Förslag till RÅDETS BESLUT om godkännande på Europeiska atomenergigemenskapens (EURATOM) vägnar av konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1. Inledning

Konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall öppnades för undertecknande vid IAEA:s huvudkontor i Wien den 29 september 1997. Den trädde i kraft den 18 juni 2001. Alla medlemsstater (utom Portugal) har undertecknat konventionen, och förväntas ratificera den före årets utgång.

2. Konventionens tillämpningsområde och mål

Konventionen gäller säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall.

Konventionens mål är att uppnå och vidmakthålla en hög säkerhetsnivå avseende hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall över hela världen genom att förstärka nationella åtgärder och internationellt samarbete, och att införa och vidmakthålla, under alla faser av hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, effektiva skydd mot möjliga faror så att individer, samhället och miljön skyddas från skadliga verkningar av joniserande strålning.

De fördragsslutande parterna skall tillhandahålla tillräckligt höga säkerhetsnivåer för att säkerställa att individer, samhället och miljön är tillräckligt skyddade och att de stråldoser som miljö, personal och allmänhet utsätts för och som orsakas av anläggningen begränsas så långt detta rimligen kan göras. De skall också säkerställa säkerheten vid nedläggning av kärntekniska anläggningar, upprätta beredskapsplaner och reglera gränsöverskridande transporter.

Varje fördragsslutande part skall inom ramen för sin nationella rätt vidta de lagstiftande, föreskrivande och förvaltningsmässiga mått och steg och andra lämpliga åtgärder som behövs för att fullgöra sina åtaganden enligt konventionen.

Konventionen bör bidra till att människors hälsa och säkerhet och miljön skyddas i största möjliga utsträckning även i länder som saknar tillräcklig lagstiftning på området.

3. Hantering av radioaktivt avfall i EU och kandidatländerna

Hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och andra verksamheter som involverar radioaktivitet är sedan decennier tillbaka föremål för omfattande och specialiserade godkännande- och kontrollsystem på såväl internationell och nationell nivå som på gemenskapsnivå.

Europeiska atomenergigemenskapen - vid Gemensamma forskningscentret - och de flesta medlemsstater - vid kärnkrafts- och forskningsanläggningar - producerar använt kärnbränsle. Och alla medlemsstater och gemenskapen själv producerar radioaktivt avfall i varierande utsträckning. Avfallet kommer från flera olika verksamheter: elproduktion vid kärnanläggningar, jordbruk, läkemedelstillverkning, industriproduktion, forskning och försvar. Hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall inom gemenskapen sker under mycket säkra former, och rutinerna förbättras kontinuerligt.

De flesta kandidatländer behöver höja säkerheten för att komma i nivå med den säkerhetskultur som råder inom EU, som tillhör de bästa i världen.

I Bulgarien, Tjeckiska republiken, Litauen, Rumänien, Ungern, Slovakien och Slovenien är kärnkraftverken de största källorna till radioaktivt avfall. Cypern, Estland, Lettland, Malta och Polen har inga kärnkraftverk, och i dessa länder är det forskningsinstitutioner, sjukhus och olika industrier som står för det radioaktivt avfallet.

Hanteringen av använt kärnbränsle har på senaste tiden ökat i många central- och östeuropeiska länder, eftersom det blir allt svårare (eller t.o.m. omöjligt) för länderna att skicka det använda bränslet tillbaka till Ryssland för upparbetning eller lagring. De flesta slutförvaringsanläggningarna i de central- och östeuropeiska länderna byggdes enligt sovjetisk standard, och vissa av dem uppfyller inte västeuropeiska säkerhetskrav.

4. Hur tillgodoses Europeiska atomenergigemenskapens och Europeiska gemenskapens mål genom konventionens mål och tillämpningsområde-

I ingressen till Fördraget om upprättandet av europeiska atomenergigemenskapen anges att man, inom ramen för utvecklingen av en effektiv kärnindustri, vill "skapa sådana förhållanden i säkerhetshänseende att farorna för befolkningens liv och hälsa avlägsnas", och att man önskar att ett "samarbete kommer till stånd med internationella organisationer som är sysselsatta med atomenergins fredliga utveckling".

Enligt artikel 101 i Euratom-fördraget kan gemenskapen i detta syfte "inom ramen för sin kompetens åta sig förpliktelser genom att träffa avtal med (...) internationella organisationer".

