<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-441/19</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62019CC0441</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:515">EU:C:2020:515</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>22</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>22</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Pikamäe – Mål C‑441/19</HT></P><P><HT TYPE="SC">Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Återvändande av ensamkommande barn)</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Priit Pikamäe</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20200702">2 juli 2020</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: franska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑441/19</HT></P><P>TQ</P><P>mot</P><P>Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag, zittingsplaats ’s‑Hertogenbosch (Domstolen i Haag, sammanträdesplats ’s-Hertogenbosch, Nederländerna))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Området med frihet, säkerhet och rättvisa</KEYWORD><KEYWORD>Direktiv 2008/115/EG</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 5 a</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 6.1 och 6.4</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 8.1</KEYWORD><KEYWORD>Artikel 10</KEYWORD><KEYWORD>Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna</KEYWORD><KEYWORD>Beslut om återvändande</KEYWORD><KEYWORD>Avlägsnande av ensamkommande barn</KEYWORD><KEYWORD>Kontroll av huruvida det finns tillgång till lämpliga mottagningsenheter i ursprungslandet</KEYWORD><KEYWORD>Åtskillnad på grund av den underåriges ålder</KEYWORD><KEYWORD>Beslut om återvändande som inte följs av avlägsnandeåtgärder</KEYWORD><KEYWORD>Följder</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Förevarande mål rör en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF i vilken Rechtbank Den Haag, zittingsplaats ’s-Hertogenbosch (Domstolen i Haag, sammanträdesplats ’s-Hertogenbosch, Nederländerna) har ställt tre frågor avseende tolkningen av artiklarna 4, 21 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), artiklarna 5 a, 6.1, 6.4, 8.1 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den <DATE ISO="20081216">16 december 2008</DATE> om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="348" PAGE.FIRST="98" DATE.PUB="2008">EUT L 348, 2008, s. 98</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> och artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den <DATE ISO="20111213">13 december 2011</DATE> om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="337" PAGE.FIRST="9" DATE.PUB="2011">EUT L 337, 2011, s. 9</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Begäran har framställts inom ramen för en tvist mellan TQ, ett ensamkommande barn från ett tredjeland som vistas olagligt i Nederländerna, och Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (<HT TYPE="ITALIC">statssekreterare</HT> med ministerlika befogenheter för <HT TYPE="ITALIC">säkerhets</HT>- och justitiefrågor) (nedan kallad staatssecretaris) rörande ett beslut om återvändande som utfärdats mot den underårige. Genom sin begäran om förhandsavgörande vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i huruvida gällande nederländsk administrativ praxis för behandling av ensamkommande barn som inte åtnjuter internationellt skydd är förenlig med unionsrätten.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="2"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Förevarande mål ger domstolen tillfälle att precisera omfattningen av medlemsstaternas skyldigheter gentemot denna grupp av utsatta personer, särskilt skyldigheten att försäkra sig om att varje ensamkommande barn kommer att överlämnas till en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en lämplig mottagningsenhet i mottagarlandet. Samtidigt måste domstolen erinra om vikten av att barnets bästa beaktas i samband med utfärdandet av administrativa beslut som påverkar vederbörandes uppehållsrätt. Domstolen ska också se till att effektiviteten i unionens politik för att avlägsna och återsända tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna inte äventyras, särskilt vid ökade flyktingströmmar till Europa. Eftersom effektiviteten av ett annat av unionens viktiga politikområden, nämligen asylpolitiken, bedöms utifrån i vilken grad man lyckas skydda de mest skyddsbehövande, kommer domstolens tolkning av de relevanta bestämmelserna att göra det möjligt för unionen och medlemsstaterna att ge dessa personer de personliga och materiella resurser som de behöver för att tillgodose sina behov.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätten</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Stadgan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>I artikel 21.1 i stadgan anges följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden.<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Artikel 24 i stadgan har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="024.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De ska fritt kunna uttrycka sina åsikter. Dessa åsikter ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="024.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, ska barnets bästa komma i främsta rummet.<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2008/115</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Skäl 22 i direktiv 2008/115 har följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><CONSID><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>I överensstämmelse med 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter bör barnets bästa komma i främsta rummet när medlemsstaterna genomför detta direktiv. I överensstämmelse med Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna bör rätten till skydd för familjelivet komma i främsta rummet när medlemsstaterna genomför detta direktiv.<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></P></CONSID></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>I artikel 1 i samma direktiv, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>Syfte<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>I detta direktiv föreskrivs gemensamma normer och förfaranden som ska tillämpas i medlemsstaterna för återvändande av tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig, i överensstämmelse med grundläggande rättigheter som allmänna principer för gemenskapsrätten och internationell rätt, inklusive flyktingsskydd och förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Artikel 2 i direktivet har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>Tillämpningsområde<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/>. I artikel 2.1 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>Detta direktiv ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på en medlemsstats territorium.<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Artikel 3.9 i samma direktiv innehåller följande definitioner:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>I detta direktiv gäller följande definitioner:</P><P>…</P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>9)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">utsatta personer</HT>: underåriga, ensamkommande barn, funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående föräldrar med underåriga barn och personer som har utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Artikel 5 i direktiv 2008/115, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/><QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>Non-refoulement<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="2019" ID="QE0010"/>, barnets bästa, familjeliv och hälsotillstånd<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/>, har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/>När medlemsstaterna genomför detta direktiv ska de ta vederbörlig hänsyn till</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>barnets bästa,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>familjeliv,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>hälsotillståndet för den berörda tredjelandsmedborgaren,</TXT></NP></ITEM></LIST><P>och respektera principen om <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>non-refoulement<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="2019" ID="QE0012"/>.<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Artikel 6 i direktivet har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>Beslut om återvändande<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/>. Artikel 6.1 och 6.4 har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="006.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Utan att det påverkar tillämpningen av de undantag som avses i punkterna 2–5 ska medlemsstaterna utfärda beslut om att tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium ska återvända.</ALINEA><ALINEA>…</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="006.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Medlemsstaterna får när som helst, av ömmande skäl eller av humanitära eller andra skäl, bevilja ett självständigt uppehållstillstånd eller någon annan form av tillstånd som ger rätt att stanna i landet till en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium. I sådana fall ska inget beslut om återvändande utfärdas. Om ett sådant beslut redan har utfärdats ska det återkallas eller tillfälligt skjutas upp under giltighetstiden för uppehållstillståndet eller någon annan beviljad rätt att stanna.<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Artikel 8 i direktivet har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>Avlägsnande<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/>. I artikel 8.1 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa beslutet om återvändande om inte någon tidsfrist för frivillig avresa har beviljats i enlighet med artikel 7.4, eller om åläggandet att återvända inte har hörsammats inom den tid för frivilligt återvändande som beviljats i enlighet med artikel 7.<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Artikel 9 i direktivet har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/>Uppskjutande av verkställighet<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>. I artikel 9.1 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>Medlemsstaterna ska skjuta upp verkställigheten av avlägsnandet</P><?PAGE NO="4"?><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>så länge som verkställigheten av avlägsnandet skjutits upp enligt artikel 13.2.<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>I artikel 10 i direktiv 2008/115, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/> Återvändande och avlägsnande av ensamkommande barn<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="010.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Innan ett beslut fattas om att utfärda ett beslut om återvändande beträffande ett ensamkommande barn, ska stöd av lämpliga organ som inte är verkställande myndighet beviljas med vederbörlig hänsyn till barnets bästa.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="010.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Innan myndigheterna i en medlemsstat avlägsnar ett ensamkommande barn från medlemsstatens territorium, ska de försäkra sig om att barnet kommer att överlämnas till en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en lämplig mottagningsenhet i mottagarlandet.<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2011/95</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>I artikel 1 i direktiv 2011/95, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>Syfte<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>Syftet med detta direktiv är att införa normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar och person som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet.<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Artikel 2 i direktivet har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>Definitioner<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/>. Artikel 2 f har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0024" ID="QS0024"/>f)</NO.P><TXT>person som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som inte uppfyller kraven för att betecknas som flykting, men där det finns grundad anledning att förmoda att den berörda personen, om han eller hon återsänds till sitt ursprungsland, eller, i fråga om en statslös person, till det land där han eller hon tidigare hade sin vanliga vistelseort, skulle utsättas för en verklig risk att lida allvarlig skada enligt artikel 15 och som inte omfattas av artikel 17.1 och 17.2 och som inte kan, eller på grund av en sådan risk inte vill begagna sig av det landets skydd.<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>I artikel 15 i detta direktiv, som rör subsidiärt skydd och har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0025" ID="QS0025"/>Allvarlig skada<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>, föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0026" ID="QS0026"/>Allvarlig skada utgörs av</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>dödsstraff eller avrättning,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av en sökande i ursprungslandet, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>allvarligt och personligt hot mot en civilpersons liv eller lem på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt.