<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-634/18</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62018CC0634</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:29">EU:C:2020:29</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>16</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>16</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston – Mål C‑634/18</HT></P><P><HT TYPE="SC">Prokuratura Rejonowa w Słupsku</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Eleanor Sharpston</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20200122">22 januari 2020</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑634/18</HT></P><P>Prokuratura Rejonowa w Słupsku</P><P>mot</P><P>JI</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy w Słupsku (Distriktsdomstolen i Słupsk, Polen))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Straffrättsligt samarbete</KEYWORD><KEYWORD>Rambeslut 2004/757/RIF</KEYWORD><KEYWORD>Minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel</KEYWORD><KEYWORD>Räckvidd</KEYWORD><KEYWORD>Artiklarna 2.1 c och 4.2 a</KEYWORD><KEYWORD>Privat konsumtion</KEYWORD><KEYWORD>Stor mängd narkotika</KEYWORD><KEYWORD>Den straffrättsliga legalitetsprincipen</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Nullum crimen nulla poena sine lege scripta, praevia, certa et stricta</HT>. Även om ordalydelsen i detta talesätt ger uttryck för en klar och tydlig regel och den grundläggande principen att brott och straff ska vara lagstadgade, fortsätter den icke desto mindre att kräva tolkning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Se, exempelvis, mitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>IK (Verkställighet av en kompletterande påföljd)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑551/18 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:890">EU:C:2018:890</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Se även förslag till avgörande av min högt värderade, numera bortgångne kollega generaladvokaten Bot i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>M.A.S. och M.B.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑42/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:564">EU:C:2017:564</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0074">74</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), där han erinrade om att den straffrättsliga legalitetsprincipen utgör en av de väsentliga principerna i den moderna straffrätten och uppställdes särskilt av den italienska straffrättsspecialisten Cesare Beccaria, som i sin berömda avhandling <HT TYPE="ITALIC">Om brotten och straffen</HT> (1764) hänvisade till Montesquieus skrifter (<HT TYPE="ITALIC">Om lagarnas anda</HT> (bok XI, kapitel VI, om Englands författning), 1748).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>I förevarande mål vill den hänskjutande domstolen, Sąd Rejonowy w Słupsku – XIV Wydział Karny (Distriktsdomstolen i Słupsk – XIV:e brottmålsavdelningen, Polen), få vägledning om tolkningen av rådets rambeslut 2004/757/RIF av den <DATE ISO="20041025">25 oktober 2004</DATE> om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="335" PAGE.FIRST="8" DATE.PUB="2004">EUT L 335, 2004, s. 8</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> Den vill få klarhet i huruvida en situation enligt nationell rätt, i vilken begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/>, vilket är rekvisit för ett grovt brott enligt artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757, inte definieras i nationell lagstiftning utan definieras av de nationella domstolarna från fall till fall, är förenlig med rambeslutet och den straffrättsliga legalitetsprincipen. För att besvara denna fråga måste EU-domstolen först avgöra huruvida den är behörig att besvara tolkningsfrågor i ett mål som avser innehav av narkotika för privat konsumtion, vilket är en situation som enligt artikel 2.2 i rambeslutet inte omfattas av rambeslutets tillämpningsområde, och huruvida Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan)<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P><REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="303" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2007">EUT C 303, 2007, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> är tillämplig i detta fall.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="2"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>I artikel 7.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den <DATE ISO="19501104">4 november 1950</DATE> (nedan kallad Europakonventionen), föreskrivs följande: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks.<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Fördraget om Europeiska unionen</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>I artikel 31.1 e i fördraget om Europeiska unionen föreskrivs, i den lydelse som var tillämplig när rambeslut 2004/757 antogs, att de gemensamma insatserna rörande straffrättsligt samarbete ska omfatta <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>gradvisa beslut om åtgärder som fastställer minimiregler avseende brottsrekvisit och påföljder på områdena organiserad brottslighet, terrorism och olaglig narkotikahandel<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/>. I artikel 34.2 b i fördraget ges rådet därför befogenhet att, genom enhälligt beslut på initiativ av en medlemsstat eller Europeiska kommissionen, fatta rambeslut <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. Rambesluten skall vara bindande för medlemsstaterna när det gäller de resultat som skall uppnås men skall överlåta åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt; de skall inte ha direkt effekt.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Stadgan</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I artikel 49 i stadgan, som speglar och utvidgar artikel 7.1 i Europakonventionen, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="049.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde en lagöverträdelse enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks. Om efter lagöverträdelsens begående ny lag stiftas som föreskriver ett lindrigare straff ska detta tillämpas.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="049.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Denna artikel ska inte hindra lagföring och bestraffning av den som har gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks var brottslig enligt de allmänna principer som erkänns av alla nationer.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Enligt artikel 51.1 i stadgan riktar sig dess bestämmelser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>till unionens institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>. I artikel 52.3 föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>[i] den mån som denna stadga omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av [Europakonventionen] ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. …<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="3"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Rambeslut 2004/757</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>I skälen i rambeslut 2004/757 anges följande: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>Den olagliga narkotikahandeln utgör ett hot mot unionsmedborgarnas hälsa, säkerhet och livskvalitet samt mot medlemsstaternas lagliga ekonomi, stabilitet och säkerhet.<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Skäl 1.</P></NOTE> <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>Det är nödvändigt att anta minimiregler för brottsrekvisit för olaga handel med narkotika och prekursorer, vilket möjliggör en samlad insats på unionsnivå i kampen mot denna handel.<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Skäl 3.</P></NOTE> Unionens insatser bör inriktas på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>de allvarligaste typerna av narkotikabrott. Att vissa typer av företeelser som rör privat konsumtion utesluts från [räckvidden för rambeslut 2004/757] utgör inte något ställningstagande från rådet angående hur medlemsstaterna bör behandla sådana fall i sin nationella lagstiftning<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Skäl 4.</P></NOTE> <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>De påföljder som medlemsstaterna skall föreskriva bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande, och de bör omfatta frihetsstraff. När påföljdsnivån skall fastställas bör hänsyn tas till sådana faktiska omständigheter som vilka mängder och vilken typ av narkotika som är föremål för den olagliga handeln och huruvida brottet begåtts inom ramen för en kriminell organisation.<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Skäl 5.</P></NOTE> <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>Hur effektiva de ansträngningar som vidtas för att bekämpa olaglig narkotikahandel blir, beror i huvudsak på hur nationella åtgärder harmoniseras vid genomförandet av detta rambeslut.<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Skäl 9.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>I artikel 2 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="002.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att följande handlingar beläggs med straff när de begås uppsåtligen och orättmätigt:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Framställning, tillverkning, extraktion, beredning, erbjudande, utbjudande till försäljning, distribution, försäljning, överlåtelse av varje slag, förmedling, försändelse, transitering, transport, import eller export av narkotika.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Odling av opiumvallmo, kokabuske eller cannabisväxt.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>Innehav eller köp av narkotika i något av de syften som anges under led a.