EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 25.6.2025
COM(2025) 332 final
Rekommendation till
RÅDETS BESLUT
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete i frågor som rör direkt beskattning
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL REKOMMENDATIONEN
•Motiv och syfte med rekommendationen
Under 2024 uttryckte Konungariket Norge (Norge) intresse för att inleda förhandlingar med unionen om att ingå ett avtal för att förbättra det administrativa samarbetet i frågor som rör direkt beskattning med medlemsstaterna. Avtalet skulle utgöra den rättsliga grunden för en partiell utvidgning till Norge av rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 1 (direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning – DAC), inklusive senare ändringar av detta.
Genom DAC inrättas en övergripande ram för administrativt samarbete mellan medlemsstaternas skattemyndigheter på området för direkt beskattning. Det föreskriver tre typer av utbyten av upplysningar (automatiskt, på begäran och utan föregående begäran) samt avancerade verktyg för att underlätta samarbetet mellan medlemsstaternas skattemyndigheter (samtidiga kontroller, gemensamma revisioner, närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar) i syfte att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt.
Norge är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och OECD:s/G20:s inkluderande ramverket mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) och har undertecknat flera internationella instrument om administrativt samarbete i fråga om direkt beskattning samt uttalandet om en tvåpelarlösning för att hantera de utmaningar på skatteområdet som uppstår till följd av digitaliseringen av ekonomin 2 . Den nuvarande ramen för administrativt samarbete på området direkt beskattning mellan EU:s medlemsstater och Norge bygger på två huvudpelare, nämligen bilaterala skatteavtal som ingåtts mellan Norge och enskilda medlemsstater och multilaterala samarbetsinstrument som överenskommits inom ramen för OECD. Avtalet med unionen skulle skapa en djupare och mer integrerad ram för samarbete på området direkt beskattning mellan parterna, i linje med vad som redan finns mellan EU:s medlemsstater.
Målet att möjliggöra ömsesidigt automatiskt utbyte av skatteupplysningar mellan medlemsstaterna och Norge på tre huvudområden i DAC: i) om potentiellt aggressiva gränsöverskridande skattearrangemang, i enlighet med rådets direktiv 2018/822 av den 25 maj 2018 3 (DAC6), ii) om de kategorier av inkomster och tillgångar som förtecknas i artikel 8 4 i DAC, ändrat genom rådets direktiv 2021/514 av den 22 mars 2021 5 (DAC7) och rådets direktiv 2023/2226 av den 17 oktober 2023 6 (DAC8), och iii) om förhandsbesked i skattefrågor och förhandsbesked om prissättning, i enlighet med rådets direktiv 2015/2376 av den 8 december 2015 7 (DAC3).
Andra former av administrativt samarbete som omfattas av DAC, utöver automatiskt utbyte av upplysningar, skulle också kunna inkluderas om det anses lämpligt för att erbjuda bättre möjligheter att hantera skatteundandragande och skatteflykt och säkerställa lika villkor.
För att säkerställa att avtalet förblir helt anpassat till motsvarande bestämmelser i direktivet bör avtalet innehålla en översynsmekanism som kräver att parterna ändrar det för att återspegla eventuella framtida ändringar av direktivet på områden som omfattas av avtalet.
Eftersom Norge redan har undertecknat flera internationella instrument om administrativt samarbete anses vissa bestämmelser i DAC inte vara omedelbart relevanta för att förbättra samarbetet i frågor som rör direkt beskattning mellan unionen och Norge och har därför inte tagits upp i detta förslag. Därför anses en förlängning av rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 8 (DAC2) inte nödvändig, eftersom medlemsstaterna och Norge redan utbyter motsvarande upplysningar inom ramen för det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton 9 . En utvidgning av DAC7 och DAC8 övervägs inte heller eftersom det skulle leda till dubbla rapporteringskrav för berörda parter. EU:s medlemsstater och Norge kan redan utbyta relevanta upplysningar enligt OECD:s modellregler för operatörer av digitala plattformar respektive regelverket för rapportering av kryptotillgångar 10 .
