EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 14.10.2022
COM(2022) 681 final
2022/0334(NLE)
Förslag till
RÅDETS REKOMMENDATION
om ändring av rekommendation (EU) 2022/107 om en samordnad strategi för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin
(Text av betydelse för EES)
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
När kommissionen den 25 november 2021 antog sitt förslag till vad som skulle bli rådets rekommendation (EU) 2022/107 om en samordnad strategi för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin 1 skilde sig den epidemiologiska situationen avseende covid-19-pandemin avsevärt från i dag. Vid den tidpunkten var virusvarianten delta fortfarande utbredd i unionen. Mer än tio månader senare har den mycket smittsamma omikronvarianten – i form av olika subvarianter – blivit den dominerande varianten i unionen 2 .
Omikron är mindre allvarlig än den tidigare observerade deltavarianten, vilket åtminstone delvis kan tillskrivas den skyddande effekten av vaccinering och tidigare infektion 3 . Till följd av detta, och i kombination med dessa högre skyddsnivåer, ligger trycket på hälso- och sjukvårdssystemen för närvarande kvar på hanterbara nivåer, även under tillfälliga infektionstoppar, såsom den våg som drevs av subvarianterna omikron BA.4 och BA.5 som observerades under sommaren 2022.
Som kommissionen kontinuerligt har betonat får de inskränkningar i den fria rörligheten som införs till följd av covid-19-pandemin inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att skydda folkhälsan. Såsom anges i punkterna 1 och 2 i rekommendation (EU) 2022/107 bör alla sådana inskränkningar avskaffas så snart den epidemiologiska situationen så tillåter i enlighet med principerna om nödvändighet och proportionalitet. I augusti 2022 hade medlemsstaterna hävt alla åtgärder som påverkar den fria rörligheten för personer i unionen, inbegripet kravet på att resenärer ska inneha EU:s digitala covidintyg.
För att återspegla den nuvarande situationen föreslår kommissionen att strategin i rekommendation (EU) 2022/107 anpassas. I rekommendationen bör det särskilt betonas att medlemsstaterna i detta skede av pandemin i princip inte bör införa några pandemirelaterade inskränkningar i den fria rörligheten för personer av folkhälsoskäl. Sommarvågen 2022 är ett exempel på hur en stor spridning av virus, efter uppkomsten av en ny virusvariant av särskild betydelse, inte nödvändigtvis leder till en betydande belastning på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen. Detta belyser vikten av en försiktig strategi när man överväger att införa reserestriktioner på grundval av antalet fall eller förekomsten av en ny variant.
Samtidigt är den globala covid-19-pandemin inte över, vilket kommissionen konstaterade i sitt meddelande av den 2 september 2022 4 . Nya smittvågor som kan leda till att den epidemiologiska situationen förvärras, bland annat till följd av uppkomsten av en ny virusvariant av särskild betydelse, kan inte uteslutas. Som Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) rapporterade den 7 oktober 2022 tyder den epidemiologiska bilden på en ökning av smittspridningen i de flesta medlemsstater, dock utan tecken på förändringar i distributionen av cirkulerande varianter 5 . Kommissionen uppmanade därför medlemsstaterna att fortsätta att samordna beredskapsinsatserna i hela unionen. Som en del av dessa insatser förlängde Europaparlamentet och rådet den 29 juni 2022 tillämpningsperioden för förordning (EU) 2021/953 om EU:s digitala covidintyg till och med den 30 juni 2023 6 .
Förlängningen av ramen för EU:s digitala covidintyg säkerställer att unionsmedborgare kan fortsätta att dra nytta av interoperabla och ömsesidigt godtagna intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 i situationer där medlemsstaterna kan anse det nödvändigt att tillfälligt återinföra vissa inskränkningar i den fria rörligheten på grund av folkhälsan. Samtidigt är det viktigt att understryka att förordning (EU) 2021/953 inte på något sätt ålägger medlemsstaterna att kräva bevis på vaccination, testning eller tillfrisknande i samband med utövandet av den fria rörligheten 7 .
Om en medlemsstat, till följd av en allvarlig försämring av den epidemiologiska situationen, anser att inskränkningar i den fria rörligheten ändå är nödvändiga för att skydda folkhälsan och att dessa inskränkningar är proportionella, bör inskränkningarna begränsas till krav på att resenärer ska ha ett giltigt digitalt EU-covidintyg. För att avgöra om en situation bör betraktas som en allvarlig försämring av den epidemiologiska situationen bör en medlemsstat särskilt beakta belastningen från covid-19 på sitt hälso- och sjukvårdssystem, i synnerhet när det gäller intagningar och antalet intagna patienter på sjukhus och intensivvårdsavdelningar. I detta sammanhang offentliggör ECDC relevanta uppgifter om den epidemiologiska situationens utveckling 8 .
Medlemsstaterna bör också bedöma om sådana inskränkningar sannolikt kommer att ha en positiv inverkan på den epidemiologiska situationen, inbegripet om de kommer att innebära en betydande minskning av belastningen på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, med tanke på att inhemska faktorer normalt sett är mer drivande för den epidemiologiska situationen än gränsöverskridande resor. I sådana situationer kan icke-farmaceutiska insatser inom landet, som användning av munskydd, ventilation och fysisk distansering, vara effektivare än reserestriktioner när det gäller att begränsa spridningen av covid-19, om de genomförs tidigt och i stor omfattning och om de i tillräcklig utsträckning används i samhället 9 .