Inom ramen för Europeiska atomenergigemenskapen är det främst människor (befolkning och arbetstagare) som skall skyddas mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, och miljön skyddas bara i den del (vatten, luft och jord) den är avgörande för människors hälsa. Miljön i sig utgör alltså inte en faktor likvärdig människors hälsa, och skyddas därför inte av Euratom-fördraget eller dess sekundärrätt.

I Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen motsvaras däremot hälsoskyddet för människor av ett miljöskydd: "Gemenskapens miljöpolitik skall bidra till att följande mål uppnås: - Att bevara, skydda och förbättra miljön (...) - Att främja åtgärder på internationell nivå för att lösa regionala eller globala miljöproblem" (artikel 174.1).

För att uppnå dessa mål skall gemenskapen och medlemsstaterna "inom sina respektive kompetensområden (...) samarbeta med tredje land och med behöriga internationella organisationer" (artikel 174.4).

Hanteringen av radioaktivt avfall berör miljöskyddsaspekter som går utöver Euratom-fördraget. De miljöaspekter som inte omfattas av Euratom-fördraget måste sålunda täckas av miljöreglerna i EG-fördraget och dess sekundärrätt.

Använt bränsle och radioaktivt avfall kan vara mycket farligt. Det måste hanteras på ett sätt som garanterar att människor och miljö skyddas, nu och i framtiden, mot den joniserande strålningen.

Det finns tekniska lösningar, grundade på gemensamma stränga säkerhetsprinciper, för hur målet skall uppnås. Medlemsstaternas fortsatta arbete med att förbättra och tillämpa dessa lösningar och principer innebär att man kan uppnå en jämn och hög skyddsnivå i respektive land.

Gemenskapen har därför befogenhet i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen att vidta åtgärder på flera av de områden som konventionen gäller. Befogenheten har utövats på intern nivå genom gemenskapslagstiftningen.

De båda gemenskaperna bör alltså, jämsides med medlemsstaterna, ansluta sig till konventionen.

Gemenskaperna kan därmed arbeta inom ramen för konventionen för att uppfylla fördragens mål angående hälso- och miljöskydd, och utöva de befogenheter som omfattas av konventionen. På så vis underlättas också arbetet med att se till att gemenskapernas lagstiftning inte strider mot konventionen.

Som fördragsslutande part kan gemenskaperna, företrädda av kommissionen, delta i rapporteringsmötena.

Detta ger kommissionen direkt tillgång till all information som läggs fram vid mötena när det gäller hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i alla länder som anslutit sig till konventionen. Kommissionen kan också delta aktivt (inom ramen för gemenskapernas befogenheter) i granskningsarbetet (peer review process). Kommissionen kan använda sig av detta förfarande för att underlätta överföringen av EU:s säkerhetskultur beträffande använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (i den mån den överensstämmer med konventionens) till kandidatländerna i Central- och Östeuropa. Rapporterna kommer också att ge kommissionen en bättre helhetsbild av hur arbetet fortskrider.

5. Förklaringar bifogade föreliggande beslut

Enligt artikel 39.4 iii i konventionen skall en internationell organisation som skall bli part i konventionen tillställa depositarien en förklaring som anger

- dess medlemsstater,

- vilka artiklar i konventionen som är tillämpliga på den, och

- omfattningen av dess behörighet inom det område som täcks av dessa artiklar.

Det utkast till förklaring som bifogas vardera beslut är avsett att uppfylla detta krav. I tredje stycket i respektive text anges respektive gemenskaps behörighet; de uppräknade artiklarna inkluderas automatiskt i listan över artiklar som anses tillämpliga på den gemenskapen. Det omvända förhållandet gäller däremot inte alltid. Detta innebär att artiklarna i konventionens kapitel 6 (Möten mellan de fördragsslutande parterna) och 7 (Slutbestämmelser m.m.) finns med på sistnämnda lista, enligt förebild från den förklaring som åtföljer rådets beslut av den 7 december 1998 om anslutning till Konventionen om kärnsäkerhet.

EG-domstolen har i en av sina domar (se Slutsatser) konstaterat att det "inte är nödvändigt att för de övriga avtalsparterna beskriva och fastslå kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna" (skäl 35). Alltså talas varken om delad eller exklusiv behörighet. Utelämnandet är medvetet och i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

6. Gemenskapslagstiftningens överensstämmelse

Gemenskapslagstiftningen uppfyller konventionens principer och krav.

