<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.55-20141201.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C‑123/15</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62015CC0123</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:193">EU:C:2016:193</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>16</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>16</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT WATHELET – MÅL C‑123/15</P><P>FEILEN</P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Melchior Wathelet</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20160317">17 mars 2016</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: franska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑123/15</HT></P><P><HT TYPE="BOLD">Max-Heinz Feilen</HT></P><P><HT TYPE="BOLD">mot</HT></P><P><HT TYPE="BOLD">Finanzamt Fulda</HT></P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen, Tyskland))</HT></P></STI></TITLE><INDEX><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Beskattning</KEYWORD><KEYWORD>Fri rörlighet för kapital</KEYWORD><KEYWORD>Arvsskatt</KEYWORD><KEYWORD>Bestämmelser i en medlemsstat som föreskriver en nedsättning av arvsskatten när arvet omfattar egendom som redan, under de tio föregående åren, varit föremål för arvsskatt i denna medlemsstat</KEYWORD><KEYWORD>Kvarlåtenskap som ärvts och beskattats i en annan medlemsstat</KEYWORD></INDEX><CONTENTS.CONCLUSION><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Denna begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen), rör tolkningen av artikel 63.1 FEUF och artikel 65 FEUF. Den har gjorts inom ramen för en tvist mellan Max-Heinz Feilen och Finanzamt Fulda (skattemyndigheten i Fulda) avseende den sistnämndas vägran att medge nedsättning av arvsskatt gällande arvet efter den förstnämndes mor.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I –</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A –</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>I artikel 1.1 i direktiv 88/361/EEG<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Direktiv av den <DATE ISO="19880624">24 juni 1988</DATE> för genomförandet av artikel 67 i fördraget (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="178" PAGE.FIRST="5" DATE.PUB="1988">EGT L 178, s. 5</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 10, volym 1 s. 44).</P></NOTE> föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>I den mån annat inte föreskrivs i det följande skall medlemsstaterna avskaffa restriktioner för kapitalrörelser mellan personer bosatta i medlemsstaterna. För att underlätta tillämpning av detta direktiv skall kapitalrörelser klassificeras i enlighet med nomenklaturen i bilaga 1.<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>I bilaga I till direktiv 88/361 upptas i uppräkningen av kapitalrörelser under rubriken XI <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>Personliga kapitalrörelser<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/> arv och testamentsförordnanden.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B –</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Tysk rätt</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Följande bestämmelser i den tyska lagen om arvs- och gåvoskatt (Erbschaftsteuer- und Schenkungsteuergesetz)<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Bestämmelser som följer av den version av nämnda lag som offentliggjordes den <DATE ISO="19970227">27 februari 1997</DATE> (<HT TYPE="ITALIC">Bundesgesetzblatt</HT> I, s. 378) och senast ändrats genom den lag som åtföljde budgeten (Haushaltsbegleitgesetz) av den <DATE ISO="20031229">29 december 2003</DATE> (<HT TYPE="ITALIC">Bundesgesetzblatt</HT> I, s. 3076) (nedan kallad ErbStG).</P></NOTE> var tillämpliga under beskattningsåret 2007.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="2"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I 1 § första stycket punkt 1 ErbStG föreskrevs att arv omfattades av denna lag och utgjorde beskattningsbara händelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Enligt 2 § första stycket punkterna 1–3 ErbStG inträder skattskyldigheten:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="002.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>I de fall som avses i 1 § första stycket punkterna 1–3 när arvlåtaren vid tidpunkten för sitt frånfälle, […] har sitt hemvist i landet, för samtliga överförda tillgångar. Som person med hemvist i landet räknas:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>fysiska personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i landet,</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG><P>…</P><PARAG IDENTIFIER="002.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>I alla andra fall för överförda tillgångar bestående av tillgångar i Tyskland i den mening som avses i 121 § i lagen om värdering av tillgångar (Bewertungsgesetz).<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>I 15 § ErbStG fastställs skatteklasserna. Första stycket har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>Beroende på det personliga förhållandet mellan mottagaren och arvlåtaren eller gåvogivaren gäller följande tre skatteklasser:</P><P>Skatteklass I:</P><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Make och registrerad partner,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Barn och styvbarn.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></TXT></NP></ITEM></LIST></P></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Vad gäller nedsättning av skatt anges i 27 § ErbStG följande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="027.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>1)</NO.PARAG><ALINEA><P>Om tillgångar på grund av dödsfall överförs till personer som tillhör skatteklass I, vilka under de senaste tio åren redan hade ärvts från personer från denna skatteklass och för vilka skatt ska påföras enligt denna lag, nedsätts den skatt som ska påföras på dessa tillgångar på följande sätt, om inte annat följer av tredje stycket:</P><P><TBL NO.SEQ="0001" COLS="5" CLASS="GEN"><CORPUS><ROW><CELL COL="1">med … procent</CELL><CELL COLSPAN="4" COL="2">Om det mellan de båda tidpunkter då skatten uppkommer har förflutit</CELL></ROW><ROW><CELL COL="1">50</CELL><CELL COLSPAN="4" COL="2">mindre än ett år</CELL></ROW><ROW><CELL COL="1">45</CELL><CELL COLSPAN="4" COL="2">mer än ett år men mindre än två år</CELL></ROW><ROW><CELL COL="1">40</CELL><CELL COLSPAN="4" COL="2">mer än två år men mindre än tre år</CELL></ROW><ROW><CELL COL="1">35</CELL><CELL COLSPAN="4" COL="2">mer än tre år men mindre än fyra år</CELL></ROW><ROW><CELL COL="1">30</CELL><CELL COLSPAN="4" COL="2">mer än fyra år men mindre än fem år</CELL></ROW><ROW><CELL COL="1">25</CELL><CELL COLSPAN="4" COL="2">mer än fem år men mindre sex år</CELL></ROW><ROW><CELL COL="1">20</CELL><CELL COLSPAN="4" COL="2">mer än sex år men mindre än åtta år</CELL></ROW><ROW><CELL COL="1">10</CELL><CELL COLSPAN="4" COL="2">mer än åtta år men mindre än tio år</CELL></ROW></CORPUS></TBL></P></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="027.002"><NO.PARAG>2)</NO.PARAG><ALINEA>…</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="027.003"><NO.PARAG>3)</NO.PARAG><ALINEA>Nedsättningen enligt första stycket får inte överskrida det erhållna beloppet vid tillämpningen av de procentsatser som föreskrivs i första stycket som den tidigare arvtagaren har betalat för arv av samma tillgångar.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="3"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II –</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Omständigheterna vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>Max-Heinz Feilen, som har hemvist i Tyskland, är ensam arvtagare till sin mor, som avled år 2007 i den medlemsstaten, där den avlidna också senast hade hemvist. Arvet efter modern utgjordes huvudsakligen av hennes andel av arvet efter hennes dotter, som avled år 2004 i Österrike, där även modern bott fram till dotterns död. Skiftet av arvet efter dottern i Österrike ägde rum först efter moderns död. Arvskatten för detta arv, som erlades av Max-Heinz Feilen i Österrike, uppgick till <FT TYPE="NUMBER">11961</FT>, 91 euro.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Max-Heinz Feilen upptog i arvskattedeklarationen efter sin mor, vilken upprättades i Tyskland, den skatt som erlagts i Österrike som skuld i dödsboet, och ansökte om nedsättning av den tyska skatten enligt § 27 ErbStG. I sitt beslut av den <DATE ISO="20091028">28 oktober 2009</DATE> medgav Finanzamt Fulda (skattemyndigheten i Fulda) avdrag för den skatt som erlagts i Österrike men avslog yrkandet om nedsättning av skatt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Finanzgericht (skattedomstolen) lämnade Max-Heinz Feilens överklagande av Finanzamt Fuldas beslut utan bifall, på det huvudsakliga skälet att det enligt 27 § första stycket ErbStG krävs att det föreligger ett tidigare arv som beskattats enligt denna lag och att detta inte var fallet här, eftersom moderns tidigare förvärv från hennes dotter inte gett upphov till någon arvsrätt som uppkommit i Tyskland.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Modern och dottern var inte, i den mening som avses i 2 § första stycket punkt 1 ErbStG, bosatta i Tyskland och arvet efter dottern omfattade ingen utländsk egendom i den mening som avses i 2 § tredje tycket ErbStG (till skillnad från <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>inhemsk<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/> egendom).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Klaganden överklagade till den hänskjutande domstolen, genom att väcka en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>revisionstalan<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/>. Den hänskjutande domstolen gav uttryck för tvivel om att 27 § ErbStG var förenlig med unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen angav inledningsvis att det arv som klaganden i det nationella målet mottagit kan ge upphov till tillämpning av unionsrättsliga bestämmelser om fri rörlighet för kapital. Arvet består av en överföring till en eller flera personer av den kvarlåtenskap som en avliden efterlämnat och ingår enligt den hänskjutande domstolen under rubrik XI med lydelsen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>Personliga kapitalrörelser<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/> i bilaga I till direktiv 88/361 och utgör därmed kapitalrörelser i den mening som avses i artikel 63 FEUF, utom i de fall då samtliga aspekter av arvet rör en och samma medlemsstat.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Welte</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:662">EU:C:2013:662</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det arv som Max-Heinz Feilen erhållit kan enligt den hänskjutande domstolen inte anses utgöra en rent inhemsk transaktion, eftersom moderns tillgångar huvudsakligen bestod av hennes andel i dotterns kvarlåtenskap i Österrike, det vill säga utländska tillgångar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, för det andra, anfört att det är osäkert huruvida 27 § första stycket ErbStG utgör en inskränkning i den fria rörligheten för kapital, eftersom bestämmelsen medför en värdeminskning på kvarlåtenskapen för den vars tillgångar beskattas utomlands.