När det gäller det eventuella kravet på innehav av ett giltigt digitalt EU-covidintyg bör de ändringar som införs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1034 10 återspeglas i rekommendation (EU) 2022/107. För det första bör det klargöras att EU:s digitala covidintyg utfärdade till personer som deltar i kliniska prövningar av covid-19-vacciner kan godtas av andra medlemsstater i syfte att bevilja undantag från inskränkningar i den fria rörligheten. För att underlätta utövandet av den fria rörligheten för unionsmedborgare som har fått ett covid-19-vaccin vilket har genomgått WHO:s godkännandeförfarande för användning i nödsituationer bör medlemsstaterna också rekommenderas att godta EU:s digitala covidintyg som utfärdats efter vaccinering med sådana vacciner. Dessutom kan intyg om testning och tillfrisknande nu utfärdas på grundval av laboratoriebaserade antigentester.
Vissa kategorier av resenärer bör på grund av sin särskilda situation eller nödvändiga funktion vara undantagna från det möjliga kravet att inneha EU:s digitala covidintyg. Mot bakgrund av den rådande säkerhetssituationen är det viktigt att förteckningen över dessa kategorier uttryckligen omfattar diplomater, personal vid internationella organisationer, personer som bjuds in av internationella organisationer och vars fysiska närvaro krävs för att dessa organisationer ska fungera väl, militär personal, biståndsarbetare samt civilskyddspersonal. Förteckningen bör också omfatta personer som omfattas av artikel 2 i rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 11 och vara förenlig med kommissionens förslag till rådets rekommendation om en samordnad strategi för resor till unionen under covid-19-pandemin 12 . Samtidigt bör detta inte hindra medlemsstaterna från att erbjuda vaccination och testning till dessa kategorier av personer.
För att snabbt kunna reagera på nya SARS-CoV-2-varianter bör ”nödbromsen”, när åtgärder kan vidtas utöver EU:s digitala covidintyg, bibehållas. För att anpassa nödbromsförfarandet till de ändringar som beskrivs ovan bör det klargöras att förfarandet kan användas som svar på uppkomsten av en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse, i syfte att bromsa variantens spridning genom reserestriktioner, vinna tid för att mobilisera akut sjukhuskapacitet och påbörja vaccinutveckling. Det skulle också kunna användas i situationer där den epidemiologiska situationen försämras snabbt och allvarligt på ett sätt som tyder på att en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse har uppstått.
Om en medlemsstat inför ett krav på att uppvisa ett giltigt digitalt EU-covidintyg, eller om den vidtar ytterligare åtgärder i enlighet med nödbromsförfarandet, bör den snabbt informera kommissionen och andra medlemsstater om detta via nätverket för integrerad politisk krishantering (IPCR) och tillhandahålla information om skälen till, den förväntade effekten av, ikraftträdandet av och varaktigheten för eventuella reserestriktioner. Detta bör inbegripa information om varför införandet av sådana reserestriktioner är förenligt med principerna om nödvändighet och proportionalitet, till exempel på grund av den berörda medlemsstatens särskilda geografiska läge eller den särskilda sårbarheten i dess nationella hälso- och sjukvårdssystem.
För att erhålla aktuell, relevant och representativ information om uppkomsten och spridningen av olika SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse bör medlemsstaterna bedöma cirkulationen av olika SARS-CoV-2-varianter i samhället genom att välja ut representativa prover för sekvensanalys, utföra genetisk karakterisering och rapportera typningsresultaten för varianter i linje med riktlinjerna för sekvensanalys som offentliggjorts av ECDC 13 .
Det förblir också viktigt att säkerställa att informationen om eventuella nya åtgärder blir allmänt tillgänglig så tidigt som möjligt. Som noteras av kommissionen i dess meddelande av den 2 september 2022 bör medlemsstaterna göra sitt yttersta för att se till att potentiella resenärer är välinformerade om eventuella reserestriktioner som de kan ställas inför när de reser in i en annan medlemsstat. Webbplattformen Re-open EU 14 är fortfarande en viktig referenspunkt för alla som reser i EU.
Kommissionen föreslår också att man avskaffar den trafikljuskarta 15 som ECDC offentliggjort sedan rådets rekommendation (EU) 2020/1475 16 antogs i oktober 2020. Mot bakgrund av den epidemiologiska utvecklingen anpassades kartans metodik i februari 2021 17 , juni 2021 18 och januari 2022 19 . Den senaste versionen, med det samlade antalet fall under en 14-dagars period viktat efter vaccinationstäckning, baserades på erfarenheterna av deltavarianten. Det stora antalet infektioner orsakade av omikronvarianten ledde dock till att stora delar av kartan markerades med mörkrött trots att alla medlemsstater hade hävt sina inskränkningar i den fria rörligheten. I och med att medlemsstater anpassade sina testsystem framträdde dessutom flera regioner i mörkgrått på grund av att de rapporterade testfrekvenserna sjönk under det tröskelvärde som fastställs i rekommendation (EU) 2022/107. Denna övergång i fråga om teststrategier till representativa urval av befolkningen kommer inte att förändras inom överskådlig framtid. Till följd av detta gav trafikljuskartan en otillräcklig bild av den epidemiologiska situationen i unionen. Efter diskussioner med medlemsstaterna och kommissionen slutade ECDC redan tillfälligt att offentliggöra kartan i juli 2022.