<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">4.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Direktiv 2013/33/EU</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den <DATE ISO="20130626">26 juni 2013</DATE> om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="180" PAGE.FIRST="96" DATE.PUB="2013">EUT L 180, 2013, s. 96</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> innehåller bestämmelser på asylområdet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>I artikel 2 i förordningen, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0027" ID="QS0027"/>Definitioner<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>, anges följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0028" ID="QS0028"/> I detta direktiv avses med</P><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>d)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">underårig</HT>: en tredjelandsmedborgare eller en statslös person under arton år.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>e)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">ensamkommande barn</HT>: en underårig som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt den berörda medlemsstatens lag eller praxis ansvarar för honom eller henne, och så länge den underårige inte faktiskt tas om hand av en sådan person; det gäller även en underårig som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorium.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Artikel 24 i detta direktiv har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0029" ID="QS0029"/>Ensamkommande barn<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/>. I artikel 24.3 föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0030" ID="QS0030"/>Medlemsstaterna ska, där så krävs med hjälp av internationella eller andra berörda organisationer, börja spåra familjemedlemmar till ensamkommande barn så snart som möjligt sedan en ansökan om internationellt skydd har gjorts, samtidigt som det värnas om det ensamkommande barnets bästa. …<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Nederländsk rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Artikel 14.1 i wet tot algehele herziening van de Vreemdelingenwet (lagen om allmän översyn av utlänningslagen), av den <DATE ISO="20001123">23 november 2000</DATE> (Stb. 2000, nr 495) (nedan kallad 2000 års utlänningslag), har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0031" ID="QS0031"/>Ministern får</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>bevilja, avslå eller avvisa en ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd,</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>e)</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">ex officio</HT> bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd eller förlänga dess giltighetstid,</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>I artikel 64 i nämnda lag föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0032" ID="QS0032"/>Avlägsnandet skjuts upp om utlänningens eller en familjemedlems hälsotillstånd inte tillåter en resa.<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Artikel 3.6a i Vreemdelingenbesluit 2000 (2000 års utlänningsförordning) har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="003.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0033" ID="QS0033"/>1</NO.PARAG><ALINEA><P>Vid avslag på den första ansökan om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd av asylskäl kan ett reguljärt uppehållstillstånd ändå beviljas <HT TYPE="ITALIC">ex officio</HT> för en begränsad tid,</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>till utlänningar vars avlägsnande strider mot artikel 8 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>inom ramen för en begränsning i samband med tillfälliga humanitära skäl, till den utlänning som är offer för/anmälare av, offer för eller vittne till/anmälare av människohandel, i den mening som avses i artikel 3.48.1 a, b eller c.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="003.004"><NO.PARAG>4</NO.PARAG><ALINEA>Uppehållstillståndet beviljas grundat på den första tillämpliga grunden i punkt 1.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>I punkt B8/6.2.1 i Vreemdelingencirculaire 2000 (2000 års utlänningscirkulär) föreskrivs följande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0034" ID="QS0034"/>Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får beviljas <HT TYPE="ITALIC">ex officio</HT> och utan vidare prövning om följande villkor är uppfyllda:</P><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Utlänningen är under 15 år vid tidpunkten för den första ansökan om uppehållstillstånd.</P></ITEM><ITEM><P>Utlänningen har lämnat trovärdiga uppgifter om sin identitet, sin nationalitet, sina föräldrar och sina övriga familjemedlemmar.</P></ITEM><ITEM><P>Det framgår av utlänningens uppgifter att det inte finns någon familjemedlem eller annan person som kan ge utlänningen ett lämpligt mottagande och som han eller hon kan återvända till.</P></ITEM><ITEM><P>Utlänningen under förfarandet inte är föremål för en utredning om möjligheterna till mottagande i ursprungslandet eller i ett annat land.</P></ITEM><ITEM><P>Det är allmänt känt att det inte finns tillgång till ett lämpligt mottagande i ursprungslandet eller i ett annat land som utlänningen rimligtvis skulle kunna återvända till, och ett sådant mottagande inte förväntas bli tillgängligt inom den närmsta framtiden. I en sådan situation antas Dienst Terugkeer en Vertrek (myndigheten för återvändande och avresa, Nederländerna) inte kunna hitta ett lämpligt mottagande inom fristen på tre år.<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/></P></ITEM></LIST></P></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund till tvisten, förfarandet i det nationella målet och tolkningsfrågorna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>TQ har uppgett att han föddes i Guinea den <DATE ISO="20020214">14 februari 2002</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Enligt den redogörelse han lämnade i sin asylansökan bodde han redan från det att han var mycket ung hos sin moster/faster i Sierra Leone. Efter hennes död kom TQ i kontakt med en man från Nigeria, som tog med honom till Europa. I Amsterdam (Nederländerna) utsattes han för människohandel och sexuellt våld, som resulterade i att han fick allvarliga psykiska besvär.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>I egenskap av ensamkommande barn ansökte TQ om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd av asylskäl med stöd av 2000 års utlänningslag.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="20180323">23 mars 2018</DATE> avslog staatssecretaris ansökan som ogrundad och beslutade <HT TYPE="ITALIC">ex officio</HT> att TQ inte hade rätt till ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av artikel 14.1 i 2000 års utlänningslag, jämförd med artikel 3.6a i 2000 års utlänningsförordning. I beslutet godkändes, i enlighet med artikel 64 i 2000 års utlänningslag, att avlägsnandet av TQ tillfälligt sköts upp i minst sex månader, eller vid ett beslut <HT TYPE="ITALIC">ex officio</HT> för en kortare tid, i väntan på att Bureau Medische Advisering (byrån för medicinska råd vid ministeriet för säkerhet och justitiefrågor, Nederländerna) skulle genomföra en undersökning för att kontrollera att hans hälsa tillät ett avlägsnande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20180416">16 april 2018</DATE> överklagade TQ detta beslut till Rechtbank Den Haag, zittingsplaats’s-Hertogenbosch (Domstolen i Haag, sammanträdesplats ’s‑Hertogenbosch, Nederländerna), det vill säga den hänskjutande domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="20180618">18 juni 2018</DATE> meddelade staatssecretaris att TQ inte hade beviljats uppskov med verkställigheten av avlägsnandet av medicinska skäl och ålade honom att lämna landet inom fyra veckor. TQ har begärt omprövning av detta beslut men staatssecretaris hade vid tidpunkten för beslutet att begära förhandsavgörande ännu inte tagit ställning till denna begäran.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har påpekat att det i 2000 års utlänningslag föreskrivs att det vid en första asylansökan sker en prövning <HT TYPE="ITALIC">ex officio</HT> av huruvida utlänningen ska beviljas ett reguljärt uppehållstillstånd om denne inte uppfyller kraven för att beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande. I lagen föreskrivs också att ett beslut om avslag på en asylansökan utgör ett beslut om återvändande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Vad gäller ensamkommande barn under 15 år föreskrivs det i 2000 års utlänningscirkulär att det ska genomföras en undersökning av huruvida det finns tillgång till ett lämpligt mottagande i mottagarlandet. Om det saknas tillgång till ett sådant mottagande ska det ensamkommande barnet beviljas reguljärt uppehållstillstånd (en policy som kallas <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0035" ID="QS0035"/>buitenschuld-beleid<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>I förevarande fall anser den hänskjutande domstolen att TQ inte uppfyller kraven för att beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande. Vad gäller reguljärt uppehållstillstånd har den hänskjutande domstolen påpekat att TQ var 15 år och fyra månader när han ingav sin asylansökan. När en asylsökande har uppnått en sådan ålder är han eller hon enligt den nederländska lagstiftningen skyldig att lämna landet utan att myndigheterna behöver göra en undersökning av huruvida det finns tillgång till ett lämpligt mottagande i ursprungslandet eller någon annanstans utanför unionen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen ställer sig tveksam till hur relevant denna åtskillnad mellan underåriga under respektive över 15 år är, och åberopar barnets bästa. Med beaktande av artikel 3 i direktiv 2008/115, som klassificerar ensamkommande barn som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0036" ID="QS0036"/>utsatta personer<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/> anser den hänskjutande domstolen att det inte kan ha varit unionslagstiftaren avsikt att inte längre ta vederbörlig hänsyn till barnets bästa när ett beslut om återvändande väl har utfärdats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>I förevarande fall har TQ gjort gällande att han varken vet var hans föräldrar bor eller om han kan känna igen dem när han återvänder. Han känner ingen annan familjemedlem och vet inte ens om sådana existerar. Han kan inte återvända till sitt ursprungsland eftersom han inte växt upp där, inte känner någon där och inte talar språket. TQ har förklarat att han ser den värdfamilj som han bor hos i Nederländerna som sin familj.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har framhållit att om en asylansökan avslås betraktas sökandens vistelse i Nederländerna som olaglig. Myndigheten för återvändande och avresa, som ansvarar för att en person som befinner sig i en sådan situation återvänder, intervjuade regelbundet TQ för att förbereda honom inför återvändandet till hans ursprungsland, vilket förvärrade hans psykiska problem.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har framhållit att om det inte har gjorts någon undersökning av huruvida det finns tillgång till mottagningsenheter ska staatssecretaris inte avlägsna en underårig asylsökande. I praktiken förefaller staatssecretaris därför vänta med avlägsnandet till dess att den asylsökande har fyllt 18 år, och därigenom blivit myndig, vilket medför att den undersökning som avses i artikel 10.2 i direktiv 2008/115 inte längre krävs.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Enligt den hänskjutande domstolen får staatssecretaris inte ålägga en sökande att återvända, och således besluta att fortsatt vistelse i landet är olaglig, och samtidigt inte vidta någon som helst avlägsnandeåtgärd utan enbart vänta på att sökanden ska bli myndig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har tillagt att Raad van State (Högsta förvaltningsdomstolen, Nederländerna) aldrig har tagit ställning till de rättsfrågor som förevarande mål har gett upphov till och inte har begärt något förhandsavgörande från EU-domstolen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Under dessa omständigheter beslutade Rechtbank Den Haag, zittingsplaats’s-Hertogenbosch (Domstolen i Haag, sammanträdesplats ’s‑Hertogenbosch) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0037" ID="QS0037"/>1.</NO.P><TXT>Ska artikel 10 i direktiv 2008/115, jämförd med artiklarna 4 och 24 i stadgan, skäl 22 och artikel 5 a i direktiv 2008/115 och artikel 15 i direktiv 2011/95/EU, tolkas så, att en medlemsstat innan den ålägger ett ensamkommande barn en skyldighet att återvända måste försäkra sig om och undersöka om det i ursprungslandet i vart fall i princip finns tillgång till ett lämpligt mottagande?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Ska artikel 6.1 i direktiv 2008/115, jämförd med artikel 21 i stadgan, tolkas så, att en medlemsstat inte får göra åtskillnad på grund av ålder vid tillstånd att lagligt vistas i landet om det slås fast att ett ensamkommande barn inte uppfyller kraven för att beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande?</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a.