<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><JUDGMENT xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.00-20081231.xd"><BIB.JUDGMENT><REF.CASE FILE="ECRCJ2004SVB.0700718301.case.xml"><NO.CASE>C-365/02</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62002J0365</NO.CELEX><NO.SEQ>0008.0002</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>7199</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>7214</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>16</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.JUDGMENT><CURR.TITLE><LEFT>DOM AV DEN <DATE ISO="20040715">15.7.2004</DATE> — MÅL C-365/02</LEFT><RIGHT>LINDFORS</RIGHT></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens dom</HT> (första avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="20040715">15 juli 2004</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING="STAR"><P>Rättegångsspråk: finska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><JUDGMENT.INIT><P>I mål C-365/02,</P><P>angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Högsta förvaltningsdomstolen (Finland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i ett förfarande som anhängiggjorts av</P></JUDGMENT.INIT><PARTIES><P>Marie Lindfors,</P></PARTIES><P>angående tolkningen av artikel 1 i rådets direktiv 83/183/EEG av den <DATE ISO="19830328">28 mars 1983</DATE> om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="105" DATE.PUB="1983" PAGE.FIRST="64">EGT L 105, s. 64</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 117),</P><P>meddelar</P><PREAMBLE><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (första avdelningen)</P><P>sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna A. Rosas, S. von Bahr, R. Silva de Lapuerta och K. Lenaerts (referent),</P><P>generaladvokat: C. Stix-Hackl,</P><P>justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,</P></PREAMBLE.INIT><?PAGE NO="I-7200"?><GR.CONSID><CONSID><P>med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:</P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Marie Lindfors, genom P. Snell, oikeustieteen kandidaatti,</P></ITEM><ITEM><P>Finlands regering, genom T. Pynnä, i egenskap av ombud,</P></ITEM><ITEM><P>Danmarks regering, genom J. Bering Liisberg, i egenskap av ombud,</P></ITEM><ITEM><P>Greklands regering, genom P. Panagiotounakos, D. Kalogiros och P. Mylonopoulos, i egenskap av ombud,</P></ITEM><ITEM><P>Europeiska gemenskapernas kommission, genom R. Lyal och I. Koskinen, båda i egenskap av ombud,</P></ITEM></LIST></CONSID></GR.CONSID><GR.VISA><VISA>med hänsyn till förhandlingsrapporten,</VISA><VISA>efter att muntliga yttranden har avgivits vid förhandlingen den <DATE ISO="20040115">15 januari 2004</DATE> av: Marie Lindfors, företrädd av P. Snell, Finlands regering, företrädd av T. Pynnä, Danmarks regering, företrädd av J. Molde, i egenskap av ombud, Greklands regering, företrädd av M. Apessos, i egenskap av ombud, och kommissionen, företrädd av R. Lyal och I. Koskinen,</VISA></GR.VISA><?PAGE NO="I-7201"?><PREAMBLE.FINAL><P>följande</P></PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE><CONTENTS.JUDGMENT><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P>Dom</P></TI></TITLE><NP><NO.P>1</NO.P><TXT>Högsta förvaltningsdomstolen i Finland har, genom beslut av den <DATE ISO="20021010">10 oktober 2002</DATE> som inkom till domstolens kansli den 14 oktober samma år, i enlighet med artikel 234 EG ställt en fråga om tolkningen av artikel 1 i rådets direktiv 83/183/EEG av den <DATE ISO="19830328">28 mars 1983</DATE> om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="105" DATE.PUB="1983" PAGE.FIRST="64">EGT L 105, s. 64</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 117).