Kommissionen föreslår därför också att man, tillsammans med trafikljuskartan, tar bort hänvisningarna till särskilda kompletterande åtgärder för personer som reser från ”mörkröda” områden. Under alla omständigheter kommer ECDC att fortsätta att offentliggöra uppgifter om relevanta epidemiologiska indikatorer 20 . Detta säkerställer den fortsatta möjligheten att jämföra den epidemiologiska situationen i olika regioner, särskilt i händelse av en försämring av den epidemiologiska situationen.
Slutligen utgör obligatorisk inlämning av passagerarlokaliseringsformulär (PLF) i samband med resor inom EU för kontaktspårning ett ytterligare krav för utövandet av den fria rörligheten. Ett sådant krav är endast motiverat om det är nödvändigt och proportionerligt. Medlemsstater bör i synnerhet inte kräva att resenärer som använder privat transport, oavsett om det är bil, cykel eller om de tar sig fram till fots, skickar in ett PLF. Detta beror på att deras exponering nödvändigtvis är mindre intensiv än i kollektivtrafiken och att de vanligtvis känner till identiteten på sina medresenärer.
Om medlemsstaterna vill aktivera kontaktspårning av gränsöverskridande passagerare finns gemensamma verktyg, såsom EU:s passagerarlokaliseringsformulär och PLF-utbytesplattformen, tillgängliga för utbyte av passageraruppgifter för att medlemsstaterna ska kunna förbättra sin kontaktspårningskapacitet och samtidigt begränsa bördan för passagerare och transportföretag. För att undvika att PLF ska behöva lämnas in kan medlemsstaterna, när så är möjligt enligt nationell lagstiftning och i överensstämmelse med dataskyddsregler, också överväga att använda befintliga passageraruppgifter för kontaktspårning.
Kommissionen kommer med stöd av ECDC att fortsätta sin regelbundna översyn av rekommendation (EU) 2022/107. Vid behov kommer kommissionen att föreslå ytterligare ändringar mot bakgrund av ny epidemiologisk utveckling.
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Syftet med denna rekommendation är att genomföra befintliga bestämmelser gällande inskränkningar i den fria rörligheten av folkhälsoskäl.
•Förenlighet med unionens politik inom andra områden
Rekommendationen är förenlig med unionens politik inom andra områden, inbegripet vad gäller folkhälsa och inre gränskontroller.
2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 21.2, 168.6 och 292.
•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)
Enligt artikel 292 i EUF-fördraget får rådet anta rekommendationer. Enligt denna bestämmelse ska rådet besluta på förslag av kommissionen i samtliga fall där fördragen föreskriver att rådet ska anta akter på förslag av kommissionen.
Så är fallet i föreliggande situation, eftersom en konsekvent strategi är nödvändig för att undvika störningar orsakade av ensidiga och otillräckligt samordnade åtgärder som inskränker den fria rörligheten inom unionen. Enligt artikel 21.1 i EUF-fördraget ska varje unionsmedborgare ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Om en åtgärd från unionens sida är nödvändig för att uppnå detta mål får Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta bestämmelser i syfte att underlätta utövandet av dessa rättigheter.
Enligt artikel 168.6 får rådet på förslag av kommissionen även anta rekommendationer i syfte att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.
•Proportionalitetsprincipen
Antagandet av ensidiga eller ej samordnade åtgärder leder sannolikt till inskränkningar i den fria rörligheten som är inkonsekventa och fragmenterade och därmed skapar osäkerhet för unionsmedborgarna när de utövar sina EU-rättigheter. Förslaget går inte utöver vad som är nödvändigt och proportionellt för att uppnå det avsedda målet.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning
Ej tillämpligt
•Samråd med berörda parter
Förslaget tar hänsyn till de regelbundna diskussioner som förts med medlemsstaterna, tillgänglig information om den epidemiologiska situationens utveckling och relevanta tillgängliga vetenskapliga bevis.
•Konsekvensbedömning
Ej tillämpligt
•Grundläggande rättigheter
Fri rörlighet är en grundläggande rättighet som fastställs i artikel 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. Enligt artikel 21 i stadgan är inskränkningar på grund av nationalitet inom fördragens tillämpningsområde förbjudna.
Alla inskränkningar i den fria rörligheten inom unionen vilka motiveras av hänsyn till folkhälsa måste vara nödvändiga, proportionella och grundade på objektiva och icke-diskriminerande kriterier. De måste vara avpassade till det mål som eftersträvas och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Inga.
5.ÖVRIGA INSLAG
•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget
Följande ändringar av rekommendation (EU) 2022/107 föreslås:
–Det bör vara normen att pandemirelaterade inskränkningar i den fria rörligheten, inbegripet skyldigheten att inneha EU:s digitala covidintyg, inte förekommer.
–Om, till följd av en allvarlig försämring av den epidemiologiska situationen, inskränkningar i den fria rörligheten ändå är nödvändiga för att skydda folkhälsan och dessa inskränkningar är proportionella, bör de begränsas till krav på att resenärer ska ha EU:s digitala covidintyg och bör inte gälla resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, barn och gränspendlare. Om en medlemsstat inför sådana restriktioner bör den snabbt förse kommissionen och andra medlemsstater med information om orsakerna till inskränkningarna samt den förväntade effekten, ikraftträdandet och varaktigheten av dem, och bör häva dem så snart den epidemiologiska situationen tillåter det. Sådana restriktioner bör diskuteras inom nätverket för integrerad politisk krishantering (IPCR), bland annat i syfte att säkerställa överensstämmelse med reglerna för resor från tredjeländer.
