<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-670/17 P</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62017CC0670</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:889">EU:C:2018:889</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>16</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>16</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek – Mål C‑670/17 P</HT></P><P><HT TYPE="SC">Grekland mot kommissionen</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Michal Bobek</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20181108">8 november 2018</DATE><NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: engelska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑670/17 P</HT></P><P>Republiken Grekland</P><P>mot</P><P>Europeiska kommissionen</P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Överklagande</KEYWORD><KEYWORD>EUGFJ, utvecklingssektionen</KEYWORD><KEYWORD>Operativa programmet CCI 2000GR061PO021 (Grekland</KEYWORD><KEYWORD>Målsättning 1 Återuppbyggnad av landsbygden)</KEYWORD><KEYWORD>Finansiella korrigeringar</KEYWORD><KEYWORD>Rättslig grund</KEYWORD><KEYWORD>Övergångsbestämmelser</KEYWORD><KEYWORD>Berättigade förväntningar</KEYWORD><KEYWORD>Rättssäkerhet</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Inledning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>För perioden 2000–2006 föreskrevs i förordning (EG) nr 1260/1999<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Rådets förordning av den <DATE ISO="19990621">21 juni 1999</DATE> om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="161" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="1999">EGT L 161, 1999, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> mekanismer för övervakning, rapportering och finansiella korrigeringar av stöd enligt ett antal fonder, bland annat Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (nedan kallad EUGFJ), Europeiska socialfonden (nedan kallad ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (nedan kallad Eruf). Denna förordning ersattes av förordning (EG) nr 1083/2006,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Rådets förordning av den <DATE ISO="20060711">11 juli 2006</DATE> om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="210" PAGE.FIRST="25" DATE.PUB="2006">EUT L 210, 2006, s. 25</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> som fortsatte att reglera flera fonder, bland annat ESF och Eruf. EUGFJ gjordes emellertid om och reglerades därefter enligt ett annat system, nämligen förordning (EG) nr 1290/2005.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Rådets förordning av den <DATE ISO="20050621">21 juni 2005</DATE> om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="209" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2005">EUT L 209, 2005, s. 1</REF.DOC.OJ>)</P></NOTE> Dessa förordningar ersattes sedan i sin tur av nya bestämmelser för efterföljande perioder.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Förordning nr 1083/2006 ersattes av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den <DATE ISO="20131217">17 december 2013</DATE> om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="347" PAGE.FIRST="320" DATE.PUB="2013">EUT L 347, 2013, s. 320</REF.DOC.OJ>). Förordning nr 1290/2005 ersattes av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den <DATE ISO="20131217">17 december 2013</DATE> om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="347" PAGE.FIRST="549" DATE.PUB="2013">EUT L 347, 2013, s. 549</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20150325">25 mars 2015</DATE> antog kommissionen ett genomförandebeslut<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Kommissionens genomförandebeslut C(2015) 1936 final av den <DATE ISO="20150325">25 mars 2015</DATE> om en finansiell korrigering av stödet från EUGFJ, utvecklingssektionen, avseende det operativa programmet CCI 2000GR061PO021 (Grekland – Målsättning 1 – Återuppbyggnad av landsbygden).</P></NOTE> där den gjorde en finansiell korrigering på <FT TYPE="DECIMAL">72105592,41</FT> euro av bidrag från EUGFJ till Republiken Grekland under perioden 2000–2006 (nedan kallat det omtvistade beslutet). Republiken Grekland väckte talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet vid tribunalen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="2"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>I förevarande mål har Republiken Grekland överklagat domen i mål T‑327/15<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170919">19 september 2017</DATE>, <NAME.CASE>Grekland/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>T-327/15</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2017:631">EU:T:2017:631</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> (nedan kallad den överklagade domen), där tribunalen ogillade Republiken Greklands talan. I målet uppkommer frågor avseende den rättsliga grunden för det omtvistade beslutet (första och andra grunden för överklagandet), tidsfristerna för beslutets antagande (tredje och fjärde grunden för överklagandet) samt den finansiella korrigeringens eventuella oproportionerlighet (femte grunden för överklagandet).</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Förordning nr 1260/1999</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Artikel 39 i förordning nr 1260/1999 hade följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>Finansiella korrigeringar</P><PARAG IDENTIFIER="039.001"><NO.PARAG>1.</NO.PARAG><ALINEA>Medlemsstaterna skall ha det huvudsakliga ansvaret för att utreda oegentligheter genom att agera vid alla uppenbara betydande ändringar som påverkar sättet och villkoren för utformning eller övervakning av stöd och genomföra de nödvändiga finansiella korrigeringarna.</ALINEA><ALINEA>Medlemsstaten skall genomföra de finansiella korrigeringar som är nödvändiga i samband med den enskilda eller systematiska oegentligheten. Detta skall bestå i att bidraget från gemenskapen helt eller delvis dras in. De gemenskapsmedel som på detta sätt frigörs får medlemsstaten på nytt använda till det berörda stödet enligt de närmare bestämmelser som skall fastställas med stöd av artikel 53.2.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="039.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA><P>Om kommissionen, efter att ha slutfört de verifieringar som är nödvändiga, finner</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>att en medlemsstat inte har uppfyllt de förpliktelser som åligger den enligt punkt 1,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>att en insats eller ett projekt helt eller delvis inte motiverar hela eller delar av bidraget från fonderna,</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>c)</NO.P><TXT>att det förekommer allvarliga brister i förvaltnings- eller kontrollsystemen som kan leda till systembetingade oegentligheter,</TXT></NP></ITEM></LIST><P>skall kommissionen tillfälligt hålla inne de berörda löpande betalningarna och med angivande av skälen begära att medlemsstaten lämnar sina synpunkter och i tillämpliga fall gör eventuella korrigeringar inom en fastställd tidsfrist.</P></ALINEA><ALINEA>Om medlemsstaten invänder mot kommissionens anmärkningar inbjuds den till en överläggning hos kommissionen, där båda parter i ett samarbete grundat på partnerskapet anstränger sig för att nå en uppgörelse om anmärkningarna och de slutsatser som därav kan dras.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="039.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA><P>Om ingen överenskommelse uppnåtts och medlemsstaten inte har genomfört korrigeringarna vid utgången av den tidsfrist som kommissionen fastställt, och med hänsyn till eventuella synpunkter som medlemsstaten lämnat kan kommissionen inom tre månader besluta att</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>reducera det förskottsbelopp som avses i artikel 32.2, eller</TXT></NP></ITEM><?PAGE NO="3"?><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>göra de finansiella korrigeringar som är nödvändiga genom att helt eller delvis dra in fondernas bidrag till den berörda stödformen.</TXT></NP></ITEM></LIST><P>Kommissionen skall när den med iakttagande av proportionalitetsprincipen beslutar om med vilket belopp korrigeringen skall göras ta hänsyn till oegentlighetens eller ändringens art och omfattning och till de finansiella effekterna av bristerna i medlemsstaternas förvaltnings- eller kontrollsystem.</P><P>Om det inte fattas något beslut om att handla i enlighet med punkterna a och b skall de löpande utbetalningarna omedelbart återupptas.</P></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="039.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Belopp som har tagits emot orättmätigt och som skall återkrävas skall betalas tillbaka till kommissionen, jämte uppburen dröjsmålsränta.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="039.005"><NO.PARAG>5.</NO.PARAG><ALINEA>Denna artikel skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 32.<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Förordning nr 1083/2006</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I artikel 105.1 och 105.2 i förordning nr 1083/2006 angavs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>Övergångsbestämmelser</P><PARAG IDENTIFIER="105.001"><NO.PARAG>1.</NO.PARAG><ALINEA>Denna förordning skall inte påverka vare sig fullföljande eller ändring, inklusive helt eller delvis upphävande, av stöd som medfinansieras av strukturfonderna eller av ett projekt som medfinansieras av Sammanhållningsfonden och som kommissionen har godkänt på grundval av förordningarna (EEG) nr 2052/88, (EEG) nr 4253/88, (EG) nr 1164/94 och (EG) nr 1260/1999 eller varje annan lagstiftning som gäller för det stödet den <DATE ISO="20061231">31 december 2006</DATE> och som följaktligen skall fortsätta att gälla för det stödet eller dessa projekt tills de har avslutats.