</TXT></NP><NP><NO.P>2</NO.P><TXT>Frågan har uppkommit inom ramen för en tvist mellan Marie Lindfors och de finska myndigheterna angående den bilskatt som föreskrivs i den finska lagstiftningen och som hon påförts när hon flyttat till Finland.</TXT></NP><?PAGE NO="I-7202"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Tillämpliga bestämmelser</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Relevanta bestämmelser i direktiv 83/183</P></TI></TITLE><NP><NO.P>3</NO.P><TXT>I artikel 1 i direktiv 83/183 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>1.</NO.P><TXT>Varje medlemsstat skall med förbehåll för de villkor och i de fall som nedan anges undanta personlig egendom som permanent införs från en annan medlemsstat av enskilda personer från omsättningsskatt, punktskatt och andra konsumtionsskatter som normalt träffar sådan egendom.</TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Specifika eller periodiska tullar och skatter som är förenade med [användning av *] sådan egendom i landet, som t.ex. registreringsavgifter för motorfordon, vägskatter och TV-licenser, omfattas inte av detta direktiv.<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/> [Orden inom hakparentes står inte med i den officiella svenska versionen av direktivet. Eftersom övriga språkversioner av direktivet innehåller ord med denna innebörd skulle det dock försvåra förståelsen av resonemanget i domen att här utelämna dessa. Övers, anm.]</TXT></NP></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Den finska lagstiftningen</P></TI></TITLE><NP><NO.P>4</NO.P><TXT>De relevanta nationella bestämmelserna återfinns i bilskattelagen (1482/1994) av den <DATE ISO="19941229">29 december 1994</DATE> i den lydelse som var tillämplig år 1999 (nedan kallad bilskattelagen).</TXT></NP><?PAGE NO="I-7203"?><NP><NO.P>5</NO.P><TXT>11 § 1 mom. bilskattelagen föreskrivs att <QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>innan fordonet registreras eller tas i bruk i Finland, ... [skall bilskatt] betalas till staten<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>6</NO.P><TXT>Enligt 2 § i samma lag föreskrivs att <QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>med ibruktagande i Finland [avses] att ett fordon används i trafik inom finskt territorium även i sådana fall då fordonet inte är registrerat i Finland<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/>. I denna bestämmelse anges vidare att <QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="201D"/>[o]m en fysisk person som är stadigvarande bosatt i en annan stat än Finland temporärt till landet för in ett fordon som är registrerat i en annan stat än Finland och använder det enbart för sina egna behov under en sammanhängande eller inte sammanhängande tid av högst sex månader ... betraktas detta dock inte som skattepliktig användning av fordon ...<QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>7</NO.P><TXT>I 4 § 1 mom. bilskattelagen föreskrivs följande: <QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="201D"/>Skyldig att betala bilskatt är importören av ett fordon eller tillverkaren av ett fordon som är tillverkat i Finland.<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="201D"/> I 5 § i denna lag föreskrivs att <QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="201D"/>[d]en som är skyldig att betala bilskatt ... även [är] skyldig att betala mervärdesskatt av bilskatten<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>8</NO.P><TXT>Enligt 6 § 1 mom. bilskattelagen gäller följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="201D"/>I bilskatt betalas beloppet av bilens beskattningsvärde, minskat med <FT TYPE="NUMBER">4600</FT> mark. Skatten skall likväl alltid vara minst 50 procent av bilens beskattningsvärde.<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP><?PAGE NO="I-7204"?