–Medlemsstaterna bör godta vaccinationsintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 för ett covid-19-vaccin som har genomgått WHO:s godkännandeförfarande för användning i nödsituationer. Medlemsstaterna kan också godta vaccinationsintyg som utfärdats till deltagare i kliniska prövningar i enlighet med artikel 5.5 i förordning (EU) 2021/953.
–Punkten om testintyg omfattar också intyg som bygger på laboratoriebaserade antigentester som ingår i EU:s gemensamma förteckning över antigentester för covid-19 i enlighet med förordning (EU) 2021/953.
–Punkten om intyg om tillfrisknande är begränsad till en korshänvisning till förordning (EU) 2021/953, även när det gäller möjligheten att utfärda sådana intyg på grundval av antigentester som infördes genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/256 21 .
–Förteckningen över resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov bör också omfatta diplomater, personal vid internationella organisationer eller personer som bjudits in av dem, militär personal, biståndsarbetare, civilskyddspersonal och personer som omfattas av artikel 2 i rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 och bör överensstämma med förteckningen i rådets rekommendation om resor från tredjeländer.
–Ytterligare åtgärder skulle kunna vidtas som en ”nödbroms” för att säkerställa en samordnad strategi i samband med uppkomsten av en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse.
–Medlemsstaterna bör bedöma spridningen av olika SARS-CoV-2-varianter i samhället genom att välja ut representativa prover för sekvensanalys, utföra genetisk karakterisering och rapportera typningsresultaten för varianter i linje med riktlinjerna för sekvensanalys som offentliggjorts av ECDC.
–Om en medlemsstat utlöser nödbromsen som svar på uppkomsten av en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse bör detta inte kräva att resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov eller gränspendlare ska sitta i karantän eller självisolera sig.
–EU:s trafikljuskarta som anges i bilagan till rekommendationen och de relevanta hänvisningarna i punkterna 17–19 ska utgå, inklusive motsvarande hänvisningar till ”mörkröda” områden.
–Punkten om PLF anpassas för att överensstämma med kommissionens meddelande av den 2 september 2022 och för att rekommendera att medlemsstaterna inte kräver att PLF lämnas in för resor med privata transporter eller resor till fots.
2022/0334 (NLE)
Förslag till
RÅDETS REKOMMENDATION
om ändring av rekommendation (EU) 2022/107 om en samordnad strategi för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 21.2, 168.6 och 292 första och andra meningen,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)Den 25 januari 2022 antog rådet rekommendation (EU) 2022/107 om en samordnad strategi för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin och om ersättande av rekommendation (EU) 2020/1475 22 . Rekommendation (EU) 2022/107 följer en ”personbaserad” strategi när det gäller inskränkningar i den fria rörligheten i samband med covid-19-pandemin, genom att föreskriva att en person som innehar ett giltigt intyg som utfärdats på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/953 23 (EU:s digitala covidintyg) i princip inte bör omfattas av ytterligare restriktioner såsom tester eller karantän, oavsett deras avreseort i unionen. Personer som inte har ett giltigt digitalt EU-covidintyg skulle kunna bli skyldiga att testa sig före eller senast 24 timmar efter ankomsten. Genom rekommendation (EU) 2022/107 anpassades också metodiken för den trafikljuskarta som visar den epidemiologiska situationen på regional nivå i hela unionen, vilken inrättades genom rådets rekommendation (EU) 2020/1475 24 och offentliggjordes varje vecka av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.
(2)När kommissionen den 25 november 2021 antog sitt förslag 25 till vad som skulle bli rådets rekommendation (EU) 2022/107 skilde sig den epidemiologiska situationen avseende covid-19-pandemin avsevärt från i dag. Vid den tidpunkten var virusvarianten delta fortfarande utbredd i unionen. Mer än tio månader senare har den mycket smittsamma omikronvarianten – i form av olika subvarianter – blivit den dominerande varianten i unionen.
(3)Omikron är mindre allvarlig än den tidigare observerade deltavarianten, vilket åtminstone delvis kan tillskrivas den skyddande effekten av vaccinering och tidigare infektion 26 . Till följd av detta, och i kombination med högre skyddsnivåer till följd av vaccination och tidigare infektion, ligger trycket på hälso- och sjukvårdssystemen för närvarande kvar på hanterbara nivåer, även under tillfälliga infektionstoppar, såsom den våg som drevs av subvarianterna omikron BA.4 och BA.5 som observerades under sommaren 2022.
(4)Inskränkningar i den fria rörligheten som införs till följd av covid-19-pandemin får inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att skydda folkhälsan. Såsom anges i punkterna 1 och 2 i rekommendation (EU) 2022/107 bör alla sådana inskränkningar avskaffas så snart den epidemiologiska situationen så tillåter i enlighet med principerna om nödvändighet och proportionalitet. I augusti 2022 hade alla medlemsstater hävt alla åtgärder som påverkade den fria rörligheten för personer i unionen, inbegripet kravet på att resenärer skulle inneha EU:s digitala covidintyg.