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="105.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>När kommissionen fattar beslut om operativa program skall den ta hänsyn till allt stöd som medfinansieras av strukturfonderna eller alla projekt som medfinansieras av Sammanhållningsfonden och som rådet eller kommissionen redan har godkänt innan denna förordning träder i kraft och som har ekonomiska återverkningar under den period som omfattas av dessa operativa program.<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund och förfarandet vid kommissionen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>Bakgrunden och förfarandet, som har beskrivits i punkterna 1–15 i den överklagade domen, kan sammanfattas enligt följande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20110331">31 mars 2011</DATE> överlämnade Republiken Grekland en deklaration om avslutande till kommissionen, till vilken hade bifogats en slutrapport för ett operativt program enligt EUGFJ för perioden 2000–2006 (nedan kallat det operativa programmet 2000–2006) i enlighet med artiklarna 37 och 38.1 f i förordning nr 1260/1999. Efter en begäran om ytterligare uppgifter från kommissionen den <DATE ISO="20110802">2 augusti 2011</DATE>, som Republiken Grekland besvarade den <DATE ISO="20110805">5 augusti 2011</DATE>, underrättade kommissionen den <DATE ISO="20120524">24 maj 2012</DATE> Republiken Grekland om att rapporten hade godkänts.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20130103">3 januari 2013</DATE> bad kommissionen Republiken Grekland meddela huruvida den kunde godkänna en finansiell korrigering på <FT TYPE="DECIMAL">94465089,65</FT> euro av stöd som hade betalats enligt det operativa programmet 2000–2006. Kommissionen angav att om en överenskommelse inte hade nåtts inom två månader, kunde den komma att göra en finansiell korrigering på högst <FT TYPE="DECIMAL">211582686,65</FT> euro.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>De grekiska myndigheterna invände mot dessa belopp i en skrivelse av den <DATE ISO="20130305">5 mars 2013</DATE> och angav att de själva redan hade gjort nödvändiga korrigeringar.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="4"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20130717">17 juli 2013</DATE> ändrade kommissionen sina tidigare beräkningar och bad de grekiska myndigheterna meddela huruvida de kunde gå med på en finansiell korrigering på <FT TYPE="DECIMAL">30472624,09</FT> euro. Kommissionen angav på samma sätt som tidigare att om en överenskommelse inte hade nåtts inom två månader, kunde den komma att göra en finansiell korrigering på högst <FT TYPE="DECIMAL">116487848,75</FT> euro.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>I skrivelse av den <DATE ISO="20130919">19 september 2013</DATE> invände de grekiska myndigheterna även mot dessa belopp och upprepade att de själva redan hade genomfört tillräckliga korrigeringar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>I en skrivelse av den <DATE ISO="20130913">13 september 2013</DATE> begärdes ytterligare uppgifter från de grekiska myndigheterna, vilka kommissionen erhöll den 13 januari respektive den <DATE ISO="20140214">14 februari 2014</DATE>. Den <DATE ISO="20140305">5 mars 2014</DATE> inbjöds de grekiska myndigheterna att delta i en muntlig överläggning den <DATE ISO="20140527">27 maj 2014</DATE>. Den <DATE ISO="20140620">20 juni 2014</DATE> tillhandahöll de grekiska myndigheterna ytterligare uppgifter som hade efterfrågats under överläggningen. Kommissionen bad om ytterligare uppgifter den <DATE ISO="20140711">11 juli 2014</DATE>, vilka de grekiska myndigheterna tillhandahöll den <DATE ISO="20140926">26 september 2014</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20150213">13 februari 2015</DATE> underrättade kommissionen de grekiska myndigheterna om att den avsåg att göra en finansiell korrigering på <FT TYPE="DECIMAL">72105592,41</FT> euro. Den <DATE ISO="20150325">25 mars 2015</DATE> antog kommissionen det omtvistade beslutet.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Den överklagade domen och förfarandet i domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>Republiken Grekland väckte vid tribunalen talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet (mål T-327/15). Tribunalen ogillade Republiken Greklands talan i dom av den <DATE ISO="20170919">19 september 2017</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Genom skrivelse av den <DATE ISO="20171128">28 november 2017</DATE> överklagade Republiken Grekland tribunalens dom. Kommissionen ingav sitt svaromål den <DATE ISO="20171215">15 december 2017</DATE>. Replik och duplik inkom den 26 februari respektive den <DATE ISO="20180305">5 mars 2018</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Till stöd för sitt överklagande har Republiken Grekland åberopat fem grunder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Den första grunden avser oriktig tolkning och tillämpning av övergångsbestämmelserna i förordningarna nr 1083/2006 och nr 1303/2013 jämförda med förordning (EG) nr 1290/2005 och, alternativt, felaktig rättstillämpning då förordning nr 1260/1999 tillämpats efter den <DATE ISO="20070101">1 januari 2007</DATE>, samt avsaknad av motivering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Den andra grunden avser felaktig tolkning och tillämpning av artikel 39 i förordning nr 1260/1999 och otillräcklig eller motsägelsefull motivering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Den tredje grunden avser felaktig tolkning och tillämpning av artiklarna 144 och 145 i förordning nr 1303/2013 samt underlåtelse att iaktta 24-månadersfristen i artikel 52.4 c i förordning nr 1306/2013.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Den fjärde grunden avser kommissionens påstådda åsidosättande av principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Den femte grunden avser otillräcklig motivering i fråga om grunderna för ogiltigförklaring på grund av påstått åsidosättande av proportionalitetsprincipen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="5"?><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>Jag anser att överklagandet ska vinna bifall såvitt avser den första och tredje grunden och att den överklagade domen ska upphävas. Jag kommer att behandla dessa två grunder och, för fullständighetens skull, även den andra, fjärde och femte grunden (avsnitt A). Om domstolen skulle dra samma slutsats som jag rörande antingen den första eller tredje grunden, bör också det omtvistade beslutet ogiltigförklaras (avsnitt B).</TXT></NP.ECR><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Den första grunden</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Den första grunden: Det saknades rättslig grund för att dra in stöd från EUGFJ</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>I den första grunden har Republiken Grekland gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att fastställa att det var riktigt av kommissionen att stödja sig på artikel 39 i förordning nr 1260/1999 som rättslig grund för det omtvistade beslutet. Republiken Grekland har också gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig tolkning av övergångsbestämmelserna i förordningarna nr 1083/2006 och nr 1303/2013 och att den överklagade domen saknade motivering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Republiken Grekland har anfört att förordning nr 1260/1999 hade upphävts när det omtvistade beslutet antogs. Artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006, som föreskrev att förordning nr 1260/1999 skulle fortsätta att äga tillämpning, var inte tillämplig på det berörda stödet (det vill säga EUGFJ, utvecklingssektionen).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Jag anser att Republiken Greklands argument är välgrundat. Den överklagade domen bör således upphävas såvitt avser denna grund.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Kommissionen har inte bestritt att förordning nr 1260/1999, enligt artikel 107 i förordning nr 1083/2006, hade upphävts när det omtvistade beslutet antogs. I första stycket i denna bestämmelse anges att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>[u]tan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 105.1 i denna förordning skall förordning (EG) nr 1260/1999 upphöra att gälla den <DATE ISO="20070101">1 januari 2007</DATE><QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>Användningen av artikel 39 i förordning nr 1260/1999 som rättslig grund var således beroende av artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006, som angav att förordning nr 1260/1999 skulle fortsätta att gälla. Med verkan från och med den <DATE ISO="20140101">1 januari 2014</DATE> upphävdes även förordning nr 1083/2006. Från och med detta datum var således användningen av artikel 39 i förordning nr 1260/1999 som rättslig grund beroende av artikel 152.1 i förordning nr 1303/2013, som föreskrev att förordning nr 1083/2006 skulle fortsätta att gälla i fråga om <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av förordning (EG) nr 1083/2006 eller någon annan lagstiftning som är tillämplig på detta stöd den <DATE ISO="20131231">31 december 2013</DATE><QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Kommissionen har med stöd av dessa bestämmelser gjort gällande att övergångsbestämmelserna skapade ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>överlappningssystem<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/> av tillämpliga bestämmelser. Artikel 39 i förordning nr 1260/1999 hade visserligen upphävts, men tack vare förordning nr 1083/2006 gällde den fortfarande fram till år 2013 för operativa program som härrörde från perioden 2000–2006. Förordning nr 1083/2006 upphävdes i sin tur år 2013, men förblev gällande för tidigare program till följd av förordning nr 1303/2013.