INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Utveckling mellan den 1 januari 2000 och den 31 december 2010 3

2.1. Ändringar av lagstiftningen 3

2.2. Offentliggörande av information i EUT 4

2.3. Kommittésammanträden 4

2.4. Det internationella sammanhanget 5

2.4.1. Ratificering av Unesco- och Unidroit-konventionerna 5

2.4.2. WCO/Unesco:s förlaga för exportcertifikat 5

2.5. Det europeiska sammanhanget 5

3. Tillämpningen av förordningen mellan den 1 januari 2000 och den 31 december 2010 6

3.1. Statistikuppgifter om medlemsstaternas genomförande 6

3.1.1. Användning av standardexportlicensen i enlighet med artikel 2.1 i genomförandeförordningen 6

3.1.2. Användning av den särskilda öppna licensen i enlighet med artikel 2.2 i genomförandeförordningen 6

3.1.3. Användning av den allmänna öppna licensen i enlighet med artikel 2.3 i genomförandeförordningen 7

3.1.4. Avslag för standardlicenser 7

3.1.5. Sändningar som bryter mot reglerna 7

3.2. Tullmyndigheternas kontrollstrategier 8

3.3. Begränsning av behöriga tullkontor 8

3.4. Administrativt samarbete 8

3.5. Användning av elektroniska system 8

3.6. Förslag från medlemsstater 9

3.6.1. Ändringar av tröskelvärdena för vissa kategorier kulturföremål 9

3.6.2. Verktyg för snabbt informationsutbyte 9

4. Slutsatser 9

5. BILAGOR 10

5.1. Bilaga 1: Standardexportlicenser 11

5.2. Bilaga 2: Standardexportlicenser 2003–2010 – utveckling 13

5.3. Bilaga 3: Särskilda öppna licenser 14

5.4. Bilaga 4: Personer/organisationer som innehar särskilda öppna licenser 16

5.5. Bilaga 5: Allmänna öppna licenser 17

5.6. Bilaga 6: Avslagna exportlicenser 19

5.7. Bilaga 7: Sändningar som bryter mot reglerna 21

INLEDNING

I rådets förordning (EG) nr 116/2009[1] av den 18 december 2008 (kodifierad version), nedan kallad grundförordningen , fastställs bestämmelser som ska säkerställa att export av kulturföremål underkastas enhetlig kontroll vid gemenskapens yttre gränser. De kategorier kulturföremål som omfattas av förordningen förtecknas i bilaga I till förordningen.

För export av kulturföremål till länder utanför unionens tullområde krävs uppvisande av en exportlicens. En sådan licens utfärdas av en behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium kulturföremålet i fråga lagligen befinner sig. För vissa kategorier kulturföremål behövs exportlicens bara om värdet uppgår till det ekonomiska gränsvärde som anges i bilaga I till förordningen. Om det är nödvändigt rådfrågar den myndighet som ansvarar för utfärdande av exportlicensen den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten för det berörda föremålet. Genom tullkontrollerna säkerställs att endast de kulturföremål som åtföljs av en giltig exportlicens kan lämna unionens tullområde.

De bestämmelser som krävs för genomförande av grundförordningen fastställdes i kommissionens förordning (EEG) nr 752/93[2] av den 30 mars 1993. I genomförandeförordningen fastställs tre typer av exportlicens: standardlicensen, den särskilda öppna licensen och den allmänna öppna licensen.

I artikel 10 i grundförordningen fastställs att kommissionen regelbundet ska framlägga en rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av grundförordningen. Den första rapporten från kommissionen lades fram år 2000[3]. Den omfattar perioden 1 januari 2000 – 31 december 2010 och beskriver situationen som helhet i unionen före och efter de två utvidgningarna den 1 maj 2004 och den 1 januari 2007.

Resultaten i rapporten bygger på de svar som medlemsstaternas myndigheter lämnat på kommissionens frågeformulär om licensanvändningen för perioden 2000–2010.

UTVECKLING MELLAN DEN 1 JANUARI 2000 OCH DEN 31 DECEMBER 2010

Ändringar av lagstiftningen

Den ursprungliga grundförordningen (rådets förordning (EEG) nr 3911/92) ändrades två gånger under den granskade perioden, enligt följande:

- Rådets förordning (EG) nr 974/2001[4] innehöll de anpassningar som var nödvändiga för att ta hänsyn till eurons införande den 1 januari 2002 och för att klargöra innebörden av det tidigare använda ekonomiska gränsvärdet ”noll”, som ersattes med uttrycket ”oavsett värde”.