(5)Därför bör strategin i rekommendation (EU) 2022/107 anpassas. Rekommendationen bör särskilt ändras för att fastställa att medlemsstaterna i princip inte bör införa några pandemirelaterade inskränkningar i den fria rörligheten för personer av folkhälsoskäl. Sommarvågen 2022 är ett exempel på hur en stor spridning av virus, efter uppkomsten av en ny virusvariant av särskild betydelse, inte nödvändigtvis leder till en betydande belastning på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen. Detta belyser vikten av en försiktig strategi när man överväger att införa inskränkningar i den fria rörligheten för personer på grundval av antalet fall eller förekomsten av en ny variant.
(6)Samtidigt är den globala covid-19-pandemin inte över. Nya smittvågor som kan leda till att den epidemiologiska situationen förvärras, bland annat till följd av uppkomsten av en ny virusvariant av särskild betydelse, kan inte uteslutas. Det är därför viktigt att fortsätta att samordna beredskapsinsatserna i hela unionen. Som en del av dessa insatser förlängde Europaparlamentet och rådet den 29 juni 2022 tillämpningsperioden för förordning (EU) 2021/953 om EU:s digitala covidintyg till och med den 30 juni 2023.
(7)Förlängningen av ramen för EU:s digitala covidintyg säkerställer att unionsmedborgare kan fortsätta att dra nytta av interoperabla och ömsesidigt godtagna intyg om vaccination mot, testning för och tillfrisknande från covid-19 i situationer där medlemsstaterna kan anse det nödvändigt att tillfälligt återinföra vissa inskränkningar i den fria rörligheten på grund av folkhälsan. Samtidigt är det viktigt att understryka att förordning (EU) 2021/953 inte på något sätt ålägger medlemsstaterna att kräva bevis på vaccination, testning eller tillfrisknande i samband med utövandet av den fria rörligheten.
(8)Om en medlemsstat, till följd av en allvarlig försämring av den epidemiologiska situationen, anser att inskränkningar i den fria rörligheten ändå är nödvändiga för att skydda folkhälsan och att dessa inskränkningar är proportionella, bör inskränkningarna begränsas till krav på att resenärer ska ha ett giltigt digitalt EU-covidintyg. I synnerhet bör personer som reser inom unionen och som har ett giltigt digitalt EU-covidintyg i sådana situationer inte behöva sitta i karantän, självisolera sig eller genomgå ytterligare testning. För att avgöra om en situation bör betraktas som en allvarlig försämring av den epidemiologiska situationen bör medlemsstaterna särskilt beakta belastningen på sina hälso- och sjukvårdssystem orsakad av covid-19, i synnerhet när det gäller intagningar och antalet intagna patienter på sjukhus och intensivvårdsavdelningar. I detta sammanhang offentliggör Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar relevanta uppgifter om den epidemiologiska situationens utveckling.
(9)Medlemsstaterna bör också bedöma om sådana inskränkningar sannolikt kommer att ha en positiv inverkan på den epidemiologiska situationen, inbegripet om de kommer att innebära en betydande minskning av belastningen på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, med tanke på att inhemska faktorer normalt sett är mer drivande för den epidemiologiska situationen än gränsöverskridande resor. I sådana situationer kan icke-farmaceutiska insatser inom landet, som användning av munskydd, ventilation och fysisk distansering, vara effektivare än reserestriktioner när det gäller att begränsa spridningen av covid-19, om de genomförs tidigt och i stor omfattning och om de i tillräcklig utsträckning används i samhället 27 .
(10)När det gäller det eventuella kravet på innehav av ett giltigt digitalt EU-covidintyg bör de ändringar av förordning (EU) 2021/953 som införs genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1034 28 återspeglas i rekommendation (EU) 2022/107. För det första bör det nämnas att EU:s digitala covidintyg utfärdade till personer som deltar i kliniska prövningar av covid-19-vacciner kan godtas av andra medlemsstater i syfte att bevilja undantag från inskränkningar i den fria rörligheten. För att underlätta utövandet av den fria rörligheten för unionsmedborgare som har fått ett covid-19-vaccin vilket har genomgått WHO:s godkännandeförfarande för användning i nödsituationer rekommenderas medlemsstaterna också att godta EU:s digitala covidintyg som utfärdats efter vaccinering med sådana vacciner. Dessutom kan intyg om testning och tillfrisknande nu utfärdas på grundval av laboratoriebaserade antigentester.
(11)Vissa kategorier av resenärer bör på grund av sin särskilda situation eller nödvändiga funktion vara undantagna från det möjliga kravet att inneha EU:s digitala covidintyg. Mot bakgrund av den rådande säkerhetssituationen är det viktigt att förteckningen över dessa kategorier uttryckligen omfattar diplomater, personal vid internationella organisationer, personer som bjuds in av internationella organisationer och vars fysiska närvaro krävs för att dessa organisationer ska fungera väl, militär personal, biståndsarbetare samt civilskyddspersonal. Förteckningen bör också omfatta personer som omfattas av artikel 2 i rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 29 och vara förenlig med rådets rekommendation (EU) 2022/XXXX 30 . Samtidigt bör detta inte hindra medlemsstaterna från att erbjuda vaccination och testning till dessa kategorier av personer.