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Tyskland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑211/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2148">EU:C:2014:2148</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Den hänskjutande domstolen uttrycker dock tvivel i detta avseende med hänsyn till domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Block</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑67/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:92">EU:C:2009:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) i vilken ErbStG, i en dubbelbeskattningssituation, inte ansågs ge upphov till någon inskränkning i den fria rörligheten för kapital eftersom medlemsstaterna inte har någon skyldighet att anpassa sina beskattningssystem till de övriga medlemsstaternas skatte- och avgiftssystem, utan inom ramen för unionsrätten förfogar över ett visst utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har, för det tredje, uttryckt att det är osäkert om en sådan inskränkning skulle kunna motiveras. Den har i detta avseende frågat sig dels om 27 § första stycket ErbStG utgör en åtskillnad i behandling som är tillåten enligt artikel 65.1 a FEUF eller en godtycklig diskriminering som är förbjuden enligt artikel 65.3 FEUF, dels om den restriktion som bestämmelsen medför kan motiveras av ett tvingande allmänintresse syftande till att upprätthålla det tyska skattesystemets inre sammanhang.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund beslutade Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>Utgör den fria rörligheten för kapital enligt artikel 63.1 FEUF jämförd med artikel 65 FEUF hinder mot en nationell bestämmelse som vid arv föreskriver en nedsättning av arvsskatten för personer tillhörande en viss skatteklass om kvarlåtenskapen inbegriper tillgångar som under de senaste tio åren före arvet redan har ärvts av personer tillhörande denna skatteklass, och arvsskatt för detta tidigare arv har fastställts i denna medlemsstat, medan en nedsättning av skatten är utesluten om arvsskatt för det tidigare arvet har påförts i en annan medlemsstat?<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></P></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III –</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förfarandet vid domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Max-Heinz Feilen, den tyska regeringen, den spanska regeringen, Förenade kungarikets regering och kommissionen har yttrat sig skriftligen. Alla utom den spanska regeringen yttrade sig vid den muntliga förhandlingen den <DATE ISO="20160127">27 januari 2016</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV –</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A –</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Sammanfattning av parternas yttranden</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Max-Heinz Feilen anser att domstolen ska besvara frågan jakande. Han framhåller att arv enligt domstolens praxis omfattas av reglerna om fri rörlighet för kapital. Han menar vidare att situationen i målet vid den nationella domstolen inte är jämförbar med den i dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Block</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑67/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:92">EU:C:2009:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), då det i förevarande fall inte rör sig om ett parallellt skatteuttag med kumulativ verkan, utan enbart om att nationaliteten av ett tidigare arv ges betydelse. Han har vidare anfört att inskränkningen inte kan motiveras av tvingande allmänintresse, det vill säga att upprätthålla det tyska skattesystemets inre sammanhang, eftersom det inte förelåg något direkt samband mellan den skattemässiga fördelen (medgivandet av nedsättning på arvsskatten) och nackdelen (beskattning av det tidigare arvet). Nedsättning av arvsskatten medges nämligen inte med utgångspunkt i den tidigare nationella beskattning som skett.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Den tyska regeringen menar däremot att domstolen bör besvara frågan nekande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Den tyska regeringen anser nämligen att den nationella bestämmelsen i fråga inte utgör någon inskränkning i den fria rörligheten för kapital, då värdeminskningen av ett arv som utgörs av utländsk egendom inte är ett resultat av den bestämmelsens tillämpning, vilket skulle göra det till en tysk pålaga, utan av att Förbudsrepubliken Tyskland och Republiken Österrike parallellt utövar sin beskattningsrätt. Den tyska regeringen menar således att den situation som förelåg i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Block</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑67/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:92">EU:C:2009:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) kan anses föreligga även i förevarande fall, i så måtto att Förbundsrepubliken Tyskland inte hade någon skyldighet att anpassa sitt skattesystem för att beakta arvsskatt som erlagts i andra medlemsstater, även om det skulle leda till att ett arv dubbelbeskattades.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Den tyska regeringen har i andra hand gjort gällande att den påstådda skillnaden, till följd av 27 § första stycket ErbStG, mellan ett tidigare arv som beskattats i Tyskland och ett tidigare arv som beskattats i en annan medlemsstat inte lett till någon otillåten diskriminering, eftersom nationella och gränsöverskridande situationer inte är objektivt jämförbara. Förbundsrepubliken Tyskland har inte ens samma beskattningsrätt i dessa två fall.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Den spanska regeringen menar även den att tolkningsfrågan bör besvaras nekande. Den anser att det föreligger tvingande skäl av allmänintresse som motiverar den åtskillnad i behandling som 27 § ErbStG ger upphov till vad avser var kvarlåtenskapen beskattats, och mer specifikt intresset av att upprätthålla det tyska skattesystemets inre sammanhang.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Förenade kungarikets regerings uppfattning går i samma riktning. Den menar att den tyska lagstiftningen inte ger upphov till någon inskränkning i den fria rörligheten för kapital, eftersom Förbundsrepubliken Tyskland inte beskattat Max-Heinz Feilens moders utländska kvarlåtenskap högre än vad som skulle ha skett om egendomen enbart befunnit sig i Tyskland. Enligt Förenade kungarikets regering innebär denna lagstiftning nämligen inte en högre beskattning än om egendomen, oavsett var den funnits, inte under de tio senaste åren varit föremål för tysk arvsskatt. Den menar att situationen i förevarande mål mot denna bakgrund är jämförbar med situationen i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Block</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑67/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:92">EU:C:2009:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), där den dubbla beskattningen var resultatet av att två medlemsstater parallellt utövat sin beskattningsrätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Förenade kungarikets regering har även gjort gällande att den påstådda inskränkningen i den fria rörligheten för kapital motiveras av nödvändigheten att bevara konsekvensen i det tyska skattesystemet, vilket således är samma inställning som övriga regeringar intagit avseende det direkta sambandet mellan skattemässig fördel och en på förhand bestämd skatt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Kommissionen har föreslagit att domstolen besvarar frågan jakande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Kommissionen menar att 27 § ErbStG utgör en inskränkning i den fria rörligheten för kapital, då den genom att ge en fördel för successiva <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>inhemska<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/> arv som redan beskattats i Tyskland bidrar till värdeminskning av kvarlåtenskap som härrör från en annan medlemsstat.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Det hänvisas till domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Jäger</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:20">EU:C:2008:20</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</P></NOTE> Då sistnämnda kvarlåtenskap är föremål för en högre skatt än <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/>inhemsk<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/> kvarlåtenskap förefaller utsikten att investera i en annan medlemsstat, bibehålla dessa investeringar och överföra dem till en arvtagare i Tyskland mindre intressant för såväl den avlidne som arvtagaren. Kommissionen har i detta avseende uttryckt att den lösning som domstolen valde i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Block</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑67/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:92">EU:C:2009:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) inte är tillämplig eftersom omständigheterna inte är jämförbara.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Slutligen har kommissionen anfört att den ifrågavarande åtgärden inte kan anses vara motiverad enligt artikel 65.1 a FEUF. Det föreligger ingen objektiv skillnad i situationerna som motiverar en skattemässig skillnad när det gäller nivån på beskattning av arv av inhemsk kvarlåtenskap och utländsk sådan, eftersom skatteberäkningen i båda fallen är knuten till värdet av den egendom som arvet omfattar. Den omständigheten att den skattemässiga fördelen enbart omfattar inhemsk kvarlåtenskap följer inte av skälen bakom 27 § ErbStG, som är att undvika en alltför omfattande minskning av familjens egendom vid successiva förvärv under relativt kort tid, oavsett var kvarlåtenskapen funnits.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Motiveringen att bevara det tyska skattesystemets inre sammanhang, kan enlig kommissionen, inte heller göras gällande i förevarande mål, eftersom skattskyldigheten inte åvilar samma person som den som erhåller den skattemässiga fördelen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Kommissionen grundar sig på dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Welte</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:662">EU:C:2013:662</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0060">60</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> då den skattskyldige vid det första arvet i Österrike var klaganden i egenskap av arvtagare till den avlidne, medan den skattskyldige vid det andra arvet i Tyskland var klaganden i det nationella målet, i egenskap av sig själv.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B –</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Omfattas det arv som är aktuellt i det nationella målet av unionsrätten, och mer specifikt av reglerna om fri rörlighet för kapital?</TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Såsom Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen) själv har anfört i begäran om förhandsavgörande ska denna fråga besvaras jakande.