<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-258/17</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62017CC0258</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:663">EU:C:2018:663</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>25</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>25</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek – Mål C-258/17</HT></P><P>E.B.</P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Michal Bobek</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20180905">5 september 2018</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: Engelska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑258/17</HT></P><P>E.B.</P><P>mot</P><P>Versicherungsanstalt öffentlich Bediensteter BVA</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen, Österrike))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Socialpolitik</KEYWORD><KEYWORD>Likabehandling</KEYWORD><KEYWORD>Förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning</KEYWORD><KEYWORD>Homosexuella förbindelser med minderåriga</KEYWORD><KEYWORD>Disciplinära påföljder mot en offentligt anställd inom polisväsendet efter en brottmålsdom</KEYWORD><KEYWORD>Bibehållande av verkningarna av det disciplinära beslutet</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>E.B. (nedan kallad klaganden) föddes 1942. År 1974, när han var anställd vid den österrikiska polisen, dömdes han till ansvar för brott bestående i försök till homosexuella handlingar med personer som var 14 och 15 år gamla. Under 1975 ådömdes klaganden en disciplinär påföljd för samma handlingar bestående i föreskrift om pensionsavgång i förtid från polisen med ett avdrag på 25 procent från den pension han hade rätt till.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Vid denna tid innehöll österrikisk rätt bestämmelser om två separata brottsliga handlingar: <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0001" REF.END="QE0001"/>skändning<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/> (sexuella handlingar med personer <HT TYPE="ITALIC">under 14 års ålder</HT>) och <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0002" REF.END="QE0002"/>otukt<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/> (<HT TYPE="ITALIC">manliga</HT> homosexuella handlingar med personer <HT TYPE="ITALIC">under 18 års ålder</HT>). År 2002 förklarades att det senare brottet utgjorde obefogad diskriminering på grund av sexuell läggning, vilket avskaffades.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>I målet vid den nationella domstolen angriper klaganden i huvudsak förhållandet att han fortsätter att erhålla en reducerad pension med åberopande av att den brottsliga handlingen och disciplinära påföljden som ålagts honom var diskriminerande på grund av sexuell läggning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Det är mot denna rättsliga och faktiska bakgrund som Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen, Österrike) frågar om avdraget från den pension som klaganden har rätt till är förenligt med förbudet mot diskriminering på grund av sexuell läggning enligt artikel 2 i direktiv 2000/78/EG<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Rådets direktiv 2000/78/EG av den <DATE ISO="20001127">27 november 2000</DATE> om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="303" PAGE.FIRST="16" DATE.PUB="2000">EGT L 303, 2000, s. 16</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> även om det ursprungliga disciplinära beslutet vunnit laga kraft innan direktivet trädde i kraft. Den hänskjutande domstolen ställer också en rad frågor beträffande hur och från vilken tidpunkt diskrimineringen eventuellt skulle behöva åtgärdas.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="2"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">EU-rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>Artikel 1 i direktiv 2000/78 anger bland annat att sexuell läggning inte är en godtagbar grund för diskriminering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Artikel 2.1 och 2.2 a, artikel 3.1 c och artikel 17 i direktiv 2000/78 har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ARTICLE IDENTIFIER="002"><TI.ART><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0003" REF.END="QE0003"/>Artikel 2</TI.ART><STI.ART>Begreppet diskriminering</STI.ART><PARAG IDENTIFIER="002.001"><NO.PARAG>1.</NO.PARAG><ALINEA>I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="002.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA><P>Enligt punkt 1 skall:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation,</TXT></NP></ITEM></LIST><P>…</P></ALINEA></PARAG></ARTICLE><ARTICLE IDENTIFIER="003"><TI.ART>Artikel 3</TI.ART><STI.ART>Tillämpningsområde</STI.ART><PARAG IDENTIFIER="003.001"><NO.PARAG>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Inom ramen för gemenskapens befogenheter skall detta direktiv tillämpas på alla personer, såväl inom den offentliga som den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om följande:</P><P>…</P><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>Anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner.</TXT></NP></ITEM></LIST></P></ALINEA></PARAG></ARTICLE><P>…</P><ARTICLE IDENTIFIER="017"><TI.ART>Artikel 17</TI.ART><STI.ART>Sanktioner</STI.ART><ALINEA>Medlemsstaterna skall bestämma vilka sanktioner som skall tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla åtgärder som behövs för deras genomförande. Sanktionerna, som kan bestå av skadestånd till den utsatta personen, skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla bestämmelserna till kommissionen senast den <DATE ISO="20031202">2 december 2003</DATE> och eventuella ändringar av dessa utan dröjsmål.<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></ARTICLE></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>I den första meningen i artikel 18 krävs att direktivet i princip genomförs senast den <DATE ISO="20031202">2 december 2003</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="3"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Nationell rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Straffrätt</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="19740225">25 februari 1974</DATE> var §§ 128 och 129 i Strafgesetz (nedan kallad StG) tillämpliga i den version som införts genom Bundesgesetz BGBl. No 273/1971 (nedan kallad 1971 års federala lag). De hade följande lydelse:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0004" REF.END="QE0004"/>Skändning</P><P>§ 128</P><P>Den som sexuellt missbrukar en pojke eller en flicka under fjorton år [utelämnas] för att tillfredsställa sina lustar på ett annat sätt än som anges under § 127 begår brottet skändning och ska bestraffas med fängelse mellan ett till fem år, vid försvårande omständigheter upp till tio år, och om en av följderna som anges i § 126 inträffar, upp till tjugo år.</P><P>Brottet otukt</P><P>…</P><P>§ 129</P><P>Som brott straffas även följande former av otukt:</P><P><NP><NO.P>I.</NO.P><TXT>Samkönad otukt mellan en manlig person som har fyllt arton år med en person som ännu inte har fyllt arton år.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></TXT></NP></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>I de nu nämnda bestämmelserna föreskrevs således olika åldrar för samtycke till homosexuella kontakter (18 år) samt till heterosexuella eller lesbiska kontakter (14 år).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Detsamma gällde den rättsliga regleringen enligt §§ 207 och 209 i Strafgesetzbuch (strafflag) (nedan kallad StGB) som trädde i kraft den <DATE ISO="19750101">1 januari 1975</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>Genom dom av den <DATE ISO="20020621">21 juni 2002</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Dom av VfGH den <DATE ISO="20020621">21 juni 2002</DATE>, G 6/02 ECLI:AT:VFGH:2002:G6.2002.</P></NOTE> förklarade Verfassungsgerichtshof (Författningsdomstolen, Österrike) att § 209 StGB (svarande mot § 129 I StG) stred mot konstitutionen. Den upphävdes med verkan från den <DATE ISO="20030228">28 februari 2003</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Genom den version av StGB som infördes genom Bundesgesetz BGBl I No 134/2002 (nedan kallad federal lag nr 134/2002) med verkan från den <DATE ISO="20020813">13 augusti 2002</DATE> upphävde den österrikiska lagstiftaren § 209 StGB innan upphävandet som beslutats av Verfassungsgerichtshof (Författningsdomstolen) trädde i kraft.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Europadomstolen meddelade kritiska domar mot Österrike avseende tillämpningen (före upphävandet) av § 209 StGB. I målet L. och V. mot Österrike uttalade Europadomstolen i huvudsak uppfattningen att § 209 StGB kränkte artiklarna 8 och 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Europakonventionen) då lagstiftaren underlåtit att lämna en adekvat motivering för de olika åldersgränserna för samtycke till manliga homosexuella förbindelser med vuxna å ena sidan och heterosexuella eller lesbiska förbindelser med vuxna å andra sidan.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Europadomstolens dom av den <DATE ISO="20030109">9 januari 2003</DATE> i mål L. och V. mot Österrike (CE:ECHR:2003:0109JUD003939298); se också dom av den <DATE ISO="20030109">9 januari 2003</DATE> i mål S. L. mot Österrike (CE:ECHR:2003:0109JUD004533099) och dom av den <DATE ISO="20041021">21 oktober 2004</DATE> i mål Woditschka och Wilfling mot Österrike (CE:ECHR:2004:1021JUD006975601).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Lagstiftning om offentligt anställda</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Enligt § 13.1 i Beamten-Dienstrechtsgesetz 1979 (1979 års lag om tjänsteföreskrifter för offentligt anställda) (nedan kallad BDG 1979) i den version av dessa bestämmelser som införts genom Bundesgesetz BGBl I No 119/2002 (nedan kallad federal lag nr 119/2002) gällde fram till den <DATE ISO="20161230">30 december 2016</DATE> att offentligt anställda skulle gå i pension vid utgången av deras 65:e levnadsår.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>För klaganden som föddes 1942 skulle detta ha varit den <DATE ISO="20080101">1 januari 2008</DATE> om inte det disciplinära beslutet antagits mot honom. Vid denna tid innehöll Pensionsgesetz (PG) 1965 i den version som införts genom Bundesgesetz BGBl. I No 53/2007 (nedan kallad 2007 års federala lag) huvudbestämmelser som var tillämpliga på beräkning av pensioner. Dessa bestämmelser fastställde regler om hur pensioner skulle beräknas med beaktande av den dag tjänsten tillträddes och tjänstetidens längd.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Polisförordningen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Det disciplinära beslutet mot klaganden av den <DATE ISO="19750610">10 juni 1975</DATE> fattades med stöd av den då gällande Dienstpragmatik (polisförordning, RGBl. no 15/1914) (nedan kallad DP). Artikel 24 och artikel 87 DP föreskrev följande:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0005" REF.END="QE0005"/>Uppträdande</P><ARTICLE IDENTIFIER="024"><TI.ART>Artikel 24</TI.ART><PARAG IDENTIFIER="024.001"><NO.PARAG>1)</NO.PARAG><ALINEA>En offentligt anställd ska i och utanför tjänsten vidmakthålla yrkets anseende, alltid uppträda i enlighet med kraven i uppförandereglerna och undvika allt som riskerar att underminera den aktning och det förtroende som dennes ställning kräver.</ALINEA></PARAG></ARTICLE><P>…</P><P>Disciplinära påföljder</P><ARTICLE IDENTIFIER="087"><TI.ART>Artikel 87</TI.ART><ALINEA>Offentligt anställda som inte uppfyller sina yrkesmässiga och officiella skyldigheter ska, utan inverkan på deras straffrättsliga ansvar, åläggas administrativa eller disciplinära påföljder beroende på om förseelsen utgör endast ett åsidosättande av administrativa bestämmelser eller om den mot bakgrund av dess inverkan på eller kränkning av statens intressen, dess karaktär eller allvarlighet, återfall, eller andra försvårande omständigheter anses vara ett tjänstefel.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></ARTICLE></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">De faktiska omständigheterna, förfarandet och tolkningsfrågorna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Klaganden som föddes den <DATE ISO="19420101">1 januari 1942</DATE> är pensionerad.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Genom dom av den <DATE ISO="19740910">10 september 1974</DATE> dömdes klaganden, som då tjänstgjorde som polis, för försök till samkönad otukt enligt § 129 I StG till tre månaders fängelse villkorligt med en prövotid om tre år. Klagandens överklagande av denna dom i första instans medförde ingen ändring.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="19750610">10 juni 1975</DATE> meddelat av disciplinkommittén vid Bundespolizeidirektion Wien (den federala polisens högkvarter i Wien) (nedan kallat BPD) befanns klaganden skyldig till</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0006" REF.END="QE0006"/>att ha begått tjänstefel (24 § stycke 1 i tjänsteföreskrifterna (Dienstpragmatik, nedan kallad DP.)) genom att han på kvällen den <DATE ISO="19740225">25 februari 1974</DATE>, när han inte var i tjänst, i Wiener Prater parken bad den 15-årige W och den 14-årige H att onanera åt honom, varför han dömdes för brottet försök till homosexuell otukt med barn enligt §§ 8 och 129 I StG.</P><P>Därigenom har han begått ett tjänstefel (§ 87 DP.). Således fastslås som disciplinär åtgärd varaktig pensionering med minskad pension och avdraget från den normala pensionen fastställs till 25 procent (93 § stycke 1 led d jämförd med 97 § stycke 1 DP.).<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Klagandens överklagande avslogs i beslut av den <DATE ISO="19760324">24 mars 1976</DATE>. Klaganden tvingades följaktligen att avgå med pension med verkan från den <DATE ISO="19760401">1 april 1976</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Genom beslut av den <DATE ISO="19760517">17 maj 1976</DATE> beräknades den pension som klaganden var berättigad till med utgångspunkt i att hans pensionering inleddes den <DATE ISO="19760401">1 april 1976</DATE> och med beaktande av avdraget på 25 procent som fastställts av den disciplinära myndigheten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Det bekräftades vid den muntliga förhandlingen att klaganden började uppbära en reducerad pension från denna dag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Som beskrivits ovan i punkterna 11 och 12 fann Verfassungsgerichtshof (Författningsdomstolen, Österrike) i beslut av den <DATE ISO="20020621">21 juni 2002</DATE> att § 209 StGB (svarande mot § 129 I StG) stred mot konstitutionen och den upphävdes av den österrikiska lagstiftaren senare det året.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Klaganden gav den <DATE ISO="20080602">2 juni 2008</DATE> bland annat in ansökningar till den disciplinära myndigheten om ogiltigförklaring av disciplinbeslutet av den <DATE ISO="19750610">10 juni 1975</DATE> och om att det disciplinära förfarandet mot honom skulle avbrytas, alternativt att de rättsliga verkningarna av det beslutet skulle förklaras utsläckta från den <DATE ISO="20020621">21 juni 2002</DATE>. Han begärde också lön för vissa tjänsteperioder och yrkade alternativt att avdrag från hans pension inte skulle ha gjorts från den <DATE ISO="20020621">21 juni 2002</DATE> och framåt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Dessa ansökningar avslogs.