet, i vilket dock upphävandet av stödet och vägran att bevilja ersättningen i fråga grundas på att inte samtliga de åtgärder som anges i artikel 5 i avtalet mellan CIS och kommissionen hade genomförts, den möjlighet som ges i artikel 14 i detta avtal, i vilken det föreskrivs att kommissionen, för det fall mellanledet gör sig skyldigt till allvarliga förseelser, kan upphäva de åtaganden som har ingåtts med stöd av avtalet varvid mellanledet [emellertid] skall tillerkännas de belopp som har förfallit och som avser de åtaganden som har ingåtts och de verksamheter som har utförts för att verkställa det globala stödet fram till det datum då uppsägningen delges. Om de utgifter som har verkställts för att genomföra det globala stödet kan ersättas när mellanledet har gjort sig skyldigt till allvarliga förseelser, är det svårt att förstå varför sådana utgifter inte skulle kunna ersättas i fall då sökanden inte har gjort sig skyldig till sådana förseelser.59Av vad ovan anförts följer att det omtvistade beslutet är behäftat med sådana brister i motiveringen att förstainstansrätten inte kan utöva sin prövningsrätt. Förstainstansrätten kan särskilt inte bedöma det omtvistade beslutets lagenlighet med avseende på proportionalitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar.60Det omtvistade beslutet skall följaktligen ogiltigförklaras på grund av att kommissionen har åsidosatt den motiveringsskyldighet som åligger den enligt artikel 253 EG. Det omtvistade beslutet är nämligen inte tillräckligt motiverat avseende frågan om ersättningen av ERUF:s andel vad gäller de utgifter som har erlagts av CIS inom ramen för stödet för ett bestyrkt belopp uppgående till 688505743 ITL.