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>d)</NO.P><TXT>Tillverkning, transport eller distribution av prekursorer, där den som ägnar sig åt detta är medveten om att prekursorerna skall användas i eller för olaglig framställning eller tillverkning av narkotika.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="002.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>De handlingar som avses i punkt 1 skall inte ingå i detta rambesluts tillämpningsområde, om gärningsmännen har handlat endast i syftet deras egen privata konsumtion så som den definieras i nationell lagstiftning.<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>I artikel 4 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="004.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de brott som definieras i artiklarna 2 och 3 beläggs med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder.</ALINEA><ALINEA>Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de brott som avses i artikel 2 beläggs med straffrättsliga påföljder med ett maximalt frihetsstraff på minst ett till tre års fängelse.</ALINEA></PARAG><?PAGE NO="4"?><PARAG IDENTIFIER="004.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA><P>Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att de brott som avses i artikel 2.1 a, b och c beläggs med straffrättsliga påföljder med ett maximalt frihetsstraff på minst fem till tio års fängelse i samtliga de fall då följande omständigheter föreligger:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Brottet avser stor mängd narkotika.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/></P></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Nationell lagstiftning</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>I artikel 62 i Ustawa z dnia 29 lipca 2005 roku o przeciwdziałaniu narkomanii (lag av den <DATE ISO="20050729">29 juli 2005</DATE> om bekämpning av narkotikamissbruk) (nedan kallad lagen om bekämpning av narkotikamissbruk) föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="062.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Den som i strid med bestämmelserna i denna lag innehar narkotika eller psykotropa ämnen döms till fängelse i högst tre år.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="062.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Om det brott som anges i punkt 1 avser en betydande mängd narkotika eller psykotropa ämnen döms gärningsmannen till fängelse i lägst ett och högst tio år.<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Bakgrund, förfarandet och tolkningsfrågorna</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Prokuratura Rejonowa w Słupsku (Distriktsåklagarmyndigheten, Słupsk, Polen) (nedan kallad Prokuratura) har väckt åtal mot JI för bland annat i) innehav den <DATE ISO="20161107">7 november 2016</DATE> av en betydande mängd psykotropa ämnen i form av amfetaminer med en sammanlagd nettovikt på 10,73 gram och narkotika i form av marijuana med en sammanlagd vikt på 16,07 gram, vilket utgör ett brott enligt artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk, och ii) innehav den <DATE ISO="20161128">28 november 2016</DATE> av narkotika i form av marijuana med en nettovikt på 2,00 gram och psykotropa ämnen i form av amfetaminer med en nettovikt på 0,49 gram, vilket utgör ett brott enligt artikel 62.1 i samma lag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Det är utrett att JI innehade drogerna för eget bruk. Under det straffrättsliga förfarandet till följd av ovannämnda faktiska omständigheter förklarade JI sig skyldig till samtliga brott som han anklagats för.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Sąd Rejonowy w Słupsku – XIV Wydział Karny (Distriktsdomstolen i Słupsk – XIV:e brottmålsavdelningen) har påpekat att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> inte definieras i rambeslut 2004/757. I den nationella lagstiftningen definieras inte heller vad som avses med begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>en betydande mängd<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/> narkotika, vilket återfinns i artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk. Den hänskjutande domstolen har förklarat att man har försökt fylla denna lucka genom att i rättspraxis fastställa en rad kriterier för att avgöra huruvida en mängd narkotika är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>betydande<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>inte betydande<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>normal<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>. Dessa kriterier är vikt (gram, kilogram, ton, antalet portioner), typ av narkotika (indelning i <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>tunga<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/> och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>lätta<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> droger) och avsedd användning (för försäljning, för eget bruk). Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>betydande mängd<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> narkotika är emellertid fortfarande vagt och definieras olika av olika nationella domstolar. Den hänskjutande domstolen har tillhandahållit flera exempel på olika tolkningar av begreppet i nationell rättspraxis.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Se vidare punkt 76 nedan samt fotnoterna 45 och 46 nedan.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen är mot denna bakgrund tveksam till huruvida nämnda rättspraxis är förenlig med den straffrättsliga legalitetsprincipen, vilken föreskrivs i artikel 7 i Europakonventionen. Den har också påpekat att den omständigheten att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> inte har definierats på unionsnivå, och att det uppenbart har överlåtits på medlemsstaterna att definiera detta begrepp, kan leda till att unionsmedborgarna behandlas olika beroende på i vilken medlemsstat de är bosatta.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har uppgett att dessa frågor tidigare har behandlats av Trybunał Konstytucyjny (Konstitutionsdomstolen, Polen), vilken i en dom av den <DATE ISO="20120214">14 februari 2012</DATE> fastslog att vad gäller brottsrekvisitet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>en betydande mängd<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/> av ett ämne är artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk förenlig med den polska konstitutionen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund har den hänskjutande domstolen ställt följande frågor till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>1)</NO.P><TXT>Ska unionsbestämmelsen i artikel 4.2 a jämförd med artikel 2.1 c i rådets rambeslut 2004/757 tolkas så, att den bestämmelsen inte utgör hinder för att en tolkning görs av rekvisitet <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>betydande mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="2019" ID="QE0027"/> varje gång inom ramen för nationell domstols individuella prövning, varvid det vid denna prövning inte krävs att man tillämpar någon form av objektivt kriterium och varvid det i synnerhet inte krävs att man fastställer att gärningsmannen innehar narkotika för att begå de gärningar som omfattas av bestämmelsen i artikel 4.2 a i nämnda rambeslut, det vill säga framställning, erbjudande, utbjudande till försäljning, distribution, förmedling eller överlåtelse av varje slag?</TXT></NP></ITEM></LIST><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Är de åtgärder för domstolsskydd som är nödvändiga för att säkerställa den ändamålsenliga verkan och effektiviteten hos unionsbestämmelserna i rambeslut 2004/757, särskilt i artikel 4.2 a jämförd med artikel 2.1 c i rambeslutet – mot bakgrund av att [lagen om bekämpning av narkotikamissbruk] inte innehåller någon tydlig formulering av vad som avses med <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>betydande mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="2019" ID="QE0028"/>, utan överlämnar åt den domstolssammansättning som dömer i det konkreta målet uppgiften att tolka det rekvisitet inom ramen för domstolens utrymme för eget skön – tillräckliga för att säkerställa att polska medborgare omfattas av det effektiva skydd som följer av de unionsbestämmelser som anger minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Är bestämmelsen i artikel 62 punkt 2 i [lagen om bekämpning av narkotikamissbruk] förenlig med unionsrätten, särskilt med bestämmelsen i artikel 4.2 a jämförd med artikel 2.1 c i rambeslut 2004/757, och, om så är fallet, utgör den unionsbestämmelse som föreskriver strängare straffansvar för den som begått brott bestående i innehav av stora mängder narkotika i syfte att begå de handlingar som omfattas av artikel 2.1 c i rambeslut 2004/757 inte hinder mot den hos polska nationella domstolar vedertagna tolkningen av rekvisitet <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>betydande mängd psykotropa ämnen och narkotika<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="2019" ID="QE0029"/>?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>4)</NO.P><TXT>Utgör inte likhets- och icke-diskrimineringsprincipen (artikel 14 i [Europakonventionen] och artiklarna 20–21 i [stadgan], jämförda med artikel 6.1 [i fördraget om Europeiska unionen]), hinder mot artikel 62.2 i [lagen om bekämpning av narkotikamissbruk] som föreskriver strängare straffansvar för den som begått gärningar bestående i innehav av betydande mängd psykotropa ämnen och narkotika enligt den tolkning som är vedertagen hos polska nationella domstolar?