<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-04.cj-20080212.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="ECRCJ1996SVA.0400242301.case.xml"><NO.CASE>C-253/95</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>61995C0253</NO.CELEX><NO.SEQ>0015.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST>2425</PAGE.FIRST><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST>2425</PAGE.LAST><PAGE.TOTAL>1</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><LEFT>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT PERGOLA — MÅL C-253/95</LEFT><RIGHT>KOMMISSIONEN MOT TYSKLAND</RIGHT></CURR.TITLE><CONTENTS.CONCLUSION><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Antonio La Pergola</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="19960314">14 mars 1996</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING="STAR"><P>Originalspråk: italienska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Kommissionen har genom en ansökan som ingavs till domstolens kansli den <DATE ISO="19950719">19 juli 1995</DATE> yrkat att domstolen skall fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte inom den föreskrivna fristen vidta de åtgärder som var nödvändiga för att följa rådets direktiv 92/50/EEG av den <DATE ISO="19920618">18 juni 1992</DATE> om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster<NOTE NOTE.ID="E0002"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="209" DATE.PUB="19920724" PAGE.FIRST="1">EGT nr L 209, 24.7.1992, s. 1</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE>.</TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Enligt artikel 44.1 i nämnda direktiv skulle medlemsstaterna senast den <DATE ISO="19930701">1 juli 1993</DATE> ha antagit lagar eller andra författningar för att följa detta direktiv.</TXT></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Det är i detta avseende tillräckligt att konstatera att den tyska regeringen inte har bestritt det fördragsbrott som lagts staten till last. Regeringen har i sitt yttrande nöjt sig med att anföra att förordningar, avsedda att anpassa det nationella regelverket till det ovan nämnda direktivet, snart kommer att antas, samt har uppgett att den i rätt tid har underrättat de upphandlande förbundsmyndigheterna och de behöriga ministerierna i delstaterna om att det nämnda direktivet var direkt tillämpligt från och med den <DATE ISO="19930701">1 juli 1993</DATE>. Detta utgör dock enligt domstolens rättspraxis<NOTE NOTE.ID="E0003"><P>Se bland många andra exempel dom av den <DATE ISO="19950406">6 april 1995</DATE>, kommissionen mot Spanien (<REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-147/94" YEAR="1995" PAGE.ECR="I-1015">C-147/94, REG s. I-1015</REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> inte en omständighet som kan medföra att fördragsbrott inte föreligger.</TXT></NP><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Jag föreslår därför att domstolen skall bifalla kommissionens talan och enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna förplikta svarandestaten att ersätta rättegångskostnaderna.</TXT></NP></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>