<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><JUDGMENT xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.JUDGMENT><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-94/19</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62019CJ0094</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:193">EU:C:2020:193</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>5</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>5</PAGE.TOTAL><AUTHOR>CJ</AUTHOR></BIB.JUDGMENT><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Dom av den <DATE ISO="20200311">11. 3. 2020</DATE> – Mål C‑94/19</HT></P><P><HT TYPE="SC">San Domenico Vetraria</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Domstolens dom</HT> (sjunde avdelningen)</P><P>den <DATE ISO="20200311">11 mars 2020</DATE><NOTE NUMBERING="STAR" TYPE="FOOTNOTE" NOTE.ID="E0001"><P>Rättegångsspråk: italienska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Beskattning</KEYWORD><KEYWORD>Mervärdesskatt</KEYWORD><KEYWORD>Sjätte direktivet 77/388/EEG</KEYWORD><KEYWORD>Artiklarna 2 och 6</KEYWORD><KEYWORD>Tillämpningsområde</KEYWORD><KEYWORD>Skattepliktiga transaktioner</KEYWORD><KEYWORD>Tillhandahållande av tjänster mot vederlag</KEYWORD><KEYWORD>Utstationering av personal från ett moderbolag till dotterbolaget</KEYWORD><KEYWORD>Dotterbolaget har endast betalat ersättning för kostnaderna</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><JUDGMENT.INIT><P>I mål C‑94/19,</P><P>angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen, Italien) genom beslut av den <DATE ISO="20181127">27 november 2018</DATE>, som inkom till domstolen den <DATE ISO="20190206">6 februari 2019</DATE>, i målet</P></JUDGMENT.INIT><PARTIES><PLAINTIFS><P><HT TYPE="BOLD">San Domenico Vetraria SpA</HT></P></PLAINTIFS><AGAINST>mot</AGAINST><DEFENDANTS><P><HT TYPE="BOLD">Agenzia delle Entrate,</HT></P><P>övrig part:</P><P><HT TYPE="BOLD">Ministero dell’Economia e delle Finanze,</HT></P></DEFENDANTS></PARTIES><P>meddelar</P><PREAMBLE><PREAMBLE.INIT><P>DOMSTOLEN (sjunde avdelningen)</P><P>sammansatt av avdelningsordföranden P.G. Xuereb samt domarna T. von Danwitz och A. Kumin (referent),</P><P>generaladvokat: M. Szpunar,</P><P>justitiesekreterare: A. Calot Escobar,</P></PREAMBLE.INIT><GR.VISA><VISA>efter det skriftliga förfarandet,</VISA></GR.VISA><GR.CONSID><CONSID><P>med beaktande av de yttranden som avgetts av:</P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>Europeiska kommissionen, genom J. Jokubauskaitė och S. Mortoni, båda i egenskap av ombud,</P></ITEM></LIST></CONSID></GR.CONSID><GR.VISA><VISA>med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,</VISA></GR.VISA><?PAGE NO="2"?><PREAMBLE.FINAL>följande</PREAMBLE.FINAL></PREAMBLE><CONTENTS.JUDGMENT><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Dom</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 2 och 6 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den <DATE ISO="19770517">17 maj 1977</DATE> om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="145" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1977">EGT L 145, 1977, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) (nedan kallat sjätte direktivet).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2</NO.P><TXT>Begäran har framställts i ett mål mellan San Domenico Vetraria SpA och Agenzia delle Entrate (skattemyndigheten, Italien) angående San Domenico Vetrarias avdrag för mervärdesskatt som betalats på belopp som betalats till dess moderbolag Avir SpA för utstationering av en chef, för beskattningsåret 2005.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3</NO.P><TXT>I artikel 2 i sjätte direktivet anges följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>Mervärdesskatt skall betalas för</P><P><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som sker mot vederlag inom landets territorium av en skattskyldig person i denna egenskap,</TXT></NP></ITEM></LIST></P><P>…<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></P></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4</NO.P><TXT>I artikel 6.1 första stycket i direktivet föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>Med <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>tillhandahållande av tjänster<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="2019" ID="QE0003"/> avses varje transaktion som inte utgör leverans av varor i den betydelse som avses i artikel 5.<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Italiensk rätt</HT></HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5</NO.P><TXT>Enligt artikel 30 i decreto legislativo n. 276 – Attuazione delle deleghe in materia di occupazione e mercato del lavoro, di cui alla legge 14 febbraio 2003, n. 30 (lagstiftningsdekret nr 276 om genomförande av delegationer på sysselsättnings- och arbetsmarknadsområdet enligt lag nr 30 av den <DATE ISO="20030214">14 februari 2003</DATE>) av den <DATE ISO="20030910">10 september 2003</DATE> (ordinarie tillägg till GURI nr 235 av den <DATE ISO="20031009">9 oktober 2003</DATE>) gäller följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="030.