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>I praktiken skulle ett sådant <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>överlappningssystem<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/> av tillämpliga bestämmelser innebära att de tillämpliga rättsreglerna måste sammanfogas från olika upphävda lagar. Såsom kommer framgå av andra argument som har framställts i samband med detta överklagande, framstår kommissionens teori om en sådan (till synes) obegränsad möjlighet att tillämpa tidigare lagstiftning dessutom som relativt <HT TYPE="ITALIC">selektiv</HT>. Vissa bestämmelser skulle nämligen ingå i <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>överlappningsystemet<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/> medan andra inte skulle göra det.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>Jag hyser inte bara allvarliga tvivel när det gäller möjligheten att praktiskt genomföra ett sådant tillvägagångssätt, men har också grundläggande tvivel i fråga om rättssäkerheten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>Såvitt avser den första grunden är detta mål emellertid inte lika komplicerat. Även om man skulle godta att det finns en allmän teori om ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>överlappningssystem<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/> som gör att tidigare rättsregler kan tillämpas utan begränsning på detta sätt (vilket inte är fallet enligt min uppfattning), är det nämligen uppenbart att ett sådant <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>överlappningssystem<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/> inte skulle vara tillämpligt i materiellt hänseende i förevarande fall. Såsom Republiken Grekland påpekat anges uttryckligen i artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006 <HT TYPE="ITALIC">endast att</HT> förordning nr 1260/1999 ska fortsätta att tillämpas avseende <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>stöd som medfinansieras av strukturfonderna eller av ett projekt som medfinansieras av Sammanhållningsfonden …<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>EUGFJ, utvecklingssektionen, ingår inte i strukturfonderna eller Sammanhållningsfonden. Strukturfonderna definieras uttryckligen i artikel 1 i förordning nr 1083/2006 som Eruf och ESF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>Utan hinder av denna uttryckliga definition av strukturfonderna i förordning nr 1083/2006 fann tribunalen att artikel 105.1 kunde utvidgas till att omfatta program som medfinansierats av EUGFJ, utvecklingssektionen, under perioden 2000–2006. Tribunalen motiverade dock inte denna slutsats, eller motiverade den i alla händelser inte tillräckligt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>I punkt 24 i den överklagade domen verkar tribunalen ha ifrågasatt Republiken Greklands argument på denna punkt endast genom att återge texten i artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006, men utan att faktiskt tillhandahålla någon motivering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>I punkterna 25 och 26 i den överklagade domen har tribunalen hänvisat till artikel 105.2 i förordning nr 1083/2006, vars syfte påstås vara att inrätta ett övergångssystem för strukturfonderna eller Sammanhållningsfonden. Tribunalen har i detta avseende hänvisat till dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160921">21 september 2016</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Spanien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑140/15 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:708">EU:C:2016:708</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning kan motiveringen rörande artikel 105.2 i punkterna 25 och 26 i den överklagade domen – vilken kommissionen för övrigt själv i sin svarsskrivelse har beskrivit som underordnad och <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/><HT TYPE="ITALIC">obiter dictum</HT><QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/> – inte på något sätt skapa tvivel kring definitionen av strukturfonder i artikel 1 i förordning nr 1083/2006 och det därigenom uttryckligen definierade tillämpningsområdet för artikel 105.1 i denna förordning. Artikel 105.2 hänvisar dessutom till <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>strukturfonder<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/> och <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>Sammanhållningsfond<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/> utan att ge dessa begrepp någon särskild innebörd som skiljer sig från definitionen i artikel 1 i förordning nr 1083/2006. Såvitt avser dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160921">21 september 2016</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Spanien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑140/15 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:708">EU:C:2016:708</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), så rörde denna dom Sammanhållningsfonden, vilken uppenbart omfattades av övergångsbestämmelserna.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Mer allmänt kan det konstateras att om tribunalen avsåg att ändra en uttrycklig definition i en förordning, utifrån kontextuella, systematiska eller teleologiska argument (i den utsträckning detta över huvud taget är möjligt utan att bortse från fördelningen av behörigheter), skulle den behöva tillhandahålla en mycket mer ingående motivering. En sådan motivering saknas uppenbart i den överklagade domen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Jag föreslår därför att överklagandet ska bifallas såvitt avser den första grunden och att den överklagade domen ska upphävas.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="7"?><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Den andra grunden: Det saknades rättslig grund för korrigeringar som gjorts efter att det operativa programmet avslutats</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Republiken Grekland har gjort gällande att även om artikel 39 i förordning nr 1260/1999 i princip kunde ha använts som rättslig grund för att upphäva stödet från EUGFJ, utvecklingssektionen, efter år 2006, kunde denna bestämmelse inte längre tillämpas i förevarande mål, eftersom det operativa programmet <HT TYPE="ITALIC">redan hade avslutats</HT> när det omtvistade beslutet antogs. Finansiella korrigeringar med stöd av artikel 39 kunde endast avse <HT TYPE="ITALIC">löpande</HT> betalningar.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>I den andra grunden har Republiken Grekland hävdat att tribunalen, när den underkände dessa argument, lämnade en motivering som var motsägelsefull, otillräcklig och innehöll felaktiga rättstillämpningar. I synnerhet underkände tribunalen i punkt 52 i den överklagade domen Republiken Greklands argument och angav att finansiella korrigeringar måste kunna göras <HT TYPE="ITALIC">efter programperiodens upphörande</HT>. Vad Republiken Grekland hade gjort gällande var emellertid att korrigeringar <HT TYPE="ITALIC">kan</HT> göras efter programperiodens upphörande, men <HT TYPE="ITALIC">endast i den mån programmet fortfarande är i kraft</HT>. Med avseende på löpande betalningar har Republiken Grekland angett att punkterna 49 och 50 i den överklagade domen är motsägelsefulla. Republiken Grekland har framställt ett antal argument för varför tribunalens tolkning av artikel 39 i förordning nr 1260/1999 är felaktig.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Enligt min uppfattning kan den andra grunden för överklagandet inte godtas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>I punkt 50 i den överklagade domen har tribunalen riktigt påpekat att artikel 39.3 b i förordning nr 1260/1999 ger kommissionen en relativt omfattande befogenhet, som inte uttryckligen är begränsad till löpande betalningar, att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>göra de finansiella korrigeringar som är nödvändiga genom att helt eller delvis dra in fondernas bidrag till den berörda stödformen<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/>. I motsats till vad Republiken Grekland har gjort gällande kan jag inte se några motstridigheter mellan detta uttalande och uttalandet i punkt 49 i den överklagade domen. I punkt 49 bekräftas endast att artikel 39.2 och 39.3 hänvisar till löpande betalningar, men anges inte att dessa hänvisningar definitivt begränsade kommissionens behörighet att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>helt eller delvis dra in fondernas bidrag<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Dessutom, även om det är riktigt att de systemargument som Republiken Grekland anfört till stöd för sin tolkning kan ge upphov till frågor rörande bristfällig och förvirrande formulering av lagstiftningen i fråga, är de enligt min uppfattning inte avgörande i fråga om att begränsa tillämpningsområdet för artikel 39 i förordning nr 1260/1999 till finansiella korrigeringar av löpande betalningar. Tvärtom skulle en teleologisk tolkning av artikel 39 som en mekanism för att genomföra finansiella korrigeringar och därmed undvika olagliga utbetalningar, om något, utgöra stöd för kommissionens uppfattning. Varför skulle en sådan mekanism endast tillämpas på löpande betalningar och inte på slutliga betalningar? Såsom kommissionen har angett vore det också på en bredare systemnivå konstigt om en medlemsstat ensidigt kunde upphäva kommissionens rätt att göra finansiella korrigeringar genom att lämna in en begäran om slutbetalning.