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Denna rekommendation är helt i linje med kommissionens mål att öka skattetransparensen och utbytet av upplysningar, inte bara inom unionen utan även med tredjeländer, i syfte att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt. Detta åtagande återspeglas uttryckligen i meddelandet om en handlingsplan för rättvis och enkel beskattning till stöd för återhämtningsstrategin av den 15 juli 2020 11 , som uppmuntrade till ett effektivt samarbete med tredjeländer och en närmare dialog med internationella partner för att säkerställa att unionen för en effektiv skattepolitik.
Kommissionen har uppvisat en konsekvent strategi i detta avseende, vilket framgår av ingåendet mellan 2015 och 2016 av avtal mellan Europeiska unionen och fem icke-EU-länder 12 om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton för att förbättra den internationella efterlevnaden av skattereglerna. Dessa avtal håller för närvarande på att omförhandlas i syfte att anpassa dem till ändringarna av DAC och motsvarande internationella standarder.
Denna rekommendation är också helt förenlig med de åtgärder som EU vidtagit för att skapa en solid ram för skattesamarbete med Norge på mervärdesskatteområdet. EU ingick ett avtal med Norge 2018, vilket uppdaterades 2024 13 . I detta sammanhang har medlemsstaterna och Norge utvecklat en praxis med relevanta mekanismer för skattesamarbete, som kommer att utgöra en stark grund för en ram för samarbete i frågor som rör direkt beskattning.
•Förenlighet med unionens politik inom andra områden
I denna rekommendation beaktas unionens politik för kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism, vilken har flera kopplingar till DAC. I DAC6 bygger utformningen av de kännetecken som utlöser en rapporteringsskyldighet för gränsöverskridande arrangemang i viss utsträckning på unionens rättsliga ram för förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta gäller särskilt kännetecken som rör automatiskt utbyte av upplysningar om verkligt huvudmannaskap 14 .
Denna rekommendation beaktar även unionens politik när det gäller respekten för de grundläggande rättigheterna, särskilt skyddet av personuppgifter. I detta avseende kommer det föreslagna avtalet att anpassas till kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 (allmän dataskyddsförordning) 15 .
2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Denna rekommendation läggs fram för rådet enligt artikel 218.3 och 218.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
• Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)
Denna rekommendation avser Norges antagande av åtgärder som är likvärdiga med det system som inrättats genom EU:s lagstiftning på samma område, särskilt inom ramen för DAC.
I artikel 3.2 i EUF-fördraget fastställs att unionen, utöver de områden där den har exklusiv befogenhet som anges i artikel 3.1, ”också [ska] ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal, om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa.”
Enligt domstolens fasta rättspraxis 16 kan ett avtal påverka gemensamma regler eller ändra tillämpningsområdet för dessa när det omfattar områden där det finns harmoniseringsåtgärder. Föremålet för det föreslagna avtalet, som innebär att de befintliga bestämmelserna i DAC utvidgas till att omfatta Norge, omfattas därför av unionens exklusiva befogenhet.
•Proportionalitetsprincipen
Denna rekommendation från kommissionen är förenlig med proportionalitetsprincipen och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att inrätta en enhetlig och integrerad ram för administrativt samarbete på området direkt beskattning mellan EU:s medlemsstater och Norge. Detta är i linje med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen. Det föreslagna avtalet kommer att göra det möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att samarbeta med de norska skattemyndigheterna på samma sätt som de samarbetar sinsemellan vid tillämpningen av den nuvarande DAC-ramen.
•Val av instrument
En rekommendation från kommissionen till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar ligger i linje med artikel 218.3 i EUF-fördraget, där det föreskrivs att kommissionen ska lägga fram rekommendationer för rådet som ska anta ett beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
•Samråd med berörda parter
Informella samråd mellan kommissionens avdelningar och de berörda myndigheterna i Norge hölls under det andra halvåret av 2024. Medlemsstaterna informerades om resultatet av dessa informella samråd under mötet i högnivågruppen (skattefrågor) den 26 februari 2025 och kom i princip överens om att inleda förhandlingar.
•Konsekvensbedömning
Enligt verktyg 7 i verktygslådan för bättre lagstiftning 17 behövs ingen konsekvensbedömning om det inte är möjligt att tydligt fastställa konsekvenserna på förhand, om konsekvenserna är begränsade eller om kommissionen har få eller inga alternativ.