<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Skriftliga yttranden har ingetts av Prokuratura, den tjeckiska, den nederländska, den polska, den spanska och den svenska regeringen samt kommissionen. Prokuratura, den polska, den spanska och den svenska regeringen samt kommissionen yttrade sig muntligen vid förhandlingen den <DATE ISO="20191002">2 oktober 2019</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="6"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">EU-domstolens behörighet</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Prokuratura har hävdat att EU-domstolen inte är behörig att svara på de frågor som har ställts av den hänskjutande domstolen, eftersom de rör tolkningen av nationell rätt, det vill säga artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk och denna bestämmelses förenlighet med rambeslut 2004/757.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Enligt fast rättspraxis saknar EU-domstolen behörighet att, i samband med en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, tolka bestämmelser inom den nationella rätten. EU-domstolen är endast behörig att pröva unionsrättsliga bestämmelser.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110721">21 juli 2011</DATE>, <NAME.CASE>Fuchs och Köhler</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑159/10 och C‑160/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:508">EU:C:2011:508</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Den får emellertid tillhandahålla den nationella domstolen alla sådana uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid bedömningen av de nationella bestämmelsernas verkningar. Vidare finns det inget som hindrar att EU-domstolen omformulerar frågorna i syfte att ge den nationella domstolen en användbar tolkning av unionsrättsliga bestämmelser så att den domstolen kan avgöra det mål som den ska pröva.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090305">5 mars 2009</DATE>, <NAME.CASE>Kattner Stahlbau</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑350/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:127">EU:C:2009:127</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>De frågor som har ställts i förevarande mål avser tolkningen av artiklarna 2.1 c och 4.2 a i rambeslut 2004/757. Det är också nödvändigt att tolka artikel 2.2 i rambeslutet för att avgöra huruvida förevarande mål omfattas av unionsrättens tillämpningsområde. Vid ett första påseende kan tolkningsfrågorna därför tas upp till prövning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Kommissionen har hävdat att förevarande mål inte omfattas av tillämpningsområdet för rambeslut 2004/757. Av de omständigheter som den hänskjutande domstolen har beskrivit framgår att JI innehade narkotika för privat konsumtion. Enligt artikel 2.2 omfattas denna handling inte av tillämpningsområdet för rambeslut 2004/757.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Vid förhandlingen instämde Prokuratura samt den polska, den spanska och den svenska regeringen i kommissionens åsikt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Av ordalydelsen i artikel 2.2 framgår faktiskt att innehav av narkotika för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>egen privat konsumtion<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/> inte omfattas av tillämpningsområdet för rambeslut 2004/757 och att denna handling ska regleras (och bestraffas) enligt nationell rätt. Som det anges i skäl 4 i rambeslutet utgör emellertid den omständigheten att vissa typer av företeelser som rör privat konsumtion utesluts från rambeslutets tillämpningsområde inte ett ställningstagande från rådet angående hur medlemsstaterna bör behandla sådana fall i sin nationella lagstiftning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Vid förhandlingen förklarade den polska regeringen således att när det gäller straffbeläggning av narkotikainnehav görs det i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk, genom vilken rambeslut 2004/757 har införlivats, <HT TYPE="ITALIC">inte</HT> åtskillnad mellan innehav för privat konsumtion och innehav för andra syften. I artikel 62.1 (innehav av narkotika för vilket döms till fängelse i högst tre år) och 62.2 (innehav av en betydande mängd narkotika för vilket döms till fängelse i lägst ett och högst tio år) straffbeläggs således innehav av narkotika <HT TYPE="ITALIC">oberoende</HT> av syftet med innehavet. Genom att behandla innehav av narkotika på detta sätt går artikel 62 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk utöver räckvidden för innehav av narkotika i den mening som avses i artikel 2.1 i rambeslutet och täcker även innehav av narkotika för privat konsumtion.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Den information som den polska regeringen har tillhandahållit bekräftar således att innehav av narkotika för privat konsumtion i nationell lagstiftning behandlas på samma sätt som innehav av narkotika kopplat till narkotikahandel, vilket ska beläggas med straff enligt artikel 2.1 c i rambeslut 2004/757.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Se Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen av den <DATE ISO="19881220">20 december 1988</DATE> (Förenta nationernas fördragssamling, volym 1582, s. 95). I artikel 3.2 i konventionen föreskrivs följande: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>Med reservation för sina konstitutionella principer och grundbegreppen i sin rättsordning skall varje part vidta erforderliga åtgärder för att, i de fall då handlingen begås uppsåtligen, belägga med straff enligt sin nationella lag innehav, köp eller odling av narkotika eller psykotropa ämnen för privat konsumtion i strid med bestämmelserna i 1961 års konvention, 1961 års konvention med ändringar och 1971 års konvention.<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/> Såväl Europeiska unionen som Polen är parter i konventionen.</P></NOTE> Vidare är det enligt polsk rätt möjligt att lägga ned ett straffrättsligt förfarande avseende innehav av narkotika för privat konsumtion endast om den mängd narkotika som det rör sig om är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>obetydlig<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Enligt fast rättspraxis är EU-domstolen behörig att meddela förhandsavgörande beträffande unionsbestämmelser även när de faktiska omständigheterna i det nationella målet inte direkt omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, men då unionsbestämmelserna har gjorts tillämpliga genom nationell lagstiftning när regleringen i nationell lagstiftning av rent inhemska situationer anpassats till den reglering som har valts i unionsrätten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161115">15 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Ullens de Schooten</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑268/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:874">EU:C:2016:874</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0053">53</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> I sådana situationer föreligger det ett klart unionsintresse av att de bestämmelser eller begrepp som har hämtats från unionsrätten tolkas på ett enhetligt sätt, oberoende av de omständigheter under vilka de ska tillämpas, detta för att i framtiden undvika skilda tolkningar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130314">14 mars 2013</DATE>, <NAME.CASE>Allianz Hungária Biztosító m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑32/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:160">EU:C:2013:160</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Om inte annat följer av den prövning av de faktiska omständigheterna som det ankommer på den nationella domstolen att utföra, är denna rättspraxis enligt min mening tillämplig här. Rambeslut 2004/757 har införlivats i den nationella rättsordningen genom lagen om bekämpning av narkotikamissbruk. Genom artikel 62 i nämnda lag har den reglering som har valts i unionsrätten gjorts tillämplig på situationer som i annat fall inte skulle omfattas av rambeslutets tillämpningsområde. Särskilt ska, enligt artikel 62.2 i nämnda lag, brott som avser en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>betydande mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/> behandlas som grova brott. Jag förstår detta begrepp så, att det utgör ett införlivande i nationell rätt av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/> i artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757. Innehav för privat konsumtion definieras och bestraffas på samma sätt som det innehav som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 2.1 c i rambeslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Rekvisiten för dessa brott fastställs i rambeslutet och ska följaktligen tolkas enhetligt, som unionsrättsliga begrepp. I rambeslutet definieras inte vad som avses med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0035" REF.END="QE0035"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/>. Det ankommer därför på EU-domstolen att ge nödvändig vägledning om innebörden av detta begrepp, för att i framtiden undvika skilda tolkningar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Av EU-domstolens fasta praxis framgår dessutom att ett rambesluts tvingande karaktär medför en skyldighet för nationella myndigheter, inbegripet nationella domstolar, att göra en unionsrättskonform tolkning av nationell rätt. De nationella domstolarna är vid tillämpningen av nationell rätt skyldiga att i möjligaste mån tolka nationell rätt mot bakgrund av rambeslutets ordalydelse och syfte för att uppnå det resultat som avses i rambeslutet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170629">29 juni 2017</DATE>, <NAME.CASE>Popławski</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑579/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:503">EU:C:2017:503</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Vid förhandlingen hävdade den spanska regeringen att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0036" REF.END="QE0036"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/> i artikel 4.2 a i rambeslutet inte är relevant när narkotika innehas för privat konsumtion. I sammanhanget i förevarande mål underkänner jag detta argument. Detta eftersom den nationella lagstiftaren har valt att behandla innehav för privat konsumtion och innehav för försäljning på samma sätt. Tolkningen av vad som utgör en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0037" REF.END="QE0037"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/> är således relevant i båda situationerna.