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Ett sådant resultat utgör helt klart en möjlig tolkning av Republiken Greklands argument. I förevarande fall gjordes begäran dock i samband med en slutrapport. som uttryckligen hade godkänts av kommissionen. Således är kommissionens hänvisning till att helt ensidiga åtgärder kan begränsa dess behörighet något missvisande. Dessa frågor diskuteras närmare inom ramen för den fjärde grunden (se nedan punkterna 67–73).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>I punkt 53 i den överklagade domen fann tribunalen att Republiken Greklands argument skulle göra det omöjligt att genomföra finansiella korrigeringar om oegentligheter uppdagades vid avslutandet av stödformen. Med avseende på de argument som Republiken Grekland har anfört avseende denna punkt, delar jag uppfattningen att tribunalen kunde ha formulerat sig tydligare. Det skulle dock inte vara tekniskt <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>omöjligt<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="201D" ID="QE0016"/> att göra korrigeringar om man följde Republiken Greklands argument. Kommissionens behörighet skulle dock begränsas i betydande utsträckning. Enligt min uppfattning var tribunalens argument i punkt 53 i alla händelser endast ett stödargument.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad som har anförts ovan anser jag att Republiken Greklands överklagande inte ska bifallas såvitt avser den andra grunden.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">3.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Den tredje grunden: Det omtvistade beslutet antogs efter utgången av de tillämpliga tidsfristerna</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Enligt den överklagade domen är tidsfristerna för finansiella korrigeringar processuella regler som är omedelbart tillämpliga. Detta innebär att när man tillämpar förfarandet för finansiella korrigeringar enligt förordning nr 1260/1999, i synnerhet artikel 39 i denna förordning, gäller de materiella bestämmelserna i denna bestämmelse, medan de processuella tidsfristerna måste hämtas från de <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/>ersättande<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="201D" ID="QE0017"/> förordningarna (nämligen artikel 100.5 i förordning nr 1083/2006 vad avser perioden från och med den <DATE ISO="20070101">1 januari 2007</DATE> till och med den <DATE ISO="20131231">31 december 2013</DATE>, artikel 145.6 i förordning nr 1303/2013 vad avser perioden från och med den <DATE ISO="20140101">1 januari 2014</DATE>). I förevarande mål ska därför den relevanta tidsfristen i artikel 145.6 i förordning nr 1303/2013<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Enligt denna bestämmelse ska kommissionen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>fatta beslut inom sex månader efter överläggningarna eller efter att ha mottagit kompletterande uppgifter, om medlemsstaten går med på att lämna in sådana uppgifter efter överläggningarna<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="201D" ID="QE0018"/>.</P></NOTE> tillämpas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>I den tredje grunden har Republiken Grekland i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artiklarna 144 och 145 i förordning nr 1303/2013 och i stället skulle ha tillämpat 24‑månadersfristen för slutbetalning enligt artikel 52.4 c i förordning nr 1306/2013. Vid en riktig tolkning av dessa bestämmelser skulle kommissionen anses ha överskridit sina tidsmässiga befogenheter (<HT TYPE="ITALIC">ratione temporis</HT>). Republiken Grekland har angett att tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning och inte tillhandahållit en motivering i detta avseende. Republiken Grekland har också hänvisat till det förhållandet att kommissionen inte iakttog tillämpliga tidsfrister, vilket hade tagits upp i den andra grundens andra del i den ursprungliga väckta talan om ogiltighetsförklaring. Republiken Grekland har emellertid inte anfört några ytterligare argument om detta i överklagandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Kommissionen, å sin sida, har gjort gällande att överklagandet inte kan tas upp till prövning såvitt avser den tredje grunden, eftersom denna framfördes första gången i överklagandet. Kommissionen har vidare gjort gällande att domstolen inte är skyldig att pröva frågan ex officio, eftersom tidsfristen i artikel 52.4 c i förordning nr 1306/2013 begränsar det materiella tillämpningsområdet för finansiella korrigeringar och inte är en fråga om tidsmässiga befogenheter (<HT TYPE="ITALIC">ratione temporis</HT>). Om domstolen ändå skulle pröva överklagandet med avseende på den tredje grunden anser kommissionen att överklagandet ska ogillas såvitt avser denna grund. Enligt övergångsbestämmelserna i artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006 och artikel 152 i förordning nr 1303/2013 ska finansiella korrigeringar av stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen, under perioden 2000–2006 fortfarande regleras enligt bestämmelserna om strukturfonderna (de materiella bestämmelserna i förordning nr 1260/1999 och de processuella bestämmelserna i förordning nr 1303/2013) och inte enligt bestämmelserna om den gemensamma jordbrukspolitiken (i förordning nr 1290/2005).</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>Kommissionens yrkande att överklagandet inte kan tas upp till prövning såvitt avser den tredje grunden är enligt min uppfattning uppenbart felaktigt. Det framgår tydligt av punkt 57 i den överklagade domen att Republiken Grekland anförde att 24-månadersfristen i artikel 52.4 c i förordning nr 1306/2013 inte hade iakttagits i tribunalen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Med avseende på den materiella prövningen skulle övergångsbestämmelserna i artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006 och artikel 152 i förordning nr 1303/2013 över huvud taget inte vara tillämpliga om domstolen delar uppfattningen att överklagandet bör bifallas såvitt avser den första grunden, vilket innebär att det inte är nödvändigt att behandla den tredje grunden ytterligare.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="9"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Om domstolen emellertid inte skulle anse att överklagandet ska bifallas såvitt avser den första grunden och finna, i strid med den uttryckliga ordalydelsen i artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006, att denna bestämmelse var tillämplig på stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen, så skulle det vara nödvändigt att pröva frågan om tillämpliga tidsfrister och tidsmässiga befogenheter (<HT TYPE="ITALIC">ratione temporis</HT>), som tas upp i den tredje grunden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Enligt den överklagade domen gäller de <HT TYPE="ITALIC">materiella</HT> bestämmelserna om finansiella korrigeringar i förordning nr 1260/1999 fortfarande för det aktuella stödet. Däremot ersattes de relevanta tidsfristerna för förfarandet först av fristerna i artikel 100.5 i förordning nr 1083/2006 och därefter av fristerna i artikel 145.6 i förordning nr 1303/2013.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Det finns rättspraxis som ger stöd för att det är möjligt att ersätta tidsfrister i pågående program samtidigt som de materiella bestämmelserna i den tidigare lagstiftningen fortsätter att gälla.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160921">21 september 2016</DATE>, <NAME.CASE>kommissionen/Spanien</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑140/15</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:708">EU:C:2016:708</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0089">89</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Jag anser dock inte att denna praxis är tillämplig i det nu aktuella fallet på det sätt som kommissionen har gjort gällande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Den rättspraxis som kommissionen har åberopat till stöd för sitt argument i detta sammanhang åtminstone i början rörde mål där domstolen var tvungen att välja mellan att <HT TYPE="ITALIC">inte tillämpa några tidsfrister för förfarandet över huvud taget</HT> och att tillämpa någon form av skälig tidsfrist. Eftersom domstolen valde det senare alternativet beslutade den relativt naturligt att importera eller extrapolera dessa skäliga tidsfrister från efterföljande relevant lagstiftning. Detsamma skulle gälla i mål där nya eller olika förfaranden har föreskrivits i senare lagstiftning och gjorts tillämpliga på pågående, ännu ej avslutade program från den föregående perioden. I sådana fall är det logiskt att de nya tidsfristerna i lagstiftningen är tillämpliga om ett nytt förförfarande som regleras i den nya lagstiftningen införs enligt denna nya lagstiftning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>Det är stor skillnad på detta och en situation som den i förevarande mål där den tidsfrist som ursprungligen gällde – <HT TYPE="ITALIC">efter att förfarandet har inletts</HT> – ersätts av ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/>överlappningssystem<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/> med tidsfrister under pågående förfarande. Ett sådant tillvägagångssätt – som utgör motsatsen till rättssäkerhet – skulle också ge kommissionen incitament att dra ut på förfaranden i flera år, eftersom det (inte särskilt osannolikt) kan antas att nästa tidsschema för förfarandet skulle vara ännu längre.