<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.00-20081231.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="ECRCJ2005SVA.0400247701.case.xml"><NO.CASE>C-61/03</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62003C0061</NO.CELEX><NO.SEQ>0001.0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>2481</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>2510</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>30</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><LEFT>FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT GEELHOED — MÅL C-61/03</LEFT><RIGHT>KOMMISSIONEN MOT FÖRENADE KUNGARIKET</RIGHT></CURR.TITLE><CONTENTS.CONCLUSION><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Leendert A. Geelhoed</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20041202">2 december 2004</DATE><NOTE NOTE.ID="E0001" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Originalspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>I —</NO.P><TXT>Inledning</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>1.</NO.P><TXT>Kommissionen har i detta mål enligt artikel 141 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) gjort gällande att Förenade kungariket har åsidosatt artikel 37 EA genom att underlåta att tillhandahålla kommissionen allmänna upplysningar om en plan för deponering av radioaktivt avfall till följd av nedläggningen av Jasonreaktorn, belägen vid Royal Naval College Greenwich. Enligt denna artikel skall varje medlemsstat tillhandahålla kommissionen allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall av alla slag.</TXT></NP><NP><NO.P>2.</NO.P><TXT>Detta mål aktualiserar en betydelsefull fråga om tolkningen av artikel 37 EA, nämligen huruvida den skyldighet som fastställs genom denna artikel är tillämplig på radioaktivt avfall från kärnenergianläggningar som används för militära ändamål. Kommissionen har hävdat att så är fallet, medan Förenade kungariket, med stöd av Republiken Frankrike, har påstått att denna artikel endast är tillämplig på avfall från kärnenergianläggningar som används för civila och kommersiella ändamål.</TXT></NP><NP><NO.P>3.</NO.P><TXT>Inga faktiska omständigheter rörande nedläggningen är tvistiga i målet.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>II —</NO.P><TXT>Bakgrund och förfarande</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>4.</NO.P><TXT>Jasonreaktorn drevs av Förenade kungarikets försvarsministerium vid Royal Naval College Greenwich mellan åren 1962 och 1996. Under denna period användes den för att utbilda örlogs-och varvspersonal i reaktorfysik och som ett forskningshjälpmedel inom försvarsministeriets kärndriftsprogram för marinen. Vid slutet av denna tidsperiod monterades Jason ner, efter att en ansökan om detta hade godkänts av Environment Agency for England and Wales (miljöverket för England och Wales) i Förenade kungariket.</TXT></NP><?PAGE NO="I-2482"?><NP><NO.P>5.</NO.P><TXT>År 1998 upplyste Förenade kungariket kommissionen om att Jasonreaktorn skulle läggas ner. Genom en skrivelse av den <DATE ISO="19990108">8 januari 1999</DATE> bad kommissionen Förenade kungariket om detaljerad information rörande denna nedläggning, i syfte att avgöra när de <QUOT.START ID="QS0001" REF.END="QE0001" CODE="201D"/>allmänna upplysningar<QUOT.END ID="QE0001" REF.START="QS0001" CODE="201D"/> som krävs enligt artikel 37 EA skulle lämnas. Genom en skrivelse av den <DATE ISO="19990305">5 mars 1999</DATE> svarade Förenade kungariket att det ansåg att anläggningar som används för militära ändamål inte föll inom Euratomfördragets tillämpningsområde och att det följaktligen inte avsåg att tillhandahålla kommissionen några allmänna upplysningar i den mening som avses i artikel 37 EA. Förenade kungariket erbjöd sig dock att låta kommissionen ta del av det tillstånd för nedläggningen som hade erhållits av Environment Agency for England and Wales samt den begäran om tillstånd som hade framförts till detta organ.</TXT></NP><NP><NO.P>6.</NO.P><TXT>Genom en formell underrättelse delgiven den <DATE ISO="20010130">30 januari 2001</DATE> upplyste kommissionen Förenade kungariket om att den ansåg att avdelning II kapitel 3 i Euratomfördraget var tillämpligt på joniserande strålning oavsett källa. Kommissionen uppmanade Förenade kungariket att inkomma med sina synpunkter på underrättelsen i fråga inom två månader efter delgivningen.</TXT></NP><NP><NO.P>7.</NO.P><TXT>Förenade kungariket uppgav i sin svarsskrivelse av den <DATE ISO="20010330">30 mars 2001</DATE> att det ansåg att Europeiska atomenergigemenskapens uppdrag, såsom det definierats genom Euratomfördraget, var att främja civil och kommersiell användning av kärnenergi, till skillnad från kärnenergi för militära ändamål, som inte ingick i detta uppdrag. Enligt Förenade kungariket kunde endast vissa kapitel i fördraget anses vara tillämpliga på försvarsverksamhet.</TXT></NP><NP><NO.P>8.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20011221">21 december 2001</DATE> tillställde kommissionen Förenade kungariket ett motiverat yttrande avseende det påstådda åsidosättandet av artikel 37 EA. Kommissionen uppmanade Förenade kungariket att följa det motiverade yttrandet inom två månader från mottagandet.</TXT></NP><NP><NO.P>9.</NO.P><TXT>I sin svarsskrivelse av den <DATE ISO="20020220">20 februari 2002</DATE> vidhöll Förenade kungariket sin inställning att det inte var skyldigt att lämna någon information till kommissionen enligt artikel 37 EA, eftersom militära anläggningar inte föll inom Euratomfördragets tillämpningsområde.</TXT></NP><NP><NO.P>10.</NO.P><TXT>Till följd av detta väckte kommissionen förevarande talan, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den <DATE ISO="20030204">4 februari 2003</DATE>.</TXT></NP><NP><NO.P>11.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20031208">8 december 2003</DATE> ingav Republiken Frankrike en interventionsinlaga till domstolens kansli.</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="I-2483"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>III —</NO.P><TXT>Tillämpliga bestämmelser</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>12.</NO.P><TXT>Följande bestämmelser i Euratomfördraget är relevanta vid bedömningen av huruvida artikel 37 EA är tillämplig på avfall från kärnenergianläggningar som används för militära ändamål.</TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A —</NO.P><TXT>Kapitel 3 i Euratomfördraget</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>13.</NO.P><TXT>Artikel 37 ingår i avdelning II kapitel 3 i Euratomfördraget. Detta kapitel har rubriken <QUOT.START ID="QS0002" REF.END="QE0002" CODE="201D"/>Hälsoskydd<QUOT.END ID="QE0002" REF.START="QS0002" CODE="201D"/> och antogs för att genomföra det fjärde skälet i fördraget, det vill säga att medlemsstaterna är <QUOT.START ID="QS0003" REF.END="QE0003" CODE="201D"/>beslutna att skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kärnindustri<QUOT.END ID="QE0003" REF.START="QS0003" CODE="201D"/>, men att de samtidigt <QUOT.START ID="QS0004" REF.END="QE0004" CODE="201D"/>är angelägna att skapa sådana förhållanden i säkerhetshänseende att farorna för befolkningens liv och hälsa avlägsnas<QUOT.END ID="QE0004" REF.START="QS0004" CODE="201D"/>. Det är för förevarande syften upplysande att ge en kortfattad översikt över bestämmelserna i kapitel 3 för att få en uppfattning om det slags befogenheter som Euratom tilldelats inom hälsoskyddsområdet.</TXT></NP><NP><NO.P>14.</NO.P><TXT>I artikel 30 EA stadgas att det inom gemenskapen skall fastställas <QUOT.START ID="QS0005" REF.END="QE0005" CODE="201D"/>grundläggande normer ... för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning<QUOT.END ID="QE0005" REF.START="QS0005" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>15.</NO.P><TXT>Dessa normer har senast fastställts genom rådets direktiv 96/29.<NOTE NOTE.ID="E0002" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rådets direktiv 96/29/Euratom av den <DATE ISO="19960513">13 maj 1996</DATE> om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="159" DATE.PUB="1996" PAGE.FIRST="1">EGT L 159, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> Enligt artikel 33 EA skall medlemsstaterna säkerställa att dessa grundläggande normer iakttas.</TXT></NP><NP><NO.P>16.</NO.P><TXT>Enligt artikel 34 EA skall en medlemsstat som avser att genomföra särskilt farliga experiment begära ett yttrande från kommissionen över de ytterligare åtgärder för hälsoskyddet som detta föranleder. Om verkningarna av dessa experiment kan beröra andra medlemsstaters territorier, måste kommissionen lämna samtycke i förväg.</TXT></NP><NP><NO.P>17.</NO.P><TXT>Enligt artiklarna 35 EA och 36 EA skall medlemsstaterna säkerställa att de grundläggande normerna iakttas genom att inrätta de anläggningar som behövs för fortlöpande kontroll av radioaktivitetsnivåerna och de<?PAGE NO="I-2484"?> skall regelbundet informera kommissionen om dessa nivåer. Kommissionen skall ha tillträde till dessa kontrollanläggningar och ha rätt att kontrollera deras funktion och effektivitet</TXT></NP><NP><NO.P>18.</NO.P><TXT>I artikel 37 EA föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0006" REF.END="QE0006" CODE="201D"/>Varje medlemsstat skall tillhandahålla kommissionen sådana allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall av alla slag, som gör det möjligt att fastställa om planens genomförande kan medföra en radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft i någon annan medlemsstat.</P><P>Kommissionen skall efter att ha hört den expertgrupp som avses i artikel 31 yttra sig inom sex månader.<QUOT.END ID="QE0006" REF.START="QS0006" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0003" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Sedan Euratomfördraget trädde i kraft har olika rekommendationer från kommissionen förtydligat tillämpningsområdet för artikel 37 och i synnerhet innebörden av Begreppen <QUOT.START ID="QS0007" REF.END="QE0007" CODE="201D"/>deponering av radioaktivt avfall<QUOT.END ID="QE0007" REF.START="QS0007" CODE="201D"/> och <QUOT.START ID="QS0008" REF.END="QE0008" CODE="201D"/>allmänna upplysningar<QUOT.END ID="QE0008" REF.START="QS0008" CODE="201D"/>. Till dessa hör kommissionens rekommendation 1999/829/Euratom av den <DATE ISO="19991206">6 december 1999</DATE> om tillämpningen av artikel 37 i Euratomfördraget (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="324" DATE.PUB="1999" PAGE.FIRST="3">EGT L 324, s. 23</REF.DOC.OJ>) och kommissionens rekommendation 91/4/Euratom av den <DATE ISO="19901207">7 december 1990</DATE> om tillämpningen av artikel 37 i Euratomfördraget (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="006" DATE.PUB="1991" PAGE.FIRST="16">EGT L 6, 1991, s. 16</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>19.</NO.P><TXT>Enligt artikel 38 EA skall kommissionen lämna rekommendationer till medlemsstaterna i fråga om radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord. I brådskande fall kan kommissionen utfärda ett direktiv som förpliktar den berörda medlemsstaten att inom en fastställd tid vidta alla åtgärder för att undvika att de grundläggande normerna överträds och för att säkerställa att föreskrifterna iakttas.<NOTE NOTE.ID="E0004" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se exempelvis kommissionens rekommendation 2001/928/ Euratom av den <DATE ISO="20011220">20 december 2001</DATE> om att skydda allmänheten mot exponering för radon i dricksvattentäkter (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="344" DATE.PUB="2001" PAGE.FIRST="85">EGT L 344, s. 85</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> Om staten inte inom den fastställda tiden rättar sig efter kommissionens direktiv, får kommissionen eller en annan medlemsstat <QUOT.START ID="QS0009" REF.END="QE0009" CODE="201D"/>omedelbart<QUOT.END ID="QE0009" REF.START="QS0009" CODE="201D"/> väcka talan vid domstolen.</TXT></NP><NP><NO.P>20.</NO.P><TXT>Slutligen stadgas i artikel 39 EA att en dokumentations-och undersökningsavdelning skall inrättas inom ramen för Gemensamma centret för kärnforskning (vilket upprättats med stöd av artikel 8 EA). Denna avdelning har till uppgift att sammanställa den dokumentation och de upplysningar som avses i artiklarna 33 EA, 36 EA och 37 EA<NOTE NOTE.ID="E0005" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Observera att medan den engelskspråkiga versionen av Euratomfördraget här hänvisar till artiklarna 33 EA, 36 EA och 37 EA, hänvisas i vissa andra språkversioner till artiklarna 33 EA, 37 EA och 38 EA.