><NP><NO.P>9</NO.P><TXT>Enligt 7 § 1 mom. i samma lag uppbärs skatt för ett importerat begagnat fordon såsom för ett motsvarande nytt fordon, dock med en minskning av denna skatt i enlighet med en proportionell skala som innebär att den tid (beräknad i antal månader) som fordonet har använts beaktas.</TXT></NP><NP><NO.P>10</NO.P><TXT>I 25 § 1 mom. bilskattelagen föreskrivs att <QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>[o]m en person som flyttar till Finland för med sig ett till det personliga hushållet hörande skattepliktigt fordon, nedsätts skatten för detta fordon med högst <FT TYPE="NUMBER">80000</FT> FIM<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/> om villkoren som uppställs i denna bestämmelse är uppfyllda&#x201D;.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Tvisten i målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan</P></TI></TITLE><NP><NO.P>11</NO.P><TXT>Marie Lindfors flyttade permanent till Finland efter att ha varit bosatt i ett antal andra medlemsstater. I samband med detta byte av hemvist införde hon till Finland den <DATE ISO="19990804">4 augusti 1999</DATE> en personbil som ingick i hennes personliga egendom. Hon hade år 1995 tagit bilen i trafik i Nederländerna efter att ha köpt den i Tyskland.</TXT></NP><NP><NO.P>12</NO.P><TXT>Hangö tull (Finland) meddelade i beskattningsbeslut av den <DATE ISO="19990804">4 augusti 1999</DATE> att Marie Lindfors hade rätt till nedsättning med <FT TYPE="NUMBER">80000</FT> FIM och fastställde den bilskatt som hon var skyldig att betala till <FT TYPE="NUMBER">16556</FT> FIM jämte mervärdesskatt med <FT TYPE="NUMBER">3642</FT> FIM, eller totalt <FT TYPE="NUMBER">20198</FT> FIM (ungefär <FT TYPE="NUMBER">3400</FT> euro).</TXT></NP><?PAGE NO="I-7205"?><NP><NO.P>13</NO.P><TXT>Marie Lindfors överklagade detta beslut till Helsingfors förvaltningsdomstol. Hon ansåg nämligen att bilskatten utgör en konsumtionsskatt som enligt artikel 1.1 i direktiv 83/183 inte får påföras.</TXT></NP><NP><NO.P>14</NO.P><TXT>Överklagandet ogillades. Helsingfors förvaltningsdomstol slog fast att bilskatten är en skatt som sammanhänger med att ett fordon registreras eller tas i bruk i Finland och att den därför skall anses utgöra en specifik skatt på användning av egendom inom landet i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 83/183, vilken skatt undantas från detta direktivs tillämpningsområde.</TXT></NP><NP><NO.P>15</NO.P><TXT>Marie Lindfors ansökte om prövningstillstånd vid Högsta förvaltningsdomstolen för att överklaga Helsingfors förvaltningsdomstols avgörande.</TXT></NP><NP><NO.P>16</NO.P><TXT>Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att vilandeförklara målet för att ställa följande tolkningsfråga till EG-domstolen:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="201D"/>Skall artikel 1 i... direktiv 83/183 ... tolkas så, att bilskatt i den mening som avses i bilskattelagen, som påförs på motorfordon som införs såsom flyttgods till Finland från en annan medlemsstat, utgör en konsumtionsskatt i den mening som avses i artikel 1.1 i direktivet, eller utgör bilskatten en sådan specifik tull eller skatt enligt artikel 1.2 i direktivet som påförs med anledning av att egendomen används inom landet?<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="I-7206"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Svaret på tolkningsfrågan</P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Inledande anmärkningar</P></TI></TITLE><NP><NO.P>17</NO.P><TXT>Domstolen har redan i sin dom av den <DATE ISO="20020919">19 september 2002</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-101/00" YEAR="2002" PAGE.ECR="I-7487">C-101/00, Tulliasiamies och Siilin (REG 2002, s. I-7487), punkterna 61</REF.DOC.ECR> och 80, slagit fast att bilskatten utgör en diskriminerande intern skatt som är förbjuden enligt artikel 90 EG eftersom den bilskatt som påförs ett till landet infört begagnat fordon uppgår till ett belopp som överstiger det resterande skattebelopp som ingår i värdet på ett likvärdigt begagnat fordon som redan registrerats i Finland.