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Tvärtom godkände kommissionen i förevarande mål Greklands slutrapport mer än 18 månader innan förordning nr 1083/2006 upphävdes. Om tidsfristen i den förordningen<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>I enlighet med artikel 100.5 i förordning nr 1083/2006, ska kommissionen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>fatta beslut om den finansiella korrigeringen inom sex månader från dagen för överläggningarna…<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/>.</P></NOTE> eller i förordning nr 1260/1999<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>I enlighet med artikel 39.3 i förordning nr 1260/1999, jämförd med artikel 5.3 i kommissionens förordning (EG) nr 448/2001 av den <DATE ISO="20010302">2 mars 2001</DATE> om genomförandebestämmelser till förordning nr 1260/1999 beträffande förfarandet för finansiella korrigeringar av stöd som beviljas inom ramen för strukturfonderna (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="064" PAGE.FIRST="13" DATE.PUB="2001">EGT L 64, 2001, s. 13</REF.DOC.OJ>), där det i den senare anges att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>den tremånadersfrist inom vilken kommissionen kan fatta ett beslut enligt artikel 39.3 i [förordning nr 1260/1999] [ska] börja löpa från och med dagen för överläggningen<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/>.</P></NOTE> hade varit tillämplig skulle ärendet ha varit preskriberat i förevarande mål.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Det omtvistade beslutet antogs den <DATE ISO="20150325">25 mars 2015</DATE>, <DATE ISO="20150310">10</DATE> månader efter överläggningen som hölls den <DATE ISO="20140527">27 maj 2014</DATE>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Härtill kommer att även om man skulle godta det <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>överlappningssystem<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> för ersättning av förfarandefrister som har åberopats i detta mål, delar jag Republiken Greklands uppfattning att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning med avseende på hur den tillämpade tidsfristerna i förevarande fall. Till följd av detta bör överklagandet bifallas såvitt avser den tredje grunden.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Jag vill först erinra om att EJFLU, som ersatte EUGFJ, utvecklingssektionen, inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1083/2006. Detta framgår av artikel 1 i förordningen. Det är riktigt att det i artikel 105.1 i den förordningen föreskrivs att förordning nr 1260/1999 ska fortsätta gälla för program som har mottagit stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen, före år 2007.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Förutsatt, förstås, att överklagandet ogillas såvitt avser den första grunden (se ovan punkterna 26–37).</P></NOTE> Detta kan dock inte enligt min uppfattning anses innebära <HT TYPE="ITALIC">att delar av förordning nr 1083/2006 i sig</HT> (det vill säga artikel 100) ska tillämpas på program som erhåller stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen. I detta avseende ska anmärkas att <HT TYPE="ITALIC">ingen</HT> av de domar från domstolen som har nämnts av kommissionen och tribunalen, där det har godtagits att tidsfrister för förfarandet ersätts med ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>överlappningssystem<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/>, avser stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen. Dessa mål avser Sammanhållningsfonden<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140904">4 september 2014</DATE>, <NAME.CASE>Spanien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑192/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2156">EU:C:2014:2156</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140904">4 september 2014</DATE>, <NAME.CASE>Spanien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑197/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2157">EU:C:2014:2157</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141022">22 oktober 2014</DATE>, <NAME.CASE>Spanien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑429/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2310">EU:C:2014:2310</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141204">4 december 2014</DATE>, <NAME.CASE>Spanien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑513/13 P</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2412">EU:C:2014:2412</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> och Eruf,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150624">24 juni 2015</DATE>, <NAME.CASE>Tyskland/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑549/12 P och C‑54/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:412">EU:C:2015:412</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150624">24 juni 2015</DATE>, <NAME.CASE>Spanien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑263/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:415">EU:C:2015:415</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> som <HT TYPE="ITALIC">uppenbart omfattas</HT> av förordning nr 1083/2006.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>Vidare är det riktigt att EJFLU, efter att helt ha undantagits från tillämpningsområdet för förordning nr 1083/2006, i visst hänseende återinfördes enligt det efterföljande rättssystemet, nämligen förordning nr 1303/2013. Den sistnämnda förordningen innehåller således bestämmelser rörande finansiella korrigeringar avseende EJFLU. Dessa bestämmelser återfinns framför allt i del 2 i förordningen, och inte i del 4, i vilken bland annat artiklarna 144 och 145 ingår.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>I artikel 1.3 i förordning nr 1303/2013 anges följande: <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0024" ID="QS0024"/>I del fyra fastställs allmänna regler för fonderna [vilka har definierats som strukturfonderna och Sammanhållningsfonden men <HT TYPE="ITALIC">inte</HT> EJFLU] och EHFF [Europeiska havs- och fiskerifonden] om förvaltning och kontroll, ekonomisk förvaltning, räkenskaper samt finansiella korrigeringar.<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>I punkt 1 i nyss nämnda artikel anges dock även att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0025" ID="QS0025"/>[d]e gemensamma regler som är tillämpliga på de europeiska struktur- och investeringsfonderna [där EJFLU enligt definitionen ingår] anges i del två<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/>, och i punkt 4 i artikeln anges att förordningen ska tillämpas <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0026" ID="QS0026"/>om inget annat följer av bestämmelserna i [förordning nr 1306/2013]<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/>. I artikel 85.4, som finns i del två i förordning nr 1303/2013, som har rubriken <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0027" ID="QS0027"/>Kommissionens finansiella korrigeringar<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>, anges att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0028" ID="QS0028"/>[k]riterierna och förfarandet för att tillämpa finansiella korrigeringar ska fastställas i de fondspecifika bestämmelserna<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Det är således oklart vilken betydelse artikel 145 i förordning nr 1303/2013 har för fonder som EJFLU, vilka per definition har undantagits från tillämpningsområdet för del fyra i den förordningen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Däremot delar jag Republiken Greklands uppfattning att förordning nr 1306/2013 innehåller fondspecifika bestämmelser som fastställer <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0029" ID="QS0029"/>kriterierna och förfarandet för att tillämpa finansiella korrigeringar<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/> i den mening som avses i artikel 85.4 i förordning nr 1303/2013. Det ska noteras att artikel 2.4 i förordning nr 1303/2013 definierar <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0030" ID="QS0030"/>fondspecifika bestämmelser<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/> som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0031" ID="QS0031"/>bestämmelser som fastställs i … en förordning om en eller flera av de europeiska struktur- och investeringsfonder som avses eller förtecknas i artikel 1 fjärde stycket<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/>. Förordning nr 1306/2013 är en av de förordningar som räknas upp i artikel 1 fjärde stycket i förordning nr 1303/2013. De bestämmelser i förordning nr 1306/2013 som reglerar EJFLU är alltså fondspecifika bestämmelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Bland annat anges i artikel 52.4 c i förordning nr 1306/2013 att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0032" ID="QS0032"/>[e]tt finansieringsavslag [inte får] omfatta … [u]tgifter för åtgärder inom de program … som har betalats … mer än 24 månader före kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/>.