</P></NOTE> samt att biträda kommissionen då denna fullgör sina uppgifter enligt kapitel 3 i Euratomfördraget.</TXT></NP><?PAGE NO="I-2485"?><NP><NO.P>21.</NO.P><TXT>Ett stort antal sekundärrättsakter har antagits för att främja hälsoskyddsmålen i Euratomfördraget sedan det antogs. Följande kan nämnas som exempel:<NOTE NOTE.ID="E0006" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Andra exempel är rådets direktiv 87/600/Euratom om en gemenskapsordnina för ett snabbt informationsutbyte i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (EGT L 371, s. 76; svensk specialutgåva, omräde 15, volym 8, s. 33), rådets direktiv 89/618/Euratom av den <DATE ISO="19891127">27 november 1989</DATE> om information till allmänheten om hätsoskyddsåtgärder och förhållningsregler i händelse av en nödsituation som medför risk för strålning (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="357" DATE.PUB="1989" PAGE.FIRST="31">EGT L 357, s. 31</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, omräde 15, volym 9, s. 137) samt rådets direktiv 97/43/Euratom om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="180" DATE.PUB="1989" PAGE.FIRST="22">EGT L 180, s. 22</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Rådets direktiv 2003/122/Euratom av den <DATE ISO="20031222">22 december 2003</DATE> om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet och herrelösa strålkällor.<NOTE NOTE.ID="E0007" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="346" DATE.PUB="2003" PAGE.FIRST="57">EUT L 346, s. 57</REF.DOC.OJ>.</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Rådets förordning (Euratom) nr 1493/93 av den <DATE ISO="19930608">8 juni 1993</DATE> om transport av radioaktiva ämnen mellan medlemsstater.<NOTE NOTE.ID="E0008" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="148" DATE.PUB="1993" PAGE.FIRST="1">EGT L 148, s. 1</REF.DOC.OJ> (svensk specialutgåva, område 12, volym 2, s. 160).</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Rådets direktiv 92/3/Euratom av den <DATE ISO="19920203">3 februari 1992</DATE> om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen.<NOTE NOTE.ID="E0009" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="035" DATE.PUB="1992" PAGE.FIRST="24">EGT L 35, s. 24</REF.DOC.OJ> (svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 10).</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Rådets direktiv 90/641/Euratom av den <DATE ISO="19901204">4 december 1990</DATE> om praktiskt strålskydd för externa arbetstagare som löper risk att utsättas för joniserande strålning i sin verksamhet inom kontrollerade områden.<NOTE NOTE.ID="E0010" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="349" DATE.PUB="1990" PAGE.FIRST="21">EGT L 349, s. 21</REF.DOC.OJ> (svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 13).</P></NOTE></P></ITEM><ITEM><P>Rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den <DATE ISO="19871222">22 december 1987</DATE> om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnenergiolycka eller annan radiologisk nödsituation.<NOTE NOTE.ID="E0011" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="371" DATE.PUB="1987" PAGE.FIRST="11">EGT L 371, s. 11</REF.DOC.OJ> (svensk specialutgåva, område 15, volym 8, s. 30).</P></NOTE></P></ITEM></LIST></P></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B —</NO.P><TXT>Artiklarna 24-28 EA</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>22.</NO.P><TXT>Även artiklarna 24-28 EA, vilka ingår i avsnitt 3 och 4 (med rubrikerna <QUOT.START ID="QS0010" REF.END="QE0010" CODE="201D"/>Sekretessbestämmelser<QUOT.END ID="QE0010" REF.START="QS0010" CODE="201D"/> respektive <QUOT.START ID="QS0011" REF.END="QE0011" CODE="201D"/>Särskilda bestämmelser<QUOT.END ID="QE0011" REF.START="QS0011" CODE="201D"/>) i kapitel 2 i Euratomfördraget rörande informationsspridning, är relevanta vid den aktuella bedömningen. Dessa artiklar innebär väsentligen att det införs ett särskilt<?PAGE NO="I-2486"?> sekretesskydd för sådan information som gemenskapen får när den genomför sitt forskningsprogram, ifall röjandet av denna information <QUOT.START ID="QS0012" REF.END="QE0012" CODE="201D"/>är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintressen<QUOT.END ID="QE0012" REF.START="QS0012" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>23.</NO.P><TXT>Detta skydd består av olika sekretessgrader, vilka fastställs av rådet, som tillämpas provisoriskt av kommissionen när den finner att röjandet av viss information är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintressen (artikel 24.2 EA). Kommissionen lämnar sedan denna information till medlemsstaterna, som <QUOT.START ID="QS0013" REF.END="QE0013" CODE="201D"/>provisoriskt skall säkerställa sekretessen på samma sätt<QUOT.END ID="QE0013" REF.START="QS0013" CODE="201D"/>. Medlemsstaterna skall inom tre månader underrätta kommissionen om de önskar bibehålla den provisoriskt tillämpade sekretessgraden, ersätta denna med en annan eller häva sekretessen. Efter utgången av denna tid skall den strängaste av de begärda sekretessgraderna tillämpas. Kommissionen skall underrätta medlemsstaterna om detta.</TXT></NP><NP><NO.P>24.</NO.P><TXT>På begäran av kommissionen eller en medlemsstat kan rådet genom enhälligt beslut när som helst tillämpa någon annan sekretessgrad eller häva sekretessen. Rådet skall dock inhämta kommissionens yttrande innan det rattar beslut om begäran framställts av en medlemsstat.</TXT></NP><NP><NO.P>25.</NO.P><TXT>Enligt artikel 24.3 EA skall bestämmelserna i artiklarna 12 EA och 13 EA, rörande information som gemenskapen förfogar över, endast tillämpas på information som är sekretessbelagd under vissa begränsade omständigheter och förutsatt att <QUOT.START ID="QS0014" REF.END="QE0014" CODE="201D"/>tillämpliga säkerhetsåtgärder<QUOT.END ID="QE0014" REF.START="QS0014" CODE="201D"/> iakttas.</TXT></NP><NP><NO.P>26.</NO.P><TXT>Enligt artikel 25.1 E A skall en medlemsstat som informerar om förekomsten av eller innehållet i en ansökan om patent eller nyttighetsmodell som hänför sig till kärnenergiområdet (vilket fordras enligt artikel 16 EA) i förekommande fall upplysa om behovet av att av försvarshänsyn underkasta ansökningen den sekretessgrad som staten anger samt uppge sekretessens sannolika varaktighet. Kommissionen och medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som enligt säkerhetsförordningen krävs för den sekretessgrad som ursprungsstaten har begärt. Även om kommissionen får vidarebefordra sådana meddelanden till <QUOT.START ID="QS0015" REF.END="QE0015" CODE="201D"/>gemensamma företag<QUOT.END ID="QE0015" REF.START="QS0015" CODE="201D"/> i den mening som avses i kapitel 5 i Euratomfördraget eller, genom en medlemsstats förmedling, till en person eller ett ickegemensamt företag som utövar sin verksamhet inom den statens territorium, stadgar artikel 25.2 EA att dessa meddelanden alltid kräver ursprungsstatens samtycke och att sådant samtycke får vägras av försvarshänsyn.</TXT></NP><?PAGE NO="I-2487"?><NP><NO.P>27.</NO.P><TXT>Enligt artikel 26 EA får de stater som har begärt tillämpning av bestämmelserna i artiklarna 24 EA och 25 EA om sekretess för information som är föremål för patent, patentansökningar, provisoriskt uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller ansökningar om nyttighetsmodeller inte vägra tillstånd till att motsvarande ansökningar ges in i de övriga medlemsstaterna. Varje medlemsstat skall dock <QUOT.START ID="QS0016" REF.END="QE0016" CODE="201D"/>vidta de åtgärder som behövs för att sekretessen i fråga om sådana rättigheter och ansökningar skall upprätthållas enligt statens egna lagar och andra författningar<QUOT.END ID="QE0016" REF.START="QS0016" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>28.</NO.P><TXT>Vidare får, enligt artikel 26.2 EA, sådan information som har sekretessbelagts enligt artikel 24 EA göras till föremål för ansökan utanför medlemsstaterna endast med dessa staters enhälliga samtycke.</TXT></NP><NP><NO.P>29.</NO.P><TXT>Slutligen stadgas i artikel 28 EA bland annat att gemenskapen skall ersätta den skada som rättsinnehavaren lider om av försvarshänsyn sekretessbelagda patent eller nyttighetsmodeller utnyttjas på ett otillbörligt sätt eller kommer till en icke berättigad tredje mans kännedom till följd av underrättelser till kommissionen.</TXT></NP><NP><NO.P>30.</NO.P><TXT>Det sekretesskydd som beskrivs i kapitel 2 avsnitt 3 EA genomförs genom rådets förordning (Euratom) nr 3 om genomförandet av artikel 24 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.<NOTE NOTE.ID="E0012" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="P" NO.OJ="017" DATE.PUB="1958" PAGE.FIRST="406">EGT 17, 1958, s. 406</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 12, volym 1, s. 3.</P></NOTE> Denna förordnings syfte och upplägg förklaras i ingressen: <QUOT.START ID="QS0017" REF.END="QE0017" CODE="201D"/>Säkerhetsåtgärder skall genomföras för var och en av de säkerhetsklasser som skall tillämpas för utlämnandet av sådan information som eventuellt kan skada försvarsintressena i en eller flera medlemsstater, och dessa åtgärder skall genomföras under kommissionens överinseende med avseende på både innehållet i denna information och de personer och företag, till vilka denna information skall meddelas inom medlemsstaternas territorium.<QUOT.END ID="QE0017" REF.START="QS0017" CODE="201D"/></TXT></NP><NP><NO.P>31.</NO.P><TXT>I förordningen föreskrivs vidare att sådan information som avses i artiklarna 24 EA och 25 EA, vilken benämns Euratoms klassificerade information, skall delas in i fyra säkerhetsklasser:</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Eura — Kvalificerat hemlig: om obehörigt utlämnande av informationen skulle få ytterst allvarliga följder för försvarsintressena i en eller flera medlemsstater.</P></ITEM><?PAGE NO="I-2488"?><ITEM><P>Eura — Hemlig: om obehörigt utlämnande av informationen skulle få allvarliga följder för försvarsintressena i en eller flera medlemsstater.</P></ITEM><ITEM><P>Eura — Förtrolig: om obehörigt utlämnande av informationen skulle vara till skada för försvarsintressena i en eller flera medlemsstater.</P></ITEM><ITEM><P>Eura — Begränsad: om obehörigt utlämnande av informationen skulle påverka försvarsintressena i en eller flera medlemsstater, men om en mindre grad av säkerhet erfordras än i fråga om sådana dokument som klassificeras som Eura — Förtrolig.<NOTE NOTE.ID="E0013" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Artikel 10 i rådets förordning (Euratom) nr 3.</P></NOTE></P></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>32.</NO.P><TXT>Enligt artikel 9 i denna förordning skall denna säkerhetsklassificering endast tillämpas <QUOT.START ID="QS0018" REF.END="QE0018" CODE="201D"/>i den omfattning som är absolut nödvändig<QUOT.END ID="QE0018" REF.START="QS0018" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>33.</NO.P><TXT>Varje medlemsstat skall utnämna ett officiellt organ som skall ansvara för tillämpningen av de säkerhetsåtgärder som fastställs i förordningen inom det territorium som ligger inom dess jurisdiktion.<NOTE NOTE.ID="E0014" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Artikel 7 i samma förordning.</P></NOTE> Tillgång till Euratoms klassificerade information får endast beviljas personer som är vederbörligen bemyndigade efter att ha genomgått personkontroll enligt det förfarande som stadgas i förordningen.<NOTE NOTE.ID="E0015" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Artiklarna 14-16 i samma förordning.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>34.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis undanröjer detta säkerhetsskydd risken för att känslig försvarsrelaterad information säkerhetsklassas på en nivå som någon medlemsstat anser är alltför låg. Denna kontrollåtgärd är dock underkastad principen att information endast skall säkerhetsklassas i den omfattning som är <QUOT.START ID="QS0019" REF.END="QE0019" CODE="201D"/>absolut nödvändig<QUOT.END ID="QE0019" REF.START="QS0019" CODE="201D"/>.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>C —</NO.P><TXT>Artikel 13 EA</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>35.</NO.P><TXT>Artikel 13 EA ingår i kapitel 2 EA, vari fastställs ett system för spridning av sådan information som kommissionen förfogar över enligt Euratomfördraget. Enligt denna bestämmelse skall kommissionen lämna medlemsstater, personer och företag sådan<?PAGE NO="I-2489"?> information som gemenskapen har fått och som inte faller under bestämmelserna i artikel 12 EA, det vill säga annan information än patent, provisoriska uppfinningsskydd, nyttighetsmodeller eller patentansökningar som gemenskapen innehar.