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20090211">11 februari 2009</DATE> gav klaganden in en ansökan till myndigheten för offentlig tjänst och pension om beräkning och betalning av lön retroaktivt och högre pensionsförmåner. Han uttalade uppfattningen i första hand att för att undvika (pågående) diskriminering skulle han behandlas med avseende på rätten till lön och pension som om han varit i aktiv tjänst till dess att han uppnådde lagstadgad pensionsålder. I andra hand gjorde han gällande att han i vart fall var berättigad till sin pension utan avdrag med 25 procent.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Dessa ansökningar ogillades. Ett överklagande av detta beslut till Bundesverwaltungsgericht (federal förvaltningsdomstol, Österrike) avslogs. Detta beslut överklagades i en rättsfråga i extraordinär ordning till Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen, Österrike) som är hänskjutande domstol i detta mål.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>I sin begäran om förhandsavgörande antar den hänskjutande domstolen att efter det att direktiv 2000/78 införlivats med österrikisk rätt skulle ett sådant negativt disciplinärt beslut som meddelats beträffande klaganden inte längre ha varit tillåtet. Vid avsaknad av (nya) skäl för motivering av olika åldrar för samtycke i fråga om manliga homosexuella förbindelser med vuxna å ena sidan och i fråga om heterosexuella och lesbiska förbindelser med vuxna å andra sidan skulle det vara otillåtet att göra åtskillnad mellan en vuxens förledande av en minderårig att utföra manliga homosexuella tjänster å ena sidan och en vuxens förledande att utföra heterosexuella eller lesbiska tjänster å andra sidan, även om det är fråga om ett disciplinärt förfarande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Enligt den hänskjutande domstolen råder <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0007" REF.END="QE0007"/>absolut inte något tvivel<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/> om att det disciplinära beslutet i fråga fattades på grundval av ett sådant åtskiljande då dess centrala grund var att det beteende som klaganden anklagades för (vid den tiden) var ett brott som kunde beivras vid allmän domstol. Även om det inte är otänkbart att ett sådant förledande att utföra heterosexuella eller lesbiska tjänster kunde ha tolkats som tjänstefel skulle varje disciplinär åtgärd som vidtogs i avsaknad av rekvisiten för det brott som anges i § 129 I StG ha varit <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0008" REF.END="QE0008"/>ojämförbart mildare<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av dessa överväganden undrar den hänskjutande domstolen vilka följderna är av ikraftträdandet av direktiv 2000/78 och förbudet mot diskriminering på grund av sexuell läggning för de pågående pensionsutbetalningarna till klaganden. Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen, Österrike) beslutade att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor till domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0009" REF.END="QE0009"/>1.</NO.P><TXT>Utgör artikel 2 i rådets direktiv 2000/78/EG av den <DATE ISO="20001127">27 november 2000</DATE> om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (nedan kallat direktivet) hinder mot att den rättsgestaltande verkan av ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut enligt de disciplinära bestämmelserna för offentliganställda tjänstemän (disciplinbeslut), genom vilket det fastställdes att tjänstemannen skulle pensioneras med minskad pension, kvarstår om</TXT><P>unionsbestämmelser, särskilt direktivet, ännu inte var tillämpliga på nämnda förvaltningsbeslut vid den tidpunkt då det antogs, men</P><P>ett liknande (fiktivt) beslut emellertid hade varit oförenligt med direktivet om det hade meddelats medan direktivet tidsmässigt var tillämpligt?</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Om denna fråga besvaras jakande, krävs det för att åstadkomma en icke-diskriminerande situation</TXT><P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>enligt unionsrätten att den offentliganställde tjänstemannen vid beräkningen av pensionen ska behandlas som om vederbörande hade arbetat och inte varit pensionerad under perioden mellan det att förvaltningsbeslutet vann laga kraft och den lagstadgade pensionsåldern, eller är det</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>tillräckligt med ett vederbörligt erkännande av den fullständiga pension utan avdrag, som tillfaller tjänstemannen som en följd av vederbörandes pensionering vid den tidpunkt som anges i förvaltningsbeslutet?</TXT></NP></ITEM></LIST></P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Är besvarandet av den andra frågan beroende av huruvida den offentliganställde tjänstemannen faktiskt aktivt eftersträvade ett upptagande av en aktiv statlig tjänst på federal nivå innan pensionsåldern uppnåddes?</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="7"?><ITEM><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Om (eventuellt även beroende på omständigheterna i tolkningsfråga 3) det skulle anses tillräckligt att den procentuella minskningen av pensionen ogiltigförklaras:</TXT><P>Kan förbudet mot diskriminering i direktivet motivera ett tillämpningsföreträde som den nationella domstolen även är skyldig att beakta framför motstridig nationell lagstiftning för referensperioder som inträffade innan direktivet blev direkt tillämpligt i Österrike?</P></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>Om den fjärde frågan besvaras jakande: Till vilken tidpunkt sträcker sig en sådan <QUOT.START CODE="2019" ID="QS0010" REF.END="QE0010"/>retroaktiv verkan<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="2019" ID="QE0010"/>?<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Skriftliga yttranden har getts in av klaganden, de italienska och österrikiska regeringarna och Europeiska kommissionen. Med undantag av den italienska regeringen yttrade sig dessa berörda parter också muntligen vid förhandlingen den <DATE ISO="20180529">29 maj 2018</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Kan ny lagstiftning åberopas för att ifrågasätta pågående återverkningar av ett administrativt beslut som antogs och vann laga kraft innan den nya lagstiftningen blev tillämplig? Det är den grundläggande fråga som ställs av den hänskjutande domstolen i dess första fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Under de omständigheter som föreligger i målet vid den nationella domstolen anser jag att svaret är nej.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Med mitt föreslagna svar på den första frågan (avsnitt A nedan) krävs inte något svar på de återstående frågorna. Jag kommer ändå att kort behandla även de frågor som berörs av dem för det fall domstolen skulle komma till en annan slutsats (avsnitten B och C) samt betydelsen av artikel 157 FEUF (tidigare artikel 141 EG) i förevarande mål. Den senare bestämmelsen förekommer inte i den hänskjutande domstolens frågor men har åberopats av klaganden (avsnitt D).</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Fråga 1</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>När ett administrativt beslut, som innefattar diskriminering på grund av sexuell läggning och som föranleder en minskning av pensionsrättigheter, har vunnit laga kraft innan sådan diskriminering förbjöds enligt direktiv 2000/78 föreligger då hinder för bibehållandet av denna minskning av pensionsbeloppet nu när direktivet har trätt i kraft? Det är kärnan i den hänskjutande domstolens första fråga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Det anges i beslutet om hänskjutande att den första frågan inte avser giltigheten av beslutet att föreskriva pensionsavgång i förtid och minska klagandens pensionsrättigheter. Detta prövades på 1970-talet och klaganden försökte återigen angripa detta (utan framgång) efter det att den lagstridiga straffrättsliga bestämmelsen upphävts.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolens första fråga avser snarare huruvida det strider mot direktiv 2000/78 att <HT TYPE="ITALIC">behålla verkningarna</HT> av det beslutet såvitt gäller <HT TYPE="ITALIC">pågående minskade pensionsrättigheter</HT> i den omfattning som det administrativa beslutet rör diskriminering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Vid behandling av denna fråga börjar jag med att erinra om domstolens inställning i allmänhet till ny lagstiftnings tidsmässiga tillämpning på pågående verkningar av tidigare föreliggande omständigheter (avsnitt 1). Jag övergår sedan till domstolens inställning när det särskilt gäller pensioner (avsnitt 2). Därefter beskriver jag rättspraxis i fråga om pågående förhållanden (avsnitt 3) och omfattningen av skyldigheten att ompröva meddelade beslut (avsnitt 4). Slutligen tillämpar jag resultatet härav på förevarande mål (avsnitt 5).</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Innan jag behandlar dessa frågor är emellertid två inledande kommentarer påkallade.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>För det första förefaller det föreligga enighet om att skillnaden i <HT TYPE="ITALIC">straffrättslig</HT> behandling av sexuella förbindelser med minderåriga beroende på förbindelsernas homosexuella eller heterosexuella karaktär som förelåg enligt österrikisk rätt år 1974 inte skulle vara godtagbar <HT TYPE="ITALIC">i dag</HT>. Logiskt sett skulle detsamma också gälla hänvisningarna till klagandens sexuella läggning i motiveringen till det <HT TYPE="ITALIC">disciplinära</HT> beslutet. Inget av dessa påståenden bestreds faktiskt av den österrikiska regeringen. Den österrikiska regeringen anförde ändå och utan att bli motsagd att både de straffrättsliga och disciplinära påföljderna var helt rättsenliga enligt österrikisk rätt år 1974 och 1975. Denna regering påstod också att de var förenliga med då rådande europeiska normer som har utvecklats sedan dess.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Vad som är mycket mindre klart i förevarande mål är det exakta förhållandet mellan de straffrättsliga och disciplinära påföljderna i målet vid den nationella domstolen. I synnerhet har det varit ganska omfattande diskussioner både i de skriftliga yttrandena och vid den muntliga förhandlingen beträffande huruvida en disciplinär påföljd (av viss allvarlighet) var en nödvändig följd av brottmålsdomen. Å ena sidan gjorde de (ganska allmänt utformade)<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Artikel 24 DP, angiven ovan i punkt 16 i detta förslag.</P></NOTE> disciplinära bestämmelserna som gällde för offentliganställda inte någon formell åtskillnad mellan uppträdande beroende på dess homosexuella eller heterosexuella karaktär till skillnad från strafflagen. Å andra sidan påstod den hänskjutande domstolen i sitt beslut om hänskjutande att om det inte förelegat någon brottmålsdom skulle de vidtagna disciplinära åtgärderna ha blivit <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0011" REF.END="QE0011"/>ojämförbart mildare<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Som svar på frågorna om det exakta förhållandet mellan straffrättsliga och disciplinära påföljder uppgav den österrikiska regeringen att förekomsten av en definitiv straffrättslig påföljd beträffande en polis år 1974 inte nödvändigtvis var tillräcklig för automatiskt avskedande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Med tillägg att enligt nuvarande nationella regler får en lagakraftvunnen brottmålsdom som meddelas mot en offentliganställd som automatisk följd att anställningsförhållandet upphör (<HT TYPE="ITALIC">ex lege</HT>) utan att ett disciplinärt beslut behöver fattas i det avseendet.</P></NOTE> Inte heller var en sådan påföljd nödvändig för åläggande av disciplinära påföljder. Österrikiska polismän var år 1974 skyldiga att uppträda i linje med de högsta kraven både i och utanför tjänsten. Således betydde inte förhållandet att ett visst beteende inte var föremål för en brottmålsdom (eller över huvud taget straffbart) att det inte innebar något problem enligt de disciplinära reglerna. I detta avseende menade den österrikiska regeringen utan att bli motsagd att fullständigt <HT TYPE="ITALIC">oberoende</HT> av sexuell läggning skulle en 32-årig polismans försök att förleda 14- och 15-åringar i en allmän park sannolikt inte anses vara ett oförvitligt beteende. Det bekräftas faktiskt av den hänskjutande domstolen att ett motsvarande heterosexuellt försök att förleda minderåriga i allmänna parker kunde ha tolkats som tjänstefel vid denna tid som kunde medföra disciplinär påföljd.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Jag drar en tvåfaldig slutsats av dessa uttalanden. För det första uppfattar jag att <HT TYPE="ITALIC">rena förekomsten</HT> av en lagakraftvunnen brottmålsdom mot en polisman skulle per definition ses som en försummelse i fråga om hans yrkesplikter. Det är ganska klart att uppförandenormer för polismän är satta på en högre nivå än att endast <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0012" REF.END="QE0012"/>inte begå brott<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>. I denna mening är det därför helt logiskt att förekomsten av en brottmålsdom per definition hade direkta återverkningar på tänkbara påföljder och gjorde dem <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0013" REF.END="QE0013"/>(o)jämförbart hårdare<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/> än i fall i vilka inte någon brottmålsdom meddelats.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Som faktiskt redan framgår av ordalydelsen i den då tillämpliga artikel 87 DP (ovan punkt 16).</P></NOTE> För det andra uppfattar jag också att utöver denna ensidiga inverkan (av förekomsten av brottmålsdomen på den disciplinära påföljden) vad gäller påföljdens stränghet var en brottmålsdom <HT TYPE="ITALIC">inte en nödvändig förutsättning</HT> för påförandet av den disciplinära påföljden.