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Detta innebär alltså i korthet att <HT TYPE="ITALIC">om</HT> övergångsbestämmelserna i förordning nr 1303/2013 ska tolkas så, att förfarandereglerna i den förordningen ska tillämpas på förfaranden som rör stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen, för perioden 2000–2006, bör <HT TYPE="ITALIC">åtminstone</HT> de mest relevanta tidsfristerna för förfarandet tillämpas. Enligt min uppfattning är det uppenbart att dessa bestämmelser borde vara tillämpliga på EJFLU som efterträdare till EUGFJ, utvecklingssektionen, i synnerhet artikel 85 i förordning nr 1303/2013, som i sin tur hänvisar till fondspecifika bestämmelser.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Eftersom artikel 52.4 c i förordning nr 1306/2013 är en sådan fondspecifik bestämmelse och tribunalen fann att den bestämmelsen inte var relevant, anser jag att domstolen bör bifalla överklagandet såvitt avser den tredje grunden och upphäva den överklagade domen till följd av en uppenbart felaktig rättstillämpning och/eller avsaknad av motivering i detta avseende.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">4.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Den fjärde grunden: (Åsidosättande av) principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>I den fjärde grunden har Republiken Grekland gjort gällande att tribunalen gjort en felaktig tolkning och tillämpning av principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar, särskilt mot bakgrund av kommissionens godkännande av slutrapporten och förseningarna i det efterföljande förfarandet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>Jag har redan i den del som avser den tredje grunden diskuterat de tidsmässiga aspekterna av förfarandet och dragit slutsatsen att tribunalen gjorde en felaktig tillämpning av de relevanta tidsfristerna. Jag har också dragit slutsatsen att överklagandet bör vinna bifall såvitt avser den första grunden. Om domstolen godtar dessa slutsatser (eller någon av dem), saknas skäl att diskutera den fjärde grunden ytterligare. Denna avser trots allt ett <HT TYPE="ITALIC">allmänt</HT> argument om rättssäkerhet och berättigade förväntningar, vilket i praktiken innebär ett antagande om att <HT TYPE="ITALIC">inga särskilda</HT> tidsfrister var tillämpliga. För det fall domstolen emellertid skulle komma fram till en annan slutsats avseende den första eller den tredje grunden, och således indirekt ge stöd för uppfattningen att inga särskilda tidsfrister var tillämpliga, så blir det nödvändigt att undersöka den vidare frågan om principerna om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Såsom tribunalen anmärkte i punkt 107 i den överklagade domen, kräver förfarandet för avslutande och slutlig utbetalning<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Artikel 32.4 i förordning nr 1260/1999.</P></NOTE> bland annat att medlemsstaten ska lämna en deklaration om avslutande (vilken bland annat ska sammanfatta slutsatserna från de kontroller som genomförts)<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Artikel 38.1 i förordning nr 1260/1999.</P></NOTE> och slutrapport till kommissionen.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Artikel 37.1 i förordning nr 1260/1999.</P></NOTE> Även om kommissionen har fem månader på sig att godkänna slutrapporten, finns det varken något särskilt förfarande eller någon särskild tidsfrist för att godkänna deklarationen om avslutande. Såsom angavs i punkt 110 i den överklagade domen, kontrollerar kommissionen innehållet i deklarationen på nödvändigt sätt och kan, om den finner skäl att ifrågasätta det, inleda ett förfarande för finansiell korrigering. Även om det finns uttryckliga tidsfrister för vissa av stegen i detta förfarande,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Förordningarna nr 1260/1999, nr 1083/2006 och nr 1303/2013.</P></NOTE> så innehåller inte någon av de efterföljande förordningar som berörts i detta mål någon tidsfrist som begränsar kommissionens möjlighet att inleda ett sådant förfarande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovanstående anser jag inte att tribunalens slutsats att principen om <HT TYPE="ITALIC">berättigade förväntningar</HT> inte har åsidosatts är felaktig. Omständigheten att rapporten har godkänts kan inte tolkas som ett godkännande även av deklarationen och en garanti från kommissionen i detta avseende, som ger upphov till berättigade förväntningar för Republiken Grekland. Även om det<?PAGE NO="12"?> visserligen är riktigt att slutrapporten ska innehålla uppgifter om övervakning och finansiella korrigeringar är denna rapport, såsom kommissionen har anmärkt, en helt annan typ av handling än deklarationen om avslutande. Inte heller kan förfarandets varaktighet i sig betraktas som en särskild garanti som ger upphov till berättigade förväntningar.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20110407">7 april 2011</DATE>, <NAME.CASE>Grekland/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑321/09 P</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2011:218">EU:C:2011:218</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0046">46</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Med avseende på <HT TYPE="ITALIC">rättssäkerhetsprincipen</HT> anser jag att det faktum att det inte finns någon tidsfrist för när kommissionen måste inleda ett förfarande om finansiella korrigeringar är en grundläggande fråga i detta mål. Detta är normalt en fråga som lagstiftaren, och inte domstolen, ska besluta om.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Det är emellertid även så att rättssäkerhetsprincipen och den därmed sammanhängande <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0033" ID="QS0033"/>principen om skälig tid<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/>, även när det saknas en formell tidsfrist, utgör hinder för att kommissionen, eller någon annan unionsinstitution, fördröjer åtgärder under oskäligt lång tid.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141113">13 november 2014</DATE>, <NAME.CASE>Nencini/parlamentet</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑447/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2372">EU:C:2014:2372</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0048">48</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20160614">14 juni 2016</DATE>, <NAME.CASE>Marchiani/parlamentet</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑566/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:437">EU:C:2016:437</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0096">96</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Republiken Grekland har i detta avseende också gjort gällande att det är särskilt viktigt att beslut fattas snabbt när betydande belopp står på spel. Domstolen har betonat hur viktig rättssäkerheten är, särskilt när beslut kan vara ekonomiskt betungande.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>För en aktuell dom, se exempelvis dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180906">6 september 2018</DATE>, <NAME.CASE>Republiken Tjeckien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑4/17 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:678">EU:C:2018:678</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Republiken Tjeckien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑4/17 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:237">EU:C:2018:237</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0065">65</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> Vidare framgår av domstolens praxis att parallella tidsfrister för ett förfarande är ett uttryck för skyldigheten om ömsesidigt samarbete.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20140904">4 september 2014</DATE>, <NAME.CASE>Spanien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑192/13 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2156">EU:C:2014:2156</NO.ECLI>, punkterna <REF.NP.ECR REF="NP0086">86</REF.NP.ECR> och <REF.NP.ECR REF="NP0087">87</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Det är alltså riktigt att det kanske inte skulle vara förenligt med detta ideal att tillämpa stränga tidsfrister (räknade i veckor) gentemot medlemsstaterna, och att sedan tillämpa längre tidsfrister (räknade i år) i förhållande till kommissionen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Med hänsyn till denna praxis kan Republiken Greklands argument om rättssäkerhetsprincipen inte helt sägas sakna relevans. Då jag anser att överklagandet ska bifallas såvitt avser den första och den tredje grunden, och då jag redan i samband med min bedömning av den tredje grunden har behandlat det faktum att de <HT TYPE="ITALIC">särskilda</HT> tidsfristerna inte tillämpades över huvud taget, och att den överklagade domen därför bör upphävas, är det emellertid inte nödvändigt att undersöka det <HT TYPE="ITALIC">allmänna</HT> argumentet avseende dessa farhågor närmare här.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">5.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Den femte grunden: Den finansiella korrigeringen var oproportionerlig</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>I den femte grunden har Republiken Grekland gjort gällande att tribunalen inte tillräckligt motiverade sin bedömning att den finansiella korrigeringen inte var oproportionerlig. Republiken Grekland har angett att kommissionen gjorde en dubbel korrigering, eftersom den inte fullt ut tog hänsyn till de korrigeringar som redan gjorts på nationell nivå.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Jag anser att överklagandet ska avvisas såvitt avser denna grund.