</TXT></NP><NP><NO.P>36.</NO.P><TXT>Av intresse i detta sammanhang är den bestämmelse i denna artikel som rör förfarandet vid hantering av konfidentiell information. I artikeln sägs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0020" REF.END="QE0020" CODE="201D"/>Kommissionen kan dock uppställa som villkor för att lämna sådan information, att denna förblir konfidentiell och inte vidarebefordras till tredje man.</P><P>Om kommissionen har fått viss information på villkor som inskränker dess användning och spridning — till exempel s.k. klassificerad information — får kommissionen lämna informationen endast om kommissionen säkerställer att inskränkningarna respekteras.<QUOT.END ID="QE0020" REF.START="QS0020" CODE="201D"/></P></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>D —</NO.P><TXT>Artikel 84 EA</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>37.</NO.P><TXT>Artikel 84 ingår i kapitel 7 EA, vari fastställs ett system av kontrollåtgärder inom Euratomfördraget för malmer, råmaterial och speciella klyvbara material. Enligt detta system skall kommissionen övervaka vissa kärnenergiverksamheter i medlemsstaterna för att försäkra sig om att detta material inte används för andra ändamål än de som förbrukarna uppgivit, och att föreskrifterna om försörjning iakttas liksom alla särskilda kontrollförpliktelser, som gemenskapen har avtalat om med ett tredje land eller en internationell organisation (artikel 77 EA). I bland annat detta syfte skall kommissionen kräva att driftrapporter upprättas och tillhandahålls (artikel 79 EA) och får sända inspektörer till medlemsstaternas territorier (artikel 81 EA).</TXT></NP><NP><NO.P>38.</NO.P><TXT>Artikel 84 tredje stycket EA innehåller ett undantag från dessa kontrollåtgärder för <QUOT.START ID="QS0021" REF.END="QE0021" CODE="201D"/>sådana för försvarsändamål avsedda material som är föremål för särskild bearbetning för dessa ändamål eller som efter bearbetningen placeras eller lagras i en militär anläggning enligt en särskild plan<QUOT.END ID="QE0021" REF.START="QS0021" CODE="201D"/>.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>E —</NO.P><TXT>Artikel 192 EA</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>39.</NO.P><TXT>I artikel 192 EA slås fast att medlemstaterna har en allmän skyldighet att lojalt samarbeta motsvarande den som återfinns i<?PAGE NO="I-2490"?> artikel 10 EG: <QUOT.START ID="QS0022" REF.END="QE0022" CODE="201D"/>Medlemsstaterna skall vidta alla sådana allmänna eller särskilda åtgärder som är ägnade att säkerställa att de förpliktelser fullgörs, som följer av detta fördrag eller av rättsakter som gemenskapens institutioner har beslutat om. Medlemsstaterna skall underlätta för gemenskapen att fullgöra sina uppgifter. De skall avstå från alla åtgärder som skulle kunna äventyra förverkligandet av målen för detta fördrag.<QUOT.END ID="QE0022" REF.START="QS0022" CODE="201D"/></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>F —</NO.P><TXT>Artikel 194 EA</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>40.</NO.P><TXT>En annan bestämmelse av betydelse är artikel 194, som faller under avdelning V EA (<QUOT.START ID="QS0023" REF.END="QE0023" CODE="201D"/>Allmänna bestämmelser<QUOT.END ID="QE0023" REF.START="QS0023" CODE="201D"/>). Enligt denna artikel är var och en som antingen i tjänsten eller genom sina offentliga eller privata förbindelser med gemenskapens institutioner eller anläggningar eller med de gemensamma företagen skaffar sig eller får vetskap om <QUOT.START ID="QS0024" REF.END="QE0024" CODE="201D"/>sådana faktiska förhållanden, upplysningar, kunskaper, dokument eller föremål vilka är sekretessbelagda<QUOT.END ID="QE0024" REF.START="QS0024" CODE="201D"/> med stöd av bestämmelser som utfärdats av en medlemsstat eller någon av gemenskapens institutioner skyldig att bevara sekretessen gentemot alla obehöriga personer samt allmänheten.<NOTE NOTE.ID="E0016" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Varje medlemsstat skall betrakta ett åsidosättande av denna skyldighet som ett brott mot statens sekretessregler. Staten skall därvid tillämpa sina rättsregler om <QUOT.START ID="QS0025" REF.END="QE0025" CODE="201D"/>brott mot statens säkerhet eller om brott mot tystnadsplikt<QUOT.END ID="QE0025" REF.START="QS0025" CODE="201D"/> och skall på begäran av varje berörd medlemsstat eller kommissionen väcka talan mot var och en under dess jurisdiktion som begår ett sådant brott.</P></NOTE> Vidare skall medlemsstaterna enligt artikel 194.2 EA vidta <QUOT.START ID="QS0026" REF.END="QE0026" CODE="201D"/>alla lämpliga åtgärder<QUOT.END ID="QE0026" REF.START="QS0026" CODE="201D"/> för att underlätta att det gradvis införs <QUOT.START ID="QS0027" REF.END="QE0027" CODE="201D"/>ett så enhetligt och omfattande sekretesskydd som möjligt<QUOT.END ID="QE0027" REF.START="QS0027" CODE="201D"/>. Som jag tidigare har anmärkt, fastställs grunderna för ett sådant sekretesskydd för information som gemenskapen får när den genomför sitt forskningsprogram i rådets förordning (Euratom) nr 3.<NOTE NOTE.ID="E0017" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 30.</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>G —</NO.P><TXT>Artikel 296 EG</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>41.</NO.P><TXT>Slutligen är även artikel 296.1 EG relevant i detta mål. Där stadgas följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0028" REF.END="QE0028" CODE="201D"/>Bestämmelserna i detta fördrag skall inte hindra tillämpningen av följande regler:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>Varje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller<?PAGE NO="I-2491"?> handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma marknaden vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål.<QUOT.END ID="QE0028" REF.START="QS0028" CODE="201D"/></TXT></NP></ITEM></LIST></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>IV —</NO.P><TXT>Parternas yttranden</TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A —</NO.P><TXT>Kommissionens yttranden</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>42.</NO.P><TXT>Kommissionen har till stöd för sin inställning att artikel 37 EA är tillämplig även på radioaktivt avfall från en militär anläggning anfört i huvudsak följande:</TXT></NP><NP><NO.P>43.</NO.P><TXT>För det första har kommissionen anfört att Republiken Frankrike, som vid tiden för Euratomfördragets undertecknande var den enda medlemsstat som hade beslutat att utveckla kärnvapenkapacitet, tidigare har medgett att kapitel 3 EA även är tillämpligt på strålningsrisker av militärt ursprung. Till stöd för detta argument har kommissionen hänvisat till en förklaring av Frankrikes utrikesminister av år 1957 inför Assemblée Nationale (den franska nationalförsamlingen) att <QUOT.START ID="QS0029" REF.END="QE0029" CODE="201D"/>bestämmelserna i artikel 34 är tillämpliga på alla särskilt farliga experiment, såväl militära som civila<QUOT.END ID="QE0029" REF.START="QS0029" CODE="201D"/>. Det var, har kommissionen hävdat, i enlighet med denna deklaration som den franska regeringen underrättade kommissionen om de kärnvapenprov som utfördes i Saharaöknen, vilka ägde rum under 1960-talet.</TXT></NP><NP><NO.P>44.</NO.P><TXT>För det andra har kommissionen pekat på två resolutioner som Europaparlamentet antog vid tiden för kärnvapenproven i Franska Polynesien år 1995. I den första av dessa resolutioner uppger parlamentet att det<NOTE NOTE.ID="E0018" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Resolution om Frankrikes återupptagna kärnvapenprov (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="269" DATE.PUB="1995" PAGE.FIRST="61">EGT C 269, 1995, s. 61</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0030" REF.END="QE0030" CODE="201D"/>10.</NO.P><TXT> anser att <QUOT.START ID="QS0031" REF.END="QE0031" CODE="2019"/>kärnvapenprov<QUOT.END ID="QE0031" REF.START="QS0031" CODE="2019"/> måste betraktas som <QUOT.START ID="QS0032" REF.END="QE0032" CODE="2019"/>särskilt farliga experiment<QUOT.END ID="QE0032" REF.START="QS0032" CODE="2019"/> enligt artikel 34 i Euratomfördraget, och begär att kommissionen, som är fördragens förvaltare, klart skall definiera vilka experiment som i enlighet med denna artikel skall klassificeras som <QUOT.START ID="QS0033" REF.END="QE0033" CODE="2019"/>särskilt farliga experiment<QUOT.END ID="QE0033" REF.START="QS0033" CODE="2019"/>,</TXT></NP><NP><NO.P>11.</NO.P><TXT>beklagar att de franska myndigheterna inte före det första provet översänt alla de handlingar som krävs för att kommissionen skall kunna behandla saken och för att<?PAGE NO="I-2492"?> oberoende internationella experter skall kunna upprätta en förteckning över försökens alla medicinska följder,</TXT></NP><NP><NO.P>12.</NO.P><TXT>hävdar att detta fått till följd att ingen djupgående och noggrann prövning utförts av vare sig provens möjliga följder för miljön eller av de hälsoskyddsåtgärder som vidtagits, med hänsyn till de gränsvärden för strålningsdoser som anges i Euratomfördraget,</TXT></NP><NP><NO.P>13.</NO.P><TXT>uppmanar kommissionen att omedelbart och fullt ut tillämpa artiklarna 34 och 35 i Euratomfördraget och att granska den tillgängliga informationen om de franska kärnvapenproven i samarbete med oberoende och kritiska experter ...<QUOT.END ID="QE0030" REF.START="QS0030" CODE="201D"/>.</TXT></NP></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>45.</NO.P><TXT>I den andra resolution som kommissionen åberopat uppger parlamentet att det<NOTE NOTE.ID="E0019" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Resolution om kommissionens uttalande om kärnvapenprov (<REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="308" DATE.PUB="1995" PAGE.FIRST="106">EGT C 308, 1995, s. 106</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><NP><NO.P><QUOT.START ID="QS0034" REF.END="QE0034" CODE="201D"/>8.</NO.P><TXT>... liksom kommissionen [anser] att Euratomfördraget, i synnerhet artiklarna 34, 35 och 36, i princip är tillämpliga på kärnvapenprov som utförs av unionens medlemsstater och stöder kommissionens ståndpunkt att artikel 34 i Euratomfördraget är tillämpliga på militära experiment och att kärnvapenprov kan ses som <QUOT.START ID="QS0035" REF.END="QE0035" CODE="2019"/>särskilt farliga<QUOT.END ID="QE0035" REF.START="QS0035" CODE="2019"/> experiment i denna artikels mening ...<QUOT.END ID="QE0034" REF.START="QS0034" CODE="201D"/>.</TXT></NP></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>46.</NO.P><TXT>För det tredje har kommissionen åberopat uttalanden av domstolen i mål C-70/88, parlamentet mot rådet,<NOTE NOTE.ID="E0020" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19911004">4 oktober 1991</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-70/88" YEAR="1991" PAGE.ECR="I-4529">C-70/88, Europaparlamentet mot Europeiska gemenskapernas råd (REG 1991, s. I-4529; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-405)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> och mål C-29/99, kommissionen mot rådet.<NOTE NOTE.ID="E0021" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="20021210">10 december 2002</DATE> i mal <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-29/99" YEAR="2002" PAGE.ECR="I-11221">C-29/99, Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd REG 2002, s I-11221</REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> I det första av dessa mål har kommissionen pekat på domstolens uttalande att artiklarna 30-39 EA syftar till att säkerställa <QUOT.START ID="QS0036" REF.END="QE0036" CODE="201D"/>ett sammanhängande och effektivt hälsoskydd för befolkningen mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, oavsett strålningskällan och oberoende av vilka persongrupper som utsätts för denna strålning<QUOT.END ID="QE0036" REF.START="QS0036" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0022" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 14.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>47.</NO.P><TXT>Vad gäller det andra av dessa mål har kommissionen till stöd för sin talan åberopat domstolens uttalande att</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0037" REF.END="QE0037" CODE="201D"/>avdelning II, kapitel 3, i Euratomfördraget syftar till att genomföra artikel 2 b i Euratomfördraget, enligt vilken gemenskapen<?PAGE NO="I-2493"?