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Det är fråga om utstationering när en arbetsgivare för att tillgodose ett eget behov tillfälligt ställer en eller flera arbetstagare till förfogande för en annan person för utförande av ett visst arbete.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="030.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Vid utstationering är arbetsgivaren fortsatt ansvarig för arbetstagarens ekonomiska och rättsliga behandling.<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="3"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6</NO.P><TXT>I artikel 8.35 i legge n. 67 – Disposizioni per la formazione del bilancio annuale e pluriennale dello Stato (legge finanziaria 1988) (lag nr 67 med bestämmelser om utformningen av statens årliga och fleråriga budget (1988 års finanslag)) av den <DATE ISO="19880311">11 mars 1988</DATE> (ordinarie tillägg till GURI nr 61 av den <DATE ISO="19880314">14 mars 1988</DATE>) (nedan kallad lag nr 67/88) stadgas följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>Mervärdesskatt påförs inte på utlåning eller utstationering av personal mot ersättning av enbart den därtill relaterade kostnaden.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7</NO.P><TXT>Under år 2004 utstationerade Avir en av sina chefer till dotterbolaget San Domenico Vetraria, för tjänsten som chef för ett av dotterbolagets verksamhetsställen. San Domenico Vetraria mottog fakturor från moderbolaget på belopp motsvarande kostnaderna för den utstationerade arbetstagaren. När San Domenico Vetraria betalade kostnaderna för utstationeringen till Avir tillämpade dotterbolaget mervärdesskatt för att senare kunna utnyttja avdragsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8</NO.P><TXT>Skattemyndigheten ansåg att dessa betalningar inte omfattades av tillämpningsområdet för mervärdesskatt, eftersom de inte avsåg tillhandahållande av tjänster mellan ett dotterbolag och dess moderbolag, och beslutade därför om efterbeskattning i syfte att återfå de mervärdesskattebelopp som dragits av.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9</NO.P><TXT>San Domenico Vetrarias talan mot beslutet om efterbeskattning ogillades av domstolarna i första och andra instans. Domstolen i andra instans fann särskilt att de belopp som betalats av bolaget endast motsvarade ersättning för kostnader i den mening som avses i artikel 8.35 i lag nr 67/88, i avsaknad av bevis för att den utstationerade arbetstagaren hade erhållit högre belopp eller utfört andra uppgifter än dem som redan hade utförts vid ursprungsbolaget.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10</NO.P><TXT>San Domenico Vetraria överklagade denna dom till Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen, Italien), som anser att frågan huruvida utstationering av personal mot ersättning för kostnader i samband därmed kan anses vara skattepliktig är av avgörande betydelse för utgången i det nationella målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11</NO.P><TXT>Den hänskjutande domstolen har i detta avseende preciserat att enligt artikel 8.35 i lag nr 67/88 är utstationeringen, för det fall det återbetalade beloppet motsvarar kostnaderna för utstationerad personal, inte skattepliktig, eftersom den inte är relevant för mervärdesskatten. Det kvarstår emellertid tvivel om huruvida en transaktion som består i utstationering av personal mot ersättning av därtill relaterade kostnader är utesluten från tillämpningsområdet för mervärdesskatt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12</NO.P><TXT>Att en utstationering såsom den som är aktuell i det nationella målet är av ekonomisk karaktär förefaller nämligen enligt den hänskjutande domstolen följa av att det, på grundval av artikel 30 i det lagstiftningsdekret som avses i punkt 5 ovan, är nödvändigt att den utstationerande arbetsgivaren har ett särskilt intresse av att säkerställa att moderbolagets och dotterbolagets gemensamma organisation fungerar så bra som möjligt. Det har för övrigt inte bestritts i förevarande fall att det föreligger ett sådant intresse.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13</NO.P><TXT>Att en sådan utstationering medför ett tillhandahållande av tjänster mot vederlag kan dessutom framgå av det – i förevarande fall ej försumbara – belopp som betalas att det bolag hos vilket utstationeringen sker, vilket motsvarar kostnaderna för arbetstagarna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14</NO.P><TXT>Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) anser dessutom att den nationella bestämmelsen förefaller ge upphov till en omotiverad åtskillnad i behandling, som kan påverka principen om skatteneutralitet, mellan utstationering av personal och tillhandahållande av arbetskraft, eftersom det sistnämnda alltid ger upphov till en skattepliktig tjänst.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15</NO.P><TXT>Under dessa omständigheter beslutade Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>Ska artiklarna 2 och 6 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den <DATE ISO="19770517">17 maj 1977</DATE> samt principen om skatteneutralitet tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken utlåning eller utstationering av personal från ett moderbolag till ett dotterbolag, mot ersättning enbart av därtill relaterade kostnader, inte anses relevant i mervärdesskattehänseende?