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Nya reglers tillämplighet i tiden</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Den generella inställningen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>Enligt domstolens fasta praxis ska en ny bestämmelse i princip tillämpas omedelbart på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0014" REF.END="QE0014"/>framtida verkningar av en situation som har uppkommit under en äldre bestämmelses giltighetstid<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/> och principen om skydd för berättigade förväntningar får inte utsträckas så långt att den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0015" REF.END="QE0015"/>allmänt hindrar att en ny bestämmelse tillämpas på framtida verkningar av situationer som har uppkommit under en äldre bestämmelses giltighetstid<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Se, till exempel, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19790516">16 maj 1979</DATE>, <NAME.CASE>Tomadini</NAME.CASE> (<NO.CASE>84/78</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1979:129">EU:C:1979:129</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151006">6 oktober 2015</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Andersen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑303/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:647">EU:C:2015:647</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0049">49</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>För att säkerställa att principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar iakttas ska emellertid materiella unionsbestämmelser tolkas så, att de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0016" REF.END="QE0016"/>avser förhållanden som har uppstått innan bestämmelserna har trätt i kraft<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> endast såvida <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0017" REF.END="QE0017"/>det av bestämmelsernas lydelse, syfte eller systematik klart framgår att de ska tillerkännas sådan verkan<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151006">6 oktober 2015</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Andersen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑303/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:647">EU:C:2015:647</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0050">50</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Med en annan formulering har domstolen påpekat att även om en ny bestämmelse <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0018" REF.END="QE0018"/>inte är tillämplig på rättsliga situationer som har uppkommit och blivit slutligt etablerade under den äldre bestämmelsens giltighetstid, är den tillämplig på framtida verkningar av dessa situationer liksom på nya situationer. Med förbehåll för principen om att rättsakter inte har retroaktiv verkan, förhåller det sig annorlunda endast när den nya bestämmelsen åtföljs av specialbestämmelser som reglerar dess tillämpning i tiden<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150326">26 mars 2015</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Moravia Gas Storage</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑596/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:203">EU:C:2015:203</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0032">32</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>De generella regler som framträder i dessa mål kan därför beskrivas som följande: i) ingen tillämpning av nya regler på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0019" REF.END="QE0019"/>slutligt etablerade situationer<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/> vilka uppstod och bedömdes enligt de gamla reglerna och ii) tillämpning av nya regler på framtida verkningar av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0020" REF.END="QE0020"/>situationer som har uppstått<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/> som har fortsatta verkningar (det vill säga, som inte har utsläckts). Beaktande av äldre omständigheter vid en ny rättslig bedömning enligt nya regler utförs vidare endast om en sådan bedömning är förutsedd eller nödvändig på grund av de nya reglernas karaktär eller struktur.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Samma synsätt återkommer också i samband med en ny medlemsstats anslutning till unionen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>Vilket på ett sätt inte skiljer sig i princip men till omfattningen (hela rättsordningen om den faktiskt <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0021" REF.END="QE0021"/>ändras<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>).</P></NOTE> både med avseende på nationell tillämpning av (nya) EU-regler och domstolens bedömning när den meddelar förhandsavgöranden för besvarande av frågor som rör sådana situationer. Tidigare omständigheter (det vill säga omständigheter som i tiden föregår anslutningen) kan beaktas om de är relevanta och behöver (på nytt) bedömas vid tillämpningen av ny lagstiftning efter anslutningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Se, till exempel, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070614">14 juni 2007 i</DATE> <NAME.CASE>Telefónica O2 Czech</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑64/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:348">EU:C:2007:348</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (förfarande vid myndighet före och efter anslutning, beslut efter anslutning), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20101222">22 december 2010 i</DATE> <NAME.CASE>Bezpečnostní softwarová asociace</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑393/09</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:816">EU:C:2010:816</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (begäran om tillstånd före anslutning, nytt beslut fattat efter anslutning), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20111124">24 november 2011 i</DATE> <NAME.CASE>Circul Globus Bucureşti</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑283/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:772">EU:C:2011:772</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0029">29</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (licensavtal före anslutning, påstått intrång i immateriella rättigheter efter anslutning), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20130912">12 september 2013 i</DATE> <NAME.CASE>Kuso</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑614/11</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2013:544">EU:C:2013:544</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (anställningsavtal före anslutning, pensionering efter anslutning) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140903">3 september 2014 i</DATE> <NAME.CASE>X</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑318/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2133">EU:C:2014:2133</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (olycksfall i arbetet före anslutning, rättsakt i anslutning därtill angreps efter anslutningen).</P></NOTE> Således ansåg sig domstolen inte behörig att göra en ny materiell prövning, efter anslutningen, av frågan huruvida vissa villkor i ett konsumentavtal som ingåtts före anslutningen var oskäliga även om avtalet faktiskt skulle fullgöras efter anslutningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060110">10 januari 2006</DATE>, <NAME.CASE>Ynos</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑302/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:9">EU:C:2006:9</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Däremot var domstolen behörig att bedöma huruvida nationell lagstiftning som satte ett tak för dröjsmålsränta avseende en rättshandling som vidtagits långt före anslutningen men med fortsatta verkningar (och deras slutliga beräkning) efter anslutningen var förenlig med EU-rätten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161215">15 december 2016</DATE>, <NAME.CASE>Nemec</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:954">EU:C:2016:954</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="10"?><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Ciola</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>I deras skriftliga och även muntliga yttranden har både klaganden och kommissionen i stor omfattning åberopat denna domstols avgörande i målet Ciola.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19990429">29 april 1999</DATE>, <NAME.CASE>Ciola</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑224/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:212">EU:C:1999:212</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Detta avgörande bör faktiskt behandlas i detalj då det bidrar till att utforma den generella vägledningen som beskrivits i föregående avsnitt i samband med ett specifikt mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Det avgörande datumet i målet <HT TYPE="ITALIC">Ciola</HT> var den <DATE ISO="19950101">1 januari 1995</DATE> när Österrike anslöts till Europeiska gemenskaperna. Den dagen, naturligtvis bortsett från uttryckliga undantag, trädde EG-rätten i kraft fullt ut inbegripet regler om fri rörlighet och blev omedelbart tillämplig i denna nya medlemsstat.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Erich Ciolas bolag ägde och hyrde ut 200 båtplatser för fritidsbåtar belägna i den österrikiska delen av Bodensjön. Ett förvaltningsbeslut från 1990 angav att högst 60 båtplatser fick hyras ut till personer som var bosatta utomlands.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19990429">29 april 1999</DATE>, <NAME.CASE>Ciola</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑224/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:212">EU:C:1999:212</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0003">3</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0004">4</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> En förteckning över de båtplatser som hyrts ut till personer bosatta utomlands skulle översändas årligen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo i <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Ciola</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑224/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:598">EU:C:1998:598</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0005">5</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="19960710">10 juli 1996</DATE> (18 månader efter anslutningen) antogs ett nytt förvaltningsbeslut i vilket bolaget befanns skyldigt till att ha hyrt ut två båtplatser till personer bosatta utomlands i januari och maj 1995 utöver kvoten om 60. Erich Ciola bötfälldes för envar av dessa överträdelser av förvaltningsbeslutet från 1990.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19990429">29 april 1999</DATE>, <NAME.CASE>Ciola</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑224/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:212">EU:C:1999:212</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0008">8</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>; förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo i <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Ciola</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑224/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:598">EU:C:1998:598</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0006">6</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Erich Ciola överklagade beslutet från 1996 om åläggande av böter. Målet hänsköts till denna domstol med den andra uttryckliga frågan som ställts av den hänskjutande domstolen beträffande tillämpningen i tiden av det förbudet mot bakgrund av att det ursprungliga förvaltningsbeslutet vunnit laga kraft före anslutningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Domstolen inledde sin motivering med att bekräfta att kvoten för båtplatser för utomlands bosatta stred mot reglerna om fri rörlighet för tjänster. Domstolen konstaterade emellertid att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0022" REF.END="QE0022"/>tvisten inte rör förvaltningsbeslutet i sig, i förevarande fall beslutet av den <DATE ISO="19900809">9 augusti 1990</DATE>, utan huruvida ett sådant beslut skall beaktas <HT TYPE="ITALIC">vid bedömningen av</HT> <HT TYPE="ITALIC">huruvida en påföljd som har utdömts</HT> [efter dagen för anslutningen] på grund av att en skyldighet som följer av beslutet inte har iakttagits är välgrundad, i fall då förvaltningsbeslutet är oförenligt med principen om friheten att tillhandahålla tjänster<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19990429">29 april 1999</DATE>, <NAME.CASE>Ciola</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑224/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:212">EU:C:1999:212</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), min kursivering. Se också förslag till avgörande av generaladvokaten <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Mischo i Ciola</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑224/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:598">EU:C:1998:598</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0043">43</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Domstolens slutsats var att ett sådant beslut inte får beaktas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Klaganden har i förevarande mål påstått att domen i målet Ciola faktiskt innebär att en person som drabbas av de negativa verkningarna av ett förvaltningsbeslut har rätt att få dessa verkningar neutraliserade om förvaltningsbeslutet hypotetiskt <HT TYPE="ITALIC">skulle ha varit</HT> oförenligt med nya rättsregler om det hade fattats efter det att dessa nya regler trätt i kraft.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Men en sådan slutsats följer inte av domen i målet Ciola. I det målet angrep sökanden <HT TYPE="ITALIC">giltigheten av böter</HT> som utdömdes genom ett beslut <HT TYPE="ITALIC">som låg i tiden efter ikraftträdandet</HT> av reglerna om fri rörlighet i Österrike. Dessutom avsåg böterna <HT TYPE="ITALIC">handlingar</HT> som utförts av Erich Ciolas bolag, uthyrning av båtplatser i januari och maj 1995, vilka <HT TYPE="ITALIC">själva</HT> låg i tiden efter anslutningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Det är således därför ganska klart att det i Ciola-målet var fråga om ny tillämpning av ny lagstiftning i tiden efter anslutningen vilket var logiskt nödvändigt för att bedöma en ny situation. Omständigheter i tiden efter anslutningen (uthyrning av båtplatser) skulle prövas i förhållande till ny lagstiftning efter anslutningen (nationell rätt som framåtriktat anpassats för att vara förenlig med<?PAGE NO="11"?> nyligen tillämpliga EU-bestämmelser). Dessutom förelåg klart inte någon <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0023" REF.END="QE0023"/>neutralisering<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> av (tidigare) verkningar av 1990 års beslut i den mening som påståtts av klaganden. Domstolen uttalade inte att det beslutet måste omprövas eller att ersättning skulle erläggas för att det förelegat tidigare. Vad som i stället krävdes var endast att det gamla beslutet som blev oförenligt med ny lagstiftning efter anslutningen 1995 inte längre kunde tillämpas vid en ny förnyad rättslig prövning i samband med åläggande av administrativa böter efter anslutningen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Särskild rättspraxis om pensioner</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Det generella synsätt som beskrivits i föregående avsnitt är också tillämpligt i samband med direktiv 2000/78 och pensionssystem.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20080401">1 april 2008</DATE>, <NAME.CASE>Maruko</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑267/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:179">EU:C:2008:179</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110510">10 maj 2011</DATE>, <NAME.CASE>Römer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑147/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:286">EU:C:2011:286</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Vissa pensionssystem utesluts emellertid från tillämpningsområdet för direktiv 2000/78 genom artikel 3.3 däri.</P></NOTE> Exakt <HT TYPE="ITALIC">hur</HT> dessa regler ska tillämpas i enskilda fall är emellertid inte nödvändigtvis självklart. Det går inte att bortse från pensionssystems egenart. Rättigheter ackumuleras och pensioner utbetalas under årtionden under vilken tid lagstiftningen kan förändras betydligt. Det faktum att tvister rörande pensioner kan avse betydande belopp för den enskilde och sammantaget för staten och privata pensionsfonder gör det mer känsligt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Detta är faktiskt ett betydande särdrag som kan uppfattas genomsyra de domar som kommer att diskuteras i detta avsnitt avseende pensioner. Flertalet av dessa fall rör beslut om pensioner som fattats <HT TYPE="ITALIC">efter</HT> det att de nya reglerna trätt i kraft.