(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera den internationella luftfarten, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Samtliga medlemsstater är avtalsslutande stater i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ. Sex medlemsstater är representerade i Icao-rådet.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen får Icao-rådet anta internationella standarder och rekommenderade metoder (standarder och rekommenderade metoder) och beteckna dem som bilagor till Chicagokonventionen.

(4)

Icao-rådet kommer vid sitt 231:a möte att anta ändring 19 av bilaga 13 (Aircraft Accident and Incident Investigation) till Chicagokonventionen (ändring 19).

(5)

Huvudsyftet med ändring 19 är att förbättra flygsäkerheten genom att säkerställa en hög grad av effektivitet, ändamålsenlighet och kvalitet i säkerhetsutredningar inom civil flygsäkerhet.

(6)

De föreslagna ändringarna syftar till att uppfylla dessa mål genom att bistå avtalsslutande staters myndigheter för säkerhetsutredning i deras utredningar om fjärrstyrda luftfartyg och utan dröjsmål tillgängliggöra information och data från registreringsutrustning som monterats på luftfartyg. Ändring 19 tar också hänsyn till allmänhetens och mediernas förväntningar om att bli informerade och innehåller därför bestämmelser om att aktuell och saklig information ska tillhandahållas under säkerhetsutredningar. Vidare återspeglar ändring 19 det faktum att användningen av modern teknik möjliggör en kortare samrådsperiod för utkast till slutrapporter, vilket påskyndar offentliggörandet av slutrapporten. Slutligen medför ändring 19 att slutrapporter företrädesvis ska skickas i elektroniskt format så att de kan laddas upp i Icaos centrala databas.

(7)

Det europeiska nätverket för myndigheter för säkerhetsutredning inom civil luftfart (Encasia), inrättat genom artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 (1), som bland annat ansvarar för att ge råd till unionens institutioner i alla frågor som avser utarbetandet och genomförandet av policy och regelverk inom unionen i fråga om utarbetandet och genomförandet av policy och regelverk inom unionen i fråga om säkerhetsutredningar och förebyggande av olyckor och tillbud, har bidragit till utarbetandet av förslaget om ändring 19.

(8)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao-rådet, eftersom ändring 19 i enlighet med artikel 90 a i Chicagokonventionen kommer att vara bindande enligt internationell rätt och på ett avgörande sätt kan påverka unionsrätten, särskilt förordning (EU) nr 996/2010.

(9)

Unionens ståndpunkt vid Icao-rådets 231:a möte eller vid ett efterföljande möte med avseende på antagandet av ändring 19 bör vara att stödja antagandet av ändringen i sin helhet. Denna ståndpunkt bör uttryckas av de unionsmedlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet.

(10)

Enligt artikel 38 i Chicagokonventionen ska varje avtalsslutande stat som finner det ogörligt att i alla avseenden efterleva en internationell standard eller ett internationellt förfarande, eller att se till att dess egen lagstiftning eller praxis fullständigt sammanfaller med en sådan internationell standard eller ett sådant internationellt förfarande, eller som bedömer det nödvändigt att anta lagstiftning eller införa metoder som i något visst avseende avviker från vad som fastställts genom en internationell standard, utan dröjsmål underrätta Icao om avvikelserna mellan sin egen metod och den som fastställts genom den internationella standarden.

(11)

Enligt artikel 90 i Chicagokonventionen ska en bilaga som avses i artikel 54 l i den konventionen, eller en ändring av en bilaga, få verkan inom tre månader från framläggandet för Icaos avtalsslutande stater, eller vid utgången av en längre tidsperiod som Icao-rådet föreskriver, såvida inte en majoritet av Icaos avtalsslutande stater under tiden har meddelat att de motsätter sig den.

(12)

Unionens ståndpunkt efter Icao-rådets antagande av ändring 19, som ska tillkännages av Icaos generalsekreterare genom förfarandet med skrivelser från Icao, bör vara att inte meddela att den motsätter sig, och att efterleva, den ändringen. Om unionslagstiftning skulle avvika från de nyligen antagna standarderna och rekommenderade metoderna efter det planerade tillämpningsdatumet för dessa standarder och rekommenderade metoder, bör Icao underrättas om denna avvikelse. Unionens ståndpunkt i fråga om en sådan avvikelse bör baseras på ett skriftligt dokument som kommissionen förelägger rådet för diskussion och godkännande.

(13)

Den ståndpunkten bör uttryckas av alla medlemsstater, som agerar samfällt i unionens intresse.