Detta gäller dock inte artikel 27.1 i om gränsöverskridande rörelser. Det relevanta gemenskapsdirektivet, direktiv 92/3/Euratom om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen [1], innehåller inga bestämmelser som motsvarar konventionens krav på att exporttillstånd får utfärdas först sedan destinationslandet givit sitt samtycke.

[1] EGT L 35, 12.2.1992, s. 24.

Europeiska atomenergigemenskapen måste därför när konventionen tillträds lägga fram en reservation om att gemenskapslagstiftningen inte innehåller det särskilda krav som anges i artikel 27.1 i i konventionen.

7. Slutsatser

Europeiska gemenskapernas domstol fastslog följande i avgörande 1/78 [2] (skäl 34): "När det framgår att ämnet för ett avtal omfattas till en del av gemenskapens [3] behörighet och till en del av medlemsstaternas behörighet finns det starka skäl att använda det i artikel 102 i fördraget [4] föreskrivna förfarandet, enligt vilket sådana åtaganden får ingås av gemenskapen i förening med medlemsstaterna. Avtal av detta slag skall ingås för gemenskapens del i enlighet med det vanliga förfarandet i artikel 101 andra stycket. Vad gäller gemenskapen skall kommissionen förhandla om sådana avtal enligt rådets direktiv och avtalen skall ingås av kommissionen med rådets godkännande".

[2] Avgörande 1/78 av den 14.11.1978, Rec. 1978, s. 2151.

[3] Europeiska atomenergigemenskapen.

[4] Euratom-fördraget.

Vad EG-fördragets miljömål beträffar anges i artikel 174.4 (andra meningen) att "villkoren för samarbete från gemenskapens sida kan bli föremål för avtal mellan gemenskapen och berörda tredje parter; avtalen skall förhandlas fram och ingås enligt artikel 300".

Det föreslås därför

att rådet, i enlighet med artikel 101.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, på Europeiska atomenergigemenskapens vägnar godkänner

och

att rådet, i enlighet med artikel 174.4 och artikel 300.2 första stycket och 300.3 första stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, på Europeiska gemenskapens vägnar ingår

konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall, vad avser områden som omfattas av någon av gemenskapernas behörighet.

Förslag till RÅDETS BESLUT om godkännande på Europeiska atomenergigemenskapens (EURATOM) vägnar av konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 101 andra stycket i detta,

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1) Konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall var öppen för undertecknande från den 29 september 1997 till dess den trädde i kraft den 18 juni 2001.

(2) Konventionen är nu öppen för anslutning av regionala organisationer av förenande eller annan natur under förutsättning att en sådan organisation består av suveräna stater och är behörig att förhandla om samt ingå och tillämpa internationella överenskommelser i frågor som täcks av denna konvention och som gemenskapen har valt att ansluta sig till.

(3) Med beaktande av de uppgifter Europeiska atomenergigemenskapen tilldelas i kapitel 3, Hälsoskydd, i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen bör gemenskapens anslutning till konventionen godkännas.

(4) Europeiska atomenergigemenskapen måste när konventionen tillträds lägga fram en reservation om att artikel 12.1 i direktiv 92/3/Euratom om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen [5] inte innehåller det särskilda krav på destinationslandets samtycke vid gränsöverskridande rörelser som anges i artikel 27.1 i i konventionen.

[5] EGT L 35, 12.2.1992, s. 24.

(5) Enligt artikel 39.4 iii i konventionen skall en sådan organisation när den blir part i konventionen tillställa depositarien en förklaring som anger organisationens medlemsstater, vilka artiklar i konventionen som är tillämpliga på den och omfattningen av dess behörighet inom det område som täcks av dessa artiklar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

1. Härmed godkänns Europeiska atomenergigemenskapens anslutning till konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall.

2. Konventionens text bifogas detta beslut.

3. Den förklaring som Europeiska atomenergigemenskapen skall avge enligt artikel 39.4 iii i konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall bifogas detta beslut.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

Utkast till Europeiska atomenergigemenskapens förklaring i enlighet med artikel 39.4 iii i konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall

Följande stater är för närvarande medlemmar i Europeiska atomenergigemenskapen: Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Portugisiska republiken, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Gemenskapen förklarar att den omfattas av artiklarna 1-16, 18, 19, 21 och 24-44 i konventionen.

Gemenskapen har behörighet inom de områden som omfattas av artiklarna 4-16, 18, 19, 21 och 24-28 i konventionen i enlighet med artikel 2.b och de berörda artiklarna i avdelning II i kapitel 3 om hälsoskydd i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.