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">a)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Gamla omständigheter, ny lagstiftning och behovet av ett nytt beslut</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Det finns många domar som särskilt rör pensioner där domstolen har förklarat att vid fastställande av rätten till pension ska omständigheter som ligger i tiden före ikraftträdandet av ny lagstiftning som förbjuder diskriminering (i synnerhet tjänstetid) beaktas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Således rörde till exempel målen Bruno och O’Brien<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100610">10 juni 2010</DATE>, <NAME.CASE>Bruno m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑395/08 och C‑396/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:329">EU:C:2010:329</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>O’Brien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑393/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:110">EU:C:2012:110</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> likabehandling av deltids- och heltidsanställda vilket föreskrivs i direktiv 97/81.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Rådets direktiv 97/81/EG av den <DATE ISO="19971215">15 december 1997</DATE> om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS - Bilaga: Ramavtal om deltidsarbete (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="014" PAGE.FIRST="9" DATE.PUB="1998">EGT L 14, 1998, s. 9</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> Domstolen fann i dessa mål att vid fastställande av huruvida en enskild person har rätt till pension skulle tiden för deltidsarbete i tiden före ikraftträdandet av det direktivet tas i beaktande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20100610">10 juni 2010</DATE>, <NAME.CASE>Bruno m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑395/08 och C‑396/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:329">EU:C:2010:329</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20120301">1 mars 2012</DATE>, <NAME.CASE>O’Brien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑393/10</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2012:110">EU:C:2012:110</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I både målen Bruno och O’Brien skulle rätten till pension bestämmas <HT TYPE="ITALIC">efter</HT> ikraftträdandet av direktivet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>I målet O’Brien, under 2005. Vad beträffar målet Bruno bekräftar inte domstolen detta uttryckligt men förhållandet att inte någon av sökandena hade gått i pension framgår implicit av punkt 12 i domen. I sitt förslag till avgörande i målet Bruno anförde generaladvokaten Eleanor Sharpston att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0024" REF.END="QE0024"/>Direktiv 97/81 reglerar därför beräkningen av pensionsgrundande veckor som ger rätt till den pension som är aktuell i målen vid den nationella domstolen, <HT TYPE="ITALIC">i den mån som ingen av klagandena slutgiltigt hade gått i pension innan direktivet trädde i kraft</HT>. Det ankommer på den nationella domstolen att fastställa huruvida så är fallet.<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> Förslag till avgörande av generaladvokaten Eleanor Sharpston i de förenade målen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Bruno m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑395/08 och C‑396/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2010:28">EU:C:2010:28</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0040">40</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Detta var också fallet i målen Barber<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19900517">17 maj 1990</DATE>, <NAME.CASE>Barber</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑262/88</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1990:209">EU:C:1990:209</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och Ten Oever<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19931006">6 oktober 1993</DATE>, <NAME.CASE>Ten Oever</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑109/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1993:833">EU:C:1993:833</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> som gällde diskriminering på grund av kön i strid med artikel 119 EEG. I dessa mål avgjordes rätten till pension <HT TYPE="ITALIC">efter</HT> ikraftträdandet av artikel 119 EEG.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>I målet Ten Oever inträffade den påstådda rätten till efterlevandepension som en följd av makens frånfälle år 1988. Barber sades upp av ekonomiska skäl under 1980.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Målet Maruko<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20080401">1 april 2008</DATE>, <NAME.CASE>Maruko</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑267/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:179">EU:C:2008:179</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> avsåg nekad rätt till efterlevandepension till följd av påstådd diskriminering på grund av sexuell läggning i strid med direktiv 2000/78. Som i målet Ten Oever<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19931006">6 oktober 1993</DATE>, <NAME.CASE>Ten Oever</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑109/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1993:833">EU:C:1993:833</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> inträffade den relevanta händelsen och det nya beslutet fattades (partnerns frånfälle och beslutet att vägra efterlevandepension) <HT TYPE="ITALIC">efter</HT> det att fristen för införlivande hade gått ut.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20080401">1 april 2008</DATE>, <NAME.CASE>Maruko</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑267/06</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2008:179">EU:C:2008:179</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Målen Kauer och Duchon gällde faktiskt diskriminering på grund av nationalitet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20020207">7 februari 2002</DATE>, <NAME.CASE>Kauer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑28/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:82">EU:C:2002:82</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20020418">18 april 2002</DATE>, <NAME.CASE>Duchon</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑290/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2002:234">EU:C:2002:234</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I dessa mål hade sökandena ansökt om pension i Österrike <HT TYPE="ITALIC">efter</HT> anslutningen och begärt att vissa omständigheter som inträffat i andra medlemsstater före anslutningen skulle beaktas (i Kauer-målet perioder av barnuppfostran i Belgien och i målet Duchon olycksfall i arbetet i Tyskland som föranledde arbetsoförmåga).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis rör samtliga ovannämnda mål om pensioner situationer i vilka omständigheter som ligger i tiden före den nya lagstiftningen beaktas när beslut fattas i tiden <HT TYPE="ITALIC">efter</HT> den nya lagstiftningen. Detta passar perfekt in i mönstret enligt den generella rättspraxis som angetts ovan: det finns en pågående faktisk situation beträffande vilken en ny rättslig bedömning ska göras efter det att ny lagstiftning har trätt i kraft. I sådana situationer är det helt logiskt, i synnerhet när det gäller social trygghet, att samtliga relevanta faktiska moment som i tiden föregår den nya lagstiftningen ska tas i beaktande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Av detta skäl är denna rättspraxis inte enligt min uppfattning överförbar till förevarande mål där omständigheterna, tillämplig lagstiftning samt själva förvaltningsbeslutet ligger i tiden före den nya lagstiftningen. De enda omständigheter som ligger i tiden efter den nya lagstiftningen är de månatliga pensionsutbetalningarna till klaganden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Detta gäller i än högre grad då det påstått diskriminerande beslutet i förevarande fall innefattar bedömning av och tillämpning av lag på omständigheter som i sig själva inte har <HT TYPE="ITALIC">direkt</HT> anknytning till rätten till pension eller beräkningen därav. Den påstådda diskrimineringen avser ett disciplinärt beslut där det efter att klagandens skuld konstaterats, han ålagts en tvåfaldig påföljd.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Beslutsdelen i det beslutet återges ovan i punkt 19.</P></NOTE> Det går naturligtvis inte att förneka att detta beslut har fått återverkningar på klagandens pension.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Se punkterna 21 och 22 ovan.</P></NOTE> Men till skillnad från de mål som diskuterats i detta avsnitt rör inte förevarande mål till exempel objektiva förutsättningar för rätten därtill som hänger samman med den personliga situationen eller tjänstetiden. I ställer rör det ett bakomliggande och separat disciplinärt beslut som avser ett specifikt antal omständigheter.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">b)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Befintliga pensioner, ny lagstiftning och aktuell situation</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Domen i målet Römer<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110510">10 maj 2011</DATE>, <NAME.CASE>Römer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑147/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:286">EU:C:2011:286</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE>, som har åberopats av samtliga parter, passar inte så väl in i det ovannämnda mönstret. Den bör därför behandlas mer i detalj.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>I det målet hade sökanden faktiskt redan gått i pension och uppbar sin pension när han år 2001 (det vill säga före utlöpandet av fristen för införlivande av direktiv 2000/78) ingick ett registrerat partnerskap med sin partner. Römer nekades den skatteklassificering som normalt skulle ha gällt för ett (heterosexuellt) äktenskap<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Mer bestämt skatteklassificeringen av fiktiv nettoinkomst som används för beräkning av pensionen.</P></NOTE> och som skulle ha gett honom högre pension.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Domstolen fann i huvudsak att i den omfattning som det förelåg diskriminering kunde Römer kräva lika skattebehandling <HT TYPE="ITALIC">från dagen för</HT> <HT TYPE="ITALIC">utlöpande av fristen för införlivande</HT> av direktiv 2000/78. Till skillnad från övriga mål som angetts ovan var emellertid i målet Römer sökandens rätt till pension avgjord innan de nya bestämmelserna trädde i kraft. Frågan gällde <HT TYPE="ITALIC">pågående diskriminering</HT> med avseende på efterföljande betalningar och sökandens skatteklassificering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Detta mål skiljer sig emellertid från det förevarande i särskilt två avseenden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>För det första är det visserligen sant att Jürgen Römers skatteklassificering hade bestämts före utgången av tiden för införlivande av direktiv 2000/78 så i det avseendet var det ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0025" REF.END="QE0025"/>slutligt<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/> beslut. Men det är också så att relevant nationell rätt föreskrev att en <HT TYPE="ITALIC">omprövning</HT> av skattebehandlingen skulle ske vid en <HT TYPE="ITALIC">förändring av de personliga</HT> <HT TYPE="ITALIC">förhållandena</HT>. Domstolen konstaterade således att tillämplig nationell rätt föreskrev att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0026" REF.END="QE0026"/>om villkoren [för förmånligare skatteklassificering] uppfylls först efter det att utbetalning av ålderspension påbörjats, ska den sistnämnda bestämmelsen tillämpas från och med denna tidpunkt på begäran av den skattskyldige<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110510">10 maj 2011</DATE>, <NAME.CASE>Römer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑147/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:286">EU:C:2011:286</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0019">19</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>I målet Römer fanns det därför en mekanism för antagande av nya beslut med beaktande av nya och för beräkning av sociala trygghetsbelopp relevanta förändringar av personliga förhållanden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>För det andra, och mer grundläggande, rör domen i målet Römer, med bortseende från det nyssnämnda omprövningsvillkoret, det sätt varpå nya regler (direktiv 2000/78) kan tillämpas på en enskild persons <HT TYPE="ITALIC">aktuella personliga situation</HT> för att ompröva ett <HT TYPE="ITALIC">beslut om</HT> <HT TYPE="ITALIC">dennes pensionsrättigheter</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Detta skiljer sig enligt min uppfattning fullständigt från det slag av tidsmässig tillämpning som görs gällande av klaganden i förevarande mål. Vad som påstås i förevarande mål är inte det (rättsligt förutsedda) beaktandet av personliga förhållanden för en framtida anpassning utan en omprövning mot bakgrund av nya rättsliga bestämmelser av <HT TYPE="ITALIC">ett antal</HT> <HT TYPE="ITALIC">avslutade sakförhållanden</HT> som inträffade för många år sedan och ett <HT TYPE="ITALIC">disciplinärt beslut</HT> som meddelades med anledning av dem i syfte att ändra deras återverkningar på rätten till pension.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">c)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Undantag från regeln?</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Det är visserligen sant att det finns enstaka domar från domstolen där beslutet att bevilja pension och samtliga relevanta fakta förefaller ligga i tiden före de nya bestämmelserna. Med andra ord har ett beslut fattats om att bevilja (eller inte bevilja) en pension och dess nivå men nya regler åberopas uppenbarligen för att ompröva det beslutet utan att det föreligger nya omständigheter eller förändring av personliga förhållanden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Sådana domar är emellertid i praktiken sällsynta och vid närmare granskning kan de lätt särskiljas. I målet P<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19810205">5 februari 1981</DATE>, <NAME.CASE>P/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>40/79</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1981:32">EU:C:1981:32</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> var sökanden skild från en kommissionstjänsteman. Vid tiden för tjänstemannens frånfälle hade P inte någon rätt till efterlevandepension då <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0027" REF.END="QE0027"/>skulden<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/> för skilsmässan inte hade lagts enbart på den avlidne maken. Endast några månader efter frånfället trädde nya bestämmelser i kraft enligt vilka <HT TYPE="ITALIC">P skulle ha haft</HT> rätt till efterlevandepension.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Som i huvudsak innebar att villkoret att den avlidne ensam var ansvarig togs bort och ett nytt villkor att den efterlevande <HT TYPE="ITALIC">inte</HT> var ensam ansvarig tog dess plats.</P></NOTE> Domstolen tillämpade faktiskt de nya reglerna vilket gav P rätt till pension från den dag då de nya bestämmelserna trädde i kraft.