(12)För att snabbt kunna reagera på nya SARS-CoV-2-varianter bör ”nödbromsen”, dvs. det förfarande som tillåter att åtgärder vidtas utöver EU:s digitala covidintyg, bibehållas. Nödbromsförfarandet kan användas som svar på uppkomsten av en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse, i syfte att bromsa variantens spridning genom reserestriktioner, vinna tid för att mobilisera akut sjukhuskapacitet samt att påbörja vaccinutveckling. Det skulle också kunna användas i situationer där den epidemiologiska situationen försämras snabbt och allvarligt på ett sätt som tyder på att en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse har uppstått.
(13)Om en medlemsstat inför ett krav på att uppvisa ett giltigt digitalt EU-covidintyg, eller om den vidtar ytterligare åtgärder i enlighet med nödbromsförfarandet, bör den snabbt informera kommissionen och andra medlemsstater om detta via nätverket för integrerad politisk krishantering (IPCR) och tillhandahålla information om skälen till, den förväntade effekten av, ikraftträdandet av och varaktigheten för eventuella reserestriktioner. Detta bör inbegripa information om varför införandet av sådana reserestriktioner är förenligt med principerna om nödvändighet och proportionalitet, till exempel på grund av den berörda medlemsstatens särskilda geografiska läge eller den särskilda sårbarheten i dess nationella hälso- och sjukvårdssystem. Detta bör också bidra till att säkerställa överensstämmelse med reglerna om resor från tredjeländer.
(14)För att erhålla aktuell, relevant och representativ information om uppkomsten och spridningen av olika SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse bör medlemsstaterna bedöma spridningen av olika SARS-CoV-2-varianter i samhället genom att välja ut representativa prover för sekvensanalys, utföra genetisk karakterisering och rapportera typningsresultaten för varianter i linje med riktlinjerna för sekvensanalys som offentliggjorts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar 31 .
(15)Det förblir också viktigt att säkerställa att informationen om eventuella nya åtgärder blir allmänt tillgänglig så tidigt som möjligt. Som noteras av kommissionen i dess meddelande av den 2 september 2022 32 bör medlemsstaterna göra sitt yttersta för att se till att potentiella resenärer är välinformerade om eventuella reserestriktioner som de kan ställas inför när de reser in i en annan medlemsstat. Webbplattformen Re-open EU är fortfarande en viktig referenspunkt för alla som reser i EU.
(16)Det är lämpligt att upphöra att använda den trafikljuskarta som offentliggjorts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar sedan rekommendation (EU) 2020/1475 antogs i oktober 2020. Mot bakgrund av den epidemiologiska utvecklingen anpassades kartans metodik vid flera tillfällen. Den senaste versionen, med det samlade antalet fall under en 14-dagars period viktat efter vaccinationstäckning, baserades på erfarenheterna av deltavarianten. Det stora antalet infektioner orsakade av omikronvarianten ledde dock till att stora delar av kartan markerades med mörkrött trots att alla medlemsstater hade hävt sina inskränkningar i den fria rörligheten. I och med att medlemsstater anpassade sina testsystem framträdde dessutom flera regioner i mörkgrått på grund av att de rapporterade testfrekvenserna sjönk under det tröskelvärde som fastställs i rekommendation (EU) 2022/107. Denna övergång i fråga om teststrategier till representativa urval av befolkningen kommer inte att förändras inom överskådlig framtid. Till följd av detta gav trafikljuskartan en otillräcklig bild av den epidemiologiska situationen i unionen. Efter diskussioner med medlemsstaterna och kommissionen slutade Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar redan tillfälligt att offentliggöra kartan i juli 2022.
(17)Därför bör hänvisningarna till särskilda kompletterande åtgärder för personer som reser från ”mörkröda” områden tas bort från rekommendation (EU) 2022/107 tillsammans med trafikljuskartan.
(18)Den obligatoriska inlämningen av passagerarlokaliseringsformulär (PLF) i samband med resor inom EU för kontaktspårning utgör ett ytterligare krav för utövandet av den fria rörligheten. Ett sådant krav är endast motiverat om det är nödvändigt och proportionerligt. Medlemsstater bör i synnerhet inte kräva att resenärer som använder privat transport, oavsett om det är bil, cykel eller om de tar sig fram till fots, skickar in ett PLF. Detta beror på att deras exponering nödvändigtvis är mindre intensiv än i kollektivtrafiken och att de vanligtvis känner till identiteten på sina medresenärer.
(19)Om medlemsstaterna vill aktivera kontaktspårning av gränsöverskridande passagerare finns gemensamma verktyg, såsom EU:s passagerarlokaliseringsformulär och PLF-utbytesplattformen, tillgängliga för utbyte av passageraruppgifter för att medlemsstaterna ska kunna förbättra sin kontaktspårningskapacitet och samtidigt begränsa bördan för passagerare och transportföretag. För att undvika att PLF ska behöva lämnas in kan medlemsstaterna, när så är möjligt enligt nationell lagstiftning och i överensstämmelse med dataskyddsregler, också överväga att använda befintliga passageraruppgifter för kontaktspårning.
(20)Kommissionen bör, med stöd av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, fortsätta sin regelbundna översyn av rekommendation (EU) 2022/107 och översända sina slutsatser till rådet för behandling, tillsammans med ett förslag om att vid behov ändra den rekommendationen.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
Rådets rekommendation (EU) 2022/107 ska ändras på följande sätt:
(1)Rubriken ”Samordnad ram för att underlätta säker fri rörlighet under covid-19-pandemin” efter punkt 10 ska ersättas med följande:
”Samordnad ram för fri rörlighet under covid-19-pandemin”.