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Enligt fast rättspraxis är medlemsstaterna behöriga att själva bestämma hur deras beskattningsrätt ska utövas, men de måste därvid beakta de skyldigheter som följer av unionsrätten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Frankrike</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑334/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:129">EU:C:2004:129</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>); dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Grekland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑155/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:22">EU:C:2011:22</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Österrike</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑10/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:399">EU:C:2011:399</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0023">23</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Domstolen har i detta avseende bland annat slagit fast att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>överföring till en eller flera personer av den kvarlåtenskap som den avlidne efterlämnat, ingår under rubrik XI i bilaga 1 till direktiv 88/361 med lydelsen <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>Personliga kapitalrörelser<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="2019" ID="QE0013"/> och slagit fast att arv utgör kapitalrörelser i den mening som avses i artikel [63 FEUF], utom i de fall då samtliga aspekter av arvet rör en och samma medlemsstat<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Se särskilt dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Barbier</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑364/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:665">EU:C:2003:665</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>); dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>van Hilten-van der Heijden</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑513/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:131">EU:C:2006:131</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Scheunemann</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑31/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:481">EU:C:2012:481</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Welte</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:662">EU:C:2013:662</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). För andra exempel när det gäller arvsskatt (eller gåvoskatt), se särskilt dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Geurts och Vogten</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑464/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:631">EU:C:2007:631</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Jäger</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:20">EU:C:2008:20</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Eckelkamp m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑11/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:489">EU:C:2008:489</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Arens-Sikken</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑43/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:490">EU:C:2008:490</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Block</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑67/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:92">EU:C:2009:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Mattner</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑510/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:216">EU:C:2010:216</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Missionswerk Werner Heukelbach</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑25/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:65">EU:C:2011:65</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Halley</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑132/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:586">EU:C:2011:586</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Spanien</NAME.CASE>(<NO.CASE>C‑127/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2130">EU:C:2014:2130</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Welte</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:662">EU:C:2013:662</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Tyskland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑211/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2148">EU:C:2014:2148</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Q</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑133/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2460">EU:C:2014:2460</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Grünewald</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑559/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:109">EU:C:2015:109</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Se även de pågående målen Hünnebeck, C‑479/14 (mitt förslag till avgörande lästes upp den <DATE ISO="20160218">18 februari 2016</DATE>), och Sparkasse Allgäu, (se generaladvokaten Szpunar förslag till avgörande i mål <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Sparkasse Allgäu</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑522/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:786">EU:C:2015:786</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>)).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Till följd av förvärvet av den utländska (österrikiska) kvarlåtenskap som Max-Heinz Feilen erhållit kan omständigheterna inte anses röra en helt inhemsk transaktion.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Domstolen skall således pröva huruvida nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, utgör en inskränkning i den fria rörligheten för kapital.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Utgör 27 § första stycket en inskränkning i den fria rörligheten för kapital?</TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Förekomsten av en inskränkning i den fria rörligheten för kapital förutsätter att det föreligger en skillnad i skattemässig behandling av situationer som är objektivt jämförbara.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>I artikel 65.1 a FEUF föreskrivs att bestämmelserna i artikel 63 inte ska påverka medlemsstaternas rätt att tillämpa sådana bestämmelser i sin skattelagstiftning som skiljer mellan skattebetalare som har olika bostadsort eller som har investerat sitt kapital på olika ort. Detta avsteg från den grundläggande principen om fri rörlighet för kapital ska tolkas restriktivt och ska inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en dold inskränkning i den fria rörligheten för kapital och för betalningar, enligt definitionen i artikel 63 FEUF. En åtskillnad i behandling kan endast anses vara förenlig med bestämmelserna om fri rörlighet för kapital när antingen åtskillnaden i behandling rör situationer som inte är objektivt jämförbara eller det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Se dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Verkooijen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑35/98</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2000:294">EU:C:2000:294</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>); dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Manninen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑319/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:484">EU:C:2004:484</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Hollmann</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑443/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:600">EU:C:2007:600</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Åtskillnaden i skattemässig behandling är i förevarande mål uppenbar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Med utgångspunkten, såsom Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen) haft, i principen att bestämmelsen i fråga ska tolkas restriktivt på så sätt att skattelättnaden endast ges om det tidigare förvärvet beskattats i Tyskland, konstaterar jag nämligen att dessa bestämmelser ger en fördel åt successiva förvärv av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>inhemsk<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> kvarlåtenskap (av personer som omfattas av skatteklass I)<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Enligt 15 § första stycket ErbStG utgörs nära släktingar i <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>skatteklass I<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/> av makar och partner, barn och makars barn, barnbarn eller makars barnbarn samt släktingar i rakt uppstigande led.</P></NOTE> som redan varit föremål för arvsskatt i Tyskland vid det föregående förvärvet genom arv, jämfört med successiva förvärv av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>utländsk kvarlåtenskap<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> som inte beskattats i Tyskland men i en annan medlemstat.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Innan det prövas om det föreligger en inskränkning i den fria rörligheten för kapital kan det vara lämpligt att återge vissa avgöranden som parterna lämnat omfattande hänvisningar till, i det att de berör den tyska arvsskattelagstiftningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>I domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Jäger</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:20">EU:C:2008:20</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>),<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Se O’Shea, T., ECJ Nixes German Inheritance Valuation Rules, Tax Notes International, <DATE ISO="20080211">11 februari 2008</DATE>, s. 468 ff., Michel, V., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/>Impôt sur les successions et situation du bien imposé<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>, Europe, mars 2008, s. 16, Leistentritt, M., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>Die Gewährung von Begünstigungen im Erbschaftsteuerrecht als möglicher Verstoss gegen den freien Kapitalverkehr<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>, <HT TYPE="ITALIC">European Law Reporter</HT> (ELR) 7-8/2008, s. 271 ff., Kemmeren, E.C.C.M., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/>The Netherlands: Infringement Procedure on Tax Facilities in Respect of Country Estates situated in the Netherlands<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>, <HT TYPE="ITALIC">ECJ - Recent Developments in Direct Taxation 2012</HT>, Linde Verlag, Wien 2013, s. 147–164.</P></NOTE> uttalade domstolen att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>[g]enom att de nationella bestämmelser som är i fråga i målet vid den nationella domstolen medför att ett arv som omfattar en jord- och skogsbruksfastighet belägen i en annan medlemsstat påförs en högre arvsskatt i Tyskland än den som skulle ha påförts där om de tillgångar som arvet omfattar uteslutande varit belägna inom den statens territorium, leder nämnda bestämmelser i förevarande fall till restriktioner för den fria rörligheten för kapital som minskar värdet på arv som omfattar en sådan utanför det tyska territoriet belägen tillgång<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Domstolen har vidare prövat den tyska lagstiftningen i ErbStG i domarna <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Welte</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:662">EU:C:2013:662</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Tyskland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑211/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2148">EU:C:2014:2148</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), där den slog fast att i den mån som den avlidnes bosättningsort vid dödsfallet hade betydelse för det grundavdrag som skulle göras avseende den ifrågavarande fasta egendomen medför lagstiftningen att arv mellan dem som saknar hemvist i landet och som omfattar sådan egendom beskattas hårdare, vilket leder till en minskning av egendomens värde, än om åtminstone en av dem har hemvist i landet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Se, när det gäller ErbStG och frågan om dess förenlighet med unionsrätten, bl.a. Fraberger, F., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>Erbschaftssteuer und Gemeinschaftsrecht, SWI 1998, p. 30<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>, Tumpel, M., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>Die europarechtlichen Vorgaben für eine Reform der Erbschafts- und Schenkungssteuer<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>, SWI 2000, s. 27, Fellner, K., Erbschafts- und Schenkungssteuer: Bewertung von Auslandsimmobilien gemeinschaftsrechtswidrig?”, RdW 2005, s. 44, Fellner, K., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>Bewertung von Grundbesitz gemeinschaftsrechtswidrig?