> skall <QUOT.START ID="QS0038" REF.END="QE0038" CODE="2019"/>uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer<QUOT.END ID="QE0038" REF.START="QS0038" CODE="2019"/>. Denna uppgift kan å ena sidan inte utföras utan kontroll av källor till skadlig strålning. Å andra sidan skall gemenskapens verksamhet på området för hälsoskydd ske med beaktande av medlemsstaternas behörighet enligt i synnerhet avdelning II, kapitel 3, i Euratomfördraget<QUOT.END ID="QE0037" REF.START="QS0037" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0023" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 76.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B —</NO.P><TXT>Förenade kungarikets och Republiken Frankrikes yttranden</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>48.</NO.P><TXT>Till stöd för sin inställning att Euratomfördraget enbart avser utvecklingen av kärnenergi för fredliga syften, har Förenade kungariket, med stöd av Republiken Frankrike, framfört följande huvudargument</TXT></NP><NP><NO.P>49.</NO.P><TXT>För det första har Förenade kungariket sökt stödja sig på den definition av gemenskapens uppgift som återfinns i artikel 1 EA. Enligt denna artikel är det Euratoms uppgift att <QUOT.START ID="QS0039" REF.END="QE0039" CODE="201D"/>genom att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna, bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder<QUOT.END ID="QE0039" REF.START="QS0039" CODE="201D"/>. Förenade kungariket har anmärkt att det är <QUOT.START ID="QS0040" REF.END="QE0040" CODE="201D"/>för att fullgöra sin uppgift<QUOT.END ID="QE0040" REF.START="QS0040" CODE="201D"/>, enligt formuleringen i artikel 2 EA, som gemenskapen ålagts de skyldigheter som räknas upp i artikeln, vilka innefattar att ställa upp <QUOT.START ID="QS0041" REF.END="QE0041" CODE="201D"/>enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer<QUOT.END ID="QE0041" REF.START="QS0041" CODE="201D"/>. Enligt Förenade kungarikets åsikt följer härav att <QUOT.START ID="QS0042" REF.END="QE0042" CODE="201D"/>gemenskapens hälsoskyddsansvar är en oundgänglig del av dess ansvar för utvecklingen av kärnenergi för civila och kommersiella ändamål<QUOT.END ID="QE0042" REF.START="QS0042" CODE="201D"/>. Följden av detta har påståtts vara att Euratomfördraget <QUOT.START ID="QS0043" REF.END="QE0043" CODE="201D"/>helt saknar tillämpning på kärnenergi för försvarsändamål<QUOT.END ID="QE0043" REF.START="QS0043" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>50.</NO.P><TXT>För det andra har Förenade kungariket hävdat att om Euratomfördraget hade varit avsett att tillämpas på försvarsverksamhet, <QUOT.START ID="QS0044" REF.END="QE0044" CODE="201D"/>hade det krävts ingående undantagsbestämmelser beträffande tillgång till försvarsanläggningar och mottagande av känslig försvarsrelaterad information<QUOT.END ID="QE0044" REF.START="QS0044" CODE="201D"/>. Förenade kungariket har påstått att inga sådana undantag finns i fördraget förutom artikel 84 tredje stycket EA.<NOTE NOTE.ID="E0024" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 38.</P></NOTE> Denna artikel innebär inte heller, enligt Förenade kungarikets mening, att Euratomfördraget är tillämpligt på försvarsverksamhet som inte specifikt undantagits, utan är endast till för att <QUOT.START ID="QS0045" REF.END="QE0045" CODE="201D"/>dra en gräns<QUOT.END ID="QE0045" REF.START="QS0045" CODE="201D"/> mellan den civila sektorn och försvarssektorn för de fall då försvarsmyndigheterna mottar kärnmaterial för försvarsändamål från en civil/kommersiell kärnenergianläggning. Syftet med artikel 84 EA är med andra ord, enligt vad Förenade kungariket har gjort gällande, att visa att föreskrivna<?PAGE NO="I-2494"?> kontrollåtgärder inte gäller för material från den tidpunkt då de övergår till att behandlas för försvarsändamål.</TXT></NP><NP><NO.P>51.</NO.P><TXT>Förenade kungarikets tredje argument grundar sig på avsaknaden av en bestämmelse motsvarande artikel 296 EG i Euratomfördraget, det vill säga att ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen. Enligt Förenade kungariket <QUOT.START ID="QS0046" REF.END="QE0046" CODE="201D"/>kan frånvaron av en sådan bestämmelse endast bekräfta att Euratomfördraget aldrig var avsett att tillämpas på kärnkraft för försvarsändamål<QUOT.END ID="QE0046" REF.START="QS0046" CODE="201D"/>. Då artikel 296 EG utgör ett väsentligt skydd för medlemsstaternas säkerhetsintressen, är dess frånvaro från Euratomfördraget enligt Förenade kungarikets åsikt ett irreparabelt <QUOT.START ID="QS0047" REF.END="QE0047" CODE="201D"/>tomrum<QUOT.END ID="QE0047" REF.START="QS0047" CODE="201D"/> som talar emot tillämpning av detta fördrag på försvarssektorn. På motsvarande sätt har Förenade kungariket hävdat att frånvaron i artikel 96 EA<NOTE NOTE.ID="E0025" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Enligt artikel 96 EA skall <QUOT.START ID="QS0048" REF.END="QE0048" CODE="201D"/>[m]edlemsstaterna ... upphäva alla på nationalitet grundade inskränkningar för tillträde till Kvalificerade anställningar inom kärnenergiområdet såvitt galler medborgare i medlemsstaterna, med förbehåll för de begränsningar som följer av grundläggande hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa<QUOT.END ID="QE0048" REF.START="QS0048" CODE="201D"/> (det vill säga i stort motsvarande artikel 392 EG och 39.3 EG).</P></NOTE> av en bestämmelse motsvarande artikel 39.4 EG som undantar anställning i offentlig tjänst från principen om fri rörlighet för arbetstagare inom kärnenergiområdet <QUOT.START ID="QS0049" REF.END="QE0049" CODE="201D"/>förtjänar att påpekas och stämmer överens med påståendet att Euratomfördraget inte är tillämpligt på forsvarsverksamhet<QUOT.END ID="QE0049" REF.START="QS0049" CODE="201D"/>.Förenade kungariket har också invänt mot kommissionens tolkning av domarna i mål C-187/87, Saarland,<NOTE NOTE.ID="E0026" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Dom av den <DATE ISO="19880922">22 september 1988</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-187/87" YEAR="1988" PAGE.ECR="5013">C-187/87, Saarland m.fl. mot Ministre de l'Industrie, des P et T et du Tourisme m.fl. (REG 1988, s. 5013; svensk specialutgåva 9, s. 643)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> i mål C-70/88, parlamentet mot rådet,<NOTE NOTE.ID="E0027" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 46.</P></NOTE> och i mål C-29/99, kommissionen mot rådet<NOTE NOTE.ID="E0028" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 46.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>52.</NO.P><TXT>Slutligen har Förenade kungariket pekat på ett antal konsekvenser som en tillämpning av artikel 37 EA på försvarsverksamhet enligt dess åsikt skulle få.<NOTE NOTE.ID="E0029" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se Förenade kungarikets yttrande över Republiken Frankrikes intervention.</P></NOTE> Förenade kungariket har exempelvis hävdat att upplysningar om radioaktiva avfallsflöden som lämnas ut skulle kunna läggas till grund för <QUOT.START ID="QS0050" REF.END="QE0050" CODE="201D"/>baklänges-konstruktion<QUOT.END ID="QE0050" REF.START="QS0050" CODE="201D"/> <HT TYPE="ITALIC">(reverse engineering),</HT> det vill säga att man sluter sig till konstruktionen av kärndrifts-och vapensystem utifrån sammansättningen av avfallsflöden som genereras av driften eller nedmonteringen av driftssystem och nedmonteringen av vapensystem. Likaledes har Förenade kungariket anfört att ett utlämnande av upplysningar om nedläggningen av en reaktor skulle kunna avslöja kapaciteten hos reaktorer som ännu är i bruk, eftersom reaktorer som avvecklas kan vara likadana som reaktorer som fortsätter att användas.</TXT></NP><NP><NO.P>53.</NO.P><TXT>Förenade kungariket har i detta avseende hänfört sig analogt till Radioactive Substances Act 1993 (brittisk lag om radioaktivt material av år 1993), i vilken föreskrivs att ett<?PAGE NO="I-2495"?> offentligt register över radioaktiva ämnen skall upprättas och upprätthållas. Förenade kungariket har anmärkt att det på ministernivå kan ges anvisningar om att vissa typer av information inte bör föras in i registret med hänsyn till den nationella säkerheten. Vidare får uppgifter som samlats in efter övervakning av försvarsanläggningar endast undersökas av sådana anställda vid Environment Agency eller Scottish Environmental Protection Agency (skotska miljöskyddsverket) som har genomgått säkerhetsprövning för att få utföra denna uppgift. Enligt Förenade kungariket skulle motsvarande specialbestämmelser ha inkluderats i Euratomfördraget om det hade varit avsett att tillämpas på försvarsverksamhet.</TXT></NP><NP><NO.P>54.</NO.P><TXT>Förutom att stödja ovannämnda argument har Republiken Frankrike åberopat domstolens utslag i avgörande 1/78, vilket Frankrike anser skall tolkas som att <QUOT.START ID="QS0051" REF.END="QE0051" CODE="201D"/>material och anläggningar för militära ändamål var uteslutna från Euratomfördragets tillämpningsområde<QUOT.END ID="QE0051" REF.START="QS0051" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0030" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Avgörande nr <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="1/78" YEAR="1978" PAGE.ECR="2151">1/78 av den <DATE ISO="19781114">14 november 1978</DATE>, Internationella atomenergiorganets förslag till konvention om skydd av kärnmaterial, Kärnenergianläggningar och kärnmaterialtransporter (REG 1978, s. 2151; svensk specialutgåva 4, s. 187)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>55.</NO.P><TXT>Republiken Frankrike har också pekat på ett antal tillfällen sedan Euratom upprättades då Republiken Frankrike har argumenterat emot att Euratomfördraget skulle tillämpas på försvarsverksamhet, bland annat i dess yttranden i förstainstansrättens mål T-219/95 R, Danielsson mot kommissionen.<NOTE NOTE.ID="E0031" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Beslut av den <DATE ISO="19951222">22 december 1995</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-219/95 R" YEAR="1995" PAGE.ECR="II-3051">T-219/95 R, Marie-Thérèse Danielsson m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (REG 1995, s. II-3051)</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE> Republiken Frankrike ansåg det inte vara relevant att den försåg kommissionen med information om sina kärnvapenprov i Polynesien år 1995 och hävdade att detta var <QUOT.START ID="QS0052" REF.END="QE0052" CODE="201D"/>en del av en politisk dialog mellan den franska regeringen och kommissionen och svarade mot ett centralt behov av öppenhet<QUOT.END ID="QE0052" REF.START="QS0052" CODE="201D"/>.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>V —</NO.P><TXT>Bedömning</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>56.</NO.P><TXT>Avgörande i detta mål är uppenbarligen tolkningen av artikel 37 EA: gäller den skyldighet som åläggs medlemsstaterna däri även i fråga om deponering av radioaktivt avfall från militära anläggningar?</TXT></NP><NP><NO.P>57.</NO.P><TXT>Det är enligt min mening upplysande att ta sig an denna fråga med följande inledande anmärkningar i åtanke.</TXT></NP><?PAGE NO="I-2496"?><NP><NO.P>58.</NO.P><TXT>För det första är de inställningar som parterna givit uttryck för i sina yttranden sinsemellan oförenliga. Kommissionen har hävdat att artikel 37 EA är tillämplig på militär verksamhet, medan Förenade kungariket, med stöd av Republiken Frankrike, har hävdat att denna artikel inte över huvud taget är tillämplig på sådan verksamhet. Det är anmärkningsvärt att ingen av parterna i sina yttranden har övervägt möjligheten av en <QUOT.START ID="QS0053" REF.END="QE0053" CODE="201D"/>medelväg<QUOT.END ID="QE0053" REF.START="QS0053" CODE="201D"/> eller <QUOT.START ID="QS0054" REF.END="QE0054" CODE="201D"/>kompromisslösning<QUOT.END ID="QE0054" REF.START="QS0054" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>59.</NO.P><TXT>För det andra är de intressen som står på spel i det förevarande målet, såsom de har definierats av parterna, högst betydande: å ena sidan vissa medlemsstaters oavvisliga nationella säkerhetsintressen, å den andra väsentliga folkhälsoskyddsskäl liksom intresset av gränsöverskridande miljöskydd.</TXT></NP><NP><NO.P>60.</NO.P><TXT>Härav följer att en slutsats som förbehållslöst ger den ena parten rätt ofrånkomligen skulle få betydande negativa återverkningar för något väsentligt intresse.</TXT></NP><NP><NO.P>61.</NO.P><TXT>Det är enligt min bedömning av avgörande betydelse att beakta detta vid tolkningen av artikel 37 EA i dess systematiska och historiska sammanhang.</TXT></NP><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>A —</NO.P><TXT>Bokstavlig tolkning</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>62.