(2)Punkt 11 ska ersättas med följande:
”11. Medlemsstaterna bör inte införa några pandemirelaterade inskränkningar i den fria rörligheten för personer av folkhälsoskäl förutom i situationer som omfattas av punkterna 11a och 22.”
(3)Följande punkter ska införas som punkterna 11a, 11b och 11c:
”11a. Utan att det påverkar tillämpningen av nödbromsförfarandet i punkt 22 bör en medlemsstat införa pandemirelaterade inskränkningar i rätten till fri rörlighet för personer av folkhälsoskäl endast i enlighet med de allmänna principerna i punkterna 1–10 och som reaktion på en allvarlig försämring av den epidemiologiska situationen.
För att vid tillämpning av första stycket avgöra om en situation kan betraktas som en allvarlig försämring av den epidemiologiska situationen bör medlemsstaterna beakta belastningen på sina hälso- och sjukvårdssystem orsakad av covid-19, i synnerhet när det gäller intagningar och antalet intagna patienter på sjukhus och intensivvårdsavdelningar.
Innan den inför sådana inskränkningar bör den berörda medlemsstaten bedöma om de sannolikt kommer att ha en positiv inverkan på den epidemiologiska situationen, inbegripet om de kommer att innebära en betydande minskning av belastningen på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen.
Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör regelbundet informera medlemsstaterna och kommissionen om hur den epidemiologiska situationen utvecklas.
11b. Om en medlemsstat inför restriktioner i enlighet med punkt 11a bör resenärer endast behöva inneha ett giltigt digitalt EU-covidintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 och som uppfyller villkoren i punkt 12.
I detta sammanhang bör följande undantag gälla:
(a)De undantag från kravet att inneha ett giltigt digitalt EU-covidintyg som anges i punkt 16.
(b)Ytterligare åtgärder som vidtas i enlighet med det nödbromsförfarande som fastställs i punkt 22 för att fördröja spridningen av nya SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse.
11c. Om en medlemsstat inför inskränkningar i enlighet med punkt 11a bör den snabbt informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om detta genom nätverket för integrerad politisk krishantering (IPCR). I detta syfte bör medlemsstaten lämna följande uppgifter:
(a)Skälen till ett sådant krav, inbegripet dess förenlighet med nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna.
(b)En uppskattning av de förväntade effekterna av ett sådant krav på den epidemiologiska situationen, inbegripet på belastningen på de nationella hälso- och sjukvårdssystemen.
(c)Ikraftträdande och varaktighet för ett sådant krav.
Dessutom bör sådana inskränkningar diskuteras inom IPCR-nätverket, bland annat i syfte att säkerställa överensstämmelse med rekommendation (EU) 2022/XXXX.”
(4)Punkt 12 ska ersättas med följande:
”12. Följande digitala EU-covidintyg bör godtas om dess äkthet, giltighet och integritet kan verifieras:
(a)Vaccinationsintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 för ett covid-19-vaccin som omfattas av artikel 5.5 första stycket i den förordningen eller för ett covid-19-vaccin som har genomgått WHO:s godkännandeförfarande för användning i nödsituationer och som visar att innehavaren antingen har
–genomgått en avslutad primärvaccinationsserie och minst 14 dagar har gått sedan den sista dosen, eller
–fått en eller flera påfyllnadsdoser efter avslutad primärvaccinationsserie,
förutsatt att den godkännandeperiod som fastställs i förordning (EU) 2021/953 ännu inte har löpt ut.
Medlemsstaterna kan också godta vaccinationsintyg som utfärdats för andra covid-19-vacciner som omfattas av artikel 5.5 andra stycket i förordning (EU) 2021/953 eller vaccinationsintyg som utfärdats i enlighet med artikel 5.5 fjärde stycket i förordning (EU) 2021/953.
Kommissionen bör regelbundet ompröva det tillvägagångssätt som anges i led a på grundval av nya vetenskapliga rön.
(b)Testintyg som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953 och som visar att ett negativt testresultat erhållits
–högst 72 timmar före ankomsten, om det rör sig om ett molekylärt nukleinsyraamplifieringstest (NAAT), eller
–högst 24 timmar före ankomsten, om det rör sig om ett antigentest som finns med i EU:s gemensamma förteckning över antigentester för covid-19 som godkänts av hälsosäkerhetskommittén 33 .
För resor inom ramen för rätten till fri rörlighet bör medlemsstaterna godta båda typerna av tester.
Medlemsstaterna bör sträva efter att säkerställa att testintyg utfärdas så snart som möjligt efter det att provet tagits.
(c)Intyg om tillfrisknande som utfärdats i enlighet med förordning (EU) 2021/953, förutsatt att den godkännandeperiod som fastställs i den förordningen ännu inte har löpt ut.”
(5)Punkt 15 ska ersättas med följande:
”15. Om en medlemsstat inför ett krav på att ha ett giltigt digitalt EU-covidintyg kan personer som inte har det behöva genomgå ett NAAT-test eller antigentest förtecknat i EU:s gemensamma förteckning över antigentester för covid-19 före, eller senast 24 timmar efter, ankomsten. Detta gäller inte personer som är undantagna från kravet på innehav av EU:s digitala covidintyg i enlighet med punkt 16.”