</NO.P><TXT>Ska artikel 6.4 i direktiv 2008/115 tolkas så, att om ett ensamkommande barn inte har hörsammat sin skyldighet att återvända, och medlemsstaten inte vidtar eller kommer att vidta några konkreta åtgärder för att avvisa honom eller henne, ska skyldigheten att återvända skjutas upp och tillstånd att lagligt vistas i landet beviljas?</TXT></NP></ITEM></LIST></TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>b.</NO.P><TXT>Ska artikel 8.1 i direktiv 2008/115 tolkas så, att för det fall ett beslut om att ett ensamkommande barn ska återvända inte åtföljs av avvisningsåtgärder förrän det ensamkommande barnet fyller arton år ska beslutet anses strida mot lojalitetsprincipen och principen om lojalt samarbete inom unionen?<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/></TXT></NP></ITEM></LIST></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förfarandet vid domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande av den <DATE ISO="20190612">12 juni 2019</DATE> inkom till domstolens kansli samma dag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen ansökte om att begäran om förhandsavgörande skulle handläggas enligt det förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande som föreskrivs i artikel 107.1 i domstolens rättegångsregler.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Efter att ha hört generaladvokaten beslutade domstolen den <DATE ISO="20190627">27 juni 2019</DATE> att avslå denna ansökan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Skriftliga yttranden har inkommit från TQ, den nederländska och den belgiska regeringen samt från Europeiska kommissionen, inom den frist som föreskrivs i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Genom åtgärder för processledning av den <DATE ISO="20200317">17 mars 2020</DATE> ställde domstolen skriftliga frågor till den nederländska regeringen. Skriftliga yttranden avseende de frågor som var föremål för dessa åtgärder för processledning har inkommit inom den utsatta fristen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Rättslig bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Inledande anmärkningar</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Ensamkommande barn är ett växande problem vid unionens gränser.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Se Unaccompanied Minors in the Migration Process, <HT TYPE="ITALIC">Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex)</HT>, Warszawa, 2010, s. 3, och VEGA Handbook: Children at airports, <HT TYPE="ITALIC">Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex)</HT>, Warszawa, 2017, s. 7.</P></NOTE> Ett stort antal underåriga anländer varje år till medlemsstaterna utan sina föräldrar eller utsedd förmyndare för att ansöka om internationellt skydd.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Se Returning unaccompanied children: fundamental rights considerations, <HT TYPE="ITALIC">Europeiska byrån för grundläggande rättigheter (FRA)</HT>, 2019, s. 3.</P></NOTE> På grund av sin utsatthet, som bland annat beror på att de saknar rättslig handlingsförmåga, referenspersoner, mognad och medel att försörja sig, måste värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter särskilt uppmärksamma ensamkommande barns situation.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Se dokumentet Guidance on reception conditions for unaccompanied children: operational standards and indicators, <HT TYPE="ITALIC">Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO)</HT>, 2018, s. 7.</P></NOTE> Unionslagstiftaren är medveten om denna situation och har därför antagit flera rättsakter på asyl- och migrationsområdet som innehåller bestämmelser som tar hänsyn till de särskilda egenskaper som utmärker denna personkategori.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>För en kort översikt över relevanta rättsakter, se Requejo Isidro, M., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0038" ID="QS0038"/>The protection of unaccompanied minors asylum-seekers: between competent state and responsible state<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>, nr 2, oktober 2017, s. 485 och följande sidor.</P></NOTE> Därutöver har kommissionen och unionens olika fackorgan på området<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Det vill säga Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO), Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) och Europeiska byrån för grundläggande rättigheter (FRA).</P></NOTE> antagit en rad tolkningsmeddelanden, som syftar till att ge de nationella myndigheterna praktisk vägledning om hur de ska tillämpa ovannämnda rättsakter i de sammanhang som avses i respektive rättsakt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Även om direktiv 2008/115 är tillämpligt på alla tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig – inbegripet ensamkommande barn – finns det lagbestämmelser som ålägger de nationella myndigheterna vissa skyldigheter som de måste iaktta, såsom skyldigheten i artikel 10.2 i detta direktiv, enligt vilken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0039" ID="QS0039"/>[i]nnan myndigheterna i en medlemsstat avlägsnar ett ensamkommande barn från medlemsstatens territorium, ska de försäkra sig om att barnet kommer att överlämnas till en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en lämplig mottagningsenhet i mottagarlandet<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/>. På grund av att mål som rör underåriga flyktingar är känsliga och komplexa är det ibland svårt för de nationella myndigheterna att med säkerhet slå fast huruvida de vederbörligen har fullgjort sina skyldigheter enligt unionsrätten. En felaktig tolkning av omfattningen av denna unionsrättsliga skyldighet kan eventuellt ge upphov till en administrativ praxis på nationell nivå som är oförenlig med unionsrätten. I så fall ankommer det på domstolen att klargöra räckvidden av denna skyldighet genom att tolka relevanta bestämmelser och därigenom göra det möjligt för de nationella myndigheterna att korrigera sin administrativa praxis.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Så förefaller vara fallet i förevarande mål, eftersom den hänskjutande domstolen har ställt flera frågor om den skyldighet som anges i artikel 10.2 i direktiv 2008/115. Den hänskjutande domstolen döljer inte att den ställer sig tveksam till hur de nederländska myndigheterna har fullgjort denna skyldighet, och har därför begärt att domstolen ska tolka denna bestämmelse. Som jag påpekade i inledningen till förevarande förslag till avgörande har den hänskjutande domstolen i sin begäran om förhandsavgörande preciserat i vilket skede av förfarandet vid de nationella myndigheterna det är nödvändigt att genomföra undersökningarna för att fastställa huruvida det finns tillgång till ett lämpligt mottagande i mottagarlandet. Den hänskjutande domstolen vill även veta huruvida en medlemsstat får göra åtskillnad på grund av ålder, och begränsa skyldigheten att genomföra sådana<?PAGE NO="10"?> undersökningar till de fall som rör ensamkommande barn under 15 år. Den hänskjutande domstolen har slutligen uppmanat domstolen att uttala sig om huruvida en nationell administrativ praxis som tycks innebära att konkreta avlägsnandeåtgärder inte vidtas mot ensamkommande barn trots att ett beslut om återvändande har utfärdats mot dem är förenlig med unionsrätten och om de rättsliga följderna av en sådan praxis. Jag kommer att undersöka dessa frågor i den ordningsföljd som den hänskjutande domstolen har ställt dem.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den första frågan</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt sin första fråga för att få klarhet i huruvida en medlemsstat, innan den ålägger ett ensamkommande barn att återvända, måste försäkra sig om att det i princip finns tillgång till ett lämpligt mottagande i mottagarlandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>För att besvara denna fråga är det nödvändigt att undersöka artikel 10 i direktiv 2008/115 med hjälp av de tolkningsmetoder som erkänns i domstolens rättspraxis, bland annat bokstavstolkning, systematisk tolkning och teleologisk tolkning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180926">26 september 2018</DATE>, <NAME.CASE>Baumgartner</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑513/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:772">EU:C:2018:772</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171220">20 december 2017</DATE>, <NAME.CASE>Vaditrans</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑102/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:1012">EU:C:2017:1012</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Jag noterar till att börja med att det, grundat på en rent bokstavlig tolkning av artikel 10 i direktiv 2008/115, i princip kan presumeras att den skyldighet att försäkra sig om att det ensamkommande barnet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0040" ID="QS0040"/>kommer att överlämnas till en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en lämplig mottagningsenhet i mottagarlandet<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/> som medlemsstaten åläggs i detta direktiv endast ska tillämpas om ett beslut om återvändande redan har utfärdats och medlemsstaterna genomför avlägsnandet av den underårige.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Det skulle nämligen kunna göras gällande att det i artikel 10 i direktiv 2008/115 görs åtskillnad mellan två olika kategorier av skyldigheter, som ska tillämpas under olika skeden av förfarandet – nämligen i samband med beslutet om återvändande respektive i samband med avlägsnandet – vilka regleras i artikel 10.1 respektive 10.2. Grundat på en sådan tolkning kan det slås fast att skyldigheten att försäkra sig om att mottagarlandet erbjuder ett lämpligt mottagande endast anges i punkt 2, som endast avser avlägsnandefasen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Jag är dock övertygad om att en sådan tolkning av artikel 10 i direktiv 2008/115 skulle vara felaktig, eftersom den inte tar hänsyn till de övriga nödvändiga tolkningsaspekter som jag kommer att ta upp nedan i samband med min bedömning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Det framgår tydligt av artikel 10.2 i direktiv 2008/115 att ovannämnda skyldighet uppkommer <HT TYPE="ITALIC">före</HT> avlägsnandet av den underårige, vilket innebär att medlemsstaten i förekommande fall ska fullgöra denna skyldighet i ett <HT TYPE="ITALIC">tidigare skede</HT> av förfarandet, nämligen vid beslutet av huruvida den underårige ska åläggas att återvända. Ordalydelsen i denna bestämmelse gör det med andra ord inte möjligt att dra slutsatsen att det räcker att medlemsstaterna, under avlägsnandeprocessen, försäkrar sig om att det finns tillgång till ett lämpligt mottagande i mottagarlandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Enligt min mening är en sådan tolkning den mest logiska, framför allteftersom det inte är uppenbart varför medlemsstaten bör bortse från en såpass viktig faktisk omständighet som att det inte finns tillgång till ett lämpligt mottagande i ursprungslandet när den fattar ett beslut om återvändande, och skjuta upp detta till slutet av förfarandet. Att utfärda ett beslut om återvändande, trots vetskap om att det saknas tillgång till ett lämpligt mottagande i ursprungslandet, innebär att man utfärdar ett beslut som man redan på förhand vet inte omedelbart kan verkställas, eftersom det skulle åsidosätta unionsrätten, bland annat varje persons grundläggande rätt att bli föremål för ett avlägsnande- och återsändandeförfarande.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Jag erinrar emellertid om att artikel 10.2 i direktiv 2008/115 syftar till att skydda ett ensamkommande barn genom att undvika att det utlämnas till en osäker framtid i sitt ursprungsland. Behovet av att skydda barnet, helst i ett <HT TYPE="ITALIC">inledande skede av förfarandet</HT>, beror på att det har klassificerats som en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0041" ID="QS0041"/>utsatt person<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/>, en omständighet som uttryckligen har erkänts i artikel 3.9 i direktiv 2008/115 och som jag har påpekat i mina inledande anmärkningar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Se punkt 46 i förevarande förslag till avgörande.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Medlemsstaterna skyldighet att skydda ett sådant barn är särskilt viktig om den underårige, efter att ha fått avslag på sin asylansökan, utsätts för en verklig risk för omänsklig eller förnedrande behandling i sitt ursprungsland, i den mening som avses i artikel 15 i direktiv 2011/95. Jag erinrar om att flera av unionens bestämmelser på asyl- och migrationsområdet syftar till att iaktta principen om non-refoulement, nämligen artikel 19.2 i stadgan, artikel 78.1 FEUF och artikel 5 i direktiv 2008/115 för att bara nämna några.