</NO.P><TXT>Utifrån en rent bokstavlig tolkning av denna artikel står det klart att den, sett till den direkta ordalydelsen, är tillämplig inte bara på radioaktivt avfall från civila och kommersiella kärnenergianläggningar utan även från militära anläggningar. Medlemsstaterna är skyldiga att tillhandahålla kommissionen <QUOT.START ID="QS0055" REF.END="QE0055" CODE="201D"/>allmänna upplysningar om varje<NOTE NOTE.ID="E0032" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Min kursivering.</P></NOTE> plan för deponering av radioaktivt avfall av alla slag<QUOT.END ID="QE0055" REF.START="QS0055" CODE="201D"/> för att ge kommissionen möjlighet att avgöra om en sådan plan kan leda till radioaktiv kontamination av en annan medlemsstats territorium. Inget uttryckligt undantag ges för militära anläggningar, till skillnad från i andra kapitel i fördraget, där uttryckliga bestämmelser finns till skydd för medlemsstaters militära intressen, såsom artiklarna 24 EA och 84 EA.</TXT></NP><NP><NO.P>63.</NO.P><TXT>Detta uteslutande på ordalydelsen grundade resonemang, om än övertygande i någon mån, är dock inte avgörande i det förevarande fallet. För att göra en riktig tolkning av artikel 37 EA måste denna sättas in i sitt sammanhang och tolkas inte bara utifrån sin uttryckliga ordalydelse utan även mot bakgrund av Euratomfördraget som helhet, med hänsyn tagen till dess syften<?PAGE NO="I-2497"?> <QUOT.START ID="QS0056" REF.END="QE0056" CODE="201D"/>och dess utvecklingsstadium vid den tidpunkt då den ifrågavarande bestämmelsen skall tillämpas<QUOT.END ID="QE0056" REF.START="QS0056" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0033" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se i detta avseende domstolens dom av den <DATE ISO="19821006">6 oktober 1982</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="283/81" YEAR="1982" PAGE.ECR="3415">C-283/81, CILFIT (REG 1982, s. 3415; svensk specialutgåva , s. 513), punkt 20</REF.DOC.ECR>: <QUOT.START ID="QS0057" REF.END="QE0057" CODE="201D"/>... varje gemenskapsrättslig bestämmelse [måste] sättas in i sitt sammanhang och tolkas mot bakgrund av gemenskapsrätten som helhet, med hänsyn tagen till gemenskapsrättens syften och dess utvecklingsstadium vid den tidpunkt då den ifrågavarande bestämmelsen skall tillämpas.<QUOT.END ID="QE0057" REF.START="QS0057" CODE="201D"/></P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>B —</NO.P><TXT>Systematiken hos och syftet med kapitel 3 EA med beaktande av Euratomfördraget som helhet</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>64.</NO.P><TXT>Såsom anges i Euratomfördragets ingress upprättades detta fördrag för <QUOT.START ID="QS0058" REF.END="QE0058" CODE="201D"/>att skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kärnindustri som väsentligt ökar energiproduktionen, moderniserar tekniken och inom talrika andra områden bidrar till välstånd för deras folk<QUOT.END ID="QE0058" REF.START="QS0058" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>65.</NO.P><TXT>Såsom slås fast i den så kallade Spaak-rapporten, som innehåller den grundläggande planen för fördraget,<NOTE NOTE.ID="E0034" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rapport från den mellanstatliga kommittén upprättad av Messinakonferensen till utrikesministrarna, Bryssel den <DATE ISO="19560421">21 april 1956</DATE>, s. 9.</P></NOTE> tycks atomenergi utgöra den väsentliga tillgång som till slut kan användas för att säkerställa produktionens utveckling och förnyelse och för att möjliggöra framsteg i arbetet för freden.</TXT></NP><NP><NO.P>66.</NO.P><TXT>Den betydelse som kärnenergisektorn uppfattades ha, i kombination med att det var en tydligt avgränsad sektor, var alltså drivkraften bakom bildandet av Euratom och därmed en gemensam kärnenergimyndighet.</TXT></NP><NP><NO.P>67.</NO.P><TXT>Det står dock klart att målet med Euratomfördraget inte var begränsat enbart till utvecklingen av kärnenergiindustrin. Fördragets upphovsmän såg garantier för allmänhetens hälsa och säkerhet som ett oeftergivligt villkor för utvecklingen av kärnenergisektorn.<NOTE NOTE.ID="E0035" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Spaak-rapporten, som publicerades år 1956, hänvisar uttryckligen till händelserna tio år tidigare och säger att <QUOT.START ID="QS0059" REF.END="QE0059" CODE="201D"/>atomens kraft avslöjades ... på ett skräckinjagande vis<QUOT.END ID="QE0059" REF.START="QS0059" CODE="201D"/> (se ovan punkt 65, s. 99). I rapporten sägs följande: <QUOT.START ID="QS0060" REF.END="QE0060" CODE="201D"/><QUOT.END ID="QE0060" REF.START="QS0060" CODE="201D"/>Garantier mot risken för en oklok användning [av kärnenergi] är av central betydelse. Kärnenergiindustrin kommer inte att utvecklas om inte säkra villkor upprättas som avlägsnar farorna för liv och hälsa för arbetstagarna och befolkningen i stort (s. 100).</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>68.</NO.P><TXT>För att uppnå detta mål avsåg kapitel 3 i Euratomfördraget, såsom har skisserats ovan, att skapa <QUOT.START ID="QS0061" REF.END="QE0061" CODE="201D"/>sådana förhållanden i säkerhetshänseende att farorna för befolkningens liv och hälsa avlägsnas<QUOT.END ID="QE0061" REF.START="QS0061" CODE="201D"/> (fjärde skälet). Detta skulle uppnås genom att ställa upp <QUOT.START ID="QS0062" REF.END="QE0062" CODE="201D"/>enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer<QUOT.END ID="QE0062" REF.START="QS0062" CODE="201D"/> (artikel 2 EA).</TXT></NP><?PAGE NO="I-2498"?><NP><NO.P>69.</NO.P><TXT>Detta mål skulle, såsom beskrivits ovan, uppnås på följande sätt:</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>Grundläggande miniminormer skulle upprättas för skydd mot joniserande strålning, som medlemsstaterna är skyldiga att följa (artiklarna 30-33 EA).</P></ITEM><ITEM><P>Kommissionen skulle vara skyldig att övervaka och godkänna medlemsstaters planer på <QUOT.START ID="QS0063" REF.END="QE0063" CODE="201D"/>särskilt farliga experiment<QUOT.END ID="QE0063" REF.START="QS0063" CODE="201D"/> eller deponering av radioaktivt avfall i förväg (artiklarna 34 EA och 37 EA).</P></ITEM><ITEM><P>Radioaktivitetsnivåerna skulle övervakas och meddelas kommissionen och kommissionen skulle även vara behörig att avge rekommendationer till medlemsstaterna i detta avseende (artiklarna 35 EA, 38 EA och 39 EA).</P></ITEM></LIST></P></NP><NP><NO.P>70.</NO.P><TXT>Såsom beskrivits ovan har en betydande mängd sekundärrätt antagits för att främja folkhälsoskyddet inom kärnenergiområdet sedan Europeiska atomenergigemenskapen bildades. Dessa rättsakter betonar undantagslöst vikten av hälsoskyddsmålen i kärnenergisammanhang. Ett exempel är rådets resolution 92/C 172/02 av den <DATE ISO="19920618">18 juni 1992</DATE> om tekniska problem rörande kärnsäkerhet, vari rådet betonar <QUOT.START ID="QS0064" REF.END="QE0064" CODE="201D"/>den särskilda vikt det fäster vid kärnsäkerhet i Europa och därför omber medlemsstaterna och kommissionen att uppta samarbete inom kärnenergiområdet som ett grundläggande och prioriterat mål inom gemenskapen ...<QUOT.END ID="QE0064" REF.START="QS0064" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0036" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P><REF.DOC.OJ COLL="C" NO.OJ="172" DATE.PUB="1992" PAGE.FIRST="2">EGT C 172, s. 2</REF.DOC.OJ>. Rådet anmärker även att <QUOT.START ID="QS0065" REF.END="QE0065" CODE="201D"/>frågan om kärnsäkerhet är betydelsefull, särskilt vad gäller folkhälso-och arbetarskydd liksom skyddet för miljön mot farorna med joniserande strålning, särskilt med tanke på den utveckling som har ägt rum i hela Europa<QUOT.END ID="QE0065" REF.START="QS0065" CODE="201D"/> och uppmanar <QUOT.START ID="QS0066" REF.END="QE0066" CODE="201D"/>kommissionen, nationella säkerhetsmyndigheter, institutioner specialiserade pä utvärdering av kärnsäkerhet, forsknings-och utvecklingsinstitutioner, kärnenergianläggningar och tillverkare i gemenskapen att även fortsättningsvis samarbeta aktivt inom den väletablerade och fortgående processen av samråd och samverkan ...<QUOT.END ID="QE0066" REF.START="QS0066" CODE="201D"/>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>71.</NO.P><TXT>Ett ytterligare belysande exempel är rådets beslut 94/179/Euratom av den <DATE ISO="19940321">21 mars 1994</DATE>, vari rådet noterade att <QUOT.START ID="QS0067" REF.END="QE0067" CODE="201D"/>Europeiska atomenergigemenskapen inrättades för att genomföra de säkerhetsåtgärder som krävs för att undanröja all fara för allmänhetens liv och hälsa<QUOT.END ID="QE0067" REF.START="QS0067" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0037" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rådets beslut 94/179/Euratom av den <DATE ISO="19940321">21 mars 1994</DATE> om ändring av beslut 77/270/Euratom som ger kommissionen befogenhet att ta upp Euratom-lån i syfte att bidra till den finansiering som krävs för att förbättra säkerheten och effektiviteten i kärnkraftverk i vissa ickemedlemsstater (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="084" DATE.PUB="1994" PAGE.FIRST="41">EGT L 84, s. 41</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 76). Se även kommissionens rekommendation 1999/829/Euratom av den <DATE ISO="19991206">6 december 1999</DATE> om tillämpningen av artikel 37 i Euratomfördraget (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="324" DATE.PUB="1999" PAGE.FIRST="23">EGT L 324, s. 23</REF.DOC.OJ>), vari syftet med artikel 37 uppges vara att förebygga <QUOT.START ID="QS0068" REF.END="QE0068" CODE="201D"/>all eventuell radioaktiv kontaminering av en annan medlemsstat<QUOT.END ID="QE0068" REF.START="QS0068" CODE="201D"/>, och de ändrade förslagen till rådets direktiv (Euratom) om fastställande av grundläggande skyldigheter och allmänna principer för säkerhet vid kärntekniska anläggningar och om säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, KOM(2004) 526 slutlig.</P></NOTE></TXT></NP><?PAGE NO="I-2499"?><NP><NO.P>72.</NO.P><TXT>Vidare har domstolen vid ett flertal tillfällen betonat vikten av Euratomfördragets hälsoskyddsmål.</TXT></NP><NP><NO.P>73.</NO.P><TXT>Ett exempel är mål C-70/88, parlamentet mot rådet,<NOTE NOTE.ID="E0038" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 46.</P></NOTE> där frågan var huruvida det var riktigt att välja artikel 31 EA som rättslig grund för förordning nr 3954/87<NOTE NOTE.ID="E0039" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 21.</P></NOTE> Parlamentet menade att den korrekta rättsliga grunden i själva verket var artikel 100a i EEG-fördraget och hävdade därvid bland annat att artikel 30 och följande artiklar i Euratomfördraget endast var tillämpliga på <QUOT.START ID="QS0069" REF.END="QE0069" CODE="201D"/>primär<QUOT.END ID="QE0069" REF.START="QS0069" CODE="201D"/> strålning, det vill säga strålning som producerades direkt i ett kärnkraftverk eller vid hanteringen av kärnbränsle, och inte på <QUOT.START ID="QS0070" REF.END="QE0070" CODE="201D"/>sekundär<QUOT.END ID="QE0070" REF.START="QS0070" CODE="201D"/> strålning, det vill säga strålning som når allmänheten indirekt genom kontaminerade livsmedel eller foder.</TXT></NP><NP><NO.P>74.</NO.P><TXT>Domstolen avvisade detta argument och anlade därvid ett brett perspektiv på syftet med kapitel 3 i Euratomfördraget. Målet med kapitlet var <QUOT.START ID="QS0071" REF.END="QE0071" CODE="201D"/>... att säkerställa ett sammanhängande och effektivt hälsoskydd för befolkningen mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, oavsett strålningskällan och oberoende av vilken personkrets som utsätts för denna strålning<QUOT.END ID="QE0071" REF.START="QS0071" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0040" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 14.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>75.</NO.P><TXT>Generaladvokat Van Gerven var likaledes, i sitt förslag till dom i målet i fråga, tydlig beträffande den centrala roll som hälsoskyddsbestämmelserna spelar i Euratomfördraget. Enligt hans åsikt var syftet med kapitel 3 i Euratomfördraget att säkerställa <QUOT.START ID="QS0072" REF.END="QE0072" CODE="201D"/>ett sammanhängande och effektivt hälsoskydd för befolkningen mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning<QUOT.END ID="QE0072" REF.START="QS0072" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0041" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 20.