<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/>, SWK 2006, s. 571, Fraberger, F., Burgstaller, E. och Haslinger, K., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0024" ID="QS0024"/>Die Zukunft der Erbschafts- und Schenkungssteuer<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/>, taxlex 2007, s. 707, och särskilt s. 715, och Petritz, M., <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0025" ID="QS0025"/>ErbStG: Der EuGH und die Generalanwältin zur Bewertung von ausländischem Vermögen – Die Rs Jäger und Bauer<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>, RdW 2008/125, s. 174.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>I dessa mål tillämpade den medlemsstat där den avlidne var bosatt en högre arvsskatt för utländsk kvarlåtenskap än den som hade gällt om den ärvda egendomen uteslutande fanns i den medlemsstat där arvlåtaren var bosatt<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Jäger</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:20">EU:C:2008:20</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och generaladvokaten Mazáks förslag till avgörande inför domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Jäger</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:500">EU:C:2007:500</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> (den medlemsstaten beskattade kvarlåtenskapen i båda fallen) eller beräknade skattelättnaden eller beskattningsunderlaget annorlunda, när det gällde gåvor av fast egendom som fanns i Tyskland, utifrån om givaren eller mottagaren bodde i Tyskland eller inte (skattskyldighet för gåva förelåg i båda fallen).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Welte</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:662">EU:C:2013:662</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Tyskland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑211/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2148">EU:C:2014:2148</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>I dessa tre mål konstaterade domstolen att det inte förelåg någon objektiv skillnad mellan situationen där ingen av personerna var bosatt i Tyskland och situationen där minst en av personerna var bosatt där, eller mellan arv som innefattar egendom som fanns i Tyskland och arv där egendomen fanns i en annan medlemsstat, eftersom arvskatten på fast egendom i Tyskland bestämdes, enligt ErbStG, utifrån värdet av denna egendom och släktskapet mellan arvlåtaren och arvtagaren. Inget av dessa kriterier har samband med var parterna bor eller var egendomen finns. Det finns således ingen objektiv skillnad mellan dessa situationer som kan medföra att skillnaden i skattemässig behandling är förenlig med fördragets bestämmelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Flera parter har även hänvisat till domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Block</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑67/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:92">EU:C:2009:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Den tyska regeringen och Förenade kungarikets regering menar att den domen går att tillämpa även i förevarande mål, efter nödvändig anpassning. I det målet hade Margarete Block, som var bosatt i Tyskland, ålagts att betala tysk arvsskatt på egendom som fanns i Spanien, utan att få göra avdrag för den arvsskatt som erlagts i Spanien. Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Spanien hade nämligen inget avtal sinsemellan för att undvika dubbelbeskattning på arvsskattens område.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Domstolen slog i det målet fast att det inte förelåg någon inskränkning i den fria rörligheten för kapital, eftersom en dubbelbeskattning som denna var resultatet av att två medlemsstater parallellt utövade sin beskattningsrätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Enligt min mening skiljer sig förevarande mål något från de avgöranden som redovisats ovan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>För det första kännetecknades den dubbelbeskattningssituation som låg till grund för bedömningen i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Block</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑6708</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:92">EU:C:2009:92</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) av avsaknaden av skattemässig skillnad i behandling, eftersom den tyska lagstiftningen gällde på samma sätt för alla skattskyldiga. Det är riktigt att Margarete Block ålagts att betala mer i skatt än om hela kvarlåtenskapen funnits i Tyskland. Detta var dock inte en konsekvens av den tyska lagstiftningen utan ett resultat av att två medlemsstater parallellt utövade sin beskattningsrätt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Kerckhaert och Morres</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑513/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:713">EU:C:2006:713</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Damseaux</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑128/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:471">EU:C:2009:471</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0026">26</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>För det andra rör situationen i förevarande mål, till skillnad från de situationer som låg till grund för bedömningen i domarna <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Jäger</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:20">EU:C:2008:20</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Welte</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:662">EU:C:2013:662</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Tyskland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑211/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2148">EU:C:2014:2148</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), inte situationer som är objektivt jämförbara, det vill säga situationen att en skattskyldig som är bosatt i Tyskland vilken ärvt kvarlåtenskap som redan beskattats där under de tio senaste åren i Tyskland och situationen att en annan skattskyldig, likaledes bosatt i Tyskland, som ärvt kvarlåtenskap som redan, under samma period, beskattats i en annan medlemsstat.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Jag ska här återge vissa överväganden som jag gjort avseende detta problem med jämförbarhet i mitt förslag till avgörande inför domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Timac Agro Deutschland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑388/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:533">EU:C:2015:533</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0037">37</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>):</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0026" ID="QS0026"/>37.</NO.P><TXT>Däremot är situationerna för personer med respektive utan hemvist inte jämförbara såvitt avser en medlemsstats skattesystem om denna medlemsstat saknar rätt att beskatta personer utan hemvist i landet eller inte utövar denna rätt.[<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Detta synsätt bekräftades i punkt 65 i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Timac Agro Deutschland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑388/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:829">EU:C:2015:829</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>): <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0027" ID="QS0027"/>då Förbundsrepubliken Tyskland inte utövar någon beskattningsrätt avseende inkomsterna från ett sådant fast driftställe, och det inte längre är tillåtet att dra av underskott från ett sådant driftställe i Tyskland, är situationen för ett fast driftställe beläget i Österrike inte jämförbar med den som gäller för ett fast driftställe beläget i Tyskland vad gäller de bestämmelser som Förbundsrepubliken Tyskland föreskriver i syfte att undanröja eller lindra dubbelbeskattning av det inhemska bolagets inkomster<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>.</P></NOTE>].</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>38.</NO.P><TXT>Detta krav förklarar den presumtion som domstolen gav uttryck för i domen i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Nordea Bank Danmark</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑48/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2087">EU:C:2014:2087</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), där det anges att <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0028" ID="QS0028"/>fasta driftställen som är belägna i en annan medlemsstat … inte befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för fasta driftställen som är belägna i landet, <HT TYPE="ITALIC">när det gäller de bestämmelser som en medlemsstat föreskriver i syfte att undanröja eller lindra dubbelbeskattning av det inhemska bolagets inkomster</HT><QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="2019" ID="QE0028"/> (kursiverat här).[<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Se punkterna 27 och 64 i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Timac Agro Deutschland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑388/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:829">EU:C:2015:829</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE>].</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>39.</NO.P><TXT>Detta är inte någon ny tanke. Redan i domen i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Test Claimants in Class IV of the ACT Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑374/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:773">EU:C:2006:773</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) slog domstolen fast att enskilda aktieägare i ett dotterbolag utan hemvist i Förenade kungariket inte hade rätt till samma skattetillgodohavande som enskilda aktieägare i ett dotterbolag med hemvist i Förenade kungariket när det gällde utdelning från dotterbolag med hemvist i Förenade kungariket, om det inte hade tagits ut någon brittisk skatt på denna utdelning till utlandet. I domen förtydligade domstolen också att dess slutsats skulle ha blivit en annan om Förenade kungariket genom ett avtal för att undvika dubbelbeskattning eller ett ensidigt beslut hade behållit rätten att ta ut brittisk inkomstskatt på utdelning som lämnar landet.