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>I målet P förelåg emellertid några speciella omständigheter. Kommissionen argumenterade faktiskt starkt för tillämpningen av de nya bestämmelserna (den bestred utbetalning av pension på andra grunder). Andra institutioner tillämpade bestämmelserna med omedelbar verkan och underlåtenhet att göra det skulle enligt kommissionen innebära diskriminering mellan tjänstemän. Det ursprungliga beslutet som nekade P pension fattades dessutom i praktiken några dagar <HT TYPE="ITALIC">efter</HT> det att de nya bestämmelserna trädde i kraft (även om den före detta makens frånfälle inträffade innan).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>I målet Brock hade sökanden beviljats en invaliditetspension år 1958. År 1961 förvandlades den till en ålderspension.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19700414">14 april 1970</DATE>, <NAME.CASE>Brock</NAME.CASE> (<NO.CASE>68/69</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1970:24">EU:C:1970:24</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Frågan var i huvudsak huruvida tillämpning skulle ske av nya bestämmelser med ikraftträdande den <DATE ISO="19640101">1 januari 1964</DATE> vilka föreskrev att pensionsavgifter i andra medlemsstater skulle beaktas. Domstolen fann att de skulle tillämpas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Det är enligt min uppfattning av betydelse att lagstiftningen i fråga i det målet innehöll en bestämmelse som <HT TYPE="ITALIC">uttryckligen föreskrev</HT> <HT TYPE="ITALIC">omprövning av pensioner som hade beräknats före ikraftträdandet</HT> av den lagstiftningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Det viktigaste förhållandet som skiljer målen P och Brock från förevarande mål är emellertid att besluten i fråga i de målen rörde bedömningen av <HT TYPE="ITALIC">villkoren för beviljande av pensionen enligt den nya</HT> <HT TYPE="ITALIC">lagstiftningen</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Detta skiljer sig uppenbarligen från bedömningen av <HT TYPE="ITALIC">tidigare</HT> <HT TYPE="ITALIC">beteende enligt nya rättsregler</HT> i syfte att bestämma hur olika ett (disciplinärt) beslut och dess återverkningar på efterföljande pensionsrättigheter skulle ha blivit.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>I till exempel målet P begärde således inte den frånskilda hustrun förnyad bedömning av hennes skilsmässa för att avgöra huruvida hennes före detta man var ensamt ansvarig. I målet Brock begärde inte den arbetsoförmögne parten förnyad bedömning av omständigheterna kring hans olyckshändelse för att bestämma huruvida den kunde klassificeras som olyckshändelse i arbetet. Besluten om ansvar för skilsmässan eller olyckan var slutliga på samma sätt som det disciplinära beslutet i förevarande mål också är slutligt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis förefaller sådana domar som i målen P och Brock ha en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0028" REF.END="QE0028"/>starkare smak av retroaktivitet<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/> vid första påseende än andra mål såsom de som diskuterats ovan. Bortsett från att de emellertid är relativt gamla och isolerade kan de tydligt särskiljas från förevarande mål. I vart fall är det min uppfattning att sådana domar inte kan tolkas på det sättet att antagandet av varje ny regel ger en absolut rätt till omprövning av varje bakomliggande tidigare förvaltningsbeslut, som annars blivit definitivt, mot bakgrund av dessa nya regler för en motsvarande anpassning av pensionsbeloppen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="4"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">d)</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Övergångsbestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>Slutligen finns det ytterligare rättspraxis rörande pensioner som är värd att behandla och som avser direktiv 79/7/EEG.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Rådets direktiv 79/7/EEG av den <DATE ISO="19781219">19 december 1978</DATE> om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="006" PAGE.FIRST="24" DATE.PUB="1979">EGT L 6, 1979, s. 24</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111).</P></NOTE> Detta direktiv krävde att medlemsstaterna skulle införa principen om likabehandling av män och kvinnor i fråga om social trygghet. Som led i denna process ändrade medlemsstaterna nationella bestämmelser om förmåner för att avskaffa diskriminering på grund av kön.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="15"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Dessa ändringar i lagstiftningen föranledde ett antal förhandsavgöranden av denna domstol. I den omfattning som det har betydelse här rörde målen kvinnliga kärande som på grund av diskriminerande nationella bestämmelser hade nekats sociala trygghetsförmåner genom beslut <HT TYPE="ITALIC">före utgången av fristen för</HT> <HT TYPE="ITALIC">införlivande</HT> av direktivet. De sökte i själva verket erhålla dessa förmåner <HT TYPE="ITALIC">efter fristen</HT> <HT TYPE="ITALIC">för införlivande</HT> genom tillämpning av de nya bestämmelserna om icke-diskriminering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Domstolens domar slog gång på gång fast att verkningarna av diskrimineringen måste avskaffas efter utgången av fristen för införlivande. Vid närmare granskning är emellertid dessa avgöranden återigen mycket olika förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>I målet Borrie Clarke<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19870624">24 juni 1987</DATE>, <NAME.CASE>Borrie Clarke</NAME.CASE> (<NO.CASE>384/85</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1987:309">EU:C:1987:309</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> föreskrev till exempel den nationella rätten ett ytterligare villkor för kvinnor som ansökte om invaliditetspension i jämförelse med män (oförmåga att utföra hushållsarbete). Käranden uppfyllde inte detta ytterligare krav och hennes ansökan om pension avslogs 1983. Den nationella rätten ändrades därefter för att genomföra direktivet. Invaliditetspensionen ersattes med invaliditetsersättning och nya villkor infördes som var lika för båda könen. Som en del av övergången erhöll de som beviljats invaliditetspension före den nya lagstiftningen automatiskt invaliditetsersättning utan att behöva uppfylla de nya villkoren. Övergångbestämmelserna återbekräftade och förlängde således diskrimineringen i praktiken.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Domstolen fann att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0029" REF.END="QE0029"/>om, efter [fristen för införlivande], en man i samma situation som en kvinna automatiskt var berättigad till ny ersättning för allvarlig invaliditet enligt de nyssnämnda övergångsbestämmelserna utan att åter behöva styrka sin rätt hade en kvinna också rätt till denna ersättning utan att behöva uppfylla ett ytterligare villkor som var tillämpligt före den dagen uteslutande på gifta kvinnor<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19870624">24 juni 1987</DATE>, <NAME.CASE>Borrie Clarke</NAME.CASE> (<NO.CASE>384/85</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1987:309">EU:C:1987:309</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0012">12</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning är situationen i målet Borrie Clarke lik de andra målen om pensioner som redan behandlats ovan i avsnitt (a). Övergångsbestämmelserna utgjorde faktiskt en ny tillämpning (eller åtminstone en förnyelse av det tidigare beslutet enligt den nya lagstiftningen) av de diskriminerande bestämmelserna för framtiden. Denna rättspraxis kan därför klart särskiljas från förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>Samma typ av situation kan ses i andra domar, låt vara avseende olika slag av förmåner.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Se, till exempel, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19880308">8 mars 1988</DATE>, <NAME.CASE>Dik m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>80/87</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1988:133">EU:C:1988:133</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Pågående förhållanden</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>I sina skriftliga yttranden har kommissionen också hänvisat till målet Österreicher Gewerkschaftsbund<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20001130">30 november 2000</DATE>, <NAME.CASE>Österreichischer Gewerkschaftsbund</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑195/98</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2000:655">EU:C:2000:655</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och drar en parallell till pågående diskriminering avseende betalning av löneutbetalningar. Det rimmar med klagandens argument som återkommande hänvisar till pågående diskriminering i form av reducerade pensionsutbetalningar som görs regelbundet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>I den mån som åberopandet av denna rättspraxis kan uppfattas vara stöd för ett annat argument än det som behandlats i föregående avsnitt kan jag inte förstå hur det skulle kunna vara till hjälp för klagandens påståenden. Enligt min uppfattning är denna rättspraxis återigen helt enkelt en annan.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="16"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>I målet Österreicher Gewerkschaftsbund<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20001130">30 november 2000</DATE>, <NAME.CASE>Österreichischer Gewerkschaftsbund</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑195/98</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2000:655">EU:C:2000:655</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> beaktades i österrikisk rätt tidigare undervisningserfarenhet som erhållits i Österrike fullt ut vid beräkningen av lönen för kontraktsanställda lärare. Undervisningserfarenhet i andra medlemsstater beaktades endast i begränsad utsträckning. Domstolen förklarade att denna begränsning stred mot den fria rörligheten för arbetstagare. Den förklarade också att för att råda bot mot diskrimineringen måste erfarenhet av undervisning i andra medlemsstater fullt ut beaktas även om den förvärvats <HT TYPE="ITALIC">före</HT> <HT TYPE="ITALIC">den österrikiska anslutningen</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Domen i målet Österreicher Gewerkschaftsbund är faktiskt en av flera domar där domstolen förklarat att faktiska omständigheter i anställningsförhållanden som ligger i tiden före ikraftträdandet av nya bestämmelser kan behöva tas i beaktande vid bestämmandet av anställdas löner om de har betydelse för denna bedömning i den nya rättsliga ordningen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Se, till exempel, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20030930">30 september 2003</DATE>, <NAME.CASE>Köbler</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑224/01</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2003:513">EU:C:2003:513</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20061026">26 oktober 2006</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Italien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑371/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:668">EU:C:2006:668</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090618">18 juni 2009</DATE>, <NAME.CASE>Hütter</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑88/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:381">EU:C:2009:381</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Således fann till exempel domstolen i en rad avgöranden som börjar med målet Hütter att österrikiska bestämmelser som beaktade yrkeserfarenhet som erhållits före 18 års ålder vid fastställande av löneklasser för offentligt anställda stred mot förbudet mot diskriminering på grund av ålder enligt direktiv 2000/78.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20090618">18 juni 2009</DATE>, <NAME.CASE>Hütter</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑88/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:381">EU:C:2009:381</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150128">28 januari 2015</DATE>, <NAME.CASE>Starjakob</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑417/13</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:38">EU:C:2015:38</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180314">14 mars 2018</DATE>, <NAME.CASE>Stollwitzer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑482/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:180">EU:C:2018:180</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Löneklasserna måste anpassas för att undanröja diskrimineringen inbegripet när erfarenheten förvärvades före utgången av fristen för införlivande av det direktivet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning är det inte möjligt att dra direkta paralleller mellan sådana mål som rör anpassning av löner för att undanröja diskriminering och mål som det förevarande av ett enkelt skäl: anställningsförhållandet i mål som Österreicher Gewerkschaftsbund var <HT TYPE="ITALIC">pågående</HT> med löpande ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Den anställde har en viss lönegrad eller ställning och ett visst antal års relevant erfarenhet. Varje månad används som grund för beräkning av dennes lön. Det sker således en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0030" REF.END="QE0030"/>förnyelse<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/> varje månad, en förnyad tillämpning av gällande lagstiftning för lämplig löneberäkning som kräver att det görs löpande anpassning med hänsyn till ny lagstiftning och förändringar av den personliga situationen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Med tillämpning återigen av de generella reglerna att det specifika innehållet i ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i pågående rättsförhållanden, som till exempel avtal som ingåtts enligt den tidigare rättsordningen, måste modifieras <HT TYPE="ITALIC">för framtiden</HT> för att vara förenliga med den nya lagstiftningen, se vidare till exempel mitt förslag till avgörande i <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Nemec</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑256/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:619">EU:C:2016:619</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0041">41</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Detta liknar faktiskt på sätt och vis situationen i målet Römer i vilket specifika lagbestämmelser avseende förändring av kärandens personliga situation medförde en liknande <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0031" REF.END="QE0031"/>förnyelse<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>Ovan punkterna 67–74.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96.</NO.P><TXT>Till skillnad härifrån hade anställningsförhållandet såsom i förevarande mål upphört<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0050"><P>Det anges i begäran om förhandsavgörande att tekniskt sett hade anställningsförhållandet <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0032" REF.END="QE0032"/>tjänsteman i tjänst<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/> omvandlats till <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0033" REF.END="QE0033"/>pensionerad tjänsteman<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/>. Poängen är att tjänstemannen inte längre är i aktiv tjänst.