</P></NOTE> Han underströk betydelsen av att säkerställa <QUOT.START ID="QS0073" REF.END="QE0073" CODE="201D"/>den ändamålsenliga verkan av bestämmelserna i Euratomfördraget<QUOT.END ID="QE0073" REF.START="QS0073" CODE="201D"/> och yttrade följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0074" REF.END="QE0074" CODE="201D"/>Såsom redan har konstaterats, grundar sig parlamentets tre argument på tanken att Euratomfördraget, och mer specifikt hälsoskyddsreglerna i artikel 30 och följande artiklar i fördraget, måste anses ha ett begränsat tillämpningsområde. Jag kan inte godta ett sådant restriktivt synsätt. Med tanke på de allvarliga hälsorisker som joniserande strålning medför, anser jag i själva verket att artikel 30 och följande artiklar i Euratomfördraget måste tolkas så, att de ger gemenskapen behörighet att skydda befolkningens hälsa på ett sammanhängande och effektivt sätt<NOTE NOTE.ID="E0042" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 23.</P></NOTE></P><P>Det tycks mig därför väsentligt att anse att artikel 30 och följande artiklar i Euratomfördraget har full verkan.<QUOT.END ID="QE0074" REF.START="QS0074" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0043" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Punkt 24.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP><?PAGE NO="I-2500"?><NP><NO.P>76.</NO.P><TXT>I sin dom i målet Saarland betonade domstolen att artikel 37 skall tolkas <QUOT.START ID="QS0075" REF.END="QE0075" CODE="201D"/>mot bakgrund av dess sammanhang och syfte inom Euratomfördragets system<QUOT.END ID="QE0075" REF.START="QS0075" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0044" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 51, punkt 10.</P></NOTE> För att <QUOT.START ID="QS0076" REF.END="QE0076" CODE="201D"/>säkerställa den ändamålsenliga verkan av denna föreskrift<QUOT.END ID="QE0076" REF.START="QS0076" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0045" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 51, punkt 19.</P></NOTE> slog domstolen fast att artikel 37 skulle tolkas på ett sätt som innebär att kommissionen skall tillhandahållas allmänna upplysningar om en plan för deponering av radioaktivt avfall innan tillstånd till sådan deponering ges av den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter.</TXT></NP><NP><NO.P>77.</NO.P><TXT>Sammanfattningsvis har de målsättningar som ligger till grund för kapitel 3 i Euratomfördraget — folkhälso-och miljöskydd — konsekvent ansetts vara av yttersta vikt ända sedan fördraget trädde i kraft.<NOTE NOTE.ID="E0046" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Man kan finna ett ytterligare exempel pä detta i Euratom-fördragets systematik. I artikel 87 EA stadgas följande: <QUOT.START ID="QS0077" REF.END="QE0077" CODE="201D"/>Medlemsstaterna, personer eller företag skall ha en obegränsad rätt att använda och förbruka de speciella klyvbara material som på föreskrivet sätt har kommit i deras besittning, med förbehåll för deras förpliktelser enligt detta fördrag och dä särskilt i fråga om säkerhetskontroll, byråns optionsrätt samt hälsoskydd.<QUOT.END ID="QE0077" REF.START="QS0077" CODE="201D"/> Det är värt att påpeka att, vilket diskuteras nedan, fördragsbestämmelserna om säkerhetsåtgärder innehåller ett uttryckligt undantag för försvarsområdet, medan hälsoskyddsbestämmelserna inte gör det Pä internationell nivå har vikten av kärnsäkerhet betonats i ett flertal rättsakter, bland annat konventionen om kärnsäkerhet, som utarbetades under överinseende av Internationella atomenergiorganet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="318" DATE.PUB="1999" PAGE.FIRST="21">EGT L 318, 1999, s. 21</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>C —</NO.P><TXT>Behandlingen av försvarssektorn i Euratomfördraget</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>78.</NO.P><TXT>Nästa steg i bedömningen huruvida det är riktigt att tolka artikel 37 EA så, att den omfattar radioaktivt avfall från militära anläggningar, är att undersöka hur försvarssektorn behandlas i Euratomfördraget.</TXT></NP><NP><NO.P>79.</NO.P><TXT>Det bör här för det första uppmärksammas, att när fördraget slöts bedrev ingen av medlemsstaterna någon militär kärnenergiverksamhet. Det fanns vid den tiden endast tre kärnvapenmakter: USA, Förenade kungariket och Sovjetunionen. Det var därför inte då direkt nödvändigt att avgöra huruvida Euratomfördraget var tillämpligt på kärnenergi inom försvarssektorn.</TXT></NP><NP><NO.P>80.</NO.P><TXT>Därmed är inte sagt att frågan inte diskuterades av gemenskapens grundare när fördraget utarbetades. Det bör hållas i minnet att diskussionerna ägde rum mot bakgrund av internationella nedrustningsförhandlingar liksom allmänna spekulationer om att Republiken Frankrike övervägde att<?PAGE NO="I-2501"?> ansluta sig till kretsen av kärnvapenmakter.<NOTE NOTE.ID="E0047" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se exempelvis Edgar Faures uttalande år 1956 för den franska regeringens räkning: <QUOT.START ID="QS0078" REF.END="QE0078" CODE="201D"/>Om Frankrike beslutar att gä vidare med militära tillämpningar och att förbereda och sedan spränga en bomb efter fyra är, tänker inte Frankrike underlåta nödvändigt samråd med sina partners eller undandra sig gemenskapskontroll.<QUOT.END ID="QE0078" REF.START="QS0078" CODE="201D"/> Citatet återges i förarbetena till Euratomfördraget, s. 246.</P></NOTE> Den möjliga tillämpningen av det framtida Euratomfördraget var alltså då en politiskt känslig fråga.<NOTE NOTE.ID="E0048" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Spaak-rapportens upphovsmän, det vill säga ledarna för delegationerna från de blivande Euratom-medlemmarna, intog den ståndpunkten att denna fråga endast kunde avgöras på högsta politiska nivå: <QUOT.START ID="QS0079" REF.END="QE0079" CODE="201D"/>Frågan om vissa staters eventuella användning av atomenergi för militära ändamål är av politisk natur och går utöver författarnas befogenheter. Författarna anser inte att de bör behandla denna fråga i rapporten.<QUOT.END ID="QE0079" REF.START="QS0079" CODE="201D"/> Se hänvisning i punkt 65 ovan, s. 122.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>81.</NO.P><TXT>I förarbetena till fördraget antecknas dock följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START ID="QS0080" REF.END="QE0080" CODE="201D"/>Ministrarnas allmänna åsikt var att det var viktigare att finna en lösning som inte definitivt uteslöt militär användning och samtidigt säkerställde att en sådan lösning inte kunde äventyra de säkerhetsåtgärder som erkändes vara av fundamental betydelse.<QUOT.END ID="QE0080" REF.START="QS0080" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0049" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Förarbetena till Euratomfördraget, s. XIX.</P></NOTE></P></QUOT.S></P></NP><NP><NO.P>82.</NO.P><TXT>Förenade kungarikets påstående att Euratomfördraget inte över huvud taget var avsett att tillämpas på försvarssektorn tycks således inte stämma överens med de bevis som finns för vilka avsikter som fördragets upphovsmän hade vid denna tid.</TXT></NP><NP><NO.P>83.</NO.P><TXT>Vidare innehåller Euratomfördraget ett antal andra artiklar som uttryckligen behandlar militär kärnenergiverksamhet, och som visar att fördragets upphovsmän vid utformningen av fördraget var angelägna om att respektera och ta hänsyn till den känsliga karaktären hos information inom detta område.</TXT></NP><NP><NO.P>84.</NO.P><TXT>Det första exemplet på detta återfinns i artiklarna 24-28 EA, genom vilka, såsom sammanfattas ovan,<NOTE NOTE.ID="E0050" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se punkterna 22-33.</P></NOTE> det upprättas ett särskilt sekretesskydd som är tillämpligt på information som gemenskapen får när den genomför sitt forskningsprogram och vars röjande är ägnat att skada en eller flera medlemsstaters försvarsintressen. Det detaljerade och omfattande sekretesskydd som innefattas i dessa artiklar är, tillsammans med genomförandebestämmelser i sekundärrätten, avsett att säkerställa att känslig försvarsrelaterad information hemligstämplas enligt lämplig säkerhetsklass i den utsträckning detta är <QUOT.START ID="QS0081" REF.END="QE0081" CODE="201D"/>absolut nödvändigt<QUOT.END ID="QE0081" REF.START="QS0081" CODE="201D"/> med hänsyn till medlemsstaternas försvarsintressen. Framgången för detta system är beroende av ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna.</TXT></NP><NP><NO.P>85.</NO.P><TXT>Ett andra exempel på att fördragets upphovsmän var angelägna att vidta åtgärder<?PAGE NO="I-2502"?> för försvarsrelaterad kärnenergiverksamhet återfinns i artikel 84 EA,<NOTE NOTE.ID="E0051" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkterna 37 och 38.</P></NOTE> vari, såsom sammanfattas ovan, görs ett undantag från säkerhetskontrollerna för speciella material för försvarsändamål enligt kapitel 7 EA. Det förtjänar här att påpekas att inte alla försvarsrelaterade material undantas från dessa säkerhetskontroller utan endast de som <QUOT.START ID="QS0082" REF.END="QE0082" CODE="201D"/>är föremål för särskild bearbetning för [försvarsändamål] eller som efter bearbetningen placeras eller lagras i en militär anläggning enligt en särskild plan<QUOT.END ID="QE0082" REF.START="QS0082" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0052" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Artikel 84 tredje stycket EA.</P></NOTE> Detta antyder således att säkerhetskontrollerna i kapitel 7 EA skulle tillämpas på sådana försvarsrelaterade material som inte täcks av ordalydelsen i artikel 84 tredje stycket EA.</TXT></NP><NP><NO.P>86.</NO.P><TXT>Ett tredje exempel på målsättningen hos fördragets upphovsmän att hålla känslig information hemlig, om än inte uttryckligen begränsat till försvarssektorn, är artikel 194 EA,<NOTE NOTE.ID="E0053" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 40.</P></NOTE> varigenom fastställs en absolut skyldighet för var och en som får tillgång till känslig kärnenergirelaterad information som är sekretessbelagd enligt en medlemsstats eller en Euratom-institutions sekretessbestämmelser att bevara denna sekretess.</TXT></NP><NP><NO.P>87.</NO.P><TXT>På liknande sätt är kommissionen enligt artikel 13 E A skyldig att, vad gäller information som den fått enligt denna artikel på villkor som inskränker dess användning och spridning (exempelvis s.k. klassificerad information), säkerställa att dessa inskränkningar respekteras.<NOTE NOTE.ID="E0054" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 36.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>88.</NO.P><TXT>Vart och ett av dessa exempel visar på den hänsyn som fördragets upphovsmän tog till behovet att bevara hemlig kärnenergirelaterad information avseende bland annat försvarsfrågor. Vart och ett är en avvägning mellan å ena sidan det övergripande målet i respektive fördragskapitel (exempelvis informationsspridning) och å andra sidan medlemsstaternas legitima intresse av att säkerställa sekretess inom försvarssektorn och på andra områden.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>D —</NO.P><TXT>Förenade kungarikets och Republiken Frankrikes argument</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>89.</NO.P><TXT>Även om jag behandlar parternas argument genomgående i detta förslag till dom, förtjänar följande argument enligt min mening särskild uppmärksamhet.</TXT></NP><?PAGE NO="I-2503"?><NP><NO.P>90.</NO.P><TXT>Till stöd för sin inställning har Förenade kungariket, såsom sammanfattas ovan, sökt stödja sig på definitionen av gemenskapens uppgift i artikel 1 EA, det vill säga att <QUOT.START ID="QS0083" REF.END="QE0083" CODE="201D"/>genom att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna, bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga länder<QUOT.END ID="QE0083" REF.START="QS0083" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0055" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 49.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>91.</NO.P><TXT>Detta argument är inte övertygande. För det första ger ordalydelsen i artikel 1 EA inte i sig stöd för slutsatsen att kärnenergi som används för försvarsändamål faller utanför fördragets tillämpningsområde. Det finns ingen naturlig tolkning av formuleringen <QUOT.START ID="QS0084" REF.END="QE0084" CODE="201D"/>att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna<QUOT.END ID="QE0084" REF.START="QS0084" CODE="201D"/> som nödvändigtvis utesluter att fördraget tillämpas på militära anläggningar. Även om, såsom angetts ovan, ett av huvudskälen till Euratomfördragets tillkomst var att stödja utvecklingen av en civil och kommersiell kärnenergiindustri i medlemsstaterna, så gick detta hand i hand med en strävan att säkerställa fullgoda minimikrav beträffande hälsoskydd inom kärnenergisektorn.