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Jag noterar i detta sammanhang att enligt skäl 2 i direktiv 2008/115 är syftet med detta direktiv att upprätta en effektiv politik för avlägsnande och återsändande som grundar sig på gemensamma standarder <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0042" ID="QS0042"/>för personers återsändande på ett <HT TYPE="ITALIC">humant sätt</HT> och med fullständig respekt för deras <HT TYPE="ITALIC">mänskliga rättigheter</HT> och <HT TYPE="ITALIC">värdighet</HT><QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Min kursivering. Se, även, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140605">5 juni 2014</DATE>, <NAME.CASE>Mahdi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑146/14 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:1320">EU:C:2014:1320</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110428">28 april 2011</DATE>, <NAME.CASE>El Dridi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑61/11 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:268">EU:C:2011:268</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Detta syfte upprepas i artikel 1 i direktiv 2008/115, i vilken det anges att de gemensamma normer och förfaranden som föreskrivs i det direktivet ska tillämpas i medlemsstaterna för återvändande av tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig, <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0043" ID="QS0043"/>i överensstämmelse med <HT TYPE="ITALIC">grundläggande rättigheter</HT> [som erkänns i unionsrätten] och internationell rätt, inklusive <HT TYPE="ITALIC">flyktingsskydd och förpliktelser i fråga om mänskliga rättigheter</HT><QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Enligt min mening är det uppenbart att det inte går att tolka artikel 10 i direktiv 2008/115 utan att ta hänsyn till övriga tillämpliga bestämmelser i förevarande mål som syftar till att värna ensamkommande barns rättigheter, såsom bestämmelserna i artikel 5 a i direktiv 2008/115. Denna bestämmelse ingår i kapitel I i direktiv 2008/115, som innehåller <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0044" ID="QS0044"/>allmänna bestämmelser<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/> som är tänkta att tillämpas i alla situationer, och enligt bestämmelsen ska medlemsstaterna <HT TYPE="ITALIC">ta vederbörlig hänsyn till barnets bästa</HT> när de genomför detta direktiv.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Se Returning unaccompanied children: fundamental rights considerations, a.a., s. 7 och 23, av vilket det framgår att artikel 10.2 ska tolkas <HT TYPE="ITALIC">i harmoni</HT> med artikel 5 och skäl 22 i direktiv 2008/115 i så mening att de behöriga myndigheterna ska sätta barnets bästa i främsta rummet under hela återvändandeförfarandet. Enligt FRA ska denna allmänna princip vara vägledande vid alla åtgärder i samband med avlägsnande av ett ensamkommande barn.</P></NOTE> Som jag kommer att förklara närmare i förevarande förslag till avgörande<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Se punkt 68 i förevarande förslag till avgörande.</P></NOTE> sker fastställandet av vad som utgör barnets bästa efter en individuell bedömning som tar hänsyn till <HT TYPE="ITALIC">flera faktorer</HT> kopplade till barnets situation, däribland <HT TYPE="ITALIC">mottagningsvillkoren</HT> i mottagarlandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Artikel 5 a i direktiv 2008/115 införlivar den skyldighet som avses i artikel 24 i stadgan med unionens bestämmelser på migrationsområdet, som består i att tillförsäkra barn det <HT TYPE="ITALIC">skydd</HT> och den <HT TYPE="ITALIC">omvårdnad</HT> <HT TYPE="ITALIC">som</HT> <HT TYPE="ITALIC">behövs</HT> för deras <HT TYPE="ITALIC">välfärd</HT>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Lemke, S., <HT TYPE="ITALIC">Europäisches Unionsrecht</HT> (von der Groeben, Schwarze, Hatje), sjunde utgåvan, Baden-Baden 2015, artikel 24.11, s. 664, anser att den grundläggande rättighet som avses i artikel 24.1 i stadgan äventyras om de myndigheter som åläggs förpliktelser enligt denna bestämmelse inte aktivt agerar och inte tillförsäkrar barnet det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd.</P></NOTE> samt att barnets bästa ska komma i <HT TYPE="ITALIC">främsta rummet</HT> vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner. Jag erinrar dessutom om att enligt artikel 3.3 FEU <HT TYPE="ITALIC">lovar unionen att skydda</HT> barnets rättigheter. Med tanke på den vikt som unionsrätten uppenbarligen fäster vid barnets rättigheter, genom att till och med ange detta i primärrätten, måste artikel 5 a i direktiv 2008/115 tolkas mot bakgrund av ovannämnda bestämmelser av högre rang.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>På internationell nivå anges det i artikel 3.1 i konventionen om barnets rättigheter,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Antagen av Förenta nationernas generalförsamling den <DATE ISO="19891120">20 november 1989</DATE> (<HT TYPE="ITALIC">United Nations Treaty Series</HT>, volym 1577, s. 43).</P></NOTE> som för övrigt har ratificerats av samtliga unionens medlemsstater att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0045" ID="QS0045"/>[v]id <HT TYPE="ITALIC">alla åtgärder som rör barn</HT>, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska <HT TYPE="ITALIC">i första hand</HT> beaktas vad som bedöms vara barnets bästa<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Min kursivering.</P></NOTE> Enligt artikel 12.2 i denna konvention <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0046" ID="QS0046"/>ska barnet, i <HT TYPE="ITALIC">alla</HT> domstolsförfaranden och <HT TYPE="ITALIC">administrativa förfaranden</HT> som rör barnet, beredas möjlighet att höras<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Min kursivering.</P></NOTE> vilket även inbegriper varje återvändandeförfarande som rör ett ensamkommande barn. Jag konstaterar därför att även om unionen inte själv är part i denna konvention återspeglas konventionsbestämmelserna i unionsrätten,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Som jag konstaterade i punkt 35 i mitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Transportes Aéreos Portugueses</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑74/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:135">EU:C:2020:135</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), kan vissa normativa parallellismer mellan, å ena sidan, internationell rätt och, å andra sidan, unionsrätten, förstås som ett uttryck för en gemensam rättsuppfattning.</P></NOTE> vilket således gör det möjligt för medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden när de genomför unionsrätten och, vilket inte minst är viktigt i förevarande mål, direktiv 2008/115, som domstolen har ombetts att tolka.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Vikten av att skydda barnets rättigheter på migrationsområdet erkänns även i domstolens praxis.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Se, vad gäller den betydelse som barnets rättigheter rent allmänt har för domstolens rättspraxis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20080214">14 februari 2008</DATE>, <NAME.CASE>Dynamic Medien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑244/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:85">EU:C:2008:85</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Som domstolen påpekade i domen parlamentet/rådet,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060627">27 juni 2006</DATE>, <NAME.CASE>parlamentet/rådet</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑540/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:429">EU:C:2006:429</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0010">10</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen parlamentet/rådet).</P></NOTE> som rörde tolkningen av rådets direktiv 2003/86/EG av den <DATE ISO="20030922">22 september 2003</DATE> om rätt till familjeåterförening,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="251" PAGE.FIRST="12" DATE.PUB="2003">EUT L 251, 2003, s. 12</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> ska <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0047" ID="QS0047"/>medlemsstaterna vid [genomförandet av unionsrätten] ta vederbörlig hänsyn till att underåriga barns bästa skall komma i främsta rummet<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/>. Påpekandet att de grundläggande rättigheterna ska iakttas även om unionen tilldelar medlemsstaterna ett visst utrymme för skönsmässig bedömning förefaller vara relevant för verkningarna av förevarande mål, på grund av att även direktiv 2008/115 gör det möjligt att vidta införlivandeåtgärder genom lagstiftning eller administrativ praxis, utan att i detalj ange hur medlemsstaterna ska fullgöra den skyldighet som följer av artikel 10.2 i detta direktiv.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Med tanke på den vikt som unionsrätten fäster vid skyddet av ensamkommande barn förefaller det otänkbart att lagstiftaren avsåg att medlemsstaterna endast skulle åläggas att kontrollera tillgången till lämpligt mottagande i mottagarlandet under själva avlägsnandefasen. För att försäkra sig om att barnets bästa verkligen sätts i främsta rummet anser jag snarare att en sådan kontroll måste genomföras <HT TYPE="ITALIC">i varje relevant skede av förfarandet</HT>, däribland inför utfärdandet av ett beslut om återvändande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Bestämmelsen i artikel 24.3 i direktiv 2013/33 förefaller bekräfta denna tolkning, eftersom det i denna föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0048" ID="QS0048"/>[m]edlemsstaterna ska, där så krävs med hjälp av internationella eller andra berörda organisationer, <HT TYPE="ITALIC">börja spåra</HT> familjemedlemmar till ensamkommande barn <HT TYPE="ITALIC">så snart som möjligt sedan en ansökan om internationellt skydd har gjorts</HT><QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Min kursivering.</P></NOTE> Jag anser att de viktigaste slutsatserna som kan dras av denna bedömning är följande:</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>För det första <HT TYPE="ITALIC">är bästa sättet att sätta barnets bästa i främsta rummet att garantera familjens enhet</HT>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>I dokumentet Returning unaccompanied children: fundamental rights considerations, a.a., s. 23, samt i kommissionens rekommendation (EU) 2017/2338 av den <DATE ISO="20171116">16 november 2017</DATE> om upprättande av en gemensam <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0049" ID="QS0049"/>Handbok om återvändande<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/> som ska användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter när de utför uppgifter i samband med återvändande (EU L 339, 2017, s. 83) (nedan kallad handboken om återvändande), rekommenderas att återvändandet i första hand ska ske till en familjemedlem, förutom om detta uppenbart inte är till barnets bästa.</P></NOTE> vilket även framgår av artikel 10.2 i direktiv 2008/115, som uttryckligen nämner möjligheten att överlämnas till en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0050" ID="QS0050"/>familjemedlem<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/>. För denna slutsats talar även domstolens överväganden i domen parlamentet/rådet, i vilken domstolen har framhållit vikten av familjeåterförening för det<?PAGE NO="13"?> ensamkommande barnet, så att detta får möjlighet till ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0051" ID="QS0051"/>familjeliv<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Domen parlamentet/rådet (punkt 69). Vad gäller vikten av familjeåterförening, se även förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet B. M. M. och B. S. (Familjeåterförening – underårigt barn) (<REF.DOC.ECR><NO.CASE>C‑133/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:222">EU:C:2020:222</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0001">1</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0002">2</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och 43).</P></NOTE> Domstolen stöder sig i detta avseende på rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna angående rätten till respekt för familjelivet i den mening som avses i artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den <DATE ISO="19501104">4 november 1950</DATE> (nedan kallad Europakonventionen).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Domen parlamentet/rådet (punkt 52 och följande punkter och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> För fullständighetens skull, skulle jag vilja komplettera EU-domstolens överväganden med en hänvisning till domen Mubilanzila Mayeka och Kaniki Mitunga mot Belgien,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Europadomstolen, <DATE ISO="20061012">12 oktober 2006</DATE>, Mubilanzila Mayeka och Kaniki Mitunga mot Belgien, CE:ECHR:2006:0126DEC001317803.</P></NOTE> som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna meddelade några månader efter EU-domstolens dom i målet parlamentet/rådet och i vilken denna domstol konstaterade att artikel 8 i Europakonventionen hade åsidosatts i samband med ett återvändandeförfarande på grund av att Konungariket Belgien inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder för att försäkra sig om att den underårige kunde återförenas med sin familj i sitt ursprungsland, vilket jag anser är särskilt relevant i förevarande mål. Vad gäller domen parlamentet/rådet noterar jag slutligen att EU-domstolen, även om stadgan inte var juridiskt bindande vid den tidpunkten, inte försatte tillfället att hänvisa till artikel 7 i stadgan, i vilken det anges att var och en har rätt till respekt för sitt familjeliv.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Domen parlamentet/rådet (punkt 58).