</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="9"?><ITEM><NP><NO.P>40.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av detta fann domstolen att artiklarna 49 FEUF och 63 FEUF <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0029" ID="QS0029"/>inte utgör hinder för en medlemsstat att vid utdelning från ett bolag med hemvist i denna stat ge de bolag som tar emot denna utdelning och som också har hemvist i denna stat ett skattetillgodohavande som motsvarar den skatt som det utdelande bolaget har erlagt på utdelad vinst, medan i en annan medlemsstat hemmahörande bolag som erhåller utdelning och som inte är skattskyldiga för denna utdelning i förstnämnda stat inte medges något sådant tillgodohavande<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="2019" ID="QE0029"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Test Claimants in Class IV of the ACT Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑374/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:773">EU:C:2006:773</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0074">74</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). För ett senare avgörande i vilket domstolen slagit fast att skillnaden i fråga om objektiv situation följer av att en medlemsstat avstår från att utöva sin beskattningsrätt på utdelningar som lämnats av bolag med säte i en annan medlemsstat till följd av en konvention om undvikande av dubbelbeskattning, se dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Kronos International</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑47/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2200">EU:C:2014:2200</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0080">80</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0082">82</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE>.<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Jag drog slutsatsen att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0030" ID="QS0030"/>[e]ftersom en skattemässig fördel inte kan föreligga om det inte föreligger någon beskattningsrätt<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Enligt den princip som slogs fast i punkt 24 i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Nordea Bank Danmark</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑48/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2087">EU:C:2014:2087</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) och som tidigare hade tillämpats i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Test Claimants in Class IV of the ACT Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑374/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:773">EU:C:2006:773</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>)</P></NOTE>, förefaller mig situationen för ett sådant bolag som Timac Agro inte vara jämförbar med situationen för ett bolag med hemvist i Tyskland och ett fast driftställe i samma medlemsstat<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Denna slutsats gäller endast för beskattningsåret 1999 (den andra tolkningsfrågan i det mål som ledde till domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Timac Agro Deutschland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑388/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:829">EU:C:2015:829</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) eftersom beskattningsrätten hade utövats tidigare år och det därmed förelåg likvärdighet (den första tolkningsfrågan). Domstolen slog i punkt 28 i domen fast (och bekräftade därmed mitt förslag till avgörande) att genom att det medgivits samma fördel till såväl inhemska som utländska bolag har dessa <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0031" ID="QS0031"/>likställts<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/>, och det förelåg därmed likvärdiga situationer.</P></NOTE> (punkt 74 i förslaget till avgörande).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Med andra ord är det avgörande kriteriet vid prövningen av om nationella och gränsöverskridande förhållanden är objektivt jämförbara huruvida den medlemsstaten i fråga har beskattningsrätt i de båda situationerna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Nordea Bank Danmark</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑48/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2087">EU:C:2014:2087</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Timac Agro Deutschland</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑388/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:829">EU:C:2015:829</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0065">65</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Dessa slutsatser gör sig gällande även i förevarande mål. Såsom den tyska regeringen har påpekat omfattas i en rent nationell situation alla förvärv, såväl det föregående som det senare, av den tyska beskattningsrätten. När det däremot gäller gränsöverskridande förhållanden, såsom det vid den nationella domstolen, varken hade eller kommer Förbundsrepubliken Tyskland att ha någon beskattningsrätt avseende det föregående förvärvet, utan dess beskattningsrätt avser enbart det senare förvärvet. Förbundsrepubliken Tyskland är således inte, vid utövandet av sin beskattningsrätt, inklusive den skattelättnad som föreskrivs i 27 § ErbStG, skyldig att beakta (tidigare) förvärv som inte omfattats av dess beskattningsrätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Med andra ord har Förbundsrepubliken Tyskland inte gett en fördel för arv av nationell kvarlåtenskap jämfört med utländsk kvarlåtenskap som den också beskattat. Förbundsrepubliken Tyskland har i detta fall inte beskattat den utländska kvarlåtenskapen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Då situationerna inte är jämförbara utgör skillnaden i behandling inte en inskränkning av den fria rörligheten för kapital.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>I andra hand: Huruvida inskränkningen är motiverad</TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>För det fall att domstolen skulle komma fram till att situationerna var jämförbara och att det därmed föreligger en inskränkning i den fria rörligheten för kapital, menar jag att den i alla händelser är motiverad av tvingande hänsyn till allmänintresset.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Jag kommer nedan att analysera de skäl som åberopats i de skriftliga inlagorna och vid förhandlingen, det vill säga det tyska skattesystemets inre sammanhang och nödvändigheten av att säkerställa en balanserad fördelning av beskattningsrätten.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Skattesystemets inre sammanhang</TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Domstolen har slagit fast att behovet av att upprätthålla ett skattesystems inre sammanhang kan motivera en inskränkning av de grundläggande friheter som säkerställs i fördraget.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Bachmann</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑204/90</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1992:35">EU:C:1992:35</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Krankenheim Ruhesitz am Wannsee-Seniorenheimstatt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑157/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:588">EU:C:2008:588</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Belgien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑250/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:793">EU:C:2011:793</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0077">77</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Ungern</NAME.CASE>(<NO.CASE>C‑253/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:795">EU:C:2011:795</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0078">78</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>K</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑322/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:716">EU:C:2013:716</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0071">71</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Domstolen har i detta avseende krävt att det, för samme skattskyldige och samma skatt, i skattesystemet finns ett direkt samband mellan skattefördelen i fråga och kompensationen för denna genom ett visst skatteuttag.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Papillon</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑418/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:659">EU:C:2008:659</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Aberdeen Property Fininvest Alpha</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑303/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:377">EU:C:2009:377</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0072">72</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Belgien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑250/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:793">EU:C:2011:793</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0071">71</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Test Claimants in the FII Group Litigation</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑35/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:707">EU:C:2012:707</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>K</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑322/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:716">EU:C:2013:716</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0066">66</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Jag ska pröva dessa tre förutsättningar, varav den avseende ett direkt samband mellan skattefördelen och ett visst skatteuttag är den mest betydelsefulla.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P>i)</NO.P><TXT>Direkt samband mellan skattefördelen och ett visst skatteuttag.</TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Den tyska lagstiftaren har, när 27 § ErbStG antogs, av rättviseskäl infört en bestämmelse enligt vilken den tyska skattemyndigheten avstår från en del av den arvsskatt som aktualiseras, av det skälet att den redan tagit ut arvsskatt på samma egendom vid ett tidigare förvärv, under de tio närmast föregående åren, och skattelättnaden minskas utifrån det antal år som har förflutit.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Genom att föreskriva en skattelättnad vid det andra förvärvet, syftar 27 § ErbStG delvis till att undvika en dubbel beskattning i Tyskland av egendom som överförs genom arv som ligger nära varandra i tiden. Dubbelbeskattning i Tyskland kan naturligtvis endast uppstå om det skett en första beskattning i Tyskland.