</TXT></NP><NP><NO.P>18</NO.P><TXT>Tolkningsfrågan avser enbart huruvida det är lagenligt att påföra en sådan skatt som bilskatten — oberoende av hur skattebeloppet beräknas eller vilket belopp som tas ut — i samband med att en person flyttar från en medlemsstat till en annan.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Yttranden som inkommit till domstolen</P></TI></TITLE><NP><NO.P>19</NO.P><TXT>Marie Lindfors har hävdat att bilskatten är en konsumtionsskatt som påförs till följd av att ett fordon införs till finskt territorium. En sådan skatt omfattas av undantaget i artikel 1.1 i direktiv 83/183.</TXT></NP><?PAGE NO="I-7207"?><NP><NO.P>20</NO.P><TXT>Det faktum att bilskatten utgör en konsumtionsskatt i den mening som avses i den nämnda bestämmelsen framgår enligt Marie Lindfors inte enbart av bilskattens egenskaper utan också indirekt av tillämpningsområdet för rådets direktiv 83/182/EEG av den <DATE ISO="19830328">28 mars 1983</DATE> om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="105" DATE.PUB="1983" PAGE.FIRST="59">EGT L 105, s. 59</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 112), och av förslag 98/C 108/12 till rådets direktiv om skattebehandling av privata motorfordon vid permanent införsel till en annan medlemsstat i samband med byte av hemvist eller vid tillfälligt bruk i en annan medlemsstat än den där de är registrerade (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="108" DATE.PUB="1998" PAGE.FIRST="75">EGT C 108, 1998, s. 75</REF.DOC.OJ>, och, i ändrad lydelse, <REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="145" DATE.PUB="1999" PAGE.FIRST="6">EGT C 145, 1999, s. 6</REF.DOC.OJ>).</TXT></NP><NP><NO.P>21</NO.P><TXT>Den finska, den danska och den grekiska regeringen har påpekat att bilskatten inte kan likställas med en skatt som normalt uttas när en enskild person permanent inför personlig egendom från en annan medlemsstat i den mening som avses i artikel 1.1 i direktiv 83/183. Avgörande för bilskattens påförande är nämligen huruvida fordonet används på allmän väg i Finland, även om denna skatt normalt påförs vid registreringen. Enligt artikel 1.2 i direktiv 83/183 är bilskatten under alla förhållanden utesluten från tillämpningsområdet för detta direktiv då den utgör en specifik skatt avseende användning eller registrering.</TXT></NP><NP><NO.P>22</NO.P><TXT>Kommissionen har betonat att artikel 1.2 i direktiv 83/183 utesluter <QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>registreringsavgifter för motorfordon<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/> från direktivets tillämpningsområde. <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>Avgifter<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/> utgör i motsats till skatter, som är ägnade att bidra till finansieringen av den offentliga förvaltningen, vederlag för tjänster som det allmänna tillhandahåller. Enligt kommissionen utgör inte bilskatten en <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="201D"/>avgift<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="201D"/> som uppbärs vid registreringen, utan är en konsumtionsskatt som enligt artikel 1.1 i direktiv 83/183 inte får påföras vid flyttning av hemvist. Detta förbud gäller skatter som påförs vid införsel av egendom vid flyttning.</TXT></NP><?PAGE NO="I-7208"?><NP><NO.P>23</NO.P><TXT>Kommissionen har hävdat att skatten redan har tagits ut vid registreringen av fordonet och dess ibruktagande i ursprungsstaten. Den fria rörligheten skulle äventyras om destinationsmedlemsstaten ännu en gång kunde påföra en skatt på grund av sådana åtgärder. Bestämmelserna i direktiv 83/183 skall nämligen tolkas mot bakgrund av den grundläggande rätten till fri rörlighet som stadgas i artikel 18 EG till förmån för unionsmedborgare.