</P></NOTE>, samtliga pensionsrättigheter hade intjänats i god tid dessförinnan och ett disciplinärt beslut om minskning med 25 procent hade fattats under 1975 på grundval av tidigare händelser och blivit definitivt. De praktiska verkningarna av det beslutet är fortfarande kännbara på samma sätt som i situationen efter vilken händelse som helst men det föreligger inte något pågående rättsförhållande som skulle kräva en ny (upprepad) bedömning enligt den nya lagstiftningen. Det föreligger inte här några tidigare inträffade, fortsatt relevanta faktiska omständigheter. I den meningen har de rättsliga verkningarna av tidigare inträffade omständigheter faktiskt upphört.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="17"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">4.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Omprövning av tidigare beslut</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0097"><NO.P>97.</NO.P><TXT>För att ge en fullständig överblick bör det avslutningsvis tilläggas att det enligt EU-rätten och enligt reglerna om den tidsmässiga tillämpligheten av nya regler på tidigare inträffade omständigheter och/eller pågående rättsförhållanden också finns en begränsad skyldighet att ompröva tidigare beslut om de är oförenliga med EU-rätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0098"><NO.P>98.</NO.P><TXT>Domstolens praxis betonar vikten av <HT TYPE="ITALIC">res judicata</HT>-principen som säkerställer såväl en stabil rättsordning och stabila rättsförhållanden som en god rättskipning. Domstolsavgöranden som vunnit laga kraft efter det att tillgängliga rättsmedel har uttömts eller fristerna för dessa har löpt ut kan inte längre angripas.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0051"><P>Se, till exempel, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151111">11 november 2015</DATE>, <NAME.CASE>Klausner Holz Niedersachsen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑505/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:742">EU:C:2015:742</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0038">38</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Detta är fallet även om ett sådant beslut skulle kunna göra det möjligt för den nationella domstolen att avhjälpa ett åsidosättande av unionsrätten genom beslutet i fråga.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0052"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19990601">1 juni 1999</DATE>, <NAME.CASE>Eco Swiss</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑126/97</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1999:269">EU:C:1999:269</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0047">47</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20060316">16 mars 2006</DATE>, <NAME.CASE>Kapferer</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑234/04</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2006:178">EU:C:2006:178</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0099"><NO.P>99.</NO.P><TXT>Det är visserligen sant att definitiva beslut kan omprövas men detta är fallet endast om det föreligger verkligt exceptionella omständigheter. Dessa omständigheter innefattar det faktum att EU-rätten feltolkats utan att domstolen erhållit en begäran om förhandsavgörande och att den berörda parten vände sig till förvaltningsorganet omedelbart efter det att han erhållit kännedom om EU-domstolens dom.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0053"><P>Sådana exceptionella omständigheter behandlas i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20040113">13 januari 2004</DATE>, <NAME.CASE>Kühne &amp; Heitz</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑453/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:17">EU:C:2004:17</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0028">28</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20070718">18 juli 2007</DATE>, <NAME.CASE>Lucchini</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑119/05</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2007:434">EU:C:2007:434</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0063">63</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0100"><NO.P>100.</NO.P><TXT>Med bortseende från frågan var exakt tröskeln för <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0034" REF.END="QE0034"/>exceptionalitet<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/> ligger var emellertid den gemensamma nämnaren i dessa fåtaliga mål där en sådan skyldighet föreskrivits naturligen att oförenligheten <HT TYPE="ITALIC">redan förelåg</HT> vid den tidpunkt då beslutet fattades på nationell nivå. Det ursprungliga beslutet i fråga stod således i strid med EU-rätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0101"><NO.P>101.</NO.P><TXT>I förevarande mål däremot var Österrike inte en medlemsstat och direktiv 2000/78 hade ännu inte antagits vid tiden för meddelandet av ifrågavarande beslut (varken det disciplinära beslutet eller beslutet om beviljande av pension till klaganden). Enligt den österrikiska regeringens uppfattning, som inte klaganden motsätter sig, var dessutom det disciplinära beslutet förenligt med nationell rätt när det fattades 1974.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0102"><NO.P>102.</NO.P><TXT>Det föreligger därför inte några exceptionella omständigheter som skulle motivera omprövningen av definitiva förvaltningsbeslut i detta mål och ännu mindre något som skulle motivera en mer generell och vittgående regel om tillämpning i tiden av EU-rätten som syftade till att uppnå samma resultat.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">5.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Tillämpning på förevarande mål</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0103"><NO.P>103.</NO.P><TXT>De huvudsakliga slutsatser som jag drar på grund av de olika rättsfallen som beskrivits ovan är följande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0104"><NO.P>104.</NO.P><TXT>För det första är domstolens praxis beträffande tidsmässiga verkningar av ny lagstiftning och pensionsrättigheter i mycket stor utsträckning inriktad på situationer i vilka rätten till pension avgjordes <HT TYPE="ITALIC">efter</HT> det att nya bestämmelser trädde i kraft.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0105"><NO.P>105.</NO.P><TXT>För det andra kan inte rättspraxis gällande pågående (anställnings) förhållanden och anpassning av lönegrader och månadslöner överföras till betalning av pensioner som beräknats och redan betalats ut (långt) innan den nya lagstiftningen trädde i kraft.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="18"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0106"><NO.P>106.</NO.P><TXT>För det tredje finns inte någon fast grund i domstolens praxis för det vittgående förslaget att fortgående verkningar på pensionsutbetalningar av förvaltningsbeslut vilka har blivit definitiva <HT TYPE="ITALIC">före</HT> ikraftträdandet av den nya lagstiftningen ska omprövas med beaktande av det sätt varpå de nya bestämmelserna skulle ha tillämpats. Ett sådant förslag strider dessutom mot domstolens fasta praxis beträffande <HT TYPE="ITALIC">res judicata</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0107"><NO.P>107.</NO.P><TXT>Jag har redan försökt förklara varför förevarande mål skiljer sig från och faller utanför dessa kategorier i varje relevant avsnitt ovan. I ett nötskal anser jag att den framtvingade pensioneringen och bestämmandet av den reducerade pensionen i förevarande mål redan hade blivit en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0035" REF.END="QE0035"/>definitiv situation<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> i den mening som avses i den rättspraxis som anges ovan i punkt 46 innan fristen för införlivande av direktiv 2000/78 löpte ut. Den pågående utbetalningen av pension till klaganden kan inte anses vara <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0036" REF.END="QE0036"/>framtida verkningar<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/> av en situation som uppstod före det direktivet i den mening som avses i domstolens praxis på det sättet att dessa verkningar ska uteslutas eller modifieras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0108"><NO.P>108.</NO.P><TXT>Det disciplinära beslutet överklagades redan under 1970-talet utan framgång. Den rättsliga frågan om klagandens ställning som pensionerad polisman och minskningen av hans pension avgjordes vid denna tid. Klaganden har lyft sin pension sedan 1976. Det finns inte något beslut som fattats eller skulle ha fattats efter utgången av fristen för införlivande av direktiv 2000/78.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0109"><NO.P>109.</NO.P><TXT>Samtliga relevanta faktiska omständigheter i förevarande mål som låg till grund för det disciplinära beslutet inträffade dessutom under 1970-talet. Till skillnad från Römer-fallet föreligger således inte några aktuella omständigheter i form av klagandens pågående personliga situation som är föremål för förnyad bedömning enligt direktiv 2000/78.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0110"><NO.P>110.</NO.P><TXT>Jag anser inte att sådana mål som Brock och P kan utgöra grund för tanken att det föreligger en generell rätt till omprövning av pensionsutbetalningar bestående i retroaktiv tillämpning av nya regler på sedan tidigare föreliggande beslut som påverkar rätten till och nivån på dessa utbetalningar. Målen Brock och P är också enligt min uppfattning mycket olika förevarande mål. I båda dessa mål fattades det tidigare beslutet med tillämpning av ett antal ganska specifika och objektiva villkor med avseende på rätten till och nivån på pensionen. Efterföljande lagändringar modifierade dessa villkor. Detta skiljer sig från förevarande mål där det som föreslås faktiskt är en förnyad prövning av ett disciplinärt förfarande för 40 år sedan i ljuset av nya regler om diskriminering och en kvalitativ bedömning av om och hur det beslutet skulle ha ändrats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0111"><NO.P>111.</NO.P><TXT>I sina yttranden har klaganden hållit fast vid diskrimineringens <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0037" REF.END="QE0037"/>pågående<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/> karaktär i form av reducerade månatliga utbetalningar. Det framgår emellertid klart av diskussionen om pågående rättsförhållanden och behovet av deras anpassning gradvis mot bakgrund av nya regler såsom målen Österreicher Gewerkschaftsbund eller Römer att enbart mottagandet av månatliga utbetalningar grundade på lagakraftvunna beslut från 1975 och 1976 inte kräver någon ny bedömning av relevanta omständigheter.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0112"><NO.P>112.</NO.P><TXT>Vad som faktiskt begärs i förevarande mål är en ny bedömning av ett lagakraftvunnet bakomliggande disciplinärt beslut med tillämpning av nya normer om icke-diskriminering för att bestämma återverkningarna på månatliga pensionsutbetalningar. Vad det som begärs egentligen innebär kanske bäst återges i den tyska versionen av den sista meningen i den första tolkningsfrågan från den hänskjutande domstolen som hänvisar till antagandet av en ny typ av <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0038" REF.END="QE0038"/>gedachte<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/> beslut, som om det skulle ha fattats vid en tid då direktiv 2000/78 var i kraft, skulle åsidosätta det direktivet. <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0039" REF.END="QE0039"/>Gedachte<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/> kan faktiskt översättas med <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0040" REF.END="QE0040"/>fiktiv<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/> men dess verkliga mening i förevarande sammanhang är snarare (helt) <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0041" REF.END="QE0041"/>imaginär<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0113"><NO.P>113.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning är det klart att EU-rätten i ett fall som det förevarande inte ger enskilda rätt att begära omprövning mot bakgrund av ny lagstiftning av förvaltningsbeslut som fattats beträffande dem under deras livstid som har eller kan ha haft en negativ inverkan på deras pension (eller andra förmåner). Det finns helt enkelt inte något stöd i EU-rätten för en sådan vittgående tanke.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="19"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0114"><NO.P>114.</NO.P><TXT>För att avslutningsvis fullt ut beakta de argument som klaganden framfört finns det i klagandens yttranden ett mycket djupare <HT TYPE="ITALIC">moraliskt</HT> argument som delvis är inlindat i men också oberoende av det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0042" REF.END="QE0042"/>tekniska<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/> argumentet avseende den tidsmässiga tillämpningen av nya regler. Om det betraktas separat, vilket klaganden faktiskt föreslog vid förhandlingen, blir det moraliska argumentet till stor del oberoende av frågan om omprövning av ett disciplinärt beslut från 1975. Vad Österrike då skulle klandras för är inte underlåtenhet att revidera det förgångna utan underlåtenheten att aktivt och framåtriktat kompensera för tidigare förseelser efter 2003 när direktiv 2000/78 redan var i kraft och Europadomstolens domar meddelats mot Österrike.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0054"><P>Angiven ovan i fotnot 4.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0115"><NO.P>115.</NO.P><TXT>I detta avseende upprepar jag endast att jag inte kan se att någon sådan skyldighet skulle föreligga <HT TYPE="ITALIC">i kraft av EU-rätten</HT>. Artikel 17 i direktiv 2000/78, som föreskriver att medlemsstaterna ska besluta om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner, är själv logiskt knuten till samma direktivs tidsmässiga tillämplighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0116"><NO.P>116.</NO.P><TXT>Vidare antas förvaltningsbeslut i sammanhang som är specifika för deras tid. De straffrättsliga, disciplinära och moraliska ramarna i Österrike och även annorstädes i Europa har avsevärt ändrats sedan 1975. I Österrike, till exempel, meddelas således nu endast disciplinära påföljder mot polismän vars handlingar undergräver allmänhetens förtroende för polisen. Brottmålsdomar leder emellertid automatiskt till avskedande utan, som jag uppfattar det, rätt till pension över huvud taget. Ålder för samtycke i Österrike är nu 14 år för både homosexuella och heterosexuella. Det finns emellertid också uttryckliga undantag för barn under 16 år som inte anses vara tillräckligt mogna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0117"><NO.P>117.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis är moral ett rörligt mål. Dessutom är moraliska argument ofta ett tveeggat svärd. I mål där de faktiska omständigheterna är komplicerade, vilket medför att flerfaldiga moraliska bedömningar behöver göras, som i förevarande mål, kan de slå åt båda hållen. Bortsett från ytterlighetsfall av uppenbar och påfallande likgiltighet för grundläggande mänskliga värden som kan sägas utlösa den moraliska skyldigheten att rätta till tidigare förseelser oberoende av tiden<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0055"><P>Som når en sådan outhärdlig grad av spänning mellan rättvisa och rättssäkerhet att den senare måste ge vika för den förra och den (felaktiga) antagna lagen i fråga i efterhand förklaras icke gällande – Gustav Radbruch, Gesetzliches Unrecht und übergesetzliches Recht. <HT TYPE="ITALIC">Süddeutsche Juristen-Zeitung</HT>, 1946, volym 1, utgåva 5, s. 105–108.