<NOTE NOTE.ID="E0056" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Pä liknande sätt kan sägas att även om det i ingressen talas om att <QUOT.START ID="QS0085" REF.END="QE0085" CODE="201D"/>kärnenergin utgör en oumbärlig källa för att säkerställa produktionens utveckling och förnyelse och för att möjliggöra framsteg i arbetet för freden<QUOT.END ID="QE0085" REF.START="QS0085" CODE="201D"/>, vilket förklarar ett huvudskäl bakom fördragets tillkomst, visar inte detta e contrario att upphovsmännen avsäg att undanta militär verksamhet från fördragets tillämpningsområde.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>92.</NO.P><TXT>Såsom anmärkts ovan, har rådet uttalat att <QUOT.START ID="QS0086" REF.END="QE0086" CODE="201D"/>Europeiska atomenergigemenskapen inrättades för att genomföra de säkerhetsåtgärder som krävs för att undanröja all fara för allmänhetens liv och hälsa<QUOT.END ID="QE0086" REF.START="QS0086" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0057" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Beslut 94/179, se ovan punkt 71.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>93.</NO.P><TXT>Såsom jag har diskuterat ovan, skulle en tolkning av artikel 1 EA som utesluter all tillämpning av Euratomfördraget på försvarsfrågor i alla händelser strida mot de uppgifter som finns i Spaak-rapporten om avsikterna hos fördragets upphovsmän och dessutom innebära att de bestämmelser i fördraget som uttryckligen behandlar dess tillämpning på försvarsområdet skulle vara överflödiga och utan funktion.</TXT></NP><NP><NO.P>94.</NO.P><TXT>Vidare har Republiken Frankrike fört fram ett argument som grundar sig på avgörande nr 1/78, i vilket domstolen — enligt Frankrikes mening — slog fast att <QUOT.START ID="QS0087" REF.END="QE0087" CODE="201D"/>material och anläggningar för militära ändamål var uteslutna från Euratomfördragets tillämpningsområde<QUOT.END ID="QE0087" REF.START="QS0087" CODE="201D"/>.<NOTE NOTE.ID="E0058" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 54.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>95.</NO.P><TXT>Detta är, som jag ser det, inte en korrekt tolkning av domstolens avgörande. Domstolen<?PAGE NO="I-2504"?> skulle i det målet uttala sig om huruvida Internationella atomenergiorganets konvention om skydd av kärnmaterial, kärnenergianläggningar och kärnmaterialtransporter var förenlig med Euratom-fördraget. Det uttalande av domstolen som den franska regeringen har stött sig på avsåg specifikt och uttryckligen endast artiklarna 84 EA och 86 EA, inom ramen för en allmän jämförelse mellan konventionens och fördragets tilllämpningsområden.<NOTE NOTE.ID="E0059" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Ibid., punkt 12.</P></NOTE> Domstolen avsåg inte, enligt min mening, att fastställa någon allmän princip att kärnmaterial som används för försvarsändamål per definition faller utanför fördragets tillämpningsområde.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>E —</NO.P><TXT>Relevansen av Frankrikes historiska inställning och Europaparlamentets resolutioner</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>96.</NO.P><TXT>Såsom jag nämnt ovan, har kommissionen i sina inlagor stött sig på att den franska regeringen år 1960 underrättade kommissionen om sina planer att utföra kärnvapenprov i Saharaöknen liksom på ett antal resolutioner från Europaparlamentet av år 1995, vari parlamentet uttryckte den åsikten att Euratomfördraget, och i synnerhet artiklarna 34 EA och 36 EA, i princip var tillämpliga på kärnvapenprov som medlemsstaterna utförde.<NOTE NOTE.ID="E0060" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkterna 44-47.</P></NOTE> Republiken Frankrike har i gengäld hänvisat till tillfällen, bland annat i inlagor till domstolen, då Frankrike har bestritt att Euratomfördraget skulle vara tillämpligt inom det militära området.</TXT></NP><NP><NO.P>97.</NO.P><TXT>Enligt min bedömning är inget av dessa argument avgörande.</TXT></NP><NP><NO.P>98.</NO.P><TXT>För det första kan inte ett ensidigt ställningstagande av en medlemsstat vara relevant för den korrekta tolkningen av Euratomfördraget. Den franska regeringens inställning i denna fråga har dessutom inte varit helt konsekvent sedan Euratomfördraget förhandlades och trädde i kraft och kan därför, som jag ser det, inte tas i beaktande vid den förevarande bedömningen.</TXT></NP><NP><NO.P>99.</NO.P><TXT>För det andra är det nödvändigt att vid denna bedömning skilja mellan handlingar som Europaparlamentet utför i sin roll som lagstiftare och rent politiska uttalanden av parlamentet. Medan den förra kategorin är relevant för domstolen, är den senare per definition ej rättslig. De parlamentsresolutioner som kommissionen hänvisat till faller klart inom den andra kategorin och kan<?PAGE NO="I-2505"?> således inte vara avgörande för den aktuella frågan.</TXT></NP></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P>F —</NO.P><TXT>Analogi med EG-fördraget</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>100.</NO.P><TXT>Ett sista betydande moment vid tolkningen av artikel 37 EA är, enligt min åsikt, att göra en analogi med behandlingen av medlemsstaternas försvarsintressen i EG-fördraget.<NOTE NOTE.ID="E0061" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>För ett annat fall där en analogi med EG-fördraget använts vid tolkningen av Euratomfördraget, se generaladvokat Van Gerven i mål C-70/88 (se ovan punkt 46), punkt 23: <QUOT.START ID="QS0088" REF.END="QE0088" CODE="201D"/>Jag ser inget giltigt skäl att tolka räckvidden av en politik som fastställts i Euratomfördraget efter andra regler än de som avser räckvidden av en politik som fastställts i EG-fördraget ...<QUOT.END ID="QE0088" REF.START="QS0088" CODE="201D"/> Detta resonemang i analogi med EG-fördraget är, enligt min åsikt, upplysande i det aktuella målet, trots principen om Euratomfördragets oberoende giltighet (se artikel 305 EG).</P></NOTE> I detta avseende är artikel 296.1 EG upplysande såtillvida som den syftar till att bevara medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen vad beträffar tillhandahållande av försvarsrelaterad information. Däri stadgas att <QUOT.START ID="QS0089" REF.END="QE0089" CODE="201D"/>[i]ngen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen<QUOT.END ID="QE0089" REF.START="QS0089" CODE="201D"/>.</TXT></NP><NP><NO.P>101.</NO.P><TXT>Det står klart att följden av denna bestämmelse inte är att EG-fördraget som helhet saknar tillämpning på försvarsområdet. Snarare är det så, att artikeln endast är tillämplig i de särskilda fall då en medlemsstat anser att dess <QUOT.START ID="QS0090" REF.END="QE0090" CODE="201D"/>väsentliga säkerhets-intressen<QUOT.END ID="QE0090" REF.START="QS0090" CODE="201D"/> skulle lida skada om den var skyldig att lämna vissa specifika upplysningar.</TXT></NP><NP><NO.P>102.</NO.P><TXT>Det är alltså inte så att exempelvis avdelning XIX i EG-fördraget om miljön i princip saknar tillämpning på miljöfrågor som uppkommer i försvarssektorn. Utgångspunkten är snarare, för att främja målsättningen i artikel 2 EG om <QUOT.START ID="QS0091" REF.END="QE0091" CODE="201D"/>en hög nivå i fråga om miljöskydd<QUOT.END ID="QE0091" REF.START="QS0091" CODE="201D"/>, att åtgärder som vidtas för att främja miljömål skall tillämpas i samma utsträckning på det militära området, såvida inte detta skulle strida mot väsentliga säkerhetsintressen — såsom stadgas i artikel 296 EG — i vilket fall ett undantag för försvarssektorn måste ges uttryckligen i den relevanta lagstiftningen.<NOTE NOTE.ID="E0062" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Avfall frän militära anläggningar är till exempel i princip inte undantaget från rådets direktiv 75/442/EEG av den <DATE ISO="19750715">15 juli 1975</DATE> om avfall (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="194" DATE.PUB="1975" PAGE.FIRST="39">EGT L 194, s. 39</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238). Likaledes kan militära anläggningar i samma utsträckning utses till <QUOT.START ID="QS0092" REF.END="QE0092" CODE="201D"/>särskilda bevarandeområden<QUOT.END ID="QE0092" REF.START="QS0092" CODE="201D"/> enligt rådets direktiv 92/43/EEG av den <DATE ISO="19920521">21 maj 1992</DATE> om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="206" DATE.PUB="1992" PAGE.FIRST="7">EGT L 206, s. 7</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114). I artikel 1.4 i rådets direktiv 85/337/EEG av den <DATE ISO="19850627">27 juni 1985</DATE> om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="175" DATE.PUB="1985" PAGE.FIRST="40">EGT L 175, s. 40</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den <DATE ISO="20030526">26 maj 2003</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="156" DATE.PUB="2003" PAGE.FIRST="17">EUT L 156, s. 17</REF.DOC.OJ>), stadgas däremot följande: <QUOT.START ID="QS0093" REF.END="QE0093" CODE="201D"/>Medlemsstaterna får, efter bedömning från fall till fall och inom ramen för den nationella lagstiftningen, besluta att inte tillämpa detta direktiv på projekt som avser det nationella försvaret om de anser att det skulle inverka negativt på detta syfte.<QUOT.END ID="QE0093" REF.START="QS0093" CODE="201D"/></P></NOTE> Så är på motsvarande sätt fallet med lagstiftning som antagits<?PAGE NO="I-2506"?> enligt avdelning XI om socialpolitik eller avdelning XIII om folkhälsa i EG-fördraget.<NOTE NOTE.ID="E0063" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Rådets direktiv 89/654/EEG av den <DATE ISO="19891130">30 november 1989</DATE> om minimikrav for säkerhet och hälsa pä arbetsplatsen (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="393" DATE.PUB="1989" PAGE.FIRST="1">EGT L 393, s. 1</REF.DOC.OJ>; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 170) är till exempel i princip tillämpligt på militära arbetsplatser.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>103.</NO.P><TXT>Det är i detta sammanhang relevant att ta ställning till Förenade kungarikets påstående att frånvaron av en bestämmelse motsvarande artikel 296 EG i Euratomfördraget är ett <QUOT.START ID="QS0094" REF.END="QE0094" CODE="201D"/>tomrum<QUOT.END ID="QE0094" REF.START="QS0094" CODE="201D"/> i Euratomfördraget och skall tolkas som att detta fördrag aldrig var avsett att tillämpas på användning av kärnenergi för försvarsändamål.<NOTE NOTE.ID="E0064" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 51.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>104.</NO.P><TXT>Detta argument är inte övertygande. Enligt min mening grundar det sig på en oriktig bedömning av förhållandet mellan Euratomfördraget och EG-fördraget. Detta förhållande ser ut så att EG-fördraget inte är tillämpligt på frågor som faller under bestämmelser som återfinns i Euratomfördraget eller har antagits till följd av detta fördrag. I artikel 305.2 EG stadgas följande: <QUOT.START ID="QS0095" REF.END="QE0095" CODE="201D"/>Bestämmelserna i detta fördrag skall inte inverka på bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.<QUOT.END ID="QE0095" REF.START="QS0095" CODE="201D"/></TXT></NP><NP><NO.P>105.</NO.P><TXT>Det är dock viktigt att notera, att EG-fördraget kan vara tillämpligt på frågor som inte regleras i Euratomfördraget eller dess genomförandebestämmelser. Exempelvis tog domstolen i sitt yttrande nr 1/94 ställning till huruvida Europeiska gemenskapen hade exklusiv behörighet att ingå multilaterala avtal rörande varuhandel i den mån dessa avtal berör Euratom-varor. Med hänvisning till nuvarande artikel 305.2 EG fann domstolen att så var fallet: <QUOT.START ID="QS0096" REF.END="QE0096" CODE="201D"/>Eftersom Euratomfördraget inte innehåller några bestämmelser om utrikeshandel, finns det ingenting som hindrar att avtal som ingås enligt artikel 113 i EG-fördraget utsträcks till att omfatta även internationell handel med Euratom-produkter.<QUOT.END ID="QE0096" REF.START="QS0096" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0065" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Yttrande nr <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="1/94" YEAR="1994" PAGE.ECR="I-5267">1/94 av den <DATE ISO="19941115">15 november 1994</DATE> om gemenskapens behörighet att ingå internationella avtal om tjänster och skydd av immaterialrätter (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva 16, s. 233), punkt 24</REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>106.</NO.P><TXT>Detta är i linje med domstolens praxis rörande förhållandet mellan EG-fördraget och kol-och stålfördraget, om vilket stadgas<?PAGE NO="I-2507"?> i artikel 305.1 EG i liknande ordalag som artikel 305.2 EG.