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Om det ensamkommande barnet inte har familj eller det inte går att hitta någon familjemedlem i ursprungslandet anges andra alternativ i artikel 10.2 i direktiv 2008/115, nämligen att barnet ska överlämnas till en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0052" ID="QS0052"/>utsedd förmyndare<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/> eller en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0053" ID="QS0053"/>lämplig mottagningsenhet<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/>. Det är uppenbart att syftet med dessa alternativ är att skydda det ensamkommande barnet, och avhjälpa en eventuell avsaknad av familjeband. De specifika företrädare som utsetts i lag eller specialiserade sociala institutioner påtar sig det ansvar för barnets välbefinnande som vanligtvis ligger hos familjen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>För det andra konstaterar jag att de nationella myndigheterna är skyldiga att ingripa redan i <HT TYPE="ITALIC">inledningsskedet</HT> av asylförfarandet, det vill säga när <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0054" ID="QS0054"/>en ansökan om internationellt skydd görs<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/>, vilket logiskt får till följd att det nästan samtidigt uppstår en skyldighet att försäkra sig om att det finns tillgång till ett lämpligt mottagande i mottagarlandet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>I domstolens praxis finns det mycket som talar för en tolkning som stöder att det på grundval av företagna undersökningar görs en så tidig bedömning som möjligt av huruvida det finns tillgång till lämpliga mottagningsvillkor i ursprungsländerna. Som domstolen förklarade i domen Boudjlida<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141211">11 december 2014</DATE>, <NAME.CASE>Boudjlida</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2431">EU:C:2014:2431</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0055" ID="QS0055"/>innefattar rätten för en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet att, <HT TYPE="ITALIC">innan ett återvändandebeslut mot honom eller henne antas</HT>, yttra sig om vistelsens lagenlighet och huruvida artiklarna 5 och 6.2–6.5 i nämnda direktiv eventuellt är tillämpliga samt om betingelserna för hans eller hennes återvändande<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141211">11 december 2014</DATE>, <NAME.CASE>Boudjlida</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2431">EU:C:2014:2431</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0068">68</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering.</P></NOTE> Enligt domstolen ska medlemsstaterna ta <HT TYPE="ITALIC">vederbörlig hänsyn till barnets bästa och familjelivet</HT> när de tillämpar direktiv 2008/115,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141211">11 december 2014</DATE>, <NAME.CASE>Boudjlida</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2431">EU:C:2014:2431</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> vilket, med hänsyn till detta direktivs tillämpningsområde, även omfattar etapperna före avlägsnandet, inbegripet utfärdandet av ett beslut om återvändande. Av detta följer att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0056" ID="QS0056"/>den behöriga nationella myndigheten måste iaktta sina skyldigheter enligt artikel 5 i direktiv 2008/115 <HT TYPE="ITALIC">innan den antar ett återvändandebeslut</HT> och höra den berörda tredjelandsmedborgaren om detta.<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141211">11 december 2014</DATE>, <NAME.CASE>Boudjlida</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2431">EU:C:2014:2431</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering.</P></NOTE> Följaktligen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0057" ID="QS0057"/>ankommer det på den berörda tredjelandsmedborgaren att samarbeta med den behöriga nationella myndigheten vid hörandet och lägga fram alla relevanta uppgifter om sina personliga förhållanden och familjeförhållanden och, i synnerhet, uppgifter som <HT TYPE="ITALIC">talar emot</HT> ett beslut om återvändande<QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141211">11 december 2014</DATE>, <NAME.CASE>Boudjlida</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2431">EU:C:2014:2431</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0050">50</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering.</P></NOTE> Av denna dom framgår det tydligt att överväganden kopplade till barnets bästa eventuellt kan leda till att den nationella myndigheten <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0058" ID="QS0058"/><HT TYPE="ITALIC">avstår från att anta</HT> ett återvändandebeslut<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141211">11 december 2014</DATE>, <NAME.CASE>Boudjlida</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2431">EU:C:2014:2431</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering.</P></NOTE> Domstolen förefaller således utgå från premissen att bedömningen av vad som är till barnets bästa ska göras <HT TYPE="ITALIC">innan</HT> ett beslut om återvändande utfärdas. Eftersom tillgången till lämpliga mottagningsvillkor i ursprungslandet är av avgörande betydelse för denna bedömning bör detta vara en av de faktorer som de nationella myndigheterna ska ta hänsyn till när de bestämmer huruvida ett ensamkommande barn ska åläggas att lämna landet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Jag delar dock kommissionens uppfattning att den skyldighet som anges i artikel 5 a i direktiv 2008/115 innebär att de nationella myndigheterna när de fattar ett beslut om återvändande ska ta hänsyn till flera faktorer,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Fastställandet av vad som är till barnets bästa sker utifrån en individuell bedömning som grundas på ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt, där den utsedde förmyndaren och den behöriga barnavårdsmyndigheten är inkopplade. Flera internationella organ, exempelvis Förenta nationernas flyktingkontor och Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter har antagit tolkningsriktlinjer och operativa riktlinjer. Flera dokument som publicerats av olika unionsorgan, och som det hänvisats till i förevarande förslag till avgörande, ger en användbar översikt över de kriterier som de nationella myndigheterna ska ta hänsyn till vid en sådan bedömning.</P></NOTE> såsom den underåriges ålder, den underåriges särskilda utsatthet, dels som ensamkommande barn, dels som offer för människohandel, den underåriges placering i en värdfamilj vid tidpunkten för utfärdandet av beslutet om återvändande, den underåriges sociala miljö och psykiska hälsotillstånd, huruvida den underårige har familjemedlemmar i mottagarlandet och, mer allmänt, huruvida det finns <HT TYPE="ITALIC">tillgång till lämpliga mottagningsenheter i mottagarlandet</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Se handboken om återvändande, s. 121 och 122.</P></NOTE> De behöriga myndigheterna ska bedöma dessa faktorer såsom de föreligger när myndigheterna planerar att utfärda ett beslut om återvändande. Det är endast genom en övergripande bedömning på grundval av dessa faktorer som det är möjligt att vad fastställa vad som är till barnets bästa och att utfärda ett beslut som är förenligt med kraven i direktiv 2008/115.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Jag är övertygad om att en tolkning av artikel 10.2 i direktiv 2008/115 enligt vilken medlemsstaterna är skyldiga att genomföra en sådan kontroll <HT TYPE="ITALIC">i varje relevant skede under förfarandet</HT> och <HT TYPE="ITALIC">inte enbart när beslutet om avlägsnande ska utfärdas</HT> på ett bättre sätt motsvarar barnets bästa, framför allteftersom vad som är till barnets bästa varierar på grund av omständigheterna i det enskilda fallet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Denna tolkning är för övrigt förenlig med rekommendationen från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, nämligen att det <HT TYPE="ITALIC">regelbundet</HT> ska göras en omprövning av barnets bästa mot bakgrund av utvecklingen i det enskilda fallet (se Returning unaccompanied children: fundamental rights considerations, a.a., s. 12).</P></NOTE> Jag noterar exempelvis att om en undersökning som görs före ett beslut om eventuell uppehållsrätt har visat att det finns lämpliga mottagningsförhållanden motiverar detta normalt ett beslut med den innebörden. Dessa omständigheter kan dock förändras kraftigt över tid, även till det sämre, och hindra verkställigheten av beslutet. För att motverka en eventuell försämring av mottagningsvillkoren är det viktigt att förfarandet är tillräckligt flexibelt och att medlemsstaterna kan genomföra de kontroller som behövs vid de kritiska ögonblicken. Jag uppmärksammar emellertid att domstolen i domen Gnandi<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180619">19 juni 2018</DATE>, <NAME.CASE>Gnandi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:465">EU:C:2018:465</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> själv har påpekat att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0059" ID="QS0059"/>medlemsstaterna [måste] låta de berörda personerna åberopa <HT TYPE="ITALIC">varje ny omständighet</HT> som uppstått sedan beslutet om återvändande antogs <HT TYPE="ITALIC">och som kan vara av avgörande betydelse vid bedömningen av dessa personers situation</HT> med avseende på direktiv 2008/115, däribland artikel 5 i det direktivet<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180619">19 juni 2018</DATE>, <NAME.CASE>Gnandi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:465">EU:C:2018:465</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0064">64</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering.</P></NOTE> Av denna dom drar jag slutsatsen att domstolen är medveten om att endast en flexibel tillämpning av förfarandet, som gör det möjligt att genomföra kontroller i varje relevant skede, garanterar att vederbörlig hänsyn tas till barnets bästa.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Om omständigheterna försämras förefaller det rimligt att inte låta verkningarna av beslutet om återvändande gälla längre eller att bevilja uppskov med verkställigheten av beslutet för att undvika en situation som kan skada det ensamkommande barnets grundläggande rättigheter. Omvänt går det att komma fram till slutsatsen att avsaknaden av lämpliga mottagningsvillkor vid den underåriges återvändande gör att ett beslut om återvändande över huvud taget inte bör utfärdas, åtminstone inte så länge som man inte har hittat några lämpliga mottagningsenheter. Om barnets bästa motiverar ett<?PAGE NO="15"?> återvändande till ursprungslandet, vilket också är ett tänkbart scenario, och det inte finns något hinder för en sådan lösning, är det dock nödvändigt att avlägsna den underårige. Jag kommer att redogöra för vilka olika möjligheter som kan uppstå under ett asylförfarande i samband med bedömningen av den tredje frågan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>På grundval av ovannämnda bedömning bör den första frågan besvaras så, att artikel 10.2 i direktiv 2008/115, jämförd med artikel 5 a i detta direktiv och artikel 24 i stadgan, ska tolkas så, att innan en medlemsstats myndigheter ålägger ett ensamkommande barn en skyldighet att återvända måste nämnda myndigheter försäkra sig om att det finns tillgång till ett lämpligt mottagande för det ensamkommande barnet i fråga i mottagarlandet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">C.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den andra frågan</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har ställt sin andra fråga för att få klarhet i huruvida en medlemsstat får göra åtskillnad på grund av ett ensamkommande barns ålder när den beviljar tillstånd att lagligt vistas i landet, om det slås fast att det ensamkommande barnet inte uppfyller kraven för att beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>I detta avseende ska det inledningsvis påpekas att enligt domstolens fasta praxis följer det såväl av kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten som av likhetsprincipen att en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för att bestämma dess betydelse och räckvidd normalt ska ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela Europeiska unionen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180807">7 augusti 2018</DATE>, <NAME.CASE>Bichat m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑61/17, C‑62/17 och C‑72/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:653">EU:C:2018:653</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190411">11 april 2019</DATE>, <NAME.CASE>Tarola</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑483/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:309">EU:C:2019:309</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Jag konstaterar emellertid att begreppet underårig definieras i de unionsrättsliga bestämmelserna om asyl- och migration, vilket enligt min mening gör det omöjligt att hänvisa till nationell rätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>I artikel 2 d i direktiv 2013/33 anges nämligen att med detta begrepp avses <HT TYPE="ITALIC">en tredjelandsmedborgare eller statslös person under 18 år</HT>. I direktiv 2013/33 görs således ingen åtskillnad mellan underåriga på grund av ålder. Detsamma gäller för direktiv 2008/115, som den hänskjutande domstolen har bett domstolen att tolka. Jag noterar dessutom att i enlighet med skäl 21 i direktiv 2008/115 bör <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0060" ID="QS0060"/>[m]edlemsstaterna … genomföra bestämmelserna i detta direktiv utan diskriminering på grund av … ålder.