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Den spanska och den svenska regeringen har hävdat att de principer som fastställts i domen i målet Ullens de Schooten<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161115">15 november 2016</DATE> (<NO.CASE>C‑268/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:874">EU:C:2016:874</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> inte är tillämpliga i förevarande mål, eftersom begrepp som unionslagstiftaren inte velat definiera i samband med ett rambeslut inte behöver ges en enhetlig tolkning. Principen att unionsrätten ska tolkas enhetligt är emellertid också tillämplig på tolkningen av bestämmelser i rambeslut.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Se, exempelvis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160524">24 maj 2016</DATE>, <NAME.CASE>Dworzecki</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑108/16 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:346">EU:C:2016:346</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> När en unionsrättslig bestämmelse lämnar medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning vid införlivandet av unionsrätten, är en officiell och enhetlig tolkning av den unionsrättsliga bestämmelsens innebörd en nödvändig förutsättning för att fastställa gränserna för denna skönsmässiga bedömning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Av fast rättspraxis framgår i vart fall att det inom ramen för det samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som har införts genom artikel 267 FEUF ankommer uteslutande på den nationella domstolen att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. EU-domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts av den nationella domstolen avser tolkningen av en unionsbestämmelse.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130314">14 mars 2013</DATE>, <NAME.CASE>Allianz Hungária Biztosító m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑32/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:160">EU:C:2013:160</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Under dessa omständigheter anser jag att EU-domstolen är behörig att besvara de frågor som har ställts.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Huruvida stadgan är tillämplig</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i tolkningen av flera artiklar i stadgan för att kunna avgöra huruvida den situation enligt nationell rätt som den har beskrivit är förenlig med unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Kommissionen har i sitt skriftliga yttrande uttryckt tvivel om huruvida stadgan är tillämplig i detta fall. Enligt kommissionen utgör artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk inte en tillämpning av unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Av artikel 51.1 i stadgan framgår att den riktar sig till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Av fast rättspraxis framgår att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0038" REF.END="QE0038"/>de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall. Domstolen har därför redan påpekat att den inte kan pröva en nationell lagstiftning mot stadgan när lagstiftningen inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde. Om nämnda lagstiftning däremot omfattas av unionsrättens tillämpningsområde ska EU-domstolen, när den tagit emot en begäran om förhandsavgörande, lämna samtliga tolkningsfakta som är nödvändiga för att den nationella domstolen ska kunna avgöra lagstiftningens förenlighet med de grundläggande rättigheterna, vilka EU-domstolen ska säkerställa att de iakttas<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>. Domstolen har även konstaterat att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0039" REF.END="QE0039"/>[d]e grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan måste således iakttas när en nationell lagstiftning omfattas av unionsrättens tillämpningsområde, och något fall som sålunda omfattas av unionsrätten, utan att de grundläggande rättigheterna äger tillämplighet, är följaktligen inte möjligt. Är unionsrätten tillämplig innebär detta att de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan är tillämpliga<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/>. <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0040" REF.END="QE0040"/>Om en rättslig situation däremot inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde är domstolen inte behörig att pröva situationen, och de bestämmelser i stadgan som eventuellt åberopats kan inte i sig grunda någon sådan<?PAGE NO="9"?> behörighet.<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130226">26 februari 2013</DATE>, <NAME.CASE>Åkerberg Fransson</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑617/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:105">EU:C:2013:105</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0041" REF.END="QE0041"/>tillämpar unionsrätten<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/> i den mening som avses i artikel 51 i stadgan innebär således <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0042" REF.END="QE0042"/>att det måste finnas en tillräckligt stark anknytning, varvid det krävs mer än att de berörda ämnesområdena ligger nära varandra eller att ett ämnesområde indirekt påverkar ett annat<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161006">6 oktober 2016</DATE>, <NAME.CASE>Paoletti m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑218/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:748">EU:C:2016:748</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0014">14</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Det står klart att EU-domstolen inte kan avgöra hur rambeslutet ska tolkas utan att beakta stadgan, som utgör en del av unionens primärrätt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Se artikel 6.1 FEU: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0043" REF.END="QE0043"/>Unionen ska erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i [stadgan], som ska ha samma rättsliga värde som fördragen<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>.</P></NOTE> Som jag har förklarat i punkterna 26–28 ovan har bestämmelsen om det grova brott avseende en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0044" REF.END="QE0044"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/> som avses i artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757 införlivats i nationell rätt genom artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk. Det står därför klart att denna bestämmelse <HT TYPE="ITALIC">utgör</HT> nationell lagstiftning som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0045" REF.END="QE0045"/>omfattas av unionsrättens tillämpningsområde<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/>: den är det medel genom vilket Polen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0046" REF.END="QE0046"/>tillämpar unionsrätten<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/> (rambeslutet) i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Den dom som EU-domstolen meddelar avseende hur artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757 ska tolkas <HT TYPE="ITALIC">mot bakgrund av stadgan</HT> kommer (uppenbart) att styra tolkningen av artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk när det gäller personer som åtalats för innehav av en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0047" REF.END="QE0047"/>betydande mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/> för försäljning. Det är odiskutabelt att <HT TYPE="ITALIC">i det sammanhanget</HT> är en medlemsstat skyldig att iaktta de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan. För fullständighetens skull ska det tilläggas att enligt fast rättspraxis innebär protokoll (nr 30) till fördragen<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Protokoll nr 30 om Polens och Förenade kungarikets tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikel 1.1 i detta protokoll föreskrivs följande: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0048" REF.END="QE0048"/>Stadgan ska inte utvidga Europeiska unionens domstols, eller någon av Polens eller Förenade kungarikets domstolars, möjlighet att fastslå att Polens eller Förenade kungarikets lagar och andra författningar, administrativa praxis eller administrativa åtgärder är oförenliga med de grundläggande rättigheter, friheter och principer som den bekräftar.<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/></P></NOTE> inte att stadgan inte skulle vara tillämplig i Polen, och syftet med protokollet är inte heller att frita Republiken Polen från skyldigheten att iaktta bestämmelserna i stadgan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20191119">19 november 2019</DATE>, <NAME.CASE>A. K. m.fl. (Oberoendet för avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:982">EU:C:2019:982</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0085">85</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis). Se även dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111221">21 december 2011</DATE>, <NAME.CASE>N.S. m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑411/10 och C‑493/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:865">EU:C:2011:865</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0119">119</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0120">120</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Det ska erinras om att rambeslutet endast avser <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0049" REF.END="QE0049"/>de allvarligaste typerna av narkotikabrott<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Skäl 4 i rambeslutet (se punkt 7 ovan).