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><P>Domstolens svar</P></TI></TITLE><NP><NO.P>24</NO.P><TXT>Domstolen skall först pröva om bilskatten omfattas av tillämpningsområdet för artikel 1.1 i direktiv 83/183, såsom Marie Lindfors har hävdat. Det skall i detta avseende understrykas att den beteckning av skatten som nyttjas i den nationella lagstiftningen inte som sådan är avgörande för bedömningen av huruvida den berörda skatten omfattas av denna bestämmelse.</TXT></NP><NP><NO.P>25</NO.P><TXT>1 § bilskattelagen jämförd med 2 § i samma lag utvisar att bilskatten kan påföras vid registrering eller ibruktagande av en personbil i Finland. Av handlingarna i målet, och i synnerhet av 2 § bilskattelagen samt av den finska regeringens och Marie Lindfors skriftliga yttranden, framgår att användningen av ett fordon på det finska vägnätet leder till att bilskatt påförs, förutom i fall av tillfällig införsel. Den finska regeringen har i enlighet därmed förklarat att den faktor som avgör om bilskatt skall påföras är huruvida fordonet används i trafik, även om skatten vanligtvis påförs vid registreringen. Även Marie Lindfors har bekräftat att bilskattelagen baseras på principen att all användning av fordonet, hur ringa den än må vara, leder till att skatten påförs.</TXT></NP><?PAGE NO="I-7209"?><NP><NO.P>26</NO.P><TXT>En sådan skatt som bilskatten kan under dessa förhållanden inte anses utgöra en skatt som är kopplad till införsel och som faller inom tillämpningsområdet för det undantag som föreskrivs i artikel 1.1 i direktiv 83/183. Bilskatten påförs nämligen till följd av att ett fordon används i Finland, en användning som inte nödvändigtvis hänger samman med införseln (se, för ett liknande resonemang, dom av den <DATE ISO="20040429">29 april 2004</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-387/01" YEAR="2004" PAGE.ECR="I-4981">C-387/01, Weigel, REG 2004, s. I-4981, punkt 47)</REF.DOC.ECR>.</TXT></NP><NP><NO.P>27</NO.P><TXT>Härav följer att en skatt som är utformad såsom bilskatten inte faller inom tillämpningsområdet för det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 1.1 i direktiv 83/183.</TXT></NP><NP><NO.P>28</NO.P><TXT>Denna slutsats stöds av artikel 1.2 i direktiv 83/183. Eftersom bilskatten påförs på grund av användningen av ett fordon i Finland utgör nämligen sådana skatter som den som avses i målet vid den nationella domstolen <QUOT.START ID="QS0013" REF.END="QE0013" CODE="201D"/>specifika ... skatter som är förenade med [användning av] egendom i landet<QUOT.END ID="QE0013" REF.START="QS0013" CODE="201D"/> i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 83/183.</TXT></NP><NP><NO.P>29</NO.P><TXT>Marie Lindfors kan inte heller bygga sin argumentation på det tillämpningsområde som gäller för direktiv 83/182, som rör skattebefrielse för tillfällig införsel av vissa fortskaffningsmedel. Den omständigheten att en unionsmedborgare, som tillfälligt inför ett fordon till Finland, enligt artikel 1 i direktiv 83/182 skall undantas från skyldigheten att erlägga bilskatt föranleder nämligen inte den slutsatsen att denna skatt omfattas av det skatteundantag som stadgas i direktiv 83/183 och som avser permanent införsel av fordon.</TXT></NP><?PAGE NO="I-7210"?