<NOTE NOTE.ID="E0066" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se exempelvis dom av den <DATE ISO="19871215">15 december 1987</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="328/85" YEAR="1987" PAGE.ECR="5119">328/85, Deutsche Babcock Handel (REG 1987, s. 5119)</REF.DOC.ECR>, där domstolen uttalade att <QUOT.START ID="QS0097" REF.END="QE0097" CODE="201D"/>själva ordalydelsen i [artikel 305.1 EG] fordrar att den skall tolkas som att EEG-fördraget och dess genomförandebestämmelser kan vara tillämpliga pä varor som täcks av kol-och stålfördraget vad gäller frågor som inte faller under någon bestämmelse som återfinns i kol-och stålfördraget eller har antagits på grundval av detta fördrag<QUOT.END ID="QE0097" REF.START="QS0097" CODE="201D"/> (punkt 10). I sitt förslag till dom i målet noterade generaladvokaten, Sir Gordon Slynn, att <QUOT.START ID="QS0098" REF.END="QE0098" CODE="201D"/>bestämmelserna i EEG-fördraget, och a fortiori underordnad lagstiftning som antagits enligt fördraget, inte skall <QUOT.END ID="QE0098" REF.START="QS0098" CODE="2019"/>påverka bestämmelserna<QUOT.START ID="QS0099" REF.END="QE0099" CODE="2019"/> i kol-och stålfördraget eller <QUOT.END ID="QE0099" REF.START="QS0099" CODE="2019"/>avvika från<QUOT.START ID="QS0100" REF.END="QE0100" CODE="2019"/> Euratomfördraget Betyder detta att EEG-fördraget inte rör kol och stål och att lagstiftning som antagits enligt det fördraget inte kan fastställa bestämmelser avseende kol och stål eller har det en mer begränsad innebörd? Enligt min mening har bestämmelsen en mer begränsad innebörd. Det hade varit mycket enkelt att slå fast att ingen bestämmelse i EEG-fördraget var tillämplig på kol-och stålprodukter eller koloch stålindustrin, om detta hade varit avsikten. Så skedde emellertid inte. Den inskränkning som gjordes var i stället att bestämmelsen i EEG-fördraget inte skall <QUOT.END ID="QE0100" REF.START="QS0100" CODE="2019"/>påverka bestämmelsen<QUOT.START ID="QS0101" REF.END="QE0101" CODE="2019"/> i det tidigare fördraget, särskilt vad gäller de specificerade frågorna. Jag tolkar det som att EEG-fördraget kan vara tillämpligt på kol och stål utom när det gäller frågor som behandlas i kol-och stålfördraget eller i bestämmelser som antagits enligt det fördraget Såtillvida som de senare har täckt in ett visst område, skall bestämmelserna i EEG-fördraget inte tillämpas.<QUOT.END ID="QE0101" REF.START="QS0101" CODE="201D"/> Se även dom av den <DATE ISO="20040701">1 juli 2004</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="T-308/00" YEAR="2004">T-308/00, Salzgitter mot kommissionen (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 62</REF.DOC.ECR>, och dom av den <DATE ISO="20020924">24 september 2002</DATE> i de förenade målen <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-74/00 P+C-75/00 P" YEAR="2002" PAGE.ECR="I-7869">C-74/00 P och C-75/00 P, Falck och Acciaierie di Bolzano mot kommissionen (REG 2002, s. I-7869), punkt 100</REF.DOC.ECR>. Även de åtgärder som vidtogs med stöd av EG-fördraget med anledning av Tjernobylolyckan utgör ett exempel på att detta fördrag är tillämpligt när det inte finns en särskild bestämmelse i Euratomfördraget som reglerar frågan. Se domstolens dom av den <DATE ISO="19900329">29 mars 1990</DATE> i mål <REF.DOC.ECR EDITION="GEN" NO.CASE="C-62/88" YEAR="1990" PAGE.ECR="I-1527">C-62/88, Grekland mot rådet (REG 1990, s. I-1527), punkt 17</REF.DOC.ECR>, och domen i det i punkt 46 ovan nämnda målet parlamentet mot rådet</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>107.</NO.P><TXT>Av detta följer, enligt min bedömning, att förhållandet mellan Euratom-och EGfördragen motsäger förekomsten av ett <QUOT.START ID="QS0102" REF.END="QE0102" CODE="201D"/>tomrum<QUOT.END ID="QE0102" REF.START="QS0102" CODE="201D"/> som härrör från frånvaron av en bestämmelse motsvarande artikel 296 EG i Euratomfördraget. Snarare är det så att de säkerhetsmekanismer som artikel 296 EG innehåller kan vara tillämpliga på varor som täcks av Euratomfördraget, såtillvida som det inte uttryckligen finns likvärdiga mekanismer till skydd för medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen i Euratomfördraget och dess genomförandebestämmelser. Förenade kungarikets argument på denna punkt kan därför, enligt min åsikt, inte godtas.</TXT></NP></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>VI —</NO.P><TXT>Förslag till tolkning av artikel 37 EA</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>108.</NO.P><TXT>Ovanstående bedömning av systematiken hos och syftet med kapitel 3 i Euratomfördraget liksom behandlingen av försvarssektorn i Euratomfördraget som helhet leder mig fram till följande slutsats.</TXT></NP><NP><NO.P>109.</NO.P><TXT>Som jag har anmärkt, övervägdes frågan om Euratomfördragets eventuella tilllämpning på försvarsverksamhet öppet av fördragets upphovsmän under upptakten till fördragsförhandlingarna. Det är viktigt att notera att Spaak-rapportens upphovsmän var medvetna om att lösningen på denna fråga krävde en omsorgsfull avvägning mellan olika intressen: <QUOT.START ID="QS0103" REF.END="QE0103" CODE="201D"/>Ministrarnas allmänna åsikt var att det var viktigare att finna en lösning som inte definitivt uteslöt militär användning och samtidigt säkerställde att en sådan lösning inte kunde äventyra de säkerhetsåtgärder<?PAGE NO="I-2508"?> som erkändes vara av fundamental betydelse.<QUOT.END ID="QE0103" REF.START="QS0103" CODE="201D"/><NOTE NOTE.ID="E0067" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 81.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>110.</NO.P><TXT>En sådan lösning undviker de negativa effekter som ofrånkomligen följer av en <QUOT.START ID="QS0104" REF.END="QE0104" CODE="201D"/>allt eller inget<QUOT.END ID="QE0104" REF.START="QS0104" CODE="201D"/>-inställning där ett intresse — det må vara folkhälsa eller nationellt försvar — har företräde framför det andra i alla lägen. Hur skall då denna intressebalans åstadkommas i praktiken?</TXT></NP><NP><NO.P>111.</NO.P><TXT>För det första har diskussionen ovan gjort klart att Euratomfördragets hälsoskyddsbestämmelser är av central betydelse och skall tolkas på ett sätt som säkerställer ett effektivt skydd av folkhälsan.<NOTE NOTE.ID="E0068" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkterna 64-77.</P></NOTE> Vidare är, som vi har sett, inte påståendet att användning av kärnenergi inom försvarssektorn per definition faller utanför Euratomfördragets tillämpningsområde hållbart vid en systematisk tolkning av fördraget.<NOTE NOTE.ID="E0069" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkterna 78-88.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>112.</NO.P><TXT>Härav följer att den skyldighet som åligger medlemsstaterna enligt artikel 37 EA att tillhandahålla kommissionen allmänna upplysningar om varje plan för deponering av radioaktivt avfall i princip bör tillämpas på samma sätt inom försvarssektorn. Följden av detta blir att medlemsstaterna inte bör kunna vägra att tillhandahålla information om en plan för deponering av militärt radioaktivt avfall enbart på den grunden att avfallet härrör från försvarsverksamhet.</TXT></NP><NP><NO.P>113.</NO.P><TXT>För det andra står det också klart att medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen måste respekteras vid tillämpningen av Euratomfördraget. Skyldigheten enligt artikel 37 EA bör därför inte tillämpas när en medlemsstat i ett specifikt fall anser att dess väsentliga säkerhetsintressen kan lida skada av om viss information lämnas ut såsom krävs enligt denna artikel.</TXT></NP><NP><NO.P>114.</NO.P><TXT>Medlemsstaterna bör med andra ord ha rätt att undanhålla kommissionen information om planer för deponering av försvarsrelaterat radioaktivt avfall endast i de fall då de anser att detta är absolut nödvändigt för att skydda deras väsentliga försvarsintressen.</TXT></NP><NP><NO.P>115.</NO.P><TXT>Vid denna bedömning bör medlemsstaterna ha i åtanke sin skyldighet enligt<?PAGE NO="I-2509"?> artikel 192 EA att lojalt samarbeta för att säkerställa att deras förpliktelser enligt Euratomfördraget fullgörs.<NOTE NOTE.ID="E0070" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 39.</P></NOTE> Enligt min åsikt innebär denna skyldighet att medlemsstaterna skall utföra sin bedömning i en öppen och konstruktiv dialog med kommissionen i de fall då de överväger att av försvarsskäl hålla inne med vissa upplysningar. I sådana fall bör medlemsstaten i fråga diskutera med kommissionen huruvida skyddet för dess försvarsintressen skulle kunna åstadkommas med mindre extrema åtgärder än ett fullständigt undanhållande av informationen.</TXT></NP><NP><NO.P>116.</NO.P><TXT>Sådana åtgärder skulle exempelvis mycket väl kunna innefatta användning av motsvarande säkerhetskontroller för informationen i fråga som de som stadgas i genomförandebestämmelserna till artikel 24 EA, genom <QUOT.START ID="QS0105" REF.END="QE0105" CODE="201D"/>klassificering<QUOT.END ID="QE0105" REF.START="QS0105" CODE="201D"/> av upplysningar via indelning i säkerhetsklasser.<NOTE NOTE.ID="E0071" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkterna 22-33.</P></NOTE> Alternativt kan medlemsstaterna och kommissionen komma fram till att det är tillräckligt att tillhandahålla mindre detaljerade upplysningar än vad som förutsetts i kommissionens rekommendation 1999/829<NOTE NOTE.ID="E0072" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 18.</P></NOTE> för att kommissionen skall kunna avgöra huruvida genomförandet av planen för deponering av radioaktivt avfall <QUOT.START ID="QS0106" REF.END="QE0106" CODE="201D"/>kan medföra en radioaktiv kontamination av vatten, jord eller luft i någon annan medlemsstat<QUOT.END ID="QE0106" REF.START="QS0106" CODE="201D"/> i den mening som avses i artikel 37 EA.</TXT></NP><NP><NO.P>117.</NO.P><TXT>Med ett sådant tillvägagångssätt, baserat på dialog och lösningar från fall till fall, undviker man de risker som en allomfattande tillämpning av artikel 37 EA på försvarssektorn skulle kunna innebära och som Förenade kungariket påtalat i sina inlagor.<NOTE NOTE.ID="E0073" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkt 52.</P></NOTE> Exempelvis skulle risken för <QUOT.START ID="QS0107" REF.END="QE0107" CODE="201D"/>baklängeskonstruktion<QUOT.END ID="QE0107" REF.START="QS0107" CODE="201D"/> <HT TYPE="ITALIC">(reverse engineering)</HT> av betydelsefull försvarsrelaterad kunskap utifrån information om sammansättningen av radioaktiva avfallsflöden undanröjas om sådana upplysningar, efter diskussion mellan den relevanta medlemsstaten och kommissionen, placeras in i en tillräckligt hög säkerhetsklass och endast undanhölls om det var absolut nödvändigt för att skydda försvarshemligheter.</TXT></NP><NP><NO.P>118.</NO.P><TXT>Jag vill tillägga att denna avvägning motsvarar den som görs i EG-fördraget, där försvarssektorn inte är helt undantagen i sig men medlemsstaterna inte är förpliktade att tillhandahålla information om det skulle vara till skada för väsentliga nationella säkerhetsintressen.<NOTE NOTE.ID="E0074" NUMBERING.CONTINUED="YES"><P>Se ovan punkterna 100-102.</P></NOTE></TXT></NP><NP><NO.P>119.</NO.P><TXT>Slutligen är det som jag ser det lämpligast att vardera parten bär sin egen rättegångskostnad i målet, med hänsyn till att slutsatsen ovan kan beskrivas som en <QUOT.START ID="QS0108" REF.END="QE0108" CODE="201D"/>medelväg<QUOT.END ID="QE0108" REF.START="QS0108" CODE="201D"/> mellan kommissionens och Förenade kungarikets respektive inställningar.</TXT></NP></GR.SEQ><?PAGE NO="I-2510"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P>VII —</NO.P><TXT>Förslag till avgörande</TXT></NP></TI></TITLE><NP><NO.P>120.</NO.P><TXT>På grundval av det ovan anförda anser jag att domstolen skall</TXT><P><LIST TYPE="DASH"><ITEM><P>fastställa att Förenade kungariket har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 37 i Euratomfördraget genom att underlåta att tillhandahålla kommissionen allmänna upplysningar om en plan för deponering av radioaktivt avfall till följd av nedläggningen av Jasonreaktorn, i den mån detta är förenligt med väsentliga nationella säkerhetsintressen, och genom att underlåta att inleda en dialog med kommissionen rörande huruvida skyddet för dess försvarsintressen skulle kunna åstadkommas med mindre extrema åtgärder än ett fullständigt undanhållande av informationen från kommissionen, och</P></ITEM><ITEM><P>förplikta parterna och intervenienten att bära sina egna rättegångskostnader.</P></ITEM></LIST></P></NP></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>