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Med andra ord, och såsom den spanska regeringen och Förenade kungarikets regering anfört, syftar den skattefördel som följer av den nedsatta skatten till att kompensera för det skatteuttag som skett vid det tidigare förvärvet. Denna fördel hör samman med den omständigheten att beskattningen i Tyskland av det första förvärvet har minskat värdet av det andra förvärvet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Jag instämmer således med den uppfattning som Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen) gett uttryck för i begäran om förhandsavgörande att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0032" ID="QS0032"/>det finns ett samband mellan skatten (som åläggs vid det senare förvärvet) och skattelättnaden (när skatten tas ut vid det andra förvärvet)<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande inför dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Welte</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑181/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:384">EU:C:2013:384</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0071">71</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) där han talar om <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0033" ID="QS0033"/>direkt samband och logisk symmetri<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Det är i detta avseende möjligt att se ett samband mellan förevarande mål och de situationer som bedömdes i domarna <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Belgien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑250/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:793">EU:C:2011:793</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) och <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Ungern</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑253/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:795">EU:C:2011:795</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Enligt ungersk rätt tas en proportionell skatt ut vid köp av fast egendom som är avsedd för stadigvarande boende. Den skatt som betalats vid tidigare förvärv dras av från den skatt som utgår vid det andra förvärvet (och så vidare), så att den utgår enbart på skillnaden i pris (ungefär som mervärdesskatt). När det första köpet gjorts i en annan medlemsstat, ska däremot hela det andra köpet i Ungern beskattas. Även om domstolen slog fast att detta innebar en inskränkning i den fria rörligheten för kapital, konstaterade den också att denna inskränkning var motiverad av hänsyn till det ungerska skattesystemets inre sammanhang, eftersom det förelåg ett direkt samband mellan skattefördelen vid det andra förvärvet och den ursprungliga skatten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Se Steichen, A., <HT TYPE="ITALIC">Précis de droit fiscal communautaire</HT>, Éditions Saint Paul, 2015, s. 90.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Domstolen intog samma synsätt i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Belgien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑250/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:793">EU:C:2011:793</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), som meddelades samma dag, avseende ett jämförbart belgiskt system. Den slog i punkt 73 i nämnda dom fast att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0034" ID="QS0034"/>[e]ftersom Konungariket Belgien inte har någon beskattningsrätt med avseende på tidigare förvärv i en annan medlemsstat som gjorts av personer som bestämt sig för att förlägga sin nya permanentbostad till regionen Flandern, återspeglar utformningen av denna skatteförmån logisk symmetri<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Detta resonemang kunde ha föranlett domstolen att dra slutsatsen att de ifrågavarande situationerna inte var likvärdiga. Se, för ett motsvarande synsätt, dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Krankenheim Ruhesitz am Wannsee-Seniorenheimstatt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑157/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:588">EU:C:2008:588</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0042">42</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Jag konstaterar emellertid att domstolen i dessa mål kunde ha kommit fram till att situationerna i realiteten inte var likvärdiga, vilket utesluter förekomsten av en inskränkning i den fria rörligheten för personer och medför att en prövning av eventuella berättigande skäl onödiggörs (se punkterna 34–53 i förevarande förslag till avgörande).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>I förevarande mål var det den första arvsbeskattningen i Österrike som minskade värdet av det andra arvet, och inte den arvsskatt som betalats i Tyskland. En procentuell minskning av den tyska arvsskatten vid ett andra förvärv uppkommer enbart för att den är knuten till det belopp som tagits ut i arvsskatt vid ett tidigare förvärv. Den skatt som uppkommer vid de två arven rör samma kvarlåtenskap, i vart fall vad gäller dess värde, om än inte fysiskt, även om möjligheten att visa detta ökar ju kortare tid som förflutit mellan de två förvärven.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P>ii)</NO.P><TXT>Fördelen och uttaget ska röra samma skatt</TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Detta villkor<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Se dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Baars</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑251/98</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2000:205">EU:C:2000:205</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Verkooijen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑35/98</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2000:294">EU:C:2000:294</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Lenz</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑315/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:446">EU:C:2004:446</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> är uppenbart uppfyllt i förevarande mål, eftersom både skattefördelen och skatteuttaget rör arvsskatt.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="5"><TITLE><TI><NP><NO.P>iii)</NO.P><TXT>Samme skattskyldige ska beröras</TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Detta villkor är sällan uppfyllt i sig.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Bosal</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑168/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:479">EU:C:2003:479</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Lenz</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑315/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:446">EU:C:2004:446</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0036">36</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Domstolen har också slagit fast att de två första villkoren <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0035" ID="QS0035"/>specifikt att det rör sig om samme skattskyldige och samma skatt [i vissa avgöranden] har ansetts vara tillräckligt … för att visa att det föreligger ett sådant samband<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>K</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑322/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:716">EU:C:2013:716</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0070">70</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> det vill säga samband mellan skattefördelen och skatteuttaget.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Domstolen har i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Belgien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑250/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:793">EU:C:2011:793</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), efter att ha konstaterat ett samband mellan skattefördel och uttag, i punkt 75 lagt till att det <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0036" ID="QS0036"/>rör sig nämligen dels om en och samma skattebetalare som redan har erlagt den ifrågavarande skatten och som kan få rätt till avdrag, dels om en förmån som beviljas inom ramen för en och samma beskattning<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/>. På så sätt är dessa omständigheter bevis för det direkta samband, som avses i punkt 71 i den domen, som är det enda villkoret för att motiveringen avseende konsekvens i skattesystemet ska godtas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Även om, i förevarande mål, det direkta sambandet är klart bevisat, ska jag framhålla att den skattskyldige som ska betala arvsskatt på det andra förvärvet uppenbart inte är densamma som haft att betala arvsskatten vid det första förvärvet eftersom den personen med nödvändighet är avliden.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Mot den bakgrunden föreslår jag att domstolen ska tolka detta villkor fritt, såsom redan föreslagits av generaladvokaten Kokott i hennes förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Manninen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑319/02</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:164">EU:C:2004:164</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), där hon anförde att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0037" ID="QS0037"/>det undantagsvis kan föreligga ett samband som kan motiveras med hänvisning till skattemässig kongruens även när en beskattning av en skattskyldig kompenseras genom att en annan skattskyldig erhåller en motsvarande gottgörelse<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Punkt 61. Se Hintsanen, L., och Pettersson, K., The Implications of the ECJ Holding the Denial of Finnish Imputation Credits in Cross-Border Situations to Be Incompatible with the EC Treaty in the Manninen Case, IBFD, april 2006, s. 130, s. 132 och följande, (<QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0038" ID="QS0038"/>rather than simply dismissing the fiscal cohesion defence on the basis that the same tax and the same taxpayer criteria were not satisfied, the ECJ felt it necessary to examine the legislation in the light of its objective. Whilst not discussed in detail in the ECJ judgment, [the Opinion] suggests that the fiscal cohesion defence may be applied in wider circumstances than previously thought and even in situations in which one taxpayer’s tax burden is matched by another’s relief<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Två omständigheter leder mig till uppfattningen att det föreligger exceptionella omständigheter i förevarande mål. För det första avser regleringen samma arvsbeskattningsbara egendom. I förevarande mål rör det egendom från fru Feilens dotter som modern ärvt och som sedan förvärvats av Max-Heinz Feilen genom hans moders dödsfall. Vidare är de skattskyldiga, även om de inte är samma person, med nödvändighet medlemmar i samma familj. Syftet med lagstiftningen är klart att beakta att egendom som övergår från generation till generation normalt inte beskattas på nytt förrän viss tid förflutit. I praktiken syftar den till att, faktiskt och rättsligt, förhindra att samma kvarlåtenskap förminskas genom att den blir föremål för en andra, oproportionerlig skatt på kort tid. Domstolen har slagit fast att konsekvensen i skattesystemet (och mer specifikt förekomsten av en fördel och skatteuttaget) ska bedömas utifrån den ifrågavarande lagstiftningens syfte.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Papillon</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑418/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:659">EU:C:2008:659</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0044">44</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>K</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑322/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:716">EU:C:2013:716</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0069">69</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>För fullständighetens skull ska jag vidare påpeka att syftet med den ifrågavarande lagstiftningen inte nödvändigtvis skulle förfelas av att ett avdrag medges i Tyskland i en situation såsom den i målet vid den nationella domstolen, där arvsskatten betalats i en annan medlemsstat på ett tidigare arv mellan nära släktingar under de tio närmast föregående åren.