(1)

Konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter (Montrealkonventionen), utfärdad i Montreal den 28 maj 1999, ingicks av unionen och godkändes genom rådets beslut 2001/539/EG (1).

(2)

Enligt artikel 24.1 i Montrealkonventionen ska Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao), i egenskap av depositarie för Montrealkonventionen, vart femte år se över de ansvarsgränser som föreskrivs i artiklarna 21, 22 och 23.

(3)

Icaos senaste översyn utmynnade i att de ansvarsgränser som föreskrivs i artiklarna 21 och 22.1, 22.2 och 22.3 i Montrealkonventionen måste anpassas, i enlighet med skrivelse LE 3/38.1-IND/24/4 som utfärdades av Icao den 28 juni 2024 (skrivelsen från Icao). Enligt skrivelsen från Icao ska dessa ändringar träda i kraft för alla fördragsslutande stater sex månader efter underrättelsen, såvida inte en majoritet av de fördragsslutande staterna inom tre månader efter denna underrättelse meddelar sitt icke-godkännande till Icao.

(4)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao, eftersom de ändrade ansvarsgränserna kommer att vara bindande enligt internationell rätt, i enlighet med artiklarna 21 och 22.1, 22.2 och 22.3 i Montrealkonventionen, och eftersom Montrealkonventionen utgör en integrerad del av unionens rättsordning.

(5)

Med tanke på den tekniska karaktären hos ovan nämnda översyn, vilken följer den tydligt definierade beräkningsmetod som fastställs i Montrealkonventionen, finns det ingen anledning för unionen att invända mot översynen.

(6)

Den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar bör därför vara att inte meddela att den inte godkänner de föreslagna nya ansvarsgränserna i Icaos skrivelse.