- Genom rådets förordning (EG) nr 806/2003[5] anpassades ordalydelsen i artikel 8 till bestämmelserna i rådets beslut 1999/468/EG[6] om kommittéförfarande.

Den ursprungliga grundförordningen upphävdes och ersattes av rådets förordning (EG) nr 116/2009 som ett resultat av kodifiering. Genom kodifiering samlas alla bestämmelserna i grundrättsakten och dess ändringar i en enda ny rättsakt. Föråldrade bestämmelser stryks och terminologin harmoniseras så att lagstiftningen blir mer lättåtkomlig och transparent.

Genomförandeförordningen (kommissionens förordning (EEG) nr 752/93) ändrades en gång under granskningsperioden. Genom kommissionens förordning (EG) nr 656/2004[7] ersattes förlagan till formulär för standardlicenser i bilaga I som en anpassning till FN:s layoutmall för handelsdokument (United Nations Layout Key for Trade Documents)[8]. Dessutom lades förklaringar till så att licensen kan utformas på ett enhetligt och korrekt sätt. Genom förordningen infördes även möjligheten för medlemsstaterna att ta fram licensen elektroniskt.

Genomförandeförordningen bör också kodifieras. Den processen pågår för närvarande.

Offentliggörande av information i EUT

Den senaste förteckningen över myndigheter som har behörighet att utfärda exportlicenser för kulturföremål offentliggjordes i juli 2009[9] i enlighet med artikel 3.2 i grundförordningen.

Den senaste förteckningen över tullkontor som har behörighet att utfärda exportlicenser för kulturföremål offentliggjordes i juni 2009[10] i enlighet med artikel 5.2 i grundförordningen.

Kommittésammanträden

Den rådgivande kommittén för export och återlämnande av kulturföremål sammanträdde åtta gånger under den granskade perioden. Kommittén behandlar också frågor som uppkommer vid tillämpningen av rådets direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium[11].

Det internationella sammanhanget

Ratificering av Unesco- och Unidroit-konventionerna

Även om antalet ratificeringar ökade under granskningsperioden har hittills bara 22 medlemsstater ratificerat 1970 års Unesco-konvention[12] och 12 har ratificerat 1995 års Unidroit-konvention[13].

WCO/Unesco:s förlaga för exportcertifikat

År 2005 utarbetade WCO och Unesco gemensamt WCO/Unesco:s förlaga för exportcertifikat för kulturföremål för att harmonisera de olika exportcertifikat som fanns världen i syfte att underlätta tullkontroller och göra det möjligt att upptäcka falska dokument. Det föreslagna certifikatet baseras på EU:s förlaga till formulär för standardlicenser.

Det europeiska sammanhanget

Det system som infördes på EU-nivå gällande export av kulturföremål, som den här rapporten behandlar, kompletterar andra instrument och initiativ som ska skydda kulturell egendom.

Kommissionen har utfärdat tre rapporter (2000, 2005 och 2009)[14] om tillämpningen av rådets direktiv 93/7/EEG[15]. I den sista rapporten sades att man borde överväga en genomgång av direktivet. Kommissionen inrättade därför en särskild arbetsgrupp inom kommittén för export och återlämnande av kulturföremål. Arbetsgruppen ska hitta problem förknippade med tillämpningen av direktivet och lämna förslag på lösningar. Den har redan slutfört sitt uppdrag och dess slutsatser ska läggas fram för kommittén under 2011. Eftersom bilagan till det här direktivet är identisk med bilaga I till grundförordningen, kan ett beslut om att ändra direktivet direkt påverka förordningen.

En arbetsgrupp för rörlighet för konstsamlingar inrättades av rådet i dess arbetsplan för kultur (2008–2010) inom ramen för genomförandet av den europeiska kulturagendan[16] Gruppen lade fram sin slutrapport i juni 2010.[17] Med den gruppens arbete som underlag och som del av arbetsplanen för kultur 2011–2014[18] kommer en ny arbetsgrupp att undersöka möjligheter att underlätta lån och utlåning med fokus på statliga system för tillförsäkran om skadeslöshet.

I rådets slutsatser från november 2008 underströks behovet av att förhindra och bekämpa olaglig handel med kulturföremål. I det sammanhanget har kommissionen tilldelat ett kontrakt för en undersökning om hur olaglig handel med kulturföremål kan förhindras och bekämpas. Undersökningen bör vara klar i slutet av 2011.