><NP><NO.P>30</NO.P><TXT>Direktivförslag 98/C 108/12 medger inte en sådan tolkning av direktiv 83/183 som Marie Lindfors och kommissionen förordar. Av fjärde, femte och sjunde skälen i detta förslag framgår tvärtom att antagandet av ett direktiv med förbud för medlemsstaterna att tillämpa <QUOT.START ID="QS0014" REF.END="QE0014" CODE="201D"/>punktskatter, ... eller andra konsumtionsskatter ... på privata motorfordon som är registrerade i en annan medlemsstat och som permanent införs till medlemsstaten i samband med att en person byter normal [t] hemvist<QUOT.END ID="QE0014" REF.START="QS0014" CODE="201D"/> (artikel 1 i nämnda förslag) är nödvändigt just på grund av att den ordning som föreskrivs i detta direktiv inte är tillräcklig, vilket generaladvokaten Tizzano påpekat i sitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Weigel (punkt 52 i domen).</TXT></NP><NP><NO.P>31</NO.P><TXT>Som kommissionen har understrukit kan bilskatten emellertid inverka negativt på unionsmedborgarnas beslut att utöva sin rätt till fri rörlighet sådan den stadgas i bland annat artikel 18 EG.</TXT></NP><NP><NO.P>32</NO.P><TXT>Även om den hänskjutande domstolen formellt har begränsat sin fråga till att avse tolkningen av artikel 1 i direktiv 83/183 hindrar inte detta domstolen från att ge den nationella domstolen alla upplysningar om hur gemenskapsrätten skall tolkas, upplysningar som kan vara användbara för den när den skall lösa den tvist som anhängiggjorts vid den, även om den nationella domstolen inte har hänvisat till vissa gemenskapsbestämmelser i sina frågor (se särskilt i detta avseende dom av den <DATE ISO="19901212">12 december 1990</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-241/89" YEAR="1990" PAGE.ECR="I-4695">C-241/89, SARPP, REG 1990, s. I-4695, punkt 8</REF.DOC.ECR>, och av den <DATE ISO="19940202">2 februari 1994</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-315/92" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-317">C-315/92, Verband Sozialer Wettbewerb, kallat Clinique, REG 1994, s. I-317, punkt 7</REF.DOC.ECR>, svensk specialutgåva, volym 15, s. I-13, av den <DATE ISO="19990304">4 mars 1999</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-87/97" YEAR="1999" PAGE.ECR="I-1301">C-87/97, Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola, REG 1999, s. I-1301, punkt 16</REF.DOC.ECR>, och domen i det ovannämnda målet Weigel, punkt 44).</TXT></NP><NP><NO.P>33</NO.P><TXT>För att den hänskjutande domstolen skall kunna bedöma huruvida det är förenligt med de krav som följer av artikel 18 EG att tillämpa bilskatten i ett fall<?PAGE NO="I-7211"?> som det förevarande, skall det alltså prövas vilken inverkan denna bestämmelse har.</TXT></NP><NP><NO.P>34</NO.P><TXT>Det har i detta avseende redan slagits fast att en unionsmedborgare inte genom EGfördraget garanteras att en överföring av verksamhet till en annan medlemsstat än den i vilken han dessförinnan bott skall vara neutral i beskattningshänseende. Mot bakgrund av de olikheter som föreligger i medlemsstaternas lagstiftning på detta område kan en sådan överföring vara mer eller mindre fördelaktig eller ofördelaktig för arbetstagaren när det gäller indirekt beskattning. Härav följer att en eventuell nackdel — i förhållande till den situation som arbetstagaren befann sig i vid utövandet av sin verksamhet före nämnda överföring — i princip inte strider mot bestämmelserna i artikel 18 EG, under förutsättning att denna lagstiftning inte missgynnar denne medborgare jämfört med dem som redan var skattskyldiga där (se domen i det ovannämnda målet Weigel, punkt 55).</TXT></NP><NP><NO.P>35</NO.P><TXT>Av handlingarna i målet framgår att det i 25 § 1 mom. bilskattelagen föreskrivs en nedsättning av bilskatten med högst <FT TYPE="NUMBER">80000</FT> FIM (<FT TYPE="NUMBER">13455</FT> euro), bland annat för unionsmedborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet när de flyttar till Finland. