(1)

Artikel 119.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1306/2013, i dess lydelse enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1310/2013 av den 17 december 2013 om vissa övergångsbestämmelser för stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 vad gäller resurser och resursfördelning avseende år 2014 och om ändring av rådets förordning (EG) nr 73/2009 och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1307/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1308/2013 vad gäller deras tillämpning under år 2014 (4), fastställs att artikel 30 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska tillämpas för finansiellt godkännande av utgifter och utbetalningar för budgetåret 2013.

(2)

Enligt artikel 30 i förordning (EG) nr 1290/2005 (som avses i artikel 119.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1306/2013, ändrad genom artikel 8 i förordning (EU) nr 1310/2013) ska kommissionen besluta om avslutande av räkenskaperna för de utbetalande organ som avses i artikel 6 i den förordningen på grundval av de årsräkenskaper som medlemsstaterna sänder in tillsammans med den information som behövs för att avsluta räkenskaperna och en försäkran om att de inlämnade räkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga samt rapporter från de attesterande organen.

(3)

Räkenskapsåret för EGFJ-räkenskaperna löper från den 16 oktober år ”N – 1” till den 15 oktober år ”N” i enlighet med artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller utbetalningsställenas räkenskaper, utgiftsdeklarationer och inkomstdeklarationer samt villkoren för ersättning för utgifter inom ramen för EGFJ och EJFLU (5). Vid avslutandet av räkenskaperna är det för att harmonisera referensperioden för EFJLU-utgifter till referensperioden för EGFJ-utgifter lämpligt att för räkenskapsåret 2013 beakta utgifter som medlemsstaterna haft mellan den 16 oktober 2012 och den 15 oktober 2013.

(4)

I artikel 10.2 andra stycket i förordning (EG) nr 885/2006 föreskrivs att det belopp som i enlighet med det beslut om avslutande av räkenskaperna som avses i artikel 10.1 första stycket i den förordningen ska betalas in av eller ut till varje medlemsstat ska fastställas genom att de mellanliggande utbetalningarna för det aktuella räkenskapsåret dras av från den utgift som godkänts för samma år enligt punkt 1. Kommissionen ska dra av det beloppet från nästa mellanliggande betalning eller lägga till det till nästa mellanliggande betalning.

(5)

Kommissionen har granskat de insända uppgifterna och har före den 31 mars 2014 delgett medlemsstaterna resultatet av granskningen, tillsammans med uppgifter om de ändringar som behöver göras.

(6)

Med stöd av årsräkenskaper och kompletterande dokument för vissa av de utbetalande organen kan kommissionen fatta beslut om huruvida de insända årsräkenskaperna är fullständiga, exakta och sanningsenliga. I bilaga I förtecknas de belopp som avslutats fördelat per medlemsstat och de belopp som ska betalas in av eller betalas ut till varje medlemsstat.

(7)

Uppgifterna från vissa andra utbetalande organ kräver ytterligare utredningar, och deras räkenskaper kan därför inte avslutas i detta beslut. Bilaga II visar de utbetalande organen i fråga.

(8)

Kommissionen får i enlighet med artikel 27 i förordning (EG) nr 1290/2005 besluta om minskning eller tillfälligt inställande av de mellanliggande betalningarna till medlemsstaterna. Kommissionen bör informera medlemsstaten om detta. I detta beslut bör kommissionen ta hänsyn till de belopp som reduceras eller upphävs för att undvika olämpliga eller omotiverade betalningar, och återbetala belopp som senare skulle kunna bli föremål för finansiell korrigering. Den andra och tredje kvartalsdeklarationen för 2013 innehöll bland annat beloppen 753 591,20 euro och 532 237,50 euro för landsbygdsutvecklingsprogrammet Lazio (CCI 2007IT06RP0005). Dessa belopp har även tagits med i den årliga deklarationen för räkenskapsåret 2013. Beloppen i fråga var föremål för minskning enligt artikel 27.3 i förordning (EG) nr 1290/2005 och artikel 41 i förordning (EU) nr 1306/2013, genom kommissionens beslut C(2013)8989 på grundval av oriktig finansiering, och kommissionens beslut C(2014)1278 på grund av att tidsfrister för obligatorisk kontroll inte följts. Eftersom förfarandet enligt artikel 31 i förordning (EG) nr 1290/2005 fortfarande pågår, bör dessa minskningar bibehållas.

(9)

I artikel 10.1 andra och tredje stycket i kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 föreskrivs att beslutet om godkännande av räkenskaperna ska fastställa det belopp som ska belasta EU och den berörda medlemsstaten enligt artiklarna 32 och 33 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005. I enlighet med artikel 119.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1306/2013 ska det förfarande som avses i artikel 30 rådets förordning (EG) nr 1290/2005 fortsätta att tillämpas på utgifter som har uppkommit och betalningar som gjorts för räkenskapsåret 2013. Under jordbruksräkenskapsåret 2013 var artiklarna 32 och 33 i kraft, och därför bör de belopp som följer av tillämpningen av dessa beaktas i beslutet om godkännande av räkenskaperna avseende räkenskapsåret 2013.