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Såsom Förenade kungarikets regering framhållit kan den andra medlemsstaten tänkas tillämpa avsevärt lägre arvsskatt än Tyskland gör. Om Förbundsrepubliken Tyskland var skyldig att medge avdrag av det enda skälet att arvsskatt betalts i en annan medlemsstat på samma egendom under de tio senaste åren, skulle Förbundsrepubliken Tyskland kunna vara skyldig att medge ett högre avdrag på det andra förvärvet än vad som betalats i skatt i anledning av det första förvärvet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Bibehålla en balanserad beskattningsrätt</TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>En inskränkning i den fria rörligheten för kapital kan även motiveras av behovet av att bibehålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Se dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Förenade kungariket</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑172/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:50">EU:C:2015:50</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) med hänvisning till dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Marks &amp; Spencer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑446/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:763">EU:C:2005:763</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Oy AA</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑231/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:439">EU:C:2007:439</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR>, <REF.NP.ECR REF="NP0057">57</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0060">60</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>A</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑123/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:84">EU:C:2013:84</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>X Holding</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:89">EU:C:2010:89</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Jag medger att jag har vissa svårigheter att helt uppfatta den exakta omfattningen av denna rättfärdigandegrund, som förefaller mig ha en något särpräglad ställning i domstolens praxis.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Den är, för det första, den senaste av de grunder som godtagits av domstolen för att, när det gäller direkt beskattning, rättfärdiga en åtgärd som hindrar eller försvårar utövandet av en av de grundläggande friheterna för rörlighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Denna rättfärdigandegrund är också den enda som godtagits av domstolen utan att parterna åberopat den, i vart fall i denna form. Så var fallet i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Marks &amp; Spencer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑446/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:763">EU:C:2005:763</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Inledningsvis beaktade domstolen rättfärdigandegrunden enbart när den i ett mål gjorde sig gällande tillsammans med två andra rättfärdigandegrunder, nämligen behovet av att bekämpa skatteflykt och behovet av att förebygga risken för ett dubbelt utnyttjande av samma fördel.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Senare har domstolen endast krävt en kombination av de två förstnämnda argumenten [domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Oy AA</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑231/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:439">EU:C:2007:439</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>, särskilt punkt 60)] innan den i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>X Holding</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:89">EU:C:2010:89</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter) slog fast att bibehållandet av en balanserad beskattningsrätt i sig kunde utgöra en motivering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>När det gäller definitionen av denna rättfärdigandegrund ger ett stort antal avgöranden vid handen att domstolen lämnat medlemsstaterna möjlighet att förhindra skattskyldiga att välja mellan flera nationella skattesystem, vilket kunde försvåra medlemsstaternas möjlighet att utöva sin beskattningsrätt:<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Domstolen har i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Argenta Spaarbank</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑350/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:447">EU:C:2013:447</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), talat om <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0039" ID="QS0039"/>inkomst som normalt får beskattas i den ena av dessa medlemsstater flyttas till den andra medlemsstaten<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/>.</P></NOTE></TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Den utgjorde ett legitimt skäl för förhindrande av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0040" ID="QS0040"/>loss shopping<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/> i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Marks &amp; Spencer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑446/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:763">EU:C:2005:763</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), där det för övrigt visades att Marks &amp; Spencer inte kunde välja mellan flera nationella skattesystem, vilket föranledde domstolen att förklara att den brittiska lagstiftningen inte var proportionerlig (särskilt punkt 53 och följande punkter).</P></ITEM><ITEM><P>Så var fallet i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Oy AA</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑231/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:439">EU:C:2007:439</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), där den skattskyldige kunde ha ett val när det gäller avdrag för finansiella överföringar inom koncerner.</P></ITEM><ITEM><P>Så var fallet i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Lidl Belgium</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑414/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:278">EU:C:2008:278</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), där den skattskyldige hade möjligheten <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0041" ID="QS0041"/>att välja att beakta förlusterna i nämnda fasta driftställe i den medlemsstat där det har sitt säte, eller i en annan medlemsstat<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Avsaknaden av möjlighet att välja mellan nationella system föranledde domstolen att inte godta motiveringen bibehållande av en balanserad beskattningsrätt i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>A</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑123/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:84">EU:C:2013:84</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Så var även fallet i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Papillon</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑418/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:659">EU:C:2008:659</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), där domstolen i punkt 39 anförde att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0042" ID="QS0042"/>frågan [uppkommer] huruvida vinster och förluster i bolag som ingår i den ifrågavarande koncernen endast rör bolag hemmahörande i en och samma medlemsstat<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/> och <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0043" ID="QS0043"/>av förluster som redovisats i en och samma medlemsstat<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>. Eftersom det inte fanns någon möjlighet att välja mellan flera nationella skattesystem godtogs inte bevarandet av en balanserad beskattningsrätt som motivering.</P></ITEM><ITEM><P>Så var också fallet i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>SGI</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑311/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:26">EU:C:2010:26</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), där domstolen i punkt 63 uttalade att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0044" ID="QS0044"/>den medlemsstat i vilken det bolag som beviljar avvikande eller vederlagsfria förmåner har sitt hemvist skulle vara tvungen att i egenskap av sådan hemviststat, beroende på de närstående bolagens val, avstå från sin rätt att beskatta det bolagets inkomst, eventuellt till förmån för den medlemsstat i vilken det bolag som erhåller förmånerna har sitt säte<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/>.</P></ITEM><ITEM><P>Så var vidare fallet i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>X Holding</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑337/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:89">EU:C:2010:89</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), där Konungariket Nederländerna motiverade sin lagstiftning som förhindrade ett bolag att skönsmässigt välja att ange sitt dotterbolag utan säte i landet som samma skattemässiga enhet som sig självt eller inte och vidare att fritt upplösa en sådan samlad beskattningsenhet från ett år till ett annat utifrån vilka fördelar som den ges i ett visst nationellt skattesystem, antingen där moderbolaget har sitt säte eller den där dotterbolaget har sitt säte. <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0045" ID="QS0045"/>[A]ll utvidgning av denna förmån [det vill säga att ange bolagen som en skattemässig enhet] till att även omfatta gränsöverskridande situationer leder till att moderbolagen <HT TYPE="ITALIC">fritt kan välja</HT> i vilken medlemsstat de önskar göra gällande underskottet i dotterbolag som saknar hemvist i landet<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/> (kursiverat här, punkt 41 i domen);</P></ITEM><?PAGE NO="14"?><ITEM><P>Så var slutligen fallet i all domstolens praxis angående beskattning vid utflyttning, från och med domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>National Grid Indus</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑371/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:785">EU:C:2011:785</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), där den grundläggande utgångspunkten uppenbart är den skattskyldiges val att undvika beskattning av kapitalvinster genom att flytta sin skattemässiga hemvist till ett annat land där sådan skatt inte tas ut eller är lägre.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Om definitionen av bibehållandet av en balanserad beskattningsrätt alltjämt grundas på denna möjlighet för den skattskyldige att välja ett nationellt skattesystem framför ett annat, kan jag inte förstå hur den motiveringen skulle kunna göra sig gällande i förevarande mål. Varken Max-Heinz Feilen eller hans mor har haft möjlighet att överföra, från Österrike till Tyskland eller från Tyskland till Österrike, behörigheten att beskatta något av de ifrågavarande arven. Vidare är det i förevarande mål på intet sätt fråga om att Republiken Tyskland skulle kunna förlora någon del av sin beskattningsrätt till förmån för Republiken Österrike.