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida tillämpningen av denna bestämmelse och eventuella andra bestämmelser i nationell rätt är ägnade att säkerställa att Marie Lindfors i bilskattehänseende inte försätts i en sämre situation än den situation som medborgare som har varit permanent bosatta i Finland befinner sig i. För det fall den hänskjutande domstolen kommer fram till att det är fråga om en sådan sämre situation, skall den undersöka huruvida denna skillnad i behandling kan rättfärdigas på objektiva grunder som är oberoende av de berörda personernas hemvist och som står i proportion till det legitima syfte som eftersträvas med de nationella bestämmelserna (se dom av den <DATE ISO="20020711">11 juli 2002</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-224/98" YEAR="2002" PAGE.ECR="I-6191">C-224/98, D'Hoop, REG 2002, s. I-6191, punkt 36</REF.DOC.ECR>).</TXT></NP><?PAGE NO="I-7212"?><NP><NO.P>36</NO.P><TXT>Med hänsyn till vad som ovan anförts skall den fråga som ställts besvaras på följande sätt:</TXT><P>Artikel 1 i direktiv 83/183 skall tolkas så, att den, när ägaren till ett fordon flyttar från en medlemsstat till en annan medlemsstat, inte utgör hinder för att en sådan skatt som den som föreskrivs i den finska bilskattelagen påförs innan fordonet registreras eller tas i bruk i den medlemsstat som ägaren flyttar till. Med hänsyn till de krav som följer av artikel 18 EG ankommer det emellertid på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida tillämpningen av den nationella rätten säkerställer att nämnda ägare inte försätts i en sämre situation, med avseende på den ifrågavarande skatten, än den som medborgare som har varit permanent bosatta i den ifrågavarande medlemsstaten befinner sig i, och, i förekommande fall, huruvida en sådan skillnad i behandling kan rättfärdigas på objektiva grunder, som är oberoende av de berörda personernas hemvist och som står i proportion till det legitima syfte som eftersträvas med de nationella bestämmelserna.</P></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P>Rättegångskostnader</P></TI></TITLE><NP><NO.P>37</NO.P><TXT>De kostnader som har förorsakats den finska, den danska och den grekiska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="I-7213"?><JURISDICTION><INTRO><P>På dessa grunder beslutar</P><P>DOMSTOLEN (första avdelningen)</P><P>— angående de frågor som genom beslut av den <DATE ISO="20021010">10 oktober 2002</DATE> har ställts av Högsta förvaltningsdomstolen — följande dom:</P></INTRO><P>Artikel 1 i rådets direktiv 83/183/EEG av den <DATE ISO="19830328">28 mars 1983</DATE> om skattebefrielse på permanent införsel från en medlemsstat av personlig egendom skall tolkas så, att den, när ägaren till ett fordon flyttar från en medlemsstat till en annan medlemsstat, inte utgör hinder för att en sådan skatt som den som föreskrivs i bilskattelagen (1482/1994) påförs innan fordonet registreras eller tas i bruk i den medlemsstat som ägaren flyttar till. Med hänsyn till de krav som följer av artikel 18 EG ankommer det emellertid på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida tillämpningen av den nationella rätten säkerställer att nämnda ägare inte försätts i en sämre situation, med avseende på den ifrågavarande skatten, än den som medborgare som har varit permanent bosatta i den ifrågavarande medlemsstaten befinner sig i, och, i förekommande fall, huruvida en sådan skillnad i behandling kan rättfärdigas på objektiva grunder, som är oberoende av de berörda personernas hemvist och som står i<?PAGE NO="I-7214"?> proportion till det legitima syfte som eftersträvas med de nationella bestämmelserna.</P></JURISDICTION></CONTENTS.JUDGMENT><SIGNATURE.CASE><P>Jann</P><P>Rosas</P><P>von Bahr</P><P>Silva de Lapuerta</P><P>Lenaerts</P><P>Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den <DATE ISO="20040715">15 juli 2004</DATE>.</P><SIGNATORY><P>R. Grass</P><P>Justitiesekreterare</P></SIGNATORY><SIGNATORY><P>P. Jann</P><P>Ordförande på första avdelningen</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></JUDGMENT>