</P></NOTE> och således omfattar handel med narkotika, men inte innehav för eget bruk. Vad gäller handel med narkotika skyddas den tilltalade av kravet att tolkningen av vad som avses med ett grovt brott som avser en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0050" REF.END="QE0050"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/> <HT TYPE="ITALIC">måste</HT> vara förenlig med stadgan. I artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk görs emellertid, som det framgår ovan, <HT TYPE="ITALIC">ingen som helst åtskillnad</HT> mellan innehav för eget bruk och innehav för försäljning. Den nationella lagstiftaren <HT TYPE="ITALIC">har valt</HT> att behandla dessa två situationer på exakt samma sätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Kan det mot denna bakgrund vara rättsenligt att medan artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk <HT TYPE="ITALIC">måste</HT> ha en innebörd som är förenlig med stadgan när personer med stöd av denna artikel åtalas för en av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0051" REF.END="QE0051"/>de allvarligaste typerna av narkotikabrott<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/> (grovt brott avseende narkotikahandel), så kan exakt samma bestämmelse (<HT TYPE="ITALIC">ex hypothesi</HT>) ha en annan innebörd (som inte är förenlig med stadgan) när den utgör grunden för att åtala någon för ett <HT TYPE="ITALIC">mindre</HT> grovt brott, nämligen innehav av <HT TYPE="ITALIC">samma mängd narkotika</HT> för eget bruk?</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Det ankommer till syvende och sist på den nationella domstolen att besvara denna fråga mot bakgrund av såväl den nationella konstitutionen som kraven i Europakonventionen. Jag ska endast göra två påpekanden.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>För det första anser jag att ett sådant resultat skulle vara både märkligt och olämpligt. Omedelbart infinner sig frågor rörande huruvida en sådan behandling inom ramen för straffrätten är koherent och proportionerlig samt frågor rörande rättssäkerheten, om en och samma lagtext har två radikalt olika innebörder beroende på om den används som grund för åtal avseende i) innehav av en stor mängd narkotika för försäljning eller ii) innehav av en stor mängd narkotika för eget bruk. Jag för min del skulle därför underkänna möjligheten att en sådan åtskillnad kan vara rättsenlig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>För det andra står det klart att EU-domstolen måste ge den nationella domstolen vägledning om hur artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757 ska tolkas på ett sätt som är förenligt med stadgan. I annat fall kommer den nationella domstolen inte att kunna avgöra det mål som den ska pröva.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Tolkningsfrågorna</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>De fyra tolkningsfrågorna behandlas bäst tillsammans. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757, jämförd med artikel 2.1 c i samma beslut, samt likhetsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen och den straffrättsliga legalitetsprincipen, vilka föreskrivs i artiklarna 20, 21 respektive 49 i stadgan, ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning, i vilken det inte utifrån objektiva kriterier (såsom syftet med narkotikainnehavet) definieras vad som avses med ett grovt brott som avser en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0052" REF.END="QE0052"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/>, utan enligt vilken det överlåts på de nationella domstolarna att tolka detta begrepp genom en individuell bedömning från fall till fall.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Huruvida det straffrättsliga ansvaret för det grova brott som avser innehav av en stor mängd narkotika kan utsträckas till sådant innehav av narkotika som inte ingår bland de brott som förtecknas i rambeslut 2004/757</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Artikel 2.1 c i rambeslut 2004/757 omfattar <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0053" REF.END="QE0053"/>innehav eller köp av narkotika<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/> i syfte att vidta någon av de (många olika) handlingar som anges i artikel 2.1 a.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Nämligen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0054" REF.END="QE0054"/>[f]ramställning, tillverkning, extraktion, beredning, erbjudande, utbjudande till försäljning, distribution, försäljning, överlåtelse av varje slag, förmedling, försändelse, transitering, transport, import eller export av narkotika<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/>.</P></NOTE> I artikel 4.2 a i rambeslutet föreskrivs att när de brott som avses i artikel 2.1 a, b och c avser en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0055" REF.END="QE0055"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/> utgör detta ett grovt brott som ska <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0056" REF.END="QE0056"/>belägg[as] med straffrättsliga påföljder med ett maximalt frihetsstraff på minst fem till tio års fängelse<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/>. Enligt artikel 2.2 ska de handlingar som avses i artikel 2.1 inte omfattas av rambeslutets tillämpningsområde, om <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0057" REF.END="QE0057"/>gärningsmännen har handlat<QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/> endast i syftet deras egen privata konsumtion så som den definieras i nationell lagstiftning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Vissa av de handlingar som förtecknas i artikel 2.1 a är i vart fall oförenliga med innehav för privat konsumtion (erbjudande, utbjudande till försäljning, distribution, försäljning, överlåtelse, förmedling, försändelse och transitering).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Medlemsstaterna kan emellertid välja att betrakta innehav av en stor mängd narkotika för privat konsumtion som ett grovt brott. I rambeslutet anges att det innehåller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0058" REF.END="QE0058"/>minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Se även skäl 3.</P></NOTE> Medlemsstaterna kan därför per definition gå längre än dessa minimikrav.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>I skäl 4 i rambeslutet förklaras följande: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0059" REF.END="QE0059"/>[a]tt vissa typer av företeelser som rör privat konsumtion utesluts från [räckvidden för rambeslut 2004/757] utgör inte något ställningstagande från rådet angående hur medlemsstaterna bör behandla sådana fall i sin nationella lagstiftning<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/>. Detta skäl återspeglar förarbetena till rambeslutet. Europaparlamentet ändrade utkastet till rambeslut genom att infoga artikel 2.2 i syfte att reflektera subsidiaritetsprincipen. Europaparlamentet förklarade att<?PAGE NO="11"?> ändringen innebar att om medlemsstaterna vill, kan de straffbelägga privat konsumtion, men de måste inte göra det till följd av rambeslutet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Europaparlamentets betänkande om utkastet till rådets rambeslut om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel,<BR/>A5–0095/2004, <DATE ISO="20040223">23 februari 2004</DATE>, s. 6.</P></NOTE> Jag instämmer i den bedömningen. Av detta följer att medlemsstaterna fritt kan straffbelägga innehav av narkotika för privat konsumtion samt fastställa rekvisiten för detta brott och de påföljder som det medför.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund konstaterar jag att artiklarna 2.1 c, 2.2 och 4.2 a i rambeslut 2004/757 inte utgör hinder för att medlemsstaterna utsträcker det straffrättsliga ansvaret för det grova brott som avser innehav av en stor mängd narkotika för försäljning, vilket definieras i rambeslutet, till sådant innehav av narkotika som inte ingår bland de brott som förtecknas i rambeslutet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P><HT TYPE="ITALIC">Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0060" REF.END="QE0060"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0060" CODE="201D" ID="QE0060"/> i artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757 samt likhetsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen och den straffrättsliga legalitetsprincipen</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Utgör tolkningen av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0061" REF.END="QE0061"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0061" CODE="201D" ID="QE0061"/> i artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757 mot bakgrund av dessa principer hinder för en situation i vilken det begrepp genom vilket begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0062" REF.END="QE0062"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0062" CODE="201D" ID="QE0062"/> har införlivats i nationell rätt inte har definierats av lagstiftaren, utan tolkas av de nationella domstolarna från fall till fall?