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Det framgår nämligen klart av punkterna 119–122 i den överklagade domen att kommissionen genomförde nödvändiga justeringar för att säkerställa att det inte gjordes några dubbla korrigeringar. Frågan huruvida det gjorts någon dubbel korrigering eller inte är en faktisk fråga som kräver en bedömning av bevisningen, något som uteslutande ankommer på tribunalen. Dessa omständigheter och bevisningen utgör således inte, under förutsättning att de inte har missuppfattats, en rättsfråga som kan prövas i ett mål om överklagande vid domstolen.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Se, exempelvis, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20050628">28 juni 2005</DATE>, <NAME.CASE>Dansk Rørindustri m.fl./kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑189/02 P, C‑202/02 P, C‑205/02 P–C‑208/02 P och C‑213/02 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2005:408">EU:C:2005:408</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0177">177</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180228">28 februari 2018</DATE>, <NAME.CASE>mobile.de/EUIPO</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑418/16 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:128">EU:C:2018:128</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0065">65</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="13"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>I detta avseende ska anmärkas att Republiken Grekland inte har påstått att tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna. Överklagandet ska därför avvisas såvitt avser den femte grunden.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Avgörande i sak</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>I enlighet med artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol föreslår jag att domstolen ska avgöra målet i sak, utan att återförvisa det till tribunalen för avgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Om domstolen skulle bifalla överklagandet såvitt avser den första och den tredje grunden, såsom jag har föreslagit (eller såvitt avser en av dessa grunder), skulle detta inte bara innebära att den överklagade domen ska upphävas, utan också att det omtvistade beslutet ska ogiltigförklaras. Under dessa omständigheter är det inte nödvändigt för tribunalen att göra en förnyad prövning av målet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad som har angetts ovan i punkterna 53–66, är det min uppfattning att domstolen bör bifalla överklagandet såvitt avser den tredje grunden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT>Om domstolen skulle dela min uppfattning i detta avseende skulle den logiska följden bli att det omtvistade beslutet antogs i strid med 24-månadersfristen i artikel 52.4 c i förordning nr 1306/2013 (vilket också Republiken Grekland gjorde gällande i sin andra grund i målet om ogiltigförklaring vid tribunalen). Det omtvistade beslutet antogs den <DATE ISO="20150325">25 mars 2015</DATE>, mer än 24 månader efter att kommissionen ursprungligen underrättade Republiken Grekland om den föreslagna finansiella korrigeringen, vilket den gjorde den <DATE ISO="20130103">3 januari 2013</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>Av de skäl som har angetts i punkterna 26–37 ovan anser jag att domstolen ska bifalla överklagandet såvitt avser den första grunden till följd av avsaknad av motivering.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>Jag anser också att det finns fog för Republiken Greklands argument (som motsvarar den första grundens första del i dess talan i målet vid tribunalen) att artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006 (och sedermera artikel 152 i förordning nr 1303/2013) <HT TYPE="ITALIC">inte</HT> ska tillämpas på stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen, under perioden 2000–2006. Därmed kunde det omtvistade beslutet inte antas med stöd av artikel 39 i förordning nr 1260/1999. Det omtvistade beslutet saknade således en giltig rättslig grund.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>Det omtvistade beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Inga av de argument som kommissionen har anfört påverkar denna slutsats.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>För det första ska anmärkas att artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006, till skillnad från vad kommissionen har gjort gällande, genom sin <HT TYPE="ITALIC">tydliga ordalydelse</HT> innebär att denna övergångsbestämmelse endast kan tillämpas på upphävande av stöd som medfinansieras av strukturfonderna eller av ett projekt som medfinansieras av Sammanhållningsfonden. Dessa fonder – <HT TYPE="ITALIC">i enlighet med vad som uttryckligen har definierats i lag</HT> – omfattar <HT TYPE="ITALIC">inte</HT> EUGFJ, utvecklingssektionen. Enligt domstolens praxis är det endast när lydelsen i en bestämmelse är otydlig som vägledning ska hämtas från det sammanhang som bestämmelsen ingår i samt systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Se dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150716">16 juli 2015</DATE>, <NAME.CASE>CHEZ Razpredelenie Bulgaria</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑83/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:480">EU:C:2015:480</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0055">55</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och där angiven rättspraxis).</P></NOTE> I förevarande fall är innebörden klar. Begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0034" ID="QS0034"/>strukturfonder<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/> definieras uttryckligen i artikel 1 i förordning nr 1083/2006.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>Även om det kunde anses att texten var otydlig på något sätt innebär detta inte att det bara går att bortse från denna och i stället göra en rent kontextuell eller teleologisk tolkning, som dessutom är mycket ensidig. Det krävs en avvägning. När det som i detta fall dessutom endast finns en mycket begränsad otydlighet i texten ska denna ges större betydelse. Detta är särskilt fallet med tanke på vilken slags bestämmelse det rör sig om i förevarande mål. Detta är inte en mångårig bestämmelse som är knapphändigt och öppet formulerad och därför verkligen är i behov av tolkning. Detta är den tredje versionen av en övergångsbestämmelse på ett mycket tekniskt område som ändras med jämna mellanrum. Under sådana förhållanden måste det starkt presumeras att orden betyder vad de faktiskt uttryckligen säger. Det är inte domstolens uppgift att skriva om lagstiftning för att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0035" ID="QS0035"/>rätta till<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/> dåliga formuleringar eller att anta att lagstiftaren helt enkelt inte hade tänkt igenom problemet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Utöver de argument som avser själva ordalydelsen i bestämmelsen, anser jag att kommissionens argument för att artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006 ska tolkas så, att den även omfattar stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen, är extremt svaga.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Vidare har kommissionen i princip gjort gällande att begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0036" ID="QS0036"/>strukturfonder<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/>, som används i artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006, inte ska tolkas med hänvisning till definitionen av strukturfonder i den förordningen, utan i stället med hänsyn till definitionen av begreppet i förordning nr 1260/1999. Jag måste erkänna att detta verkar vara ett relativt nytt sätt att tolka lagstiftning och ett bra sätt att skapa förvirring. Med ett sådant tillvägagångssätt skulle tydliga och uttryckliga bestämmelser i den nya lagstiftningen i praktiken ersättas av de äldre bestämmelser som den nya lagstiftningen är avsedd att ersätta. <HT TYPE="ITALIC">Lex prior derogat legi posteriori</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>Vidare finns argumentet som bygger på en negativ följd. Kommissionen har gjort gällande att det skulle uppstå ett rättsligt vakuum om artikel 105.1 i förordning nr 1083/2006 <HT TYPE="ITALIC">inte</HT> var tillämplig på stöd från EUGFJ, utvecklingssektionen, under perioden 2000–2006. Det skulle bli omöjligt att göra finansiella korrigeringar av stöd från EUGFJ under den perioden, eftersom de bestämmelser som ersatte förordning nr 1260/1999 med avseende på den allmänna jordbrukspolitiken inte innehöll några övergångsbestämmelser alls. Detta skulle strida mot principen om god förvaltningssed som kräver att finansiella korrigeringar ska kunna göras i fråga om utgifter som har uppkommit i strid med tillämpliga regler.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Kommissionen har hänvisat till punkt 45 i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20040923">23 september 2004</DATE>, <NAME.CASE>Italien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑297/02</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2004:550">EU:C:2004:550</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>Rent praktiskt är det inte riktigt att påstå att det faktum att det inte finns några övergångsbestämmelser skulle göra det omöjligt att göra finansiella korrigeringar avseende perioden 2000–2006. Det var uppenbart möjligt att göra finansiella korrigeringar i förhållande till EUGFJ, utvecklingssektionen, med stöd av artikel 39 i förordning nr 1260/1999 <HT TYPE="ITALIC">fram till dess upphävande</HT>. Dessutom kan det inte uteslutas att det fortfarande skulle ha varit möjligt att göra finansiella korrigeringar på någon annan grund även efter upphävandet av denna bestämmelse den <DATE ISO="20061231">31 december 2006</DATE>. Några sådana alternativa grunder har dock inte angetts. Istället gjorde man en mycket tveksam omskrivning av lagstadgade definitioner nästan 10 år efter att den operativa perioden hade gått ut.