<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></P></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Prövning av tolkningsfrågan</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16</NO.P><TXT>Enligt artikel 2.1 i sjätte direktivet ska mervärdesskatt betalas för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som sker mot vederlag inom landets territorium av en skattskyldig person i denna egenskap.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17</NO.P><TXT>Enligt artikel 6.1 första stycket i samma direktiv avser tillhandahållande av tjänster <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>varje transaktion som inte utgör leverans av varor<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18</NO.P><TXT>I förevarande fall framgår det av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat att det är ostridigt att Avir är en skattskyldig person och att tillhandahållandet av tjänsten i fråga, det vill säga att en chef utstationerades till dotterbolaget San Domenico Vetraria, har skett inom det berörda landet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19</NO.P><TXT>Det återstår således att fastställa huruvida detta tillhandahållande av tjänster har skett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>mot vederlag<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/> i den mening som avses i artikel 2.1 i sjätte direktivet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20</NO.P><TXT>Domstolen erinrar härvidlag om att inom mervärdesskattesystemet förutsätter skattepliktiga transaktioner att det finns en transaktion mellan parterna med angivet pris eller motvärde. Om en tjänsteleverantörs verksamhet består i att enbart tillhandahålla tjänster utan direkt vederlag finns det inget beskattningsunderlag, och tillhandahållandena är således inte heller mervärdesskattepliktiga (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160622">22 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Český rozhlas</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑11/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:470">EU:C:2016:470</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21</NO.P><TXT>Härav följer att ett tillhandahållande av tjänster endast <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>sker mot vederlag<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/> i den mening som avses i artikel 2.1 i sjätte direktivet, och därmed endast är skattepliktigt, om det mellan den som tillhandahåller tjänsten och den som köper den föreligger ett rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer, varvid den ersättning som den person som tillhandahåller tjänsten tar emot utgör det faktiska motvärdet av den tjänst som tillhandahålls mottagaren. Så är fallet om det finns ett direkt samband mellan den tjänst som tillhandahålls och det motvärde som tas emot (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160622">22 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Český rozhlas</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑11/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:470">EU:C:2016:470</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0021">21</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20181122">22 november 2018</DATE>, <NAME.CASE>MEO – Serviços de Comunicações e Multimédia</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑295/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:942">EU:C:2018:942</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0039">39</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190703">3 juli 2019</DATE>, <NAME.CASE>UniCredit Leasing</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑242/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:558">EU:C:2019:558</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0069">69</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22</NO.P><TXT>I förevarande fall tycks det framgå av handlingarna i målet att utstationeringen utfördes på grundval av ett avtalsförhållande mellan Avir och San Domenico Vetraria.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23</NO.P><TXT>Det framgår också att ömsesidiga prestationer har utbytts inom ramen för detta rättsförhållande, det vill säga å ena sidan utstationering av en chef från Avir till San Domenico Vetraria, å andra sidan betalning av de belopp som moderbolaget fakturerat dotterbolaget.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24</NO.P><TXT>Kommissionen har emellertid bestritt att det föreligger ett direkt samband mellan dessa två prestationer och har gjort gällande att utstationeringen inte skedde i syfte att motta ett vederlag, eftersom det inte bestämdes någon ersättning som var högre än Avirs kostnader.