</P></NOTE> bör samhällen och deras lagar tillåtas att utvecklas gradvis där det förflutna förblir förflutet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">6.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Slutsats beträffande fråga ett</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0118"><NO.P>118.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det föregående föreslår jag följande svar på den hänskjutande domstolens första fråga:</TXT><P>Artikel 2 i rådets direktiv 2000/78/EG av den <DATE ISO="20001127">27 november 2000</DATE> om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (nedan kallat direktivet) utgör inte hinder mot att den rättsgestaltande verkan av ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut enligt de disciplinära bestämmelserna för offentliganställda tjänstemän (disciplinbeslut), genom vilket det fastställdes att tjänstemannen skulle pensioneras med minskad pension, kvarstår om</P><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>unionsbestämmelser, särskilt direktivet, ännu inte var tillämpliga på nämnda förvaltningsbeslut vid den tidpunkt då det antogs, men</P></ITEM><ITEM><P>ett liknande (fiktivt) beslut emellertid hade varit oförenligt med direktivet om det hade meddelats medan direktivet tidsmässigt var tillämpligt.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><?PAGE NO="20"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Frågorna 2 och 3</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0119"><NO.P>119.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det föreslagna svaret på den hänskjutande domstolens första fråga saknas egentligen anledning att besvara frågorna 2 och 3. För det fall domstolen skulle komma till en annan slutsats kommer jag ändå att kort behandla dessa frågor nedan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0120"><NO.P>120.</NO.P><TXT>Om domstolen skulle finna att verkningarna av det diskriminerande disciplinära beslutet inte kan bibehållas blir frågan vad exakt <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0043" REF.END="QE0043"/>att inte bibehålla dessa verkningar<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/> innebär i ett fall som det förevarande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0121"><NO.P>121.</NO.P><TXT>Såvida inte svaret på den frågan skulle frigöras från de beslut som fattades under 1970-talet med anförande av i likhet med vad som just har diskuterats avseende den aktiva, framåtriktade skyldigheten att utge ersättning (förmodligen i form av engångsbetalningar) skulle den nationella domstolen behöva bestämma innehållet i det disciplinära beslutet om det hade fattats på ett sätt som var förenligt med direktiv 2000/78 och den dag från vilken detta nya imaginära beslut skulle gälla. Jag kallar detta nedan för det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0044" REF.END="QE0044"/>fiktiva<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/> synsättet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0122"><NO.P>122.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning är en rekonstruktion av ett 40 år gammalt beslut och dess effekter i hög grad problematisk. Den hänskjutande domstolen är emellertid ganska specifik i frågorna 2 och 3 i fråga om särskilda <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0045" REF.END="QE0045"/>scenarier<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/> för ett sådant rättsligt fiktivt verk. Såvida inte domstolen endast förklarar att <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0046" REF.END="QE0046"/>verkningarna inte kan bibehållas<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/> och överlåter på den nationella domstolen att avgöra vilka dessa verkningar är och hur de ska <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0047" REF.END="QE0047"/>neutraliseras<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="201D" ID="QE0047"/> kommer domstolen oundvikligen att bli dess medförfattare. Jag anger nedan vissa överväganden om hur handlingen kan utspela sig.</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Fråga 2</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0123"><NO.P>123.</NO.P><TXT>Det disciplinära beslutet medförde klagandens förtida pensionering och reducerade hans pension med 25 procent. Med sin andra fråga vill den nationella domstolen få klarhet i huruvida det är tillräckligt att upphäva reduktionen om 25 procent av pensionen eller huruvida pensionen ska beräknas som om klaganden hade arbetat efter den påtvingade pensioneringen vid bestämmandet av hur diskrimineringen som ligger i förvaltningsbeslutet ska rättas till. Är det tillräckligt att neutralisera de framtida verkningarna av <HT TYPE="ITALIC">reduktionen om 25 procent</HT> eller är det också nödvändigt att neutralisera de framtida verkningarna av den <HT TYPE="ITALIC">tidiga påtvingade pensioneringen</HT>?</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0124"><NO.P>124.</NO.P><TXT>I sina yttranden har klaganden gjort gällande att reduktionen om 25 procent ska upphävas fullständigt och att hans rätt till pension ska beräknas som om han arbetat som polis under mellantiden. Med andra ord för att skapa den situation som skulle ha förelegat om det disciplinära beslutet inte alls hade meddelats (eller någon påföljd hade ådömts).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0125"><NO.P>125.</NO.P><TXT>Kommissionen har förordat ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0048" REF.END="QE0048"/>fiktivt<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/> synsätt endast med avseende på reduktionen om 25 procent med godtagande av att även utan homofobiska fördomar kunde en reduktion ha gjorts av hans pension för att bestraffa hans beteende. Kommissionen anser det däremot vara oriktigt att tillämpa ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0049" REF.END="QE0049"/>fiktivt<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/> synsätt avseende själva pensioneringen. Reduktionen av pensionen som beror på den tidiga pensioneringen är faktiskt inte en <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0050" REF.END="QE0050"/>framtida verkan<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/> av en situation som uppstått tidigare på vilken nya regler ska tillämpas. De rättsliga verkningarna av pensioneringen var enligt kommissionens uppfattning uttömda när anställningsförhållandet upphörde. Av det skälet kan verkningar som består i utebliven ökning av pensionen till följd av tidig pensionering bibehållas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0126"><NO.P>126.</NO.P><TXT>Jag har följande synpunkter.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="21"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0127"><NO.P>127.</NO.P><TXT>Om det disciplinära beslutet år 1975 hade fattats på ett sätt som <HT TYPE="ITALIC">var</HT> förenligt med förbudet mot diskriminering på grund av sexuell läggning som infördes år 2000 är det inte klart huruvida klaganden alls skulle ha tvingats gå i pension. Det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0051" REF.END="QE0051"/>ojämförbart mildare<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/> slaget av påföljd<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0056"><P>Diskuterat ovan i punkt 41.</P></NOTE> som nämns av den hänskjutande domstolen kan också förstås så att klaganden inte skulle ha tvingats gå i pension.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0128"><NO.P>128.</NO.P><TXT>Om detta är fallet kan inte de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0052" REF.END="QE0052"/>framtida verkningarna av tidig påtvingad pensionering<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/> bibehållas i enlighet med svaret på den första frågan. Dessa verkningar innefattar förvisso det faktum att klaganden inte längre arbetade inom polisväsendet, inte längre tjänade in pensionsförmåner och inte tillgodoräknades dessa <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0053" REF.END="QE0053"/>förlorade år<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/> vid beräkningen av hans pension. I denna mening är verkningarna av denna påföljd verkligen fortfarande <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0054" REF.END="QE0054"/>pågående<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/>. Neutralisering av de framtida verkningarna av tidig påtvingad pensionering ska därför beakta dessa förlorade år (på något sätt).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0129"><NO.P>129.</NO.P><TXT>Kommissionen delar inte denna slutsats. Den anser att verkningarna som innebar utebliven ökning av pensionen till följd av den tidiga pensioneringen kan bibehållas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0130"><NO.P>130.</NO.P><TXT>Jag medger att jag anser att kommissionens resonemang på denna punkt är omöjligt att förena med dess inställning att reduktionen om 25 procent som föreskrevs i det disciplinära beslutet <HT TYPE="ITALIC">utgör</HT> <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0055" REF.END="QE0055"/>framtida verkningar<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/> i den mening som anges ovan. Båda påföljderna, påtvingad pensionering och reduktion om 25 procent, påfördes på grund av samma omständigheter och genom samma disciplinära beslut. I båda fallen är principfrågan vilka verkningarna av det disciplinära beslutet skulle ha varit om det fattats på ett sätt som var förenligt med direktiv 2000/78.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0131"><NO.P>131.</NO.P><TXT>Om kommissionens åtskillnad mellan olika verkningar godtogs skulle det innebära att klaganden faktiskt kunde ha avskedats från sin anställning utan att ha tillgång till eventuella motåtgärder. Till skillnad från pensionering skulle ett rent avskedande i princip ha lett till ett avslutande av rättsförhållandet utan pågående verkningar i form av pensionsutbetalningar över huvud taget.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0132"><NO.P>132.</NO.P><TXT>Om domstolen skulle finna att verkningarna av det diskriminerande disciplinära beslutet inte kan bibehållas och att det <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0056" REF.END="QE0056"/>fiktiva<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/> synsättet ska tillämpas borde kanske mot bakgrund av det ovanstående det synsättet övervägas en alternativ beskrivning av en bakgrund där pensionering inte skett och där reduktionen med 25 procent av klagandens pension inte (fullt ut) tillämpades.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0133"><NO.P>133.</NO.P><TXT>Jag konstaterar att en sådan slutsats uppenbarligen skulle föranleda ytterligare en rad besvärliga frågor. För att neutralisera de <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0057" REF.END="QE0057"/>framtida verkningarna<QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/> av påtvingad pensionering år 1976, ska det antas att klaganden arbetade under alla år i mellantiden efter 1976 eller under alla år sedan utgången av fristen för införlivande av direktiv 2000/78? Ska motsvarande ökning av pensionen kvittas mot pensionsinkomst som härrör från annat arbete som klaganden utfört under dessa år?<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0057"><P>Det har bekräftats i de skriftliga yttrandena och vid förhandlingen att klaganden efter det att han lämnade polisväsendet var anställd i den privata sektorn för vilket han uppbär pension.</P></NOTE> Ska motsvarande ökning av pension kvittas mot pension från polisväsendet som klaganden redan erhållit från dagen för hans påtvingade pensionering (som han uppenbarligen inte skulle ha erhållit om han hade fortsatt att arbeta)?<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0058"><P>Det bekräftades vid förhandlingen att klaganden har uppburit pension från polisväsendet alltsedan hans påtvingade pensionering år 1976.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0134"><NO.P>134.</NO.P><TXT>Vad slutligen särskilt gäller reduktionen om 25 procent har den hänskjutande domstolens andra fråga implicit som utgångspunkt att denna reduktion är en följd av beslutets diskriminerande karaktär.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="22"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0135"><NO.P>135.</NO.P><TXT><QUOT.START CODE="201D" ID="QS0058" REF.END="QE0058"/>Fiktiv<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/> ska verkligen betyda <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0059" REF.END="QE0059"/>fiktiv<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/>. Den möjligheten måste således beaktas att klaganden även i avsaknad av en brottmålsdom ändå kunde ådömas en disciplinär påföljd på grund av samma omständigheter<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0059"><P>Se ovan punkt 42 och den österrikiska regeringens yttranden i den meningen att en polisman som söker förleda minderåriga till sexuella kontakter skulle påföras disciplinära påföljder <HT TYPE="ITALIC">oberoende av</HT> de berörda personernas <HT TYPE="ITALIC">sexuella läggning</HT>.</P></NOTE> och klagandens pension skulle fortfarande ha reducerats men med mindre än 25 procent. Detta är faktiskt den ståndpunkt som kommissionen intagit i dess skriftliga yttrande. Om klaganden i avsaknad av diskriminering ändå skulle ha fått vidkännas en reduktion av sin pension men med till exempel fem eller tio procent ska således verkningarna av denna reduktion bibehållas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0136"><NO.P>136.</NO.P><TXT>Om således den <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0060" REF.END="QE0060"/>fiktiva<QUOT.END REF.START="QS0060" CODE="201D" ID="QE0060"/> inställningen skulle tillämpas med avseende på reduktionen om 25 procent håller jag med kommissionen om att fiktionen ska föras till dess logiska slut. Exakt hur det disciplinära beslutet skulle ha ändrats om det fattats på ett icke-diskriminerande sätt skulle återigen bli (en ganska svår) fråga för den nationella domstolen att behandla.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Fråga 3</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0137"><NO.P>137.</NO.P><TXT>Genom sin tredje fråga söker den nationella domstolen klarhet i huruvida svaret på den andra frågan beror på huruvida personen aktivt sökte anställning hos staten på federal nivå innan han nådde pensionsåldern.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0138"><NO.P>138.</NO.P><TXT>Jag måste medge att jag är förbryllad i fråga om betydelsen av denna fråga mot bakgrund av omständigheterna i målet vid den nationella domstolen. Men då vi redan behandlar <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0061" REF.END="QE0061"/>fiktiva<QUOT.END REF.START="QS0061" CODE="201D" ID="QE0061"/> scenarier är det ganska svårt att säga att en sådan fråga är hypotetisk.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0139"><NO.P>139.