(6)Punkt 16 a ska ersättas med följande:
”a) Resenärer som utövar en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, särskilt följande:
–Transportarbetare eller transporttjänstleverantörer, däribland förare av och besättning på transportfordon som antingen transporterar varor för användning inom territoriet eller endast transiterar.
–Hälso- och sjukvårdspersonal.
–Patienter som reser av tvingande medicinska skäl eller tvingande familjeskäl.
–Diplomater, personal vid internationella organisationer, personer som bjudits in av internationella organisationer och vars fysiska närvaro krävs för att dessa organisationer ska fungera väl, militär personal, biståndsarbetare, civilskyddspersonal och personer som omfattas av artikel 2 i rådets genomförandebeslut (EU) 2022/382 34 .
–Transitpassagerare.
–Sjöfolk.”
(7)Rubriken ”EU:s trafikljuskarta samt undantag och ytterligare åtgärder baserade på denna” efter punkt 16 ska utgå.
(8)Punkterna 17, 18 och 19 ska utgå.
(9)I punkt 20 ska andra stycket ersättas med följande:
”För att stödja medlemsstaterna bör Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar fortsätta att offentliggöra information och uppgifter om SARS-CoV-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse.”
(10)Punkterna 21, 22 och 23 ska ersättas med följande:
”21. Medlemsstaterna bör bedöma spridningen av olika SARS-CoV-2-varianter i samhället genom att välja ut representativa prover för sekvensanalys, utföra genetisk karakterisering och rapportera typningsresultaten för varianter i linje med riktlinjerna för sekvensanalys som offentliggjorts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.
22. Om en medlemsstat kräver att resenärer, inbegripet innehavare av EU:s digitala covidintyg, efter inresa till dess territorium ska sitta i karantän, självisolera sig eller testa sig för SARS-CoV-2-infektion, eller om den inför andra inskränkningar för innehavare av sådana intyg, som svar på uppkomsten av en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse, bör den snabbt underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om detta, inbegripet genom att lämna den information som avses i punkt 11a i denna rekommendation samt i artikel 11.2 i förordning (EU) 2021/953. Om möjligt bör sådan information lämnas 48 timmar innan sådana nya restriktioner införs. När så är möjligt bör sådana åtgärder begränsas till regional nivå.
Detta bör också tillämpas i situationer där den epidemiologiska situationen försämras snabbt och allvarligt på ett sätt som tyder på att en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse har uppstått.
23. När en medlemsstat utlöser nödbromsen och till följd av detta kräver att transportarbetare och transporttjänstleverantörer ska göra ett covid-19-test ska antigensnabbtester användas och ingen karantän krävas, för att minska risken för transportstörningar. Om det skulle uppstå störningar i transport- eller leveranskedjan bör medlemsstaterna omedelbart avskaffa eller upphäva alla sådana systematiska testkrav för att de gröna körfälten ska fortsätta att fungera. Dessutom bör andra typer av resenärer som omfattas av punkt 16 a och b inte behöva sitta i karantän eller självisolera sig.”
(11)I punkt 24 ska andra stycket ersättas med följande:
”Kommissionen kan också – på grundval av den regelbundna bedömningen av nya bevis om varianter från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar och av den analys som tillhandahålls av den europeiska expertgruppen för SARS-CoV-2-varianter – föreslå en diskussion i rådet om en ny SARS-CoV-2-variant av särskild betydelse eller av intresse.”
(12)Punkt 27 ska ersättas med följande:
”27. Om medlemsstaterna, inom ramen för punkt 11a eller 22, kräver att personer som reser till deras territorium genom kollektiva transportsätt med på förhand tilldelade sittplatser eller hytter lämnar in passagerarlokaliseringsformulär (PLF) för kontaktspårningsändamål i enlighet med dataskyddskraven, bör medlemsstaterna använda EU:s digitala passagerarlokaliseringsformulär som tagits fram av EU:s gemensamma åtgärd Healthy Gateways 35 och ansluta sig till PLF-utbytesplattformen för att förbättra sin gränsöverskridande kontaktspårningskapacitet för alla transportsätt. Medlemsstaterna bör inte kräva att PLF lämnas in för resor med privata transporter. När så är möjligt enligt nationell lagstiftning och i överensstämmelse med dataskyddsregler kan medlemsstaterna också överväga att använda befintliga passageraruppgifter för kontaktspårning.”
(13)Punkterna 29 och 30 ska ersättas med följande:
”29. I enlighet med artikel 11 i förordning (EU) 2021/953 bör medlemsstaterna ge berörda parter och allmänheten tydlig, heltäckande och aktuell information om alla åtgärder som påverkar rätten till fri rörlighet och eventuella relaterade krav, såsom krav på att lämna in PLF. Detta inbegriper information om hävande eller avsaknad av sådana krav. Informationen bör också offentliggöras i maskinläsbart format.
30. Denna information bör uppdateras regelbundet av medlemsstaterna och även göras tillgänglig på webbplattformen Re-open EU i god tid. På Re-open EU bör medlemsstaterna också ge information om den inhemska användningen av EU:s digitala covidintyg.
Information om eventuella nya åtgärder bör offentliggöras så tidigt som möjligt och som en allmän regel minst 24 timmar innan de träder i kraft, med beaktande av att en viss flexibilitet krävs för epidemiologiska nödsituationer.”
(14)Bilagan ska utgå.
Utfärdad i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande