Förenade målen C-34/01–C-38/01
Enirisorse SpA
mot
Ministero delle Finanze
(begäran om förhandsavgörande från Corte Suprema di cassazione)
«Offentliga företag – Överföring till offentliga företag av en del av en till staten erlagd hamnavgift – Konkurrens – Missbruk av dominerande ställning – Statligt stöd – Avgifter med motsvarande verkan – Interna skatter eller avgifter – Fri rörlighet för varor»
|
| Förslag till avgörande av generaladvokat C. Stix-Hackl föredraget den 7 november 2002 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| Domstolens dom (femte avdelningen) av den 27 november 2003 |
|
|
|
|
|
|
|
Sammanfattning av domen
- 1.
- Statligt stöd – Begrepp – Åtgärder för att ersätta kostnader för offentliga nyttigheter som ett företag säkerställer – Omfattas inte – Villkor – Klart definierade skyldigheter avseende offentliga nyttigheter – Objektivt och öppet fastställande av kriterierna för beräkning av ersättning – Ersättning begränsad till kostnaderna – Åtgärden att tilldela ett offentligt företag en del av en till staten erlagd avgift rättsstridig – Endast den del av avgiften som återförts till företaget rättsstridig
(EKSG-fördraget, artikel 92.1 (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse))
- 2.
- Statligt stöd – Stödprojekt – Förbud mot genomförande innan kommissionen fattat sitt slutliga beslut – Direkt effekt – Omfattning – Åtgärd som inte meddelats och som innebär att ett offentligt företag erhåller en del av en avgift – Skyldighet för de nationella domstolarna att invända mot uppbörden av avgiften och tilldelningen av intäkten som den ger
(EKSG-fördraget, artikel 93.3 (nu artikel 88.3 EG))
- 3.
- Fri rörlighet för varor – Kvantitativa restriktioner – Åtgärder med motsvarande verkan – Artikel 30 i fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) – Tillämpningsområde – Avgift som inte utgör ett förbjudet hinder enligt artiklarna 12 och 95 i fördraget (nu artiklarna 25 EG och 90 EG i ändrad
lydelse) – Avgift som automatiskt omfattas av bestämmelserna i nämnda artikel 30 – Omfattas inte
(EG-fördraget, artiklarna 12, 30 och 95 (nu artiklarna 25 EG, 28 EG, och 90 EG i ändrad lydelse))
- 4.
- Bestämmelser om skatter och avgifter – Interna skatter och avgifter – Hamnavgift som tilldelats ett offentligt företag oberoende av vilka tjänster det tillhandahållit – Diskriminering av importerade varor föreligger inte – Tillåtet
(EKSG-fördraget, artiklarna 12, 30 och 95 (nu artiklarna 25 EG, 28 EG, och 90 EG i ändrad lydelse))
- 1.
- En medlemsstats tilldelning till ett offentligt företag av en betydande del av en sådan avgift som den som uppburits i en
hamn vid samtlig lastning och lossning av varor, liksom uppbörden av densamma hos användarna, skall klassificeras som statligt
stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i fördraget (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse), i den mån som detta påverkar
handeln mellan medlemsstaterna och när nämnda tilldelning inte har samband med något klart definierat allmännyttigt uppdrag,
och/eller beräkningen av den för uppdragets fullgörande påstått nödvändiga kompensationen inte har gjorts på grundval av i
förväg på ett objektivt och öppet sätt fastställda kriterier, för att undvika att ersättningen medför att det mottagande företaget
gynnas ekonomiskt i förhållande till konkurrerande företag. För att detta inte skall vara fallet får nämnda ersättning inte
överstiga de kostnader som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna
att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst
på grund av fullgörandet av dessa skyldigheter.
(se punkterna 31, 32, 35, 39, 40 och 47, samt punkt 1 i domslutet)
- 2.
- Det följer av den direkta effekt som tillerkänns artikel 93.3 sista meningen i fördraget (nu artikel 88.3 EG) att förbudet
i denna bestämmelse i fördraget mot att genomföra stödåtgärder är direkt tillämpligt på alla stödåtgärder som genomförts utan
att först ha meddelats. Det ankommer på de nationella domstolarna att säkerställa de enskildas rättigheter om de nationella
myndigheterna har överträtt förbudet mot genomförande av stödåtgärder, genom att dra alla konsekvenser i enlighet med deras
nationella rätt, för att därigenom förhindra såväl tilldelningen av en del av avgiften till mottagarföretagen som uppbörden
av densamma.
(se punkterna 42 och 47, samt punkt 1 i domslutet)
- 3.
- Tillämpningsområdet för artikel 30 i fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) omfattar inte tillämpningsområdet för fördragets
bestämmelser om avgifter med motsvarande verkan som importtullar (artikel 12 i fördraget (nu artikel 25 EG i ändrad lydelse)
och artikel 16 i fördraget (vilken upphört att gälla genom Amsterdamfördraget)) eller tillämpningsområdet för fördragets bestämmelser
om diskriminerande interna skatter och avgifter (artikel 95 i fördraget (nu artikel 90 EG i ändrad lydelse)). Härav följer
att om en sådan avgift som den som uppbärs i en hamn vid samtlig lastning och lossning av varor omfattas av tillämpningsområdet
för artiklarna 12 och 95 i fördraget, skall bestämmelserna i någon av dessa artiklar tillämpas och inte de i artikel 30 i
fördraget. Den eventuella omständigheten att denna avgift inte utgör ett enligt artikel 12 eller 95 förbjudet hinder medför
inte att den ovannämnda avgiften automatiskt omfattas av bestämmelserna i artikel 30.
(se punkterna 56 och 58)
- 4.
- Om avgiften inte innebär någon diskriminering av varor från andra medlemsstater, strider den åtgärd varigenom en medlemsstat
föreskriver en uppbörd av en sådan intern avgift som en hamnavgift, vilken tas ut vid lastning och lossning av varor, och
att en betydande andel av intäkterna från denna interna avgift skall tilldelas ett offentligt företag, utan att det sålunda
tilldelade beloppet motsvarar en verklig tjänst från företagets sida, inte mot bestämmelserna i nämnda artikel 95 i fördraget
(nu artikel 90 EG i ändrad lydelse).
(se punkt 62, samt punkt 2 i domslutet)