<QUOT.END REF.START="QS0060" CODE="201D" ID="QE0060"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Min kursivering.</P></NOTE> Detta krav är ett konkret uttryck i sekundärrätten för det förbud mot all diskriminering på grund av ålder som föreskrivs i artikel 21 i stadgan, som domstolen i domen Kükükdeveci konstaterade har samma rättsliga värde som fördragen enligt artikel 6.1 FEU.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100119">19 januari 2010</DATE>, <NAME.CASE>Kücükdeveci</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑555/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:21">EU:C:2010:21</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Med hänsyn till det tämligen tydliga regelverket på området förefaller det närmast otänkbart att en administrativ praxis som syftar till att behandla en viss kategori underåriga mindre fördelaktigt än andra underåriga på grund av deras ålder skulle kunna anses vara förenlig med unionsrätten,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Enligt Lamont, R., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0061" ID="QS0061"/>Article 24 of the Charter of Fundamental Rights of the European union<QUOT.END REF.START="QS0061" CODE="201D" ID="QE0061"/> i <HT TYPE="ITALIC">The EU Charter of Fundamental Rights</HT>, Oxford 2014, s. 672, artikel 24, punkt 24.23, innehåller stadgan, utöver barnets rättigheter i artikel 24, ett förbud mot diskriminering i artikel 21, vilket enligt författaren innebär att all diskriminering av underåriga (generellt) är förbjuden. Enligt min mening utesluter detta konstaterande inte att en viss kategori underåriga som definierats på grund av ålder (nämligen underåriga som är 15 år eller äldre) skulle kunna göra gällande detta förbud för att bestrida lagligheten av en nationell bestämmelse (som syftar till att genomföra unionsrätten) som, i likhet med i förevarande fall, får till följd att denna kategori underåriga i allt väsentligt behandlas som myndiga, såtillvida att de fråntas det skydd som de garanteras i artikel 24 i stadgan, som getts konkret uttryck i form av artikel 10.2 i direktiv 2008/115, jämförd med artikel 5 a i samma direktiv.</P></NOTE> förutom om detta kan motiveras av objektiva skäl. En undersökning av aktuell administrativ praxis, särskilt det sätt som den genomförs på och de underliggande motiven, måste därför göras på grundval av den information som framgår av handlingarna i målet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="16"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Vad gäller aktuell nationell administrativ praxis noterar jag att de nationella myndigheternas påstådda underlåtenhet att uppfylla sin skyldighet att genomföra de nödvändiga kontrollerna för att fastställa huruvida det finns tillgång till ett lämpligt mottagande i ursprungslandet innebär att ensamkommande barn som är 15 år eller äldre behandlas mindre fördelaktigt eftersom inga insatser görs för att försäkra sig om att dessa underåriga kommer att växa upp i en säker miljö när de återvänder. Denna omständighet kan få negativa konsekvenser för deras personliga utveckling. För att förstå konsekvenserna av en sådan underlåtenhet är det nödvändigt att vara medveten om att de nationella myndigheterna tilldelar ett ensamkommande barn en uppgift som det på grund av sin utsatthet inte är i stånd att fullgöra, vilket den hänskjutande domstolen med rätta har påpekat.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Ett ensamkommande barn under 15 år kan få hjälp från de nationella myndigheterna med att spåra sin familj eller åtminstone med att hitta lämpliga mottagningsenheter, vilket även bidrar till vederbörandes integration i ursprungslandet. En underårig som är 15 år eller äldre förväntas däremot återvända utan samma möjligheter till hjälp. Även om det i aktuell administrativ praxis inte föreskrivs att sådana underåriga omedelbart ska återvända, eftersom de får lov att stanna i medlemsstaten till dess de har blivit myndiga, måste deras situation antas vara mindre fördelaktig, eftersom de vid återvändandet inte har tillgång till någon referensperson eller mottagningsenhet som verkligen skulle kunna göra det möjligt för dem att integreras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Vad gäller motiven för en sådan skillnad i behandling konstaterar jag, utifrån den information som den nederländska regeringen har tillhandahållit, att denna skillnad grundas på den omständigheten att ett asylförfarande i Nederländerna vanligtvis tar tre år. Den nederländska regeringen har uppgett att Nederländerna har antagit en särskild uppehållsordning för att underåriga inte ska sväva i ovisshet om sin uppehållssituation under tre år och ge dem framtidsutsikter. I enlighet med denna särskilda ordning beviljas en asylsökande som vid utgången av nämnda treårsperiod fortfarande är underårig reguljärt uppehållstillstånd. Följaktligen kan endast barn under 15 år komma i fråga för en sådan uppehållsrätt. Detta är orsaken till villkoret att den underårige måste vara minst 15 år när den första ansökan om uppehållstillstånd inges.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Den nederländska regeringen har förklarat att de nationella myndigheterna gör en bedömning av den underåriges situation med beaktande av denna särskilda uppehållsordning så snart det har beslutats att vederbörande inte kan komma i fråga för ett uppehållstillstånd av asylskäl. I undantagsfall, och om det anses vara till barnets bästa, kan ett ensamkommande barn redan vid denna tidpunkt komma i fråga för ett uppehållstillstånd, och på så sätt undvika en olaglig vistelse i landet. Det måste i så fall redan vid denna tidpunkt vara uppenbart att det ensamkommande barnet under tre års tid inte kan bli föremål för ett beslut om återvändande. Om ett ensamkommande barn är över 15 år vid tidpunkten för sin första ansökan om uppehållstillstånd ska därför det ordinarie förfarandet fortfarande tillämpas. Enligt den nederländska regeringen kan sådana barn trots allt komma i fråga för beviljande av en status som ger dem uppehållsrätt, nämligen om de är tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet och utan egen förskyllan inte får lämna Nederländerna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Jag delar den hänskjutande domstolens tvivel beträffande huruvida en nationell administrativ praxis som låter ett antagande om hur länge ett asylförfarande som längst kan pågå ligga till grund för en åtskillnad på grund av ålder mellan medlemmar av en grupp personer verkligen är förenlig med den skyldighet som följer av artikel 10.2 i direktiv 2008/115, trots att dessa personer befinner sig i samma situation. De aktuella personerna tycks behandlas annorlunda trots att det inte finns någon skälig grund för att göra en sådan åtskillnad, såvitt inte avsikten är att förenkla de nationella myndigheternas handläggning. Målet med denna åtskillnad tycks i huvudsak vara att på ett förutsägbart sätt reglera verkningarna av den nederländska lagstiftningen beträffande ensamkommande barns uppehållsstatus, genom att behandla ensamkommande barn under 15 år mer fördelaktigt än äldre barn. Som den hänskjutande domstolen har påpekat beviljas dessa barn uppehållsrätt om de inte kan återvända till sina ursprungsländer eller om de inte kan lämna Nederländerna. De förvärvar uppehållsrätt under tiden de är omyndiga, och återsänds inte och får inte avlägsnas om den kontroll som avses i artikel 10.2 i direktiv 2008/115 inte har genomförts eller inte har lett till något resultat. När det gäller<?PAGE NO="17"?> ensamkommande barn över 15 år verkar aktuell administrativ praxis däremot uppmuntra de nationella myndigheterna att avstå från skyldigheten att göra undersökningar, och avstå från att genomföra avlägsnandet av den underårige om vederbörande ännu inte är myndig. Enligt min mening tycks gränsen på 15 år uttryckligen ha fastställts av de nationella myndigheterna som ett påstått tydligt och tillförlitligt kriterium för att närmare kunna fastställa hur de ska gå till väga i varje enskilt fall.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>Utöver att ett sådant tillvägagångssätt inte har något stöd i direktiv 2008/115 är jag övertygad om att det ger upphov till stora risker när det tillämpas, vilket jag kommer att undersöka närmare nedan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>För det första försvagar detta tillvägagångssätt det skydd som medlemsstaterna är skyldiga att ge ensamkommande barn enligt internationell rätt och unionsrätten. Såvitt de nationella myndigheterna underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/115 till förmån för ökad administrativ förutsägbarhet agerar de i strid med det mål som anges i fördragen, nämligen att barnets bästa ska sättas i främsta rummet. Om de nationella myndigheterna avstår från att själv kontrollera huruvida det finns tillgång till lämpliga mottagningsvillkor i mottagarlandet innebär detta att de i slutändan lägger detta ansvar på det ensamkommande barnet, vilket strider mot ovannämnda direktivbestämmelse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>För det andra strider ett sådant tillvägagångssätt mot det mål om upprättande av en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0062" ID="QS0062"/>effektiv politik för avlägsnande och återsändande<QUOT.END REF.START="QS0062" CODE="201D" ID="QE0062"/> som grundar sig på gemensamma normer, som anges i skälen 2 och 4 i direktiv 2008/115. Enligt artikel 6 och 8 i detta direktiv är medlemsstaterna skyldiga att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0063" ID="QS0063"/>utfärda beslut om att <HT TYPE="ITALIC">tredjelandsmedborgare som vistas olagligt</HT> på deras territorium ska återvända<QUOT.END REF.START="QS0063" CODE="201D" ID="QE0063"/> och <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0064" ID="QS0064"/><HT TYPE="ITALIC">vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa</HT> beslutet om återvändande<QUOT.END REF.START="QS0064" CODE="201D" ID="QE0064"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Min kursivering.</P></NOTE> En så kallad <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0065" ID="QS0065"/>tolerant<QUOT.END REF.START="QS0065" CODE="201D" ID="QE0065"/> nationell politik gentemot tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet som tar sig uttryck i en undfallande administrativ praxis, det vill säga likgiltighet från de nationella myndigheternas sida, riskerar att äventyra genomförandet av unionsrätten på asyl- och migrationsområdet, vilket jag kommer att redogöra närmare för i samband med min bedömning av den tredje frågan. En sådan politik leder till att det skapas en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0066" ID="QS0066"/>gråzon<QUOT.END REF.START="QS0066" CODE="201D" ID="QE0066"/> av olaglighet, som gör det möjligt för ensamkommande flyktingbarn att förlänga sin vistelse i medlemsstaten trots att det finns ett beslut om återvändande. Enligt min mening skadar ett sådant tillvägagångssätt rättssäkerheten och strider mot syftet med direktiv 2008/115, nämligen att säkerställa att migrantens uppehållsstatus klargörs så snabbt som möjligt genom ett administrativt eller rättsligt beslut i den mening som avses i artikel 3.4 i det direktivet, och i förekommande fall att de nationella myndigheterna utan dröjsmål ska vidta konkreta verkställighetsåtgärder. Ett sådant tillvägagångssätt kan därför inte anses förenligt med kraven i unionsrätten, eftersom det utgör hinder för en effektiv tillämpning av direktiv 2008/115.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Härav följer att aktuell administrativ praxis, som behandlar ensamkommande barn annorlunda på grund av deras ålder, särskilt vad gäller skyldigheten att försäkra sig om att det i princip finns tillgång till ett lämpligt mottagande i ursprungslandet, inte kan motiveras av objektiva skäl. Denna praxis utgör därför en förbjuden diskriminering enligt unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att den andra frågan ska besvaras så, att artikel 6.1 i direktiv 2008/115, jämförd med artikel 21 i stadgan, ska tolkas så, att medlemsstaterna inte får göra åtskillnad på grund av ålder vid beviljande av tillstånd att lagligt vistas i landet om det slås fast att ett ensamkommande barn inte uppfyller kraven för att beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="18"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">D.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den tredje frågan</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>Den tredje frågan består av två delfrågor som jag kommer att undersöka var för sig. Genom fråga 3a vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i huruvida medlemsstaterna kan förelägga ett ensamkommande barn att återvända utan att detta åtföljs av avlägsnandeåtgärder. Syftet med fråga 3b är att fastställa huruvida den medlemsstat som inte vidtar några konkreta avlägsnandeåtgärder är skyldig att skjuta upp skyldigheten att återvända och bevilja ett ensamkommande barn som inte frivilligt har hörsammat sin skyldighet att återvända tillstånd att lagligt vistas i landet.