</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>I rambeslut 2004/757 definieras inte vad som avses med begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0063" REF.END="QE0063"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0063" CODE="201D" ID="QE0063"/> som återfinns i artikel 4.2 a och som utgör en av de försvårande omständigheter som medför hårdare påföljder för de brott för vilka rekvisiten fastställs i rambeslutet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Syftet med rambeslut 2004/757 är att fastställa minimiregler för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Artikel 31.1 e i fördraget om Europeiska unionen innehåller en rättslig grund för fastställande av <HT TYPE="ITALIC">minimiregler</HT> inom vissa straffrättsliga områden, bland annat narkotikahandel. Se även skäl 3 i rambeslut 2004/757/RIF.</P></NOTE> Vid den tidpunkt när rambeslutet antogs användes rambeslut för att tillnärma medlemsstaternas lagar och andra författningar inom dessa rättsområden. Besluten var bindande när det gällde de resultat som skulle uppnås, men det överläts åt medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Artikel 34.2 b i fördraget om Europeiska unionen. Se även dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161108">8 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Ognyanov</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑554/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:835">EU:C:2016:835</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0056">56</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Genom rambeslut 2004/757 åläggs medlemsstaterna således endast ett minimikrav att införa en försvårande omständighet i den nationella straffrätten, men de får själva välja form och tillvägagångssätt. Det föreskrivs också att medlemsstaterna ska säkerställa att påföljderna för brotten är effektiva, proportionella och avskräckande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Artikel 4.1 i rambeslut 2004/757.</P></NOTE> I skäl 9 anmodas de dessutom att se till att de ansträngningar som vidtas för att bekämpa olaglig narkotikahandel blir effektiva.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>De handlingar som har ingetts till EU-domstolen i förevarande mål ger inte mycket vägledning om vad som avses med en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0064" REF.END="QE0064"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0064" CODE="201D" ID="QE0064"/>, såsom rekvisit för ett grovt brott enligt artikel 4.2 a i rambeslutet. Med viss förbehållsamhet lägger jag som vägledning fram nedanstående överväganden, för att i någon mån ge detta begrepp en verklig innebörd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>För det första kan begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0065" REF.END="QE0065"/>stor mängd<QUOT.END REF.START="QS0065" CODE="201D" ID="QE0065"/> delvis förstås mot bakgrund av dess motsats: en liten mängd narkotika som rimligen tillgodoser det egna behovet hos den person som innehar den. En mängd som räcker för en person i högst några veckors tid är inte en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0066" REF.END="QE0066"/>stor mängd<QUOT.END REF.START="QS0066" CODE="201D" ID="QE0066"/>. En mängd som räcker för en missbrukare under ett år <HT TYPE="ITALIC">är</HT> däremot en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0067" REF.END="QE0067"/>stor mängd<QUOT.END REF.START="QS0067" CODE="201D" ID="QE0067"/> och kan peka på en verklig möjlighet att narkotikan inte är för eget bruk, utan är avsedd att säljas.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>För det andra är det rimligt att anta att det rör sig om en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0068" REF.END="QE0068"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0068" CODE="201D" ID="QE0068"/> när den upptäckta narkotikan består av <HT TYPE="ITALIC">antingen</HT> olika sorters narkotika, vilka alla förekommer i måttliga mängder, <HT TYPE="ITALIC">eller</HT> en mycket betydande mängd av en enda sorts narkotika. Båda dessa omständigheter pekar enligt min mening mot innehav för försäljning och inte innehav för eget bruk.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>För det tredje anser jag att det är mer relevant att mäta <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0069" REF.END="QE0069"/>mängden<QUOT.END REF.START="QS0069" CODE="201D" ID="QE0069"/> i den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0070" REF.END="QE0070"/>dos<QUOT.END REF.START="QS0070" CODE="201D" ID="QE0070"/> som krävs för att bli <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0071" REF.END="QE0071"/>hög<QUOT.END REF.START="QS0071" CODE="201D" ID="QE0071"/> på en viss sorts narkotika än att mäta dess vikt. Olika narkotika ger olika psykotropa effekter. De som har nödvändig teknisk expertis inom bekämpning av narkotikahandel kan ge rimlig vägledning om vilken denna <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0072" REF.END="QE0072"/>dos<QUOT.END REF.START="QS0072" CODE="201D" ID="QE0072"/> är när det gäller vanligt förekommande narkotikasorter och kan utöka denna vägledning vart efter som nya narkotikasorter (tyvärr) utvecklas. Begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0073" REF.END="QE0073"/>stor mängd<QUOT.END REF.START="QS0073" CODE="201D" ID="QE0073"/> kan jämföras (mellan olika typer av narkotika), om mängden anges i antal <HT TYPE="ITALIC">doser</HT>, men kan innebära väldigt olika mängder för olika typer av narkotika när mätningen görs i <HT TYPE="ITALIC">vikt</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Medlemsstaterna har mot denna bakgrund ett avsevärt utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller exakt vilka siffror de använder som grund för begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0074" REF.END="QE0074"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0074" CODE="201D" ID="QE0074"/> inom sitt territorium. De måste emellertid säkerställa både att tillämpningen av straffrätten i rimlig grad kan förutses<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Se punkt 66 och följande punkter nedan.</P></NOTE> och att rambeslutets effektivitet garanteras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har påpekat att till följd av medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning vid införlivandet av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0075" REF.END="QE0075"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0075" CODE="201D" ID="QE0075"/> kan den straffrättsliga regleringen skilja sig åt mellan medlemsstaterna. Den bristande tydligheten i den nationella bestämmelse som avses i förevarande mål kan också resultera i att personer som har begått brott behandlas olika även om de faktiska omständigheterna liknar varandra.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Det ska erinras om att påföljden för olagligt innehav av narkotika enligt artikel 62.1 i lagen om bekämpning av narkotikaberoende är <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0076" REF.END="QE0076"/>fängelse i högst tre år<QUOT.END REF.START="QS0076" CODE="201D" ID="QE0076"/>, medan olagligt innehav av en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0077" REF.END="QE0077"/>betydande mängd<QUOT.END REF.START="QS0077" CODE="201D" ID="QE0077"/> narkotika enligt artikel 62.2 i samma lag ger <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0078" REF.END="QE0078"/>fängelse i lägst ett och högst tio år<QUOT.END REF.START="QS0078" CODE="201D" ID="QE0078"/> (se punkt 10 ovan).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Vad gäller det första av de förhållanden som har påpekats av den hänskjutande domstolen syftar rambeslut 2004/757 inte till att fullständigt harmonisera de tillämpliga bestämmelserna om brottsrekvisit och påföljder inom det område som rambeslutet omfattar. Av detta följer att skillnader mellan nationella införlivandeåtgärder inte kan anses strida mot likhetsprincipen eller icke-diskrimineringsprincipen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070503">3 maj 2007</DATE>, <NAME.CASE>Advocaten voor de Wereld</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑303/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:261">EU:C:2007:261</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0059">59</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Vad gäller det andra av de förhållanden som har påpekats framgår av fast rättspraxis att likhetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20091006">6 oktober 2009</DATE>, <NAME.CASE>Wolzenburg</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑123/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:616">EU:C:2009:616</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0063">63</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070503">3 maj 2007</DATE>, <NAME.CASE>Advocaten voor de Wereld</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑303/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:261">EU:C:2007:261</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0056">56</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>I förevarande mål framgår det inte av de uppgifter som har lämnats till EU‑domstolen att lika situationer behandlas olika i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk. Inte heller utgör den omständigheten att de nationella domstolarna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när de tolkar nationell lagstiftning i sig en överträdelse av dessa principer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Den situation som den hänskjutande domstolen har beskrivit bör emellertid prövas mot bakgrund av den straffrättsliga legalitetsprincipen, som föreskrivs i artikel 49 i stadgan. Stadgan är tillämplig, eftersom en och samma bestämmelse i en nationell lag (artikel 62.2 i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk) <HT TYPE="ITALIC">både</HT> införlivar artikel 4.2 a i rambeslutet och är tillämplig på situationer (innehav för eget bruk) som inte omfattas av rambeslutets tillämpningsområde (se punkt 36 och följande punkter ovan).