Rekommendationen binder inte kommissionen till någon särskild ståndpunkt i detta skede. Den kommer bara innehålla rådets ”bemyndigande” att inleda förhandlingar med Norge. Eftersom denna rekommendation ger stor flexibilitet vad gäller omfattningen av förhandlingarna är det andra villkoret i verktyg 7 i verktygslådan för bättre lagstiftning uppfyllt.
Dessutom kommer förhandlingarna att inriktas på att utvidga tillämpningen av de verktyg för administrativt samarbete som redan finns i EU till även omfatta Norge, och av vilka medlemsstaterna har långvarig erfarenhet.
•Grundläggande rättigheter
Om rådet bemyndigar kommissionen att inleda och föra förhandlingarna kommer kommissionen att bevaka och säkerställa att alla avtalsändringar är förenliga med EU:s grundläggande värden i enlighet med artikel 2 i Fördraget om Europeiska unionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Förslaget påverkar inte unionens budget, särskilt eftersom kommissionen inte har, och kommer att fortsätta att inte ha, någon roll i utbytet av upplysningar. Eftersom det redan finns it-infrastruktur för utbyten inom ramen för de olika DAC bör detta avtal inte heller få någon mätbar ekonomisk effekt på medlemsstaterna eller andra berörda parter i unionen.
Rekommendation till
RÅDETS BESLUT
om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete i frågor som rör direkt beskattning
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 218.3 och 218.4,
med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och
av följande skäl:
(1)Unionens medlemsstater omfattas av en solid och välintegrerad ram för administrativt samarbete på området direkt beskattning, som fastställs i rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 (direktivet). Denna ram syftar till att säkerställa efterlevnad av skattereglerna inom unionen och samtidigt hjälpa skattemyndigheterna att förebygga och bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt.
(2)Konungariket Norge (Norge) är en viktig handelspartner för unionen och en avtalsslutande part i EES-avtalet. Det ligger i medlemsstaternas intresse att utvidga ramen för samarbete på skatteområdet mellan unionen och Norge, som för närvarande är begränsad till indirekt beskattning.
(3)I detta syfte bör ett avtal fastställas som gör det möjligt att utvidga vissa delar av direktivet till att omfatta Norge, i syfte att utvidga tillämpningsområdet för ömsesidigt automatiskt utbyte av upplysningar mellan medlemsstaterna och Norge. Denna utvidgning bör i första hand omfatta bestämmelser i rådets direktiv 2011/16/EU samt rådets direktiv 2015/2376/EU och 2018/822/EU.
(4)Parterna bör också ges möjlighet att enas om att utvidga avtalets tillämpningsområde till andra bestämmelser i direktivet under förhandlingsprocessen, om det anses nödvändigt för att erbjuda bättre möjligheter att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt och säkerställa lika villkor.
(5)Förhandlingar bör inledas i detta syfte för att ingå ett avtal mellan unionen och Norge om samarbete på skatteområdet i frågor som rör direkt beskattning.
(6)För att säkerställa att avtalet förblir fullt förenligt med motsvarande bestämmelser i direktivet bör avtalet innehålla en översynsmekanism som kräver att parterna ändrar det i syfte att återspegla eventuella framtida ändringar av direktivet på områden som omfattas av avtalet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Kommissionen bemyndigas härmed att på unionens vägnar förhandla om ett avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete i frågor som rör direkt beskattning.
Artikel 2
Förhandlingsdirektiven fastställs i bilagan.
Artikel 3
Förhandlingarna ska föras i samråd med den särskilda kommitté som utses av rådet i enlighet med artikel 218.4 i EUF-fördraget.
Artikel 4
Detta beslut riktar sig till kommissionen.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
Inkomst från anställning. Styrelsearvoden. Livförsäkringsprodukter som inte omfattas av andra unionsrättsakter om utbyte av upplysningar och andra liknande åtgärder. Pensioner. Ägande av och inkomster från fast egendom. Royaltyer, utdelningar som inte är kopplade till depåkonton, med undantag av utdelningar som är undantagna från bolagsskatt enligt artiklarna 4, 5 och 6 i rådets direktiv 2011/96/EU.
Avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på mervärdesskatteområdet (EUT L 195, 1.8.2018, s. 1–22), ändrat genom rådets beslut (EU) 2024/2888 av den 5 november 2024 (EUT L, 2024/2888, 19.11.2024).