TILLÄMPNINGEN AV FÖRORDNINGEN MELLAN DEN 1 JANUARI 2000 OCH DEN 31 DECEMBER 2010

Statistikuppgifter om medlemsstaternas genomförande

Användning av standardexportlicensen i enlighet med artikel 2.1 i genomförandeförordningen

En standardexportlicens används normalt för alla exportföremål som omfattas av grundförordningen. En översikt över antalet standardexportlicenser som varje medlemsstat utfärdat finns i bilaga 1 .

Av bilaga 2 framgår hur antalet utfärdade licenser förändrats under den granskade perioden, från EU15 (2003) till EU27 (2010). Den visar också medlemsstaternas andel av samtliga utfärdade licenser. Siffrorna avslöjar att exporten av kulturföremål från EU är koncentrerad till tre medlemsstater. Tätpositionen intas av Förenade kungariket med en andel på 45 % för perioden 2000–2010, därefter följer Italien (cirka 26 %) och Frankrike (cirka 15 %).

Efter utvidgningen den 1 maj 2004 har bara 1 % av samtliga utfärdade exportlicenser utfärdades av nya medlemsstater. Av den procenten stod Tjeckien för 46 % som också var det land som rapporterade en kraftig ökning av antalet utfärdade licenser.

Det totala antalet utfärdade standardexportlicenser ökade från 16 117 under år 2000 till ett högsta värde på 21 557 under 2007 (+ 34%), för att sedan minska till 18 176 år 2010. Eftersom antalet standardexportlicenser som utfärdats i de nya medlemsstaterna är mycket lågt, kan den registrerade ökningen inte tillskrivas utvidgningen.

Användning av den särskilda öppna licensen i enlighet med artikel 2.2 i genomförandeförordningen

En särskild öppen licens ska användas vid upprepad temporär export av ett särskilt kulturföremål som förs ut av en viss person eller organisation. I bilaga 3 finns en översikt över antalet särskilda öppna licenser som var i cirkulation i medlemsstaterna.

Av den framgår att bara sju medlemsstater (Grekland, Frankrike, Cypern, Nederländerna, Polen, Slovenien och Förenade kungariket) har använt sig av den typen av licens och att Polen är den flitigaste användaren.

I bilaga 4 visas antalet personer eller organisationer som var innehavare av en särskild öppen licens.

Användning av den allmänna öppna licensen i enlighet med artikel 2.3 i genomförandeförordningen

En allmän öppen licens används vid all temporär export av kulturföremål som ingår i ett museums eller en annan institutions permanenta samlingar. I bilaga 5 finns en översikt över antalet allmänna öppna licenser i cirkulation i medlemsstaterna.

Av den framgår att bara åtta medlemsstater (Bulgarien, Tyskland, Grekland, Frankrike, Cypern, Polen, Portugal och Slovenien) har använt sig av den typen av licens.

Även om särskilda och allmänna öppna licenser bara används i ett begränsat antal medlemsstater, anser de medlemsstaterna att de är ett viktigt instrument för förvaltning av och kontroll över exporten av kulturföremål.

Avslag för standardlicenser

En översikt över det antal licensansökningar som medlemsstaternas behöriga myndigheter avslog finns i bilaga 6 .

De viktigaste skälen för att avslå licenserna var följande: i) ofullständigt ifyllda ansökningar, ii) det föremål som skulle exporteras var en nationell kulturskatt i den berörda medlemsstaten.

I hela unionen är procentandelen avslagna licenser låg (0,3 % av alla utfärdade licenser).

Sändningar som bryter mot reglerna

I bilaga 7 visas det antal sändningar som bröt mot tillämpliga regler. Medlemsstaterna rapporterade in totalt 473 fall för tioårsperioden, vilket är mycket få fall med tanke på antalet utfärdade licenser.

Ett fåtal medlemsstater angav att sändningar som bröt mot reglerna i allmänhet upptäcktes av landets tullmyndigheter. Beroende på fallet och tillämplig nationell lagstiftning, följde behöriga myndigheter eller allmänna åklagaren upp fallet. I vissa fall löstes problemet genom utfärdande av retroaktiva exportlicenser.

Tullmyndigheternas kontrollstrategier

Ett stort antal medlemsstater anger att skyddet av kulturföremål är en viktig del av deras politik och att tullmyndigheter därför har utbildning i att upptäcka olaglig export av kulturföremål.

Medlemsstaterna rapporterar vidare att deras tullmyndigheter gör en riskbedömning när de väljer ut vilka sändningar som ska exportkontrolleras. De anger att kontrollerna är frekventare för ”högrisksändningar”.