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25</NO.P><TXT>Detta argument kan inte godtas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26</NO.P><TXT>Det framgår av domstolens praxis att det föreligger ett direkt samband när två prestationer är villkorade av varandra (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19940303">3 mars 1994</DATE>, <NAME.CASE>Tolsma</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑16/93</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1994:80">EU:C:1994:80</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0013">13</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0020">20</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19971016">16 oktober 1997</DATE>, <NAME.CASE>Fillibeck</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑258/95</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1997:491">EU:C:1997:491</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0015">15</REF.NP.ECR>–<REF.NP.ECR REF="NP0017">17</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), det vill säga att den ena prestationen bara tillhandahålls om den andra också gör det, och ömsesidigt (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19881123">23 november 1988</DATE>, <NAME.CASE>Naturally Yours Cosmetics</NAME.CASE>, <NO.CASE>230/87</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1988:508">EU:C:1988:508</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0014">14</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19940602">2 juni 1994</DATE>, <NAME.CASE>Empire Stores</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑33/93</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1994:225">EU:C:1994:225</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0016">16</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27</NO.P><TXT>Om det är fastställt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, att San Domenico Vetrarias betalning av de belopp som bolaget fakturerats av sitt moderbolag var ett villkor för att det sistnämnda skulle utstationera arbetstagaren och att dotterbolaget endast betalat dessa belopp som motprestation för utstationeringen, ska det följaktligen anses föreligga ett direkt samband mellan de båda prestationerna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28</NO.P><TXT>Transaktionen ska följaktligen anses ha skett mot vederlag och är, eftersom även de övriga villkoren i artikel 2.1 i sjätte direktivet är uppfyllda, mervärdesskattepliktig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29</NO.P><TXT>Den omständigheten att en ekonomisk transaktion sker till ett pris som överstiger eller understiger självkostnadspriset saknar betydelse för kvalificeringen av en transaktion som en transaktion som sker mot vederlag (se, för ett liknande resonemang, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050120">20 januari 2005</DATE>, <NAME.CASE>Hotel Scandic Gåsabäck</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑412/03</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:47">EU:C:2005:47</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0022">22</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>, och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160602">2 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Lajvér</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑263/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:392">EU:C:2016:392</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0045">45</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis). En sådan omständighet kan nämligen inte påverka det direkta sambandet mellan tillhandahållandet av tjänsten och det erhållna vederlaget (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160602">2 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Lajvér</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑263/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:392">EU:C:2016:392</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 2.1 i sjätte direktivet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett moderbolags utlåning eller utstationering av personal till sitt dotterbolag, enbart mot ersättning av därtill relaterade kostnader, inte anses vara relevant i mervärdesskattehänseende, förutsatt att de belopp som dotterbolaget betalar till moderbolaget å ena sidan och utlåningen eller utstationeringen å andra sidan är villkorade av varandra.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><P><HT TYPE="BOLD">Rättegångskostnader</HT></P></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31</NO.P><TXT>Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><JURISDICTION><INTRO>Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:</INTRO><P><HT TYPE="BOLD">Artikel 2.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den <DATE ISO="19770517">17 maj 1977</DATE> om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett moderbolags utlåning eller utstationering av personal till sitt dotterbolag, enbart mot ersättning av därtill relaterade kostnader, inte anses vara relevant i mervärdesskattehänseende, förutsatt att de belopp som dotterbolaget betalar till moderbolaget å ena sidan och utlåningen eller utstationeringen å andra sidan är villkorade av varandra.</HT></P></JURISDICTION></CONTENTS.JUDGMENT><SIGNATURE.CASE><SIGNATORY><P>Underskrifter</P></SIGNATORY></SIGNATURE.CASE></JUDGMENT>