</NO.P><TXT>Det framgår inte av omständigheterna i målet om klaganden faktiskt någonsin sökte (åter) anställning hos staten på federal nivå. Det är kanske rimligt att anta att om en person sagts upp från denna arbetsgivare under sådana omständigheter som föreligger i målet vid den nationella domstolen skulle det vara ganska utsiktslöst att återkomma till samma arbetsgivare (om det ens var rättsligt möjligt). Om detta verkligen är fallet och klaganden inte senare skulle ha sökt återanställning hos staten på federal nivå, vilka slutsatser kan då dras av detta faktum? Kan klaganden klandras för att inte ha gjort det? Kan han då utsättas för en eventuell ogynnsam behandling därför?</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0140"><NO.P>140.</NO.P><TXT>Som konstaterats ovan i punkt 133 kan det nämnas, för vad det kan vara värt, att en rad frågor emellertid uppstår om hur mellanperioden ska behandlas i den omfattning verkningarna av tidig påtvingad pensionering ska neutraliseras. Vid utformning av det alternativa händelseförloppet ankommer det enligt min uppfattning på den nationella domstolen att bestämma vilka specifika enskildheter som ska tas i beaktande för att finna en balans mellan å ena sidan att helt bortse från dessa år under mellantiden och å andra sidan ta dem fullt ut i beaktande som om klaganden hade arbetat inom den offentliga sektorn under denna tid.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">C.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Frågorna 4 och 5</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0141"><NO.P>141.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det föreslagna svaret på den hänskjutande domstolens första fråga finns det heller inte något behov av att besvara den fjärde och femte frågan. För det fall domstolen skulle komma till en annan slutsats lämnar jag ändå några synpunkter.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="23"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0142"><NO.P>142.</NO.P><TXT>Med sin fjärde och femte fråga vill den hänskjutande domstolen få klarlagt från vilken tidpunkt som ett eventuellt (partiellt) upphävande av reduktionen om 25 procent ska få verkan. Dessa frågor begränsas till från vilken tidpunkt verkningarna av reduktionen om 25 procent ska neutraliseras. De avser inte verkningarna av den tidiga påtvingade pensioneringen. Som emellertid angetts ovan i punkt 133 anser jag att olika synsätt beträffande de framtida verkningarna av reduktionen om 25 procent och de framtida verkningarna av den påtvingade pensioneringen medför inkonsekvensproblem.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0143"><NO.P>143.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning framgår svaret på den frågan av den rättspraxis som sammanfattats ovan i punkt 44 och följande punkter. Förmodligen kommer tillämpningen av direktiv 2000/78 fortfarande vara underställd det principiella förbudet mot retroaktivitet trots det ovan diskuterade potentiellt vittgående synsättet i fråga om upphävande av framtida verkningar. Vilket svaret på den hänskjutande domstolens första fråga än blir kan det därför i varje fall användas till stöd för påståendet att verkningarna av reduktionen om 25 procent ska neutraliseras från utgången av fristen för direktivets införlivande och inte tidigare.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">D.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Diskriminering på grund av kön</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Omfattningen av den hänskjutande domstolens frågor</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0144"><NO.P>144.</NO.P><TXT>Slutligen har klaganden i sina yttranden gjort gällande att påföljden som föreskrevs i det disciplinära beslutet (också) utgjorde diskriminering på grund av kön i strid med artikel 157 FEUF (tidigare artikel 119 EEG och därefter artikel 141 EG). Enligt klaganden kan denna bestämmelse, som första gången trädde i kraft år 1979, därför åberopas som hinder för framtida verkningar av det disciplinära beslutet på ett sätt som liknar det som avses i den nationella domstolens första fråga avseende direktiv 2000/78. Den skulle emellertid göra det från en mycket tidigare tidpunkt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0145"><NO.P>145.</NO.P><TXT>Jag lämnar följande synpunkter i detta avseende.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0146"><NO.P>146.</NO.P><TXT>Den nationella domstolen hänvisar inte till artikel 157 FEUF (eller dess föregångare). Klaganden är faktiskt den enda part som tagit upp frågan i skriftliga yttranden. Det kan påstås att det kunde vara till nytta för den nationella domstolen att den möjliga tillämpningen av artikel 157 tas upp till behandling. Enligt min uppfattning ska emellertid domstolen inte göra det, i synnerhet av följande skäl.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0147"><NO.P>147.</NO.P><TXT>För det första saknas det helt hänvisningar till den bestämmelsen i såväl den hänskjutande domstolens frågor som i beslutet om hänskjutande mer generellt. Om den nationella domstolen hade ansett att den är relevant skulle den enligt min uppfattning åtminstone ha nämnt den. Det kan finnas flera skäl för denna underlåtenhet och det skulle vara fel att anta att avsaknaden av hänvisning är ett <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0062" REF.END="QE0062"/>förbiseende<QUOT.END REF.START="QS0062" CODE="201D" ID="QE0062"/>. Frågan här gäller inte huruvida domstolen ska framhålla detaljerna och relevansen av en otydlig teknisk lagstiftningsakt som kan ha förbisetts. Artikel 157 FEUF är en viktig fördragsbestämmelse. Då argument rörande artikel 157 FEUF faktiskt är centrala för klagandens skriftliga yttranden är det snarare lika troligt att klaganden föreslog att den nationella domstolen skulle ställa frågor till EU-domstolen beträffande den bestämmelsen men att detta förslag avböjdes.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0148"><NO.P>148.</NO.P><TXT>För det andra kräver artikel 94 i domstolens rättegångsregler att begäran om förhandsavgörande ska innehålla bland annat relevanta omständigheter och nationella bestämmelser och skälen som fått den nationella domstolen att ställa de specifika frågor som ställs till EU-domstolen. I förevarande mål har den nationella domstolen formulerat beslutet om hänskjutande utan att alls nämna artikel 157 FEUF (eller dess föregångare) och det saknas potentiellt relevanta omständigheter eller nationell rätt rörande den bestämmelsen. Under sådana omständigheter skulle det enligt min uppfattning vara<?PAGE NO="24"?> oförenligt med rättspraxis<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0060"><P>Senast se till exempel beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180531">31 maj 2018</DATE>, <NAME.CASE>Bán</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑24/18</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:376">EU:C:2018:376</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0018">18</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter), beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180607">7 juni 2018</DATE>, <NAME.CASE>easyJet Airline</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑241/18</NO.CASE>, ej publicerat, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:421">EU:C:2018:421</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0012">12</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter) och beslut av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180607">7 juni 2018</DATE>, <NAME.CASE>Filippi m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑589/16</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:417">EU:C:2018:417</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0025">25</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter).</P></NOTE> avseende artikel 94 i domstolens rättegångsregler att bortse från denna underlåtenhet och att på begäran av en av parterna på eget initiativ ge ledning beträffande en fråga som inte har ställts.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0149"><NO.P>149.</NO.P><TXT>Om domstolen skulle välja att behandla de argument som framförts av klaganden med avseende på artikel 157 FEUF lämnar jag ändå några korta synpunkter i följande avsnitt.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Artikel 157 FEUF</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0150"><NO.P>150.</NO.P><TXT>Jag förklarade i mitt föreslagna svar på fråga 1 varför direktiv 2000/78 inte utgör hinder för bibehållandet av verkningarna av det disciplinära beslutet. Detta beslut låg utanför direktivets tidsmässiga tillämpningsområde. Direktivet kan inte användas för att ompröva det beslutet för att neutralisera några av dess verkningar. Dessa argument gäller i tillämpliga delar artikel 157 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0151"><NO.P>151.</NO.P><TXT>I den mån som domstolen kommer till en annan slutsats ankommer det på den nationella domstolen att avgöra den eventuella förekomsten av sådan diskriminering. Jag uppfattar emellertid att det grundläggande argumentet är att manliga homosexuella behandlades mindre förmånligt än kvinnliga homosexuella.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0061"><P>Se, <HT TYPE="ITALIC">e contrario</HT>, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19980217">17 februari 1998</DATE>, <NAME.CASE>Grant</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑249/96</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1998:63">EU:C:1998:63</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det påstods av klaganden att en kvinnlig polis som utförde homosexuella handlingar med en minderårig över 14 års ålder inte skulle ådömas någon disciplinär påföljd eller i vart fall ådömas en mildare påföljd än en manlig homosexuell polis som utförde jämförbara handlingar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0152"><NO.P>152.</NO.P><TXT>I den omfattning som ett sådant påstående skulle vara faktiskt korrekt (med hänsyn till disciplinär praxis i det österrikiska polisväsendet under 1970-talet), vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva, förbjuder artikel 157 FEUF könsdiskriminering med avseende på <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0063" REF.END="QE0063"/>lön<QUOT.END REF.START="QS0063" CODE="201D" ID="QE0063"/>. Enligt fast rättspraxis <HT TYPE="ITALIC">innefattar inte</HT> <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0064" REF.END="QE0064"/>lön<QUOT.END REF.START="QS0064" CODE="201D" ID="QE0064"/> i denna mening utbetalningar med tillämpning av lagstadgade pensionssystem vilka snarare betecknas som sociala trygghetsförmåner.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0062"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19940928">28 september 1994</DATE>, <NAME.CASE>Beune</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑7/93</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1994:350">EU:C:1994:350</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Vid förhandlingen uppgav den österrikiska regeringen att pensionssystemet i detta mål är lagstadgat. Huruvida detta faktiskt är fallet (i den mening som avses i domstolens rättspraxis<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0063"><P>Se, till exempel, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19940928">28 september 1994</DATE>, <NAME.CASE>Beune</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑7/93</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1994:350">EU:C:1994:350</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0024">24</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis) och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161124">24 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Parris</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑443/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:897">EU:C:2016:897</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0034">34</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE>) är återigen en fråga för den nationella domstolen att kontrollera. Med hänsyn till uttalandet av den österrikiska regeringen på denna punkt faller emellertid dessa typer av utbetalningar i princip utanför artikel 157 FEUF vilket gör att den bestämmelsen inte är tillämplig på förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0153"><NO.P>153.</NO.P><TXT>Om emellertid detta inte vore fallet måste den tidsmässiga tillämpningen av artikel 157 FEUF (och dess föregångare) övervägas. Jag hänvisar i detta avseende till mina synpunkter beträffande frågorna 4 och 5 vilka gäller i tillämpliga delar. Dessutom, enligt domarna i målen Barber<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0064"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19900517">17 maj 1990</DATE>, <NAME.CASE>Barber</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑262/88</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1990:209">EU:C:1990:209</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och Ten Oever<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0065"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19931006">6 oktober 1993</DATE>, <NAME.CASE>Ten Oever</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑109/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1993:833">EU:C:1993:833</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> <QUOT.START CODE="201D" ID="QS0065" REF.END="QE0065"/>kan den direkta effekten av artikel 119 i EEG-fördraget åberopas för att kräva likabehandling i fråga om tjänstepensioner endast såvitt gäller sådana förmåner som är <HT TYPE="ITALIC">hänförliga till anställningsperioder</HT> <HT TYPE="ITALIC">efter den <DATE ISO="19900517">17 maj 1990</DATE></HT> [dagen för Barber-domen], med undantag för fall där arbetstagaren eller dennas rättsinnehavare före nämnda dag har väckt talan eller anfört ett motsvarande klagomål enligt tillämplig nationell rätt<QUOT.END REF.START="QS0065" CODE="201D" ID="QE0065"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0066"><P>Se domslutet i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19931006">6 oktober 1993</DATE>, <NAME.CASE>Ten Oever</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑109/91</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1993:833">EU:C:1993:833</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="25"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0154"><NO.P>154.</NO.P><TXT>Det framgår emellertid av de omständigheter som anges i den hänskjutande domstolens begäran att inte någon av de ifrågavarande anställningsperioderna ligger i tiden efter den <DATE ISO="19900517">17 maj 1990</DATE>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0155"><NO.P>155.</NO.P><TXT>Jag föreslår att domstolen ger följande svar på den första frågan från Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen, Österrike):</TXT><P>Artikel 2 i rådets direktiv 2000/78/EG av den <DATE ISO="20001127">27 november 2000</DATE> om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (nedan kallat direktivet) utgör inte hinder mot att den rättsgestaltande verkan av ett lagakraftvunnet förvaltningsbeslut enligt de disciplinära bestämmelserna för offentliganställda tjänstemän (disciplinbeslut), genom vilket det fastställdes att tjänstemannen skulle pensioneras med minskad pension, kvarstår om</P><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>unionsbestämmelser, särskilt direktivet, ännu inte var tillämpliga på nämnda förvaltningsbeslut vid den tidpunkt då det antogs, men</P></ITEM><ITEM><P>ett liknande (fiktivt) beslut emellertid hade varit oförenligt med direktivet om det hade meddelats medan direktivet tidsmässigt var tillämpligt.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>