Vissa medlemsstater angav att de hade särskilt fokus på resande.

Begränsning av behöriga tullkontor

Genom artikel 5.1 i grundförordningen ges medlemsstaterna möjlighet att begränsa antalet tullkontor som är behöriga att handlägga ärenden som rör export av kulturföremål.

Nio medlemsstater (Bulgarien, Grekland, Spanien, Cypern, Luxemburg, Ungern, Malta, Portugal och Förenade kungariket) har använt sig av den möjligheten. Rent allmänt anses det att kontrollerna blir effektivare och att samarbetet med museer och andra vetenskapliga institutioner nära de utvalda tullkontoren förbättras.

Administrativt samarbete

Enligt de flesta medlemsstater fungerar samarbetet mellan olika inblandade myndigheter (licensmyndigheter, tull, polis) väl på nationell nivå. Samarbetet bygger på regelbundna möten och gemensam utbildningsverksamhet. I vissa medlemsstater sker samarbetet på grundval av samförståndsavtal eller liknande arrangemang som inrättats mellan berörda myndigheter.

Italien rapporterade att licensmyndigheterna är direkt kopplade till Comando Carabinieri Tutela Patrimonio Culturale, som är en specialenhet inom polisen för kulturföremål.

Vissa medlemsstater rapporterade att EU-samarbetet var otillräckligt. Som ett resultat av arbetet inom kommittén för export och återlämnande av kulturföremål kom man 2003 överens om riktlinjer för administrativt samarbete. Det har dock visat sig svårt att hålla riktlinjerna uppdaterade.

På internationell nivå sker samarbete mellan organ som Europol och Interpol.

Användning av elektroniska system

I de flesta medlemsstater går det fortfarande inte att ansöka om exportlicens på elektroniska formulär. Och även om det finns elektroniska formulär, måste den faktiska ansökan lämnas in på papper.

Vissa medlemsstater uppgav att de håller på att utveckla elektroniska system för både inlämning av ansökningar och utfärdande av exportlicenser för kulturföremål.

Förslag från medlemsstater

Ändringar av tröskelvärdena för vissa kategorier kulturföremål

Genom artikel 10 i grundförordningen ges möjligheten att revidera de ekonomiska gränsvärden som anges i bilaga I med ekonomiska och monetära indextal som underlag.

Efter diskussioner i kommittén för export och återlämnande av kulturföremål framgår det att det inte finns någon majoritet bland medlemsstaterna för att ändra dagens gränsvärden och kommissionen tänker följaktligen inte föreslå någon revidering.

Verktyg för snabbt informationsutbyte

Några medlemsstater ansåg att informationsutbytet mellan medlemsstaterna och kommissionen skulle kunna förbättras och att senaste kontaktuppgifter borde vara tillgängliga via ett webbaserat verktyg.

Som svar på dessa förslag beslöt kommissionen att inom Circa inrätta en särskild internetgrupp för export av kulturföremål. Det rör sig om ett extranätverktyg inriktat på de behov förvaltningar kan ha och som erbjuder ett privat utrymme på internet där man kan dela bland annat information och dokument.

Inom utrymmet skapades en avdelning med kontaktinformation för de nationella myndigheterna. Det har dock visat sig svårt att hålla informationen aktuell.

SLUTSATSER

Enligt medlemsstaterna har det inte förekommit några större problem vid det dagliga genomförandet av bestämmelserna i grundförordningen eller dess genomförandeförordning. Det verkar som att det system som infördes 1993 för exportkontroll av kulturföremål vid unionens yttre gränser faktiskt har använts av en stor majoritet av medlemsstaterna, må vara i mycket olika utsträckning.

Systemet skulle kunna förbättras om man utvecklade mekanismer för närmare samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.

Kommissionen kommer att följa utvecklingen när det gäller andra initiativ på EU-nivå och internationell nivå som kan påverka det område som den här rapporten täcker. Och kommer särskilt att beakta slutsatserna i undersökningen om olaglig handel som det hänvisas till i punkt 2.5. Om det visar sig att systemet behöver förbättras, kommer kommissionen att vara beredd att vidta åtgärder.

* * *

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet, rådet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att beakta den här rapporten.

