Arrêt de la Cour

1.: Talan om fördragsbrott – Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad – Situation som skall beaktas – Situationen vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet
2.: Institutionernas rättsakter – Direktiv – Medlemsstaternas genomförande – Kravet på ett klart och precist införlivande – Införlivande av ett direktiv utan lagstiftning – Villkor – Förekomst av allmänna rättsprinciper som säkerställer att direktivet tillämpas fullt ut
3.: Institutionernas rättsakter – Direktiv – Medlemsstaternas genomförande – Nödvändigheten av ett fullständigt införlivande – Bestämmelser som endast rör förhållandet mellan medlemsstaterna och kommissionen – Bestämmelse som inte nödvändigtvis förutsätter att det vidtas särskilda införlivandeåtgärder – Möjlighet för kommissionen att visa att det är nödvändigt att vidta särskilda införlivandeåtgärder
4.: Förfarande – Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts – Formkrav – Sökandens yrkanden måste vara tydligt utformade

1.: Inom ramen för en talan enligt artikel 226 EG skall förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet, och domstolen skall inte beakta senare förändringar.

2.: Bestämmelser i ett direktiv skall genomföras med obestridlig bindande verkan samt på ett sådant tillräckligt tydligt, precist och klart sätt att kravet på rättssäkerhet uppfylls. Enbart administrativ praxis, som till sin art är sådan att den fritt kan ändras av myndigheten och som inte offentliggörs i tillräcklig utsträckning, kan inte anses som ett giltigt fullgörande av de skyldigheter som följer av gemenskapsrätten, eftersom de berörda rättssubjekten lämnas i ett tillstånd av osäkerhet beträffande omfattningen av deras rättigheter och skyldigheter inom det område som regleras av denna rätt.
: Även om det därför är nödvändigt att det rättsläge som följer av de nationella införlivandebestämmelserna är tillräckligt precist och klart för att göra det möjligt för berörda enskilda att känna till omfattningen av sina rättigheter och skyldigheter, har medlemsstaterna icke desto mindre, enligt artikel 249 tredje stycket EG, möjlighet att välja den form och det tillvägagångssätt för genomförandet av direktiv som på bästa sätt säkerställer att det resultat som eftersträvas med direktiven uppnås. Det framgår av denna bestämmelse att det inte nödvändigtvis krävs en lagstiftningsåtgärd i varje enskild medlemsstat för att införliva ett direktiv. Ett formellt återgivande av ett direktivs föreskrifter i en uttrycklig och specifik lagbestämmelse är inte alltid nödvändigt, eftersom det för genomförandet av ett direktiv, beroende på dess innehåll, kan vara tillräckligt att det finns en allmän rättslig ram. Särskilt kan förekomsten av allmänna principer i statsrätt eller förvaltningsrätt göra att ett införlivande genom särskilda lagstiftningsåtgärder är överflödigt. Detta förutsätter emellertid att dessa principer utgör en effektiv garanti för att nationella myndigheter faktiskt tillämpar direktivet fullt ut och att, i sådana fall då direktivet syftar till att skapa rättigheter för enskilda, den rättsliga situation som följer av dessa principer är tillräckligt klar och precis samt att de personer som berörs ges möjlighet att få full kännedom om sina rättigheter och, i förekommande fall, ges möjlighet att göra dem gällande vid de nationella domstolarna.

3.: En bestämmelse i ett direktiv som endast avser förhållandet mellan medlemsstaterna och kommissionen behöver i princip inte införlivas. Eftersom medlemsstaterna är skyldiga att säkerställa att gemenskapsrätten iakttas till fullo, kan emellertid kommissionen visa att det för att iaktta en bestämmelse i ett direktiv, i vilket detta förhållande regleras, är nödvändigt att vidta särskilda införlivandeåtgärder i den nationella rättsordningen.
: Om en medlemsstat har valt att inte uttryckligen precisera de bestämmelser enligt vilka de nationella myndigheterna skall upprätthålla dessa förhållanden, är den ansvarig för ett eventuellt åsidosättande av de skyldigheter på området som följer av gemenskapsrätten.

4.: Det följer av artikel 38.1 i domstolens rättegångsregler att en sökandes yrkanden skall vara tydligt utformade så att det inte föreligger någon risk för att domstolen dömer utöver vad parterna har yrkat ( ultra petita ) eller att den inte prövar ett yrkande.


1
: Tillämpliga bestämmelser
2
3
4
5
6
7





8
9
10



11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32








33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86

87

88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
110
111
112
113
114
115
116
117
118
119
120
121
122
123
124
125
126
127
128
129
130
131
132
133
134
135
136
137
138
139
140
141
142
143
144
145
146
147
148
149

1 –: Rättegångsspråk: franska.

Puissochet	Schintgen	Skouris
Colneric		Cunha Rodrigues

Dom