(10)

Enligt artikel 33.8 i förordning (EG) nr 1290/2005 ska de ekonomiska följderna av utebliven indrivning efter oegentligheter bäras till 50 % av den berörda medlemsstaten, om ingen indrivning har ägt rum före avslutandet av ett program för landsbygdsutveckling inom fyra år efter det datum då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet av oegentligheterna gjordes, eller inom åtta år i de fall då indrivningen ingår i ett rättsligt förfarande i det nationella rättsväsendet, eller vid programmets avslutande om fyraårs- eller åttaårsfristerna löper ut innan dess. Enligt artikel 33.4 i samma förordning ska medlemsstaterna tillsammans med årsräkenskaperna tillställa kommissionen en sammanfattande redovisning av de förfaranden för återkrav som har inletts med anledning av oegentligheter. Tillämpningsföreskrifter för medlemsstaternas rapporteringsskyldigheter beträffande de belopp som ska återkrävas fastställs i förordning (EG) nr 885/2006. I bilaga III till den förordningen finns den tabell som medlemsstaterna skulle lämna in under 2014. På grundval av de tabeller som medlemsstaterna har fyllt i bör kommissionen besluta vilka de ekonomiska följderna blir i de fall då ingen indrivning har ägt rum inom fyra respektive åtta år. I detta syfte bör det här beslutet inte påverka eventuella ytterligare beslut om kontroll av överensstämmelse som kommissionen kan komma att fatta i enlighet med artikel 33.5 förordning (EG) nr 1290/2005.

(11)

Enligt artikel 33.7 i förordning (EG) nr 1290/2005 och i enlighet med artikel 10 i förordning (EG) nr 885/2006 får en medlemsstat besluta att avbryta indrivningen sedan ett program för landsbygdsutveckling har avslutats. Ett sådant beslut får fattas endast om de redan åsamkade och förväntade kostnaderna för indrivningen tillsammans överstiger den summa som ska drivas in, eller om det visar sig omöjligt att genomföra indrivning därför att gäldenären eller de personer som är juridiskt ansvariga för oegentligheten är oförmögna att betala, vilket har fastställts enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Om ett sådant beslut har fattats inom fyra år efter den dag då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet gjordes, eller inom åtta år om indrivningen ingår i ett förfarande i det nationella rättsväsendet, bör de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen till 100 % bäras av EU-budgeten. I den sammanfattande redovisning som avses i artikel 33.4 i förordning (EG) nr 1290/2005 anges de belopp för vilka medlemsstaterna beslutade att inte fullfölja indrivningsförfarandena och anledningarna till detta. Beloppen belastar inte de berörda medlemsstaterna utan bärs av EU-budgeten. I detta syfte bör det här beslutet inte påverka eventuella ytterligare beslut om kontroll av överensstämmelse som kommissionen kan komma att fatta i enlighet med artikel 33.5 av den förordningen.

(12)

Enligt artikel 24.4 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 (som avses i artikel 34.2 i förordning (EU) nr 1306/2013, ändrad genom artikel 8 i förordning (EU) nr 1310/2013), får det sammanlagda beloppet av förhandsfinansiering och mellanliggande betalningar för varje program för landsbygdsutveckling uppgå till högst 95 % av bidraget från EJFLU.

(13)

I enlighet med artikel 26.3 b i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 (som avses i artikel 36.3 b i förordning (EU) nr 1306/2013 ska delbetalningar ske utan att det sammanlagda programmerade ekonomiska bidrag från EJFLU som tilldelats varje prioritering överskrids. Vidare ska enligt artikel 17.4 i kommissionens förordning (EG) nr 883/2006, utan att det påverkar tillämpningen av den övre gräns som fastställs i artikel 24.4 i förordning (EG) nr 1290/2005 (som avses i artikel 34.2 i förordning (EU) nr 1306/2013), det belopp som ska betalas som högst uppgå till det belopp som fastställts för en prioritering för landsbygdsutveckling om det totala beloppet i utgiftsdeklarationerna överskrider det totala belopp som fastställts för den prioriteringen. Finansieringsplanen för axel 2 i landsbygdsutvecklingsprogrammet 2007PT06RP0001 överskreds med 913 212,81 euro i kvartalsdeklarationen för tredje kvartalet 2013. Detta belopp betalades inte ut av kommissionen. Ingen ny finansieringsplan har godkänts eller antagits av kommissionen. Beloppet på 913 212,81 euro, som ingår i den årliga deklarationen för räkenskapsåret 2013, bör därför uteslutas från beslutet om avslutande av räkenskaperna för räkenskapsåret 2013. Det skulle bli föremål för en senare återbetalning från kommissionens sida efter antagandet av den nya budgeten.

(14)

I enlighet med artikel 30.2 förordning (EG) nr 1290/2005 ska detta beslut inte påverka eventuella ytterligare beslut om kontroll av överensstämmelse som kommissionen kan fatta för att från unionsfinansieringen utesluta utgifter som inte verkställts i enlighet med unionsreglerna.