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>Rent principiellt är det kanske värt att ta ett steg bakåt och betrakta det vidare perspektivet, vilket sträcker sig längre än de enskilda (förvisso relativt komplicerade och förvirrande) bestämmelser som har analyserats ingående i detta mål. När man bedömer sammanhållningen i kommissionens övergripande argument kan man inte göra annat än att beundra den tolkningsmässiga kreativitet och intellektuella lätthet med vilken kommissionen – i en förtrollande lek som man kan kalla för <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0037" ID="QS0037"/>lagstiftningslego<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/> – väljer och vrakar bland bestämmelser från olika lagar, utanför deras materiella tillämpningsområde, i syfte att retroaktivt anpassa och motivera vad den faktiskt gjort i ett visst ärende.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="15"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>I detta avseende är huvudregeln att genom ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0038" ID="QS0038"/>överlappningssystem<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/> gå tillbaka till de bestämmelser som då var tillämpliga.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Ovan, punkterna 28–29.</P></NOTE> Detta verkar dock bara gälla materiella men inte processuella bestämmelser.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Se ovan punkt 46.</P></NOTE> Det är till och med svårt att fastställa vad som utgör <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0039" ID="QS0039"/>materiella regler<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/> och vad som utgör <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0040" ID="QS0040"/>processuella regler<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/>,<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>För att belysa detta kan man fråga sig huruvida tidsfrister som leder till preskription utgör materiella eller processuella bestämmelser. Domstolens stora avdelning undersökte denna fråga på ett relativt omdebatterat område (se, särskilt, dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20150908">8 september 2015</DATE>, <NAME.CASE>Taricco m.fl.</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑105/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:555">EU:C:2015:555</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>)) och fann i slutänden att det som verkligen är viktigt är att de övergripande principerna om att tillämplig (straff)lag ska vara förutsebar, tydlig och inte tillämpas retroaktivt (dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20171205">5 december 2017</DATE>, <NAME.CASE>M.A.S. och M.B</NAME.CASE>. (<NO.CASE>C‑42/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2017:936">EU:C:2017:936</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0051">51</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR> och följande punkter)</P></NOTE> särskilt som det sannolikt skulle leda till att enskilda bestämmelser splittrades upp. Men till och med då finns det tydligen vissa ytterligare undantag från undantaget, om man tar exemplet med tidsfrister och förutsätter att dessa faktiskt var processuella bestämmelser, såsom för övrigt har gjorts gällande i förevarande mål – till exempel skulle en tidsfrist som faktiskt skulle begränsa kommissionens befogenhet, såsom artikel 52.4 c i förordning nr 1306/2013, inte gälla, eftersom den begränsar det materiella tillämpningsområdet för finansiella korrigeringar och inte är en fråga om tidsmässiga befogenheter (<HT TYPE="ITALIC">ratione temporis</HT>).<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Se ovan punkt 48.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Vid tanken på ett sådant <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0041" ID="QS0041"/>bygge<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/> av tillämpliga bestämmelser, som naturligtvis ligger utanför tydliga lagbestämmelser i detta avseende, skulle nog inte bara personer som tycker om musikaler sannolikt utbrista att om allt detta är möjligt, så är allting tillåtet (<QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0042" ID="QS0042"/>Anything Goes<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/>), och möjligen också kan ställa den pragmatiska frågan varför man i sådant fall över huvud taget behöver några skriftliga regler. Men det är just på ett sådant rättsområde, det vill säga ett rättsområde med betungande finansiella konsekvenser, som domstolen hela tiden har insisterat på att rättssäkerhetsprincipen kräver att en reglering möjliggör för dem som berörs därav att få kännedom om den exakta omfattningen av sina skyldigheter enligt regleringen.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180906">6 september 2018</DATE>, <NAME.CASE>Republiken Tjeckien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑4/17 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:678">EU:C:2018:678</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0058">58</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Mer allmänt ska det också erinras om att domstolen inte har godtagit att tillfälliga rättsliga grunder eller tillfällig behörighet skapas när det saknas (eller förvisso skulle strida mot den tydliga ordalydelsen i) relevanta bestämmelser.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Se, för ett aktuellt mål, exempelvis dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180906">6 september 2018</DATE>, <NAME.CASE>Republiken Tjeckien/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑4/17 P</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:678">EU:C:2018:678</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0052">52</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), eller dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180807">7 augusti 2018</DATE>, <NAME.CASE>Château du Grand Bois</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑59/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:641">EU:C:2018:641</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0030">30</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0095"><NO.P>95.</NO.P><TXT>Det ska klart erkännas att förvaltningen av EU:s olika fonder är ett komplicerat rättsområde som inte utvecklas mot att bli enklare. I de tre versionerna av de förordningar som har beskrivits i detta förslag till avgörande har mängden bestämmelser ökat exceptionellt. Denna ökade komplexitet innebär emellertid inte att domstolen bör vara extra generös mot kommissionen när lagtexten inte har formulerats tillräckligt väl.<NOTE NUMBERING="ARAB" TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Det finns vidare andra delar av övergångsbestämmelserna i förordning nr 1083/2006 som kan vara förvånande (för att inte säga chockerande) för en person som för första gången sätter sig in i lagstiftningen på detta område. I artikel 108 i den förordningen anges exempelvis att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0043" ID="QS0043"/>[b]estämmelserna i [artikel 5] skall tillämpas … endast för program för perioden 2007–2013<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/>. Artikel 105 avser dock uteslutande program från perioden <HT TYPE="ITALIC">före</HT> år 2007.</P></NOTE> Detta är särskilt fallet om man beaktar kommissionens roll vid upprättandet av de berörda bestämmelserna. Utan att förneka parlamentets och rådets (och således medlemsstaternas) roll i lagstiftningsprocessen, förefaller det således inte orimligt att i allmänhet kräva att kommissionen, som den <HT TYPE="ITALIC">primära</HT> författaren av och därefter verkställaren av texten, ska bära de (negativa) konsekvenserna av sin egen (bristfälliga) formulering av lagtexten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0096"><NO.P>96.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad som har anförts ovan anser jag att artikel 39 i förordning nr 1260/1999 inte rätteligen kunde utgöra rättslig grund för det omtvistade beslutet, vilket därför ska ogiltigförklaras.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">VI.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0097"><NO.P>97.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av vad som har anförts ovan föreslår jag att domstolen ska</TXT><?PAGE NO="16"?><P><LIST TYPE="NDASH"><ITEM><P>upphäva tribunalens dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20170919">19 september 2017</DATE>, <NAME.CASE>Grekland/kommissionen</NAME.CASE> (<NO.CASE>T-327/15</NO.CASE>, ej publicerad, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:T:2017:631">EU:T:2017:631</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>),</P></ITEM><ITEM><P>ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut C(2015) 1936 final av den <DATE ISO="20150325">25 mars 2015</DATE> om en finansiell korrigering av stödet från EUGFJ, utvecklingssektionen, avseende det operativa programmet CCI 2000GR061PO021 (Grekland – Målsättning 1 – Återuppbyggnad av landsbygden), samt</P></ITEM><ITEM><P>besluta att kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Republiken Greklands rättegångskostnader i målet vid tribunalen och i målet vid domstolen.</P></ITEM></LIST></P></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>