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>Vidare har domstolen i många fall inte godtagit motiveringen att bibehålla en balanserad beskattningsrätt när, såsom i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Papillon</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑418/07</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:659">EU:C:2008:659</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), bara ett enda skattesystem aktualiseras.</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Så var fallet i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Amurta</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑379/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:655">EU:C:2007:655</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0059">59</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), där domstolen slog fast att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0046" ID="QS0046"/>i och med att en medlemsstat väljer att inte beskatta mottagande bolag som är etablerade inom dess territorium för denna slags inkomst, kan den dock inte åberopa behovet av att säkerställa en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna i syfte att rättfärdiga beskattningen av mottagande bolag som inte är etablerade i denna medlemsstat<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/> och i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Santander Asset Management SGIIC m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑338/11–C‑347/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:286">EU:C:2012:286</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), där den slog fast att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0047" ID="QS0047"/>i och med att en medlemsstat väljer att inte beskatta fondföretag med hemvist i landet som erhåller inhemsk utdelning, kan den emellertid inte åberopa behovet av att säkerställa en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna för att motivera beskattningen av fondföretag utan hemvist i landet som erhåller sådan inkomst<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Se även dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>kommissionen/Belgien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑387/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:670">EU:C:2012:670</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0076">76</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0079">79</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑190/12</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:249">EU:C:2014:249</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0099">99</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>I domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Rewe Zentralfinanz</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑347/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:194">EU:C:2007:194</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), slog domstolen fast att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0048" ID="QS0048"/>[e]tt argument avseende en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna kan alltså inte i sig motivera att en medlemsstat systematiskt nekar ett i landet hemmahörande moderbolag en skattefördel, med hänvisning till att detta bolag har bedrivit gränsöverskridande ekonomisk verksamhet som inte omgående kommer att generera skatteintäkter till statskassan<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/>.</P></ITEM><ITEM><P>Samma resonemang återfinns i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Groupe Steria</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑386/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:524">EU:C:2015:524</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), där domstolen slog fast att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0049" ID="QS0049"/>[s]killnaden i behandling avser … enbart inkommande utdelningar som moderbolag med hemvist i medlemsstaten uppbär, varför det är <HT TYPE="ITALIC">en och samma medlemsstats</HT> beskattningssuveränitet som berörs<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/> (kursiverat här).</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>Vid en genomgång av dessa domar, där behovet av att bibehålla en balanserad beskattningsrätt inte har godtagits för att motivera en restriktiv beskattningsåtgärd ser jag ingen anledning att godta den motiveringen i förevarande mål, som endast rör det tyska skattesystemet, ett system som inte alls gäller för det första arvet utan enbart för det andra.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>Domstolen förefaller emellertid, i vissa andra domar och i synnerhet i domarna <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Philips Electronics UK</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑18/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:532">EU:C:2012:532</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) och <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Nordea Bank Danmark</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑48/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2087">EU:C:2014:2087</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), även om den där inte godtagit motiveringen i fråga, ha definierat det på ett mer extensivt sätt, såsom <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0050" ID="QS0050"/>säkerställande av symmetrin mellan rätten att beskatta överskott och rätten att dra av underskott<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/> (dom <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Philips Electronics, UK</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑18/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:532">EU:C:2012:532</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), ett uttryck som återfinns i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Nordea Bank Danmark</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑48/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2087">EU:C:2014:2087</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="15"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Utifrån denna mer omfattande utgångspunkt, enligt vilken det inte längre finns något krav på att den skattskyldige ska <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0051" ID="QS0051"/>välja<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/> mellan flera skattesystem, kunde det också påstås att eftersom Förbundsrepubliken Tyskland inte hade någon beskattningsrätt vid det första arvet var den heller inte skyldig att beakta den skatten vid det andra arvet. Jag anser emellertid att ett motsvarande resonemang låter sig göras på ett mer logiskt sätt inom ramen för bedömningen av om situationerna är jämförbara, såsom jag gjort ovan före prövningen av motiveringar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Det kan vidare understrykas att år 2004, då modern ärvde en del av dotterns kvarlåtenskap, och år 2007, då klaganden ärvde sin mor, var bestämmelserna i konventionen mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Österrike om undvikande av dubbelbeskattning på arvsskatteområdet av den <DATE ISO="19541004">4 oktober 1954</DATE> alltjämt tillämpliga. I denna konvention hade de två medlemsstaterna kommit överens om en uppdelning av sin respektive beskattningsrätt. Enligt artikel 5.1 i konventionen tillföll beskattningsrätten den medlemsstat inom vilken den avlidne hade sin hemvist vid dödsfallet, i den mån det inte rörde sig om fast egendom eller företagsegendom.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>Det var således Republiken Österrike som hade rätten att beskatta moderns förvärv genom arvet efter hennes dotter, eftersom dottern bodde i Österrike när hon avled år 2004. Förbundsrepubliken Tyskland hade rätten att beskatta arvet efter modern, eftersom hon bodde i Tyskland år 2007. Denna tydliga fördelning av beskattningsrätten skulle omkullkastas om Förbundsrepubliken Tyskland var skyldig att delvis avstå från sin rätt till beskattning vid det andra förvärvet år 2007 och därmed sätta ned arvsskatten av det skälet att Republiken Österrike utövat sin rätt att beskatta arvet efter dottern år 2004.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Med detta sagt, kan det då verkligen sägas att det rör sig om ett bibehållande av en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0052" ID="QS0052"/>balanserad<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/> beskattningsrätt som Förbundsrepubliken Tyskland eftersträvar? Rör det sig inte snarare om en tydlig och enkel uppdelning av beskattningsrätten mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Österrike, som på ett sätt uppkommer innan utövandet av deras respektive skatterättsliga suveränitet? Detta visas för övrigt av att uppdelningen av beskattningsrätten får göras utifrån anknytningsfaktorer som normalt är diskriminerande eller utgör inskränkningar, såsom nationalitet eller bosättning (se domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Gilly</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑336/96</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:221">EU:C:1998:221</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Punkt 71 i domen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>F. E. Familienprivatstiftung Eisenstadt</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑589/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:612">EU:C:2015:612</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), bekräftar detta synsätt enligt följande: <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0053" ID="QS0053"/>Republiken Österrike, som i dessa [dubbelbeskattnings]avtal har avsagt sig möjligheten att utöva sin beskattningsrätt på gåvor till personer som har hemvist i någon av de två andra medlemsstaterna, inte göra gällande en välavvägd fördelning av beskattningsrätten i syfte att ålägga stiftelser som lämnar gåvor till dessa personer en särskild skatt med motiveringen att dessa personer inte omfattas av dess beskattningsrätt. Den medlemsstaten har alltså valt den fördelning av beskattningsrätten som följer av själva bestämmelserna i de skatteavtal som Republiken Österrike har ingått med Konungariket Belgien respektive Förbundsrepubliken Tyskland<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis anser jag att då förevarande fall rör tillämpningen av den uppdelning av beskattningsrätten som Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Österrike kommit överens om sinsemellan, är det inte nödvändigt att tala om en (balanserad) fördelning av beskattningsrätten för att komma fram till att (den tyska) lagstiftningen som är i fråga i det nationella målet inte är oförenlig med unionsrätten.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V –</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att domstolen besvarar den tolkningsfråga som ställts av Bundesfinanzhof (Federala skattedomstolen) på följande sätt:</TXT><P>Den fria rörligheten för kapital enligt artikel 63.1 FEUF jämförd med artikel 65 FEUF utgör inte hinder mot en nationell bestämmelse som vid arv föreskriver en nedsättning av arvsskatten för personer tillhörande en viss skatteklass om kvarlåtenskapen inbegriper tillgångar som under de senaste tio åren<?PAGE NO="16"?> före arvet redan har ärvts av personer tillhörande denna skatteklass, och arvsskatt för detta tidigare arv har fastställts i denna medlemsstat, medan en nedsättning av skatten är utesluten om arvsskatt för det tidigare arvet har påförts i en annan medlemsstat.</P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>