BILAGOR

Bilaga 1: Standardexportlicenser[19]

År |

| 2000 |2001 |2002 |2003 |2004 |2005 |2006 |2007 |2008 |2009 |2010 | |BE | 0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |n/a |n/a | | BG | | | | | | | |21 |5 |0 |0 | | CZ | | | | |0 |0 |0 |0 |61 |2 |53 | | DK | 0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |1 |1 |n/a |n/a | | DE | 0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | EE | | | | |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | IE | 0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | EL | 0 |0 |0 |1 |2 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | ES | 0 |0 |0 |1 |1 |0 |0 |0 |0 |n/a |n/a | | FR | 17 |18 |17 |18 |6 |12 |12 |7 |22 |28 |18 | | IT | 0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | CY | | | | |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | LV | | | | |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | LT | | | | |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | LU | 0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |n/a |n/a | | HU | | | | |0 |0 |0 |0 |0 |n/a |n/a | | MT | | | | |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | NL | 0 |0 |0 |0 |0 |1 |0 |0 |0 |0 |3 | | AT | 0 |0 |0 |0 |0 |1 |1 |0 |0 |1 |1 | | PL | | | | |79 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | PT | 0 |1 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | RO | | | | | | | |0 |0 |0 |0 | | SI | | | | |0 |0 |0 |0 |0 |n/a |n/a | | SK | | | | |0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 | | FI | 0 |0 |0 |0 |7 |6 |2 |0 |1 |0 |1 | | SE | 0 |0 |0 |0 |0 |0 |0 |2 |1 |0 |3 | | UK | 9 |9 |3 |1 |2 |3 |0 |6 |0 |2 |3 | | | | | | | | | | | | | | | Total |26 |28 |20 |21 |97 |23 |15 |37 |91 |33 |82 | |

[pic]

[1] Rådets förordning (EG) nr 116/2009 av den 18 december 2008 om export av kulturföremål (kodifierad version), EUT L 39, 10.2.2009, s. 1. Den förordningen ersatte rådets förordning (EEG) nr 3911/92 av den 9 december 1992 om export av kulturföremål, EGT L 395, 31.12.1992, s. 1, som hade tillämpats sedan den 30 mars 1993.

[2] Kommissionens förordning (EEG) nr 752/93 av den 30 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål, EGT L 77, 31.3.1993, s. 24.

[3] Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål och av rådets direktiv 93/7/EEG om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium, KOM(2000) 325, 25.5.2000.

[4] Rådets förordning (EG) nr 974/2001 av den 14 maj 2001 om ändring av förordning (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål, EGT L 137, 19.5.2001, s. 10.

[5] Rådets förordning (EG) nr 806/2003 av den 14 april 2003 om anpassning till beslut 1999/468/EG av de bestämmelser i rättsakter som rådet antagit enligt samrådsförfarandet (kvalificerad majoritet) och som avser de kommittéer som biträder kommissionen när den utövar sina genomförandebefogenheter, EUT L 122, 16.5.2003, s. 1.

[6] Rådets beslut av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[7] Kommissionens förordning (EG) nr 656/2004 av den 7 april 2004 om ändring av förordning (EEG) nr 752/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål, EUT L 104, 8.4.2004, s. 50.

[8] United Nations Layout Key for Trade Documents, New York and Geneva, 2002 (ECE/TRADE/270).

[9] EUT C 164, 16.7.2009, s. 6.

[10] EUT C 134, 13.6.2009, s. 9.

[11] Rådets direktiv 93/7/EEG av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium, EUT L 74, 27.3.1993. s. 74.

[12] Unesco-konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom, Paris, 14 november 1970. Ratificerad av följande medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Litauen, Ungern, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige och Förenade kungariket.

[13] Unidroit-konvention om stulna eller olagligt exporterade kulturföremål., Rom, 24 juni, 1995. Ratificerad av följande medlemsstater: Danmark, Grekland, Spanien, Italien, Cypern, Litauen, Ungern, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Finland.

[14] KOM(2000)325, 25.5.2000 (se fotnot 3), KOM(2005)675, 21.12.2005 och KOM(2009)408, 30.7.2009.

[15] Se fotnot 11 ovan.

[16] Rådets resolution av den 16 november 2007 om en europeisk kulturagenda, EUT C 287, 29.11.2007, s. 1.

[17] Slutrapport och rekommendationer till kulturkommittén om hur man kan förbättra rörligheten för samlingar, expertarbetsgruppen om rörlighet för samlingar, juni 2010.

[18] Slutsatser av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om handlingsplanen för kultur 2011–2014, EUT C 325, 2.12.2010, s. 1.

[19] Mindre skillnader i dessa siffror kan uppstå för medlemsstater som rapporterade per kategori, eftersom en licens kunde omfatta mer än en kategori.