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Fråga 3a</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Vad gäller fråga 3a erinrar jag för det första om att syftet med direktiv 2008/115, enligt vad som framgår av skälen 2 och 4 däri, är att upprätta en <HT TYPE="ITALIC">effektiv</HT> politik för avlägsnande och återsändande. I artikel 1 i detta direktiv anges att det i direktivet föreskrivs <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0067" ID="QS0067"/>gemensamma normer och förfaranden<QUOT.END REF.START="QS0067" CODE="201D" ID="QE0067"/> som ska tillämpas i medlemsstaterna för återvändande av tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150423">23 april 2015</DATE>, <NAME.CASE>Zaizoune</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑38/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:260">EU:C:2015:260</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Jag konstaterar vidare att det i artikel 6.1 i direktiv 2008/115 som huvudregel stadgas att medlemsstaterna ska <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0068" ID="QS0068"/>utfärda beslut om att <HT TYPE="ITALIC">tredjelandsmedborgare som vistas olagligt</HT> på deras territorium ska återvända<QUOT.END REF.START="QS0068" CODE="201D" ID="QE0068"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150423">23 april 2015</DATE>, <NAME.CASE>Zaizoune</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑38/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:260">EU:C:2015:260</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110428">28 april 2011</DATE>, <NAME.CASE>El Dridi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑61/11 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:268">EU:C:2011:268</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering.</P></NOTE> Enligt domstolens fasta praxis ska nämligen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0069" ID="QS0069"/><HT TYPE="ITALIC">när en olaglig vistelse väl har konstaterats</HT> … myndigheterna med stöd av denna bestämmelse – och utan att det påverkar tillämpningen av de undantag som föreskrivs i artikel 6.2–6.5 i direktivet – <HT TYPE="ITALIC">utfärda ett beslut om återvändande</HT><QUOT.END REF.START="QS0069" CODE="201D" ID="QE0069"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150423">23 april 2015</DATE>, <NAME.CASE>Zaizoune</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑38/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:260">EU:C:2015:260</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>Det framgår av ordalydelsen i artikel 9.1 i direktiv 2013/32/EU av den <DATE ISO="20130626">26 juni 2013</DATE> om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="180" PAGE.FIRST="60" DATE.PUB="2013">EUT L 180, 2013, s. 60</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE> att den rätt att stanna kvar som föreskrivs i den bestämmelsen löper ut när den ansvariga myndigheten antar ett beslut om avslag på ansökan om internationellt skydd i första instans. För det fall att en sökande som har fått avslag på sin ansökan inte har beviljats uppehållsrätt eller uppehållstillstånd på någon annan rättslig grund, däribland artikel 6.4 i direktiv 2008/115, varigenom nämnde sökande kan uppfylla villkoren för att resa in i, vistas i eller vara bosatt i den berörda medlemsstaten, medför avslagsbeslutet – så snart det antagits – att sökanden inte längre uppfyller dessa villkor, med följden att dennes vistelse blir olaglig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180619">19 juni 2018</DATE>, <NAME.CASE>Gnandi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:465">EU:C:2018:465</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>Domstolen har dessutom slagit fast att när en tredjelandsmedborgare har förelagts att lämna landet, och vederbörande inte följer detta föreläggande, oberoende av om fristen för återvändande har överskridits eller om ingen frist har föreskrivits, framgår det av artikel 8.1 i direktiv 2008/115 att medlemsstaterna är skyldiga att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0070" ID="QS0070"/><HT TYPE="ITALIC">säkerställa återvändandeförfarandenas effektivitet</HT><QUOT.END REF.START="QS0070" CODE="201D" ID="QE0070"/> genom att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0071" ID="QS0071"/>vidta <HT TYPE="ITALIC">alla nödvändiga åtgärder</HT> för att verkställa avlägsnandet<QUOT.END REF.START="QS0071" CODE="201D" ID="QE0071"/>, det vill säga att, med stöd av artikel 3.5 i nämnda direktiv, genomföra den faktiska transporten ut ur nämnda medlemsstat.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150423">23 april 2015</DATE>, <NAME.CASE>Zaizoune</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑38/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:260">EU:C:2015:260</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0033">33</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="19"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>Domstolen har vidare slagit fast att det följer av såväl medlemsstaternas <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0072" ID="QS0072"/>lojalitetsplikt<QUOT.END REF.START="QS0072" CODE="201D" ID="QE0072"/> som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0073" ID="QS0073"/>kraven på effektivitet<QUOT.END REF.START="QS0073" CODE="201D" ID="QE0073"/>, vilka nämns i bland annat skäl 4 i direktiv 2008/115, att den skyldighet som medlemsstaterna har ålagts enligt artikel 8 i direktivet – nämligen att i de situationer som avses i artikel 8.1 däri, avlägsna personen i fråga – ska fullgöras <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0074" ID="QS0074"/>snarast möjligt<QUOT.END REF.START="QS0074" CODE="201D" ID="QE0074"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150423">23 april 2015</DATE>, <NAME.CASE>Zaizoune</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑38/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:260">EU:C:2015:260</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I enlighet med nyare praxis får medlemsstaterna <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0075" ID="QS0075"/>omedelbart<QUOT.END REF.START="QS0075" CODE="201D" ID="QE0075"/> verkställa avlägsnandet om villkoren är uppfyllda.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180116">16 januari 2018</DATE>, <NAME.CASE>E</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑240/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:8">EU:C:2018:8</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0050">50</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>Det är i detta sammanhang viktigt att komma ihåg att medlemsstaterna i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 2008/115 – som en sista utväg – får använda <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0076" ID="QS0076"/><HT TYPE="ITALIC">tvångsmedel</HT> vid avlägsnandet<QUOT.END REF.START="QS0076" CODE="201D" ID="QE0076"/> av en tredjelandsmedborgare som motsätter sig avlägsnande,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Det kan emellertid finnas legitima skäl att inte använda tvångsmedel mot ett barn. Vissa medlemsstater förbjuder därför alla former av tvång vid återsändande av ensamkommande barn (se, för ett liknande resonemang, Dumas, P., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0077" ID="QS0077"/>L’accès des mineurs non accompagnés à la protection dans les États membres de l’Union européenne<QUOT.END REF.START="QS0077" CODE="201D" ID="QE0077"/>, Revue trimestrielle de droit européen, 2013, nr 1, s. 35 och följande sidor).</P></NOTE> och att dessa åtgärder måste vara proportionerliga och inte innebära mer tvång än skäligt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0055"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110428">28 april 2011</DATE>, <NAME.CASE>El Dridi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑61/11 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:268">EU:C:2011:268</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Jag erinrar slutligen om att domstolen har uppmanat medlemsstaterna att inte tillämpa en lagstiftning som kan <HT TYPE="ITALIC">äventyra</HT> fullgörandet av målen med ett direktiv och, följaktligen, <HT TYPE="ITALIC">förta direktivet dess ändamålsenliga verkan</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0056"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150423">23 april 2015</DATE>, <NAME.CASE>Zaizoune</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑38/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:260">EU:C:2015:260</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111206">6 december 2011</DATE>, <NAME.CASE>Achughbabian</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑329/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:807">EU:C:2011:807</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110428">28 april 2011</DATE>, <NAME.CASE>El Dridi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑61/11 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:268">EU:C:2011:268</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det är därför som domstolen har slagit fast att direktiv 2008/115 utgör hinder för nationella bestämmelser som kan <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0078" ID="QS0078"/>motverka tillämpningen av de gemensamma normer och förfaranden<QUOT.END REF.START="QS0078" CODE="201D" ID="QE0078"/> som uppställs i detta direktiv och exempelvis kan göra att återvändandet <HT TYPE="ITALIC">försenas</HT> eller <HT TYPE="ITALIC">på annat sätt hindras</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0057"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150423">23 april 2015</DATE>, <NAME.CASE>Zaizoune</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑38/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:260">EU:C:2015:260</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20121206">6 december 2012</DATE>, <NAME.CASE>Sagor</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑430/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:777">EU:C:2012:777</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110428">28 april 2011</DATE>, <NAME.CASE>El Dridi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑61/11 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:268">EU:C:2011:268</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0059">59</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95.</NO.P><TXT>Eftersom domstolen har framhållit skyldigheten att vidta <HT TYPE="ITALIC">alla nödvändiga åtgärder för att verkställa beslutet om återvändande</HT>, och erinrat om både kravet på effektivitet och lojalitetsplikten, anser jag att det är uppenbart att det inte räcker för en medlemsstat att vänta på att ett ensamkommande barn blir myndigt innan den verkställer avlägsnandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96.</NO.P><TXT>Som jag redan påpekat i mina anmärkningar beträffande den andra frågan<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0058"><P>Se punkt 83 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.</P></NOTE> anser jag att en administrativ praxis som innebär att en medlemsstat underlåter att uppfylla sin skyldighet att kontrollera huruvida det finns tillgång till ett lämpligt mottagande i den underåriges ursprungsland, och i stället väljer att <HT TYPE="ITALIC">tolerera</HT> den olagliga vistelsen till dess den underårige har blivit myndig, trots att det finns ett beslut om återvändande, leder till att det skapas en <HT TYPE="ITALIC">gråzon</HT> av olaglighet, åtminstone under en längre period. Ett sådant tillvägagångssätt skadar rättssäkerheten och är oförenligt med syftet med direktiv 2008/115, nämligen att säkerställa att migrantens uppehållsstatus klargörs så snabbt som möjligt genom ett administrativt eller rättsligt beslut i den mening som avses i artikel 3.4 i det direktivet, och i förekommande fall att de nationella myndigheterna <HT TYPE="ITALIC">utan dröjsmål</HT> ska vidta konkreta verkställighetsåtgärder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0097"><NO.P>97.</NO.P><TXT>Jag anser emellertid att det trots detta kan finnas situationer som motiverar att verkställigheten av ett beslut om avlägsnande avbryts eller åtminstone skjuts upp, eftersom medlemsstaterna, enligt artikel 5 a i direktiv 2008/115, när de genomför detta direktiv ska <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0079" ID="QS0079"/>ta vederbörlig hänsyn till [den underåriges] bästa<QUOT.END REF.START="QS0079" CODE="201D" ID="QE0079"/>. Att upphäva eller skjuta upp verkställigheten av ett beslut om avlägsnande förefaller enbart vara motiverat om situationen i mottagarlandet har ändrats efter utfärdandet av beslutet om återvändande, så att medlemsstaten inte längre kan garantera att barnet kommer att överlämnas till en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en lämplig mottagningsenhet i enlighet med artikel 10.2 i direktiv 2008/115. Jag kommer att utreda denna aspekt vidare när jag behandlar fråga 3b.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="20"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0098"><NO.P>98.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att medlemsstaterna inte kan fatta beslut om återvändande avseende ett ensamkommande barn utan att låta detta åtföljas av avlägsnandeåtgärder.