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen är tveksam till huruvida den situationen att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0079" REF.END="QE0079"/>betydande mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0079" CODE="201D" ID="QE0079"/> inte definieras i nationell lag och inte alltid tolkas på samma sätt i rättspraxis är förenlig med denna princip.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>I sitt skriftliga yttrande har den polska regeringen bekräftat att begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0080" REF.END="QE0080"/>betydande mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0080" CODE="201D" ID="QE0080"/> inte definieras i den nationella lagstiftningen. Den polska regeringen har hävdat att detta ger domstolarna möjlighet att pröva de relevanta omständigheterna i det enskilda fallet, vilket är nödvändigt för en korrekt bedömning av huruvida det rör sig om en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0081" REF.END="QE0081"/>betydande mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0081" CODE="201D" ID="QE0081"/>. Vid denna bedömning måste de nationella domstolarna tillämpa de principer som följer av praxis från Sąd Najwyższy (Högsta domstolen, Polen). Vid förhandlingen hänvisade den polska regeringen till praxis av den <DATE ISO="20090923">23 september 2009</DATE> från nämnda nationella domstol, i vilken vissa riktlinjer fastställs för bedömningen av huruvida omständigheterna i ett mål avser en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0082" REF.END="QE0082"/>betydande mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0082" CODE="201D" ID="QE0082"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Den straffrättsliga legalitetsprincipen och de därav följande kraven på förutsebarhet, tydlighet och icke-retroaktivitet är av största betydelse i unionens rättsordning såväl som i de nationella rättssystemen. Denna princip föreskrivs i artikel 49 i stadgan, men är också en del av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171205">5 december 2017</DATE>, <NAME.CASE>M.A.S. och M.B.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑42/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:936">EU:C:2017:936</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0053">53</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Enligt artikel 52.3 i stadgan ska den rättighet som garanteras i artikel 49 i stadgan ha samma innebörd och räckvidd som den rättighet som garanteras i Europakonventionen, inbegripet praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europadomstolen).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Se Förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="303" PAGE.FIRST="17" DATE.PUB="2007">EUT C 303, 2007, s. 17</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Enligt den straffrättsliga legalitetsprincipen ska straffrättsliga bestämmelser respektera vissa krav på tillgänglighet och förutsebarhet vad beträffar såväl brottsbeskrivningen som fastställande av straffet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171205">5 december 2017</DATE>, <NAME.CASE>M.A.S. och M.B.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑42/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:936">EU:C:2017:936</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis från Europadomstolen).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Kravet att tillämplig lag ska vara tydlig, vilket är en oskiljaktig del av denna princip, förutsätter att lagen på ett tydligt sätt beskriver brotten och de straff som utdöms för dem. Detta villkor är uppfyllt när en enskild, av den relevanta bestämmelsens lydelse och, vid behov, med hjälp av domstolarnas tolkning av lydelsen, kan utläsa vilka handlingar och underlåtenhetshandlingar som leder till straffrättsligt ansvar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171205">5 december 2017</DATE>, <NAME.CASE>M.A.S. och M.B.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑42/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:936">EU:C:2017:936</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0056">56</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Europadomstolen har förklarat att som en följd av principen att lagar måste vara allmänt tillämpliga är ordalydelsen i lagbestämmelser inte alltid tydlig. Detta innebär att i många lagar används med nödvändighet mer eller mindre luddiga formuleringar och att tolkningen och tillämpningen av dem är beroende av praxis. Hur tydligt utformad en lagbestämmelse i ett rättssystem än är, inbegripet en straffrättslig bestämmelse, finns det följaktligen alltid ett utrymme för rättslig tolkning. Det finns alltid ett behov av klargöranden av tveksamma punkter och anpassning till förändrade omständigheter. Även om visshet är högst önskvärd, är den ibland förenad med alltför stelbenta regler och lagen måste kunna anpassas till förändrade förhållanden. En lag kan uppfylla kravet på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0083" REF.END="QE0083"/>förutsebarhet<QUOT.END REF.START="QS0083" CODE="201D" ID="QE0083"/> även om den berörda personen, i rimlig grad under omständigheterna i fallet, behöver juridisk rådgivning för att bedöma vilka konsekvenser ett visst handlande kan få.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Europadomstolen, <DATE ISO="20140715">15 juli 2014</DATE>, Ashlarba mot Georgien, CE:ECHR:2014:0715JUD004555408, § 34.</P></NOTE> Europadomstolen har vidare förklarat att den nivå av tydlighet som krävs i nationell lagstiftning – vilken aldrig kan täcka alla eventualiteter – i hög grad beror på innehållet i lagen i fråga, vilket område den är avsedd att täcka och den juridiska ställningen för dem som den riktar sig till.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Europadomstolen, <DATE ISO="20090115">15 januari 2009</DATE>, Medborgarföreningen Radko och Paunkovski mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, CE:ECHR:2009:0115JUD007465101 § 54.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>I detta sammanhang följer det av EU-domstolens praxis att den straffrättsliga legalitetsprincipen <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0084" REF.END="QE0084"/>inte kan tolkas som ett förbud mot gradvis klargörande av bestämmelserna om straffrättsligt ansvar i rättspraxis, förutsatt att en sådan tolkning i rättspraxis i rimlig grad kan förutses<QUOT.END REF.START="QS0084" CODE="201D" ID="QE0084"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170328">28 mars 2017</DATE>, <NAME.CASE>Rosneft</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑72/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:236">EU:C:2017:236</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0167">167</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Av ovan angivna rättspraxis följer att den straffrättsliga legalitetsprincipen innebär att i) lagen på ett tydligt sätt måste beskriva brotten och de straff som utdöms för dem; ii) lagen måste vara tillgänglig och förutsebar; iii) den omständigheten att vissa bestämmelser kräver rättslig tolkning (inbegripet i brottmål) inte automatiskt betyder att dessa krav inte är uppfyllda; iv) den nivå av tydlighet som krävs i nationell lagstiftning i avsevärd grad beror på den ifrågavarande lagstiftningens art och sammanhang; v) medan till exempel konstitutionella bestämmelser är av en art som kan motivera en lägre grad av tydlighet,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Europadomstolen, <DATE ISO="19990520">20 maj 1999</DATE>, Rekvényi mot Ungern, CE:ECHR:1999:0520JUD002539094, § 34.</P></NOTE> krävs en högre grad av tydlighet i straffrätten, som ofta medför allvarliga fängelsestraff; vi) ett gradvis klargörande av bestämmelserna om straffrättsligt ansvar i rättspraxis tillåts, förutsatt att en sådan tolkning i rättspraxis i rimlig grad kan förutses; vii) den berörda personen emellertid (med hjälp av lämplig juridisk rådgivning i en grad som är rimlig under omständigheterna i fallet) måste kunna bedöma vilka konsekvenser ett visst handlande kan få och vilka handlingar och underlåtenhetshandlingar som leder till straffrättsligt ansvar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Enligt min mening innebär sistnämnda villkor också att en person måste kunna bedöma omfattningen av sitt potentiella straffrättsliga ansvar och särskilt huruvida försvårande omständigheter kommer att anses föreligga som kan leda till ett strängare straff samt straffets allvar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida en person i den situation som den har beskrivit, i vilken begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0085" REF.END="QE0085"/>betydande mängder narkotika<QUOT.END REF.START="QS0085" CODE="201D" ID="QE0085"/> inte definieras i lagen om bekämpning av narkotikamissbruk, utan tolkas av domstolarna från fall till fall, har möjlighet att veta vilka handlingar eller underlåtenhetshandlingar som kommer att göra honom straffrättsligt ansvarig och att bedöma omfattningen av detta ansvar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Hierarkin, kopplingarna och samverkan mellan olika rättsliga instanser fastställs i respektive medlemsstats rättsordning. Mot denna bakgrund ska jag, om än med viss försiktighet, komma med några allmänna påpekanden som vägledning för den hänskjutande domstolen när den utför ovannämnda prövning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Av de handlingar som den hänskjutande domstolen har lämnat in till EU‑domstolen framgår att under perioden från och med 1997 (det vill säga innan rambeslutet och lagen om bekämpning av narkotikamissbruk antogs) till och med 2012 tillämpades i nationell rättspraxis ett kvantitativt kriterium för att definiera vad som utgör <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0086" REF.END="QE0086"/>betydande mängder narkotika<QUOT.END REF.START="QS0086" CODE="201D" ID="QE0086"/>, vilket var kopplat till det antal personer som kunde bli <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0087" REF.END="QE0087"/>höga<QUOT.END REF.START="QS0087" CODE="201D" ID="QE0087"/> vid ett tillfälle på mängden narkotika i fråga. Enligt den hänskjutande domstolen varierar emellertid det använda referensantalet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>De siffror som har lämnats till EU-domstolen sträcker sig från <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0088" REF.END="QE0088"/>åtminstone flera dussin personer<QUOT.END REF.START="QS0088" CODE="201D" ID="QE0088"/> till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0089" REF.END="QE0089"/>flera hundra<QUOT.END REF.START="QS0089" CODE="201D" ID="QE0089"/>, <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0090" REF.END="QE0090"/>flera tiotusentals<QUOT.END REF.START="QS0090" CODE="201D" ID="QE0090"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0091" REF.END="QE0091"/><FT TYPE="NUMBER">2000</FT> portioner<QUOT.END REF.START="QS0091" CODE="201D" ID="QE0091"/>.