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Fråga 3b</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0099"><NO.P>99.</NO.P><TXT>Genom fråga 3b vill den hänskjutande domstolen i huvudsak få klarhet i huruvida en medlemsstat som inte vidtar några konkreta avlägsnandeåtgärder är skyldig att skjuta upp skyldigheten att återvända och bevilja ett ensamkommande barn som inte frivilligt har hörsammat sin skyldighet att återvända tillstånd att vistas lagligt i landet.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Allmänna regler enligt vilka medlemsstaterna måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa beslutet om återvändande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0100"><NO.P>100.</NO.P><TXT>Som jag redan påpekat anges det i artikel 8.1 i direktiv 2008/115 att huvudregeln är att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0080" ID="QS0080"/>[m]edlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa beslutet om återvändande<QUOT.END REF.START="QS0080" CODE="201D" ID="QE0080"/>. Ordalydelsen i denna bestämmelse och domstolens tolkning av den är, som jag erinrat om i förevarande förslag till avgörande, så tydliga att de inte föranleder något rimligt tvivel. Mot denna bakgrund är det otänkbart att medlemsstaterna skulle kunna underlåta att vidta konkreta avlägsnandeåtgärder utan att åsidosätta sina skyldigheter enligt unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0101"><NO.P>101.</NO.P><TXT>För fullständighetens skull påpekar jag i detta sammanhang att den omständigheten att vissa medlemsstater inte alltid verkställer beslut om avlägsnande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i deras länder med omedelbar verkan kan ha många orsaker, framför allt olika svårigheter i samband med avlägsnandeförfarandet, brist på nödvändig personal, bristande samarbete från de asylsökandes eller deras ursprungsländers sida när det gäller att fastställa de asylsökandes identitet, erhålla resehandlingar,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0059"><P>Se European Centre for Returns in brief, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), Warszawa, 2019, s. 2 och 5, av vilket det framgår att återvändandeförfarandets effektivitet i hög grad beror på samarbetet mellan migrantens ursprungsland när det gäller att identifiera de personer som är föremål för ett beslut om återvändande, ställa ut resehandlingar och godta återsändandet till detta land. Medlemsstaterna, kommissionen och Frontex samarbetar därför med mottagarländerna.</P></NOTE> skapa lämpliga mottagningsvillkor, samt de svårigheter som är förenade med undersökningar i avlägsna länder. Det är således uppenbart att vissa av de nämnda faktorerna ligger utanför medlemsstaternas exklusiva kontroll. Följaktligen förefaller det enligt min mening inte vara motiverat att presumera att varje försening av verkställigheten av ett beslut om återvändande måste tillskrivas medlemsstaternas passivitet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0102"><NO.P>102.</NO.P><TXT>I sitt skriftliga yttrande gjorde kommissionen en riktig bedömning när den slog fast att det i unionsrätten – beroende på omständigheterna i det enskilda fallet – i undantagsfall föreskrivs alternativ till avlägsnande, vilka jag kommer att redogöra för nedan. Dessa alternativ har den fördelen att de bidrar till rättssäkerheten och ger ett perspektiv på det ensamkommande barnet som kraftigt skiljer sig från den administrativa praxis vars förenlighet med unionsrätten har undersökts i förevarande förslag till avgörande.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Skyldigheten att bevilja uppskov med verkställigheten av ett beslut om återvändande när det saknas lämpligt mottagande i ursprungslandet</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0103"><NO.P>103.</NO.P><TXT>Å ena sidan är medlemsstaterna enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/115, jämförd med artikel 5 a i samma direktiv och med artikel 24 i stadgan, <HT TYPE="ITALIC">skyldiga</HT> att bevilja uppskov med verkställigheten av ett beslut om avlägsnande när det saknas lämpligt mottagande i ursprungslandet. I likhet med slutsatsen beträffande den första frågan ska hänsyn tas till barnets bästa <HT TYPE="ITALIC">i varje relevant skede av förfarandet</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0060"><P>Se punkterna 63 och 69 i förevarande förslag till avgörande.</P></NOTE> Som jag påpekat framgår det dessutom tydligt av domstolens praxis att hänsyn till barnets bästa kan<?PAGE NO="21"?> medföra att de nationella myndigheterna ibland bör <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0081" ID="QS0081"/>avstå<QUOT.END REF.START="QS0081" CODE="201D" ID="QE0081"/> från att utfärda ett beslut om återvändande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0061"><P>Se punkt 67 i förevarande förslag till avgörande.</P></NOTE> Enligt min mening stärks detta argument av beslutet att vidta verkställighetsåtgärder, eftersom avlägsnande, som i artikel 3.5 i direktiv 2008/115 definieras som den faktiska transporten <HT TYPE="ITALIC">ut ur</HT> medlemsstaten, utgör sista etappen i det förfarande som regleras av den rättsakten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0104"><NO.P>104.</NO.P><TXT>Det är uppenbart att medlemsstaternas möjligheter att påverka situationen för en person som ska avlägsnas är mycket begränsade när vederbörande redan befinner sig i sitt ursprungsland. Det kan inte uteslutas att återvändandet har nått en nästintill oåterkallelig punkt, exempelvis om de behöriga myndigheterna förlorar kontakten med den aktuella personen. Risken för att ett barns grundläggande rättigheter åsidosätts ökar därför i samband med avlägsnandefasen, särskilt om det rör sig om en utsatt person. Unionslagstiftaren förefaller dock vara mycket medveten om denna risk, med beaktande av att artikel 10.2 i direktiv 2008/115 har formulerats på ett sådant sätt att det antyds föreligga ett <HT TYPE="ITALIC">obligatoriskt villkor</HT> (<HT TYPE="ITALIC">innan</HT> avlägsnandet, <HT TYPE="ITALIC">försäkra sig</HT> om att barnet överlämnas) som de behöriga myndigheterna måste uppfylla innan de kan genomföra sista etappen av förfarandet. Underlåtenhet att uppfylla detta villkor ska med andra ord i rättsligt hänseende förstås som en faktor som utgör hinder för avlägsnande. Härav följer att så länge som de nationella myndigheterna inte är säkra på att de lämpliga villkoren i mottagarlandet är uppfyllda får de inte verkställa beslutet om återvändande. Inför en sådan rättslig omöjlighet gör medlemsstaterna enlig min mening det klokast i att bevilja uppskov med verkställigheten av beslutet om återvändande.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">c)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Möjlighet att bevilja ett självständigt uppehållstillstånd eller någon annan form av tillstånd som ger rätt att stanna i landet</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0105"><NO.P>105.</NO.P><TXT>Enligt artikel 6.4 i direktiv 2008/115 får medlemsstaterna, av ömmande skäl eller av humanitära eller andra skäl, bevilja ett självständigt uppehållstillstånd eller någon annan form av tillstånd som ger rätt att stanna i landet till en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium. Enligt denna bestämmelse medför beviljandet av ett sådant uppehållstillstånd att ett beslut om återvändande inte utfärdas. Om ett sådant beslut redan har utfärdats ska det återkallas eller tillfälligt skjutas upp under giltighetstiden för uppehållstillståndet eller någon annan beviljad rätt att stanna. Jag påpekar att det i denna bestämmelse hänvisas till att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, men att de inte åläggs någon skyldighet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0062"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140605">5 juni 2014</DATE>, <NAME.CASE>Mahdi</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑146/14 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:1320">EU:C:2014:1320</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0088">88</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0106"><NO.P>106.</NO.P><TXT>Eftersom medlemsstaterna i artikel 6.1 i direktiv 2008/115 åläggs att välja mellan att bevilja ett uppehållstillstånd eller inleda återvändandeförfarandet är det lämpligt – vilket för övrigt rekommenderas i den handbok om återvändande<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0063"><P>Se handboken om återvändande, s. 121.</P></NOTE> som kommissionen har utarbetat – att fastställa tydliga regler beträffande den rättsliga ställningen för ensamkommande barn, för att göra det möjligt att antingen utfärda ett beslut om återvändande och verkställa detta eller bevilja uppehållstillstånd i enlighet med den nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna bör se till att det inrättas förfaranden för att fastställa ställningen för ensamkommande barn som inte är föremål för ett beslut om återvändande. Ett sådant tillvägagångssätt skulle minska <HT TYPE="ITALIC">gråzonerna</HT> och stärka rättssäkerheten för alla berörda aktörer. Det föreslagna tillvägagångssättet är dessutom en hållbar lösning som syftar till att erbjuda underåriga ett visst mått av långsiktig normalitet och stabilitet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0107"><NO.P>107.</NO.P><TXT>Av bedömningen ovan följer att medlemsstaterna är skyldiga att bevilja uppskov med verkställigheten av ett beslut om återvändande om det saknas lämpligt mottagande i ursprungslandet. De får av ömmande skäl eller av humanitära eller andra skäl, bevilja ett självständigt uppehållstillstånd eller någon annan form av tillstånd som ger rätt att stanna i landet till en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="22"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0108"><NO.P>108.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att den tredje frågan ska besvaras så, att artikel 8.1 i direktiv 2008/115 ska tolkas så, att en medlemsstat som utfärdat ett beslut om att ensamkommande barn ska återvända ska, efter att fristen för frivillig avresa löpt ut, vidta alla avlägsnandeåtgärder som behövs för att verkställa beslutet och inte får nöja sig med att vänta på att det ensamkommande barnet ska bli myndigt. Att avbryta eller skjuta upp verkställigheten av ett beslut om avlägsnande förefaller enbart vara motiverat om situationen i mottagarlandet har ändrats efter utfärdandet av beslutet om återvändande, så att medlemsstaten inte längre kan garantera att barnet kommer att överlämnas till en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en lämplig mottagningsenhet i enlighet med artikel 10.2 i direktiv 2008/115. Enligt artikel 6.4 i samma direktiv får medlemsstaterna, av ömmande skäl eller av humanitära eller andra skäl, bevilja ett självständigt uppehållstillstånd eller någon annan form av tillstånd som ger rätt att stanna i landet till en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">VI.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0109"><NO.P>109.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som ställts av Rechtbank Den Haag, zittingsplaats ’s‑Hertogenbosch (Domstolen i Haag, sammanträdesplats ’s-Hertogenbosch, Nederländerna) på följande sätt:</TXT><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>Artikel 10.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den <DATE ISO="20081216">16 december 2008</DATE> om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, jämförd med artikel 5 a i detta direktiv och artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att innan en medlemsstats myndigheter ålägger ett ensamkommande barn en skyldighet att återvända måste nämnda myndigheter försäkra sig om att det finns tillgång till ett lämpligt mottagande för det ensamkommande barnet i fråga i mottagarlandet.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>Artikel 6.1 i direktiv 2008/115, jämförd med artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att medlemsstaterna inte får göra åtskillnad på grund av ålder vid tillstånd att lagligt vistas i landet om det slås fast att ett ensamkommande barn inte uppfyller kraven för att beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3)</NO.P><TXT>Artikel 8.1 i direktiv 2008/115 ska tolkas så, att en medlemsstat som utfärdat ett beslut om att ensamkommande barn ska återvända ska, efter att fristen för frivillig avresa löpt ut, vidta alla avlägsnandeåtgärder som behövs för att verkställa beslutet och inte får nöja sig med att vänta på att det ensamkommande barnet ska bli myndigt. Att avbryta eller skjuta upp verkställigheten av ett beslut om avlägsnande förefaller enbart vara motiverat om situationen i mottagarlandet har ändrats efter utfärdandet av beslutet om återvändande, så att medlemsstaten inte längre kan garantera att barnet kommer att överlämnas till en familjemedlem, en utsedd förmyndare eller en lämplig mottagningsenhet i enlighet med artikel 10.2 i direktiv 2008/115. Enligt artikel 6.4 i detta direktiv får medlemsstaterna, av ömmande skäl eller av humanitära eller andra skäl, bevilja ett självständigt uppehållstillstånd eller någon annan form av tillstånd som ger rätt att stanna i landet till en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på deras territorium.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>