</P></NOTE> De nationella domstolarna kompletterar dessa regler med ytterligare kriterier.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Till exempel en mängd narkotika som kan tillgodose behoven hos åtminstone flera dussin missbrukare, eller fastställande av huruvida det alls är möjligt att ta den upptäckta mängden narkotika och huruvida mängden, med hänsyn till typen av narkotika, räcker för att bli <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0092" REF.END="QE0092"/>hög<QUOT.END REF.START="QS0092" CODE="201D" ID="QE0092"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Den polska regeringen har betonat de högre domstolarnas roll när det gäller att säkerställa en enhetlig tillämpning av straffrätten. Den har uppmärksammat EU-domstolen på fast praxis från Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) (från 2006 till 2018), i vilken <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0093" REF.END="QE0093"/>betydande mängder narkotika<QUOT.END REF.START="QS0093" CODE="201D" ID="QE0093"/> definieras utifrån ett enda kvantitativt kriterium: en mängd som vid ett och samma tillfälle tillgodoser behoven hos åtminstone flera dussin missbrukare. Dessutom har den hänvisat till kompletterande eller underordnade kriterier, såsom produktens vikt, typ (<QUOT.START CODE="201D" ID="QS0094" REF.END="QE0094"/>lätt<QUOT.END REF.START="QS0094" CODE="201D" ID="QE0094"/> eller <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0095" REF.END="QE0095"/>tung<QUOT.END REF.START="QS0095" CODE="201D" ID="QE0095"/>) och huruvida produkten är avsedd för försäljning eller för eget bruk. Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) har i sitt avgörande av<?PAGE NO="15"?> den <DATE ISO="20090923">23 september 2009</DATE> även konstaterat att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0096" REF.END="QE0096"/>ett försök av Sąd Najwyższy att skapa en kvasilegal definition [av det begreppet] skulle utgöra ett otillåtet utövande av lagstiftarens befogenheter<QUOT.END REF.START="QS0096" CODE="201D" ID="QE0096"/> och att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0097" REF.END="QE0097"/>ingen modell[definition] som skapas av Sąd Najwyższy kan täcka alla potentiella framtida situationer, med tanke på de snabba tekniska framstegen (och framställningen av nya syntetiska droger, som är ännu farligare för människors liv och hälsa, vilka kan ge önskad effekt med mindre och mindre mängder)<QUOT.END REF.START="QS0097" CODE="201D" ID="QE0097"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>En stegvis utveckling av straffrätten genom i rättspraxis fastslagna rättsregler är en väl inrotad och nödvändig del av Europas rättstradition.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Europadomstolen, <DATE ISO="20131021">21 oktober 2013</DATE>, Del Río Prada mot Spanien, CE:ECHR:2013:1021JUD004275009, § 93.</P></NOTE> Detta är särskilt fallet vad gäller bedömningen av omständigheter rörande sådana ämnen som narkotika. Arten, mångfalden, effekterna och de inneboende egenskaperna hos olika typer av narkotika gör det svårt att fastställa en definition av begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0098" REF.END="QE0098"/>stor mängd<QUOT.END REF.START="QS0098" CODE="201D" ID="QE0098"/> som passar alla typer av narkotika. Som Europadomstolen har fastslagit innebär behovet att undvika alltför stelbenta regler och kunna anpassa sig till förändrade förhållanden att mer eller mindre luddiga formuleringar med nödvändighet används i många lagar. Tolkningen och tillämpningen av sådana lagbestämmelser är beroende av praxis.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Europadomstolen, <DATE ISO="20040217">17 februari 2004</DATE>, Maestri mot Italien, CE:ECHR:2004:0217JUD003974898, § 26.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Med detta sagt är emellertid kravet på förutsebarhet enligt min mening inte uppfyllt i en situation där enskilda personer på grundval av de lägre domstolarnas praxis inte har möjlighet att veta huruvida innehav av narkotika som räcker för att flera dussin personer ska bli höga vid ett tillfälle betraktas som ett grovt brott, eller om rekvisitet för grovt brott är uppfyllt endast om innehavet räcker till flera hundra (eller till och med flera tusen) personer. Detta skulle gå utöver den grad av flexibilitet som är nödvändig för att undvika alltför stelbenta regler och kunna anpassa sig till förändrade förhållanden. Om förhållandena är sådana som den hänskjutande domstolen har beskrivit dem i sin begäran om förhandsavgörande, anser jag att det harmoniserade kriterium som sägs ha fastställts i rättspraxis från Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) inte resulterar i en tillämpning av straffrätten som i rimlig grad kan förutses. Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) har också uppgett sig vara ovillig att definiera begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0099" REF.END="QE0099"/>betydande mängder narkotika<QUOT.END REF.START="QS0099" CODE="201D" ID="QE0099"/> mer uttömmande, eftersom den anser att detta skulle inkräkta på lagstiftarens roll.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>Se punkt 77 ovan.</P></NOTE> Under dessa omständigheter är de nationella domstolarnas fria tolkning från fall till fall av den försvårande omständighet som <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0100" REF.END="QE0100"/>en betydande mängd<QUOT.END REF.START="QS0100" CODE="201D" ID="QE0100"/> narkotika utgör inte förenlig med den straffrättsliga legalitetsprincipen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Jag konstaterar därför att tolkningen av artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757 mot bakgrund av likhetsprincipen, principen om icke-diskriminering och den straffrättsliga legalitetsprincipen inte utgör hinder för en situation i vilken det begrepp genom vilket begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0101" REF.END="QE0101"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0101" CODE="201D" ID="QE0101"/> har införlivats i nationell rätt inte har definierats av lagstiftaren, utan klargörs genom tolkning i rättspraxis. Denna tolkning måste emellertid möjliggöra för den berörda personen att bedöma huruvida innehav av en viss mängd narkotika innebär straffrättsligt ansvar och omfattningen av detta ansvar. Att detta begrepp tolkas av de nationella domstolarna från fall till fall på grundval av ett kriterium som inte garanterar en rimlig grad av förutsebarhet och säkerhet är inte förenligt med den straffrättsliga legalitetsprincipen, som föreskrivs i artikel 49 i stadgan. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida detta faktiskt är den situation som råder enligt den nationella rättsordningen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="16"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU-domstolen besvarar de tolkningsfrågor som har ställts av Sąd Rejonowy w Słupsku – XIV Wydział Karny (Distriktsdomstolen i Słupsk – XIV:e brottmålsavdelningen, Polen) på följande sätt:</TXT><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Artiklarna 2.1 c, 2.2 och 4.2 a i rådets rambeslut 2004/757/RIF av den <DATE ISO="20041025">25 oktober 2004</DATE> om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel utgör inte hinder för att medlemsstaterna utsträcker det straffrättsliga ansvaret för det grova brott som avser innehav av en stor mängd narkotika för försäljning, vilket definieras i rambeslutet, till sådant innehav av narkotika som inte ingår bland de brott som förtecknas i rambeslutet.</P></ITEM><ITEM><P>Tolkningen av artikel 4.2 a i rambeslut 2004/757 mot bakgrund av likhetsprincipen, principen om icke-diskriminering och den straffrättsliga legalitetsprincipen utgör inte hinder för en situation i vilken det begrepp genom vilket begreppet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0102" REF.END="QE0102"/>stor mängd narkotika<QUOT.END REF.START="QS0102" CODE="201D" ID="QE0102"/> har införlivats i nationell rätt inte har definierats av lagstiftaren, utan klargörs genom tolkning i rättspraxis. Denna tolkning måste emellertid möjliggöra för den berörda personen att bedöma huruvida innehav av en viss mängd narkotika innebär straffrättsligt ansvar och omfattningen av detta ansvar. Att detta begrepp tolkas av de nationella domstolarna från fall till fall på grundval av ett kriterium som inte garanterar en rimlig grad av förutsebarhet och säkerhet är inte förenligt med den straffrättsliga legalitetsprincipen, som föreskrivs i artikel 49 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida detta faktiskt är den situation som råder enligt den nationella rättsordningen.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>