<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><CONCLUSION NNC="YES" xmlns:fmx="http://opoce" xmlns:xsi="http://www.w3.org/2001/XMLSchema-instance" xsi:noNamespaceSchemaLocation="http://formex.publications.europa.eu/schema/formex-05.58-20161101.xd"><BIB.CONCLUSION><REF.CASE FILE="n.a."><NO.CASE>C-66/20</NO.CASE></REF.CASE><NO.CELEX>62020CC0066</NO.CELEX><NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:200">EU:C:2021:200</NO.ECLI><NO.SEQ>0001</NO.SEQ><PAGE.FIRST.ECR>1</PAGE.FIRST.ECR><PAGE.SEQ>1</PAGE.SEQ><PAGE.LAST.ECR>16</PAGE.LAST.ECR><PAGE.TOTAL>16</PAGE.TOTAL></BIB.CONCLUSION><CURR.TITLE><PAGE.HEADER><P><HT TYPE="SC">Förslag till avgörande av generaladvokat Campos Sánchez-Bordona – Mål C‑66/20</HT></P><P><HT TYPE="SC">Finanzamt für Steuerstrafsachen und Steuerfahndung Münster</HT></P></PAGE.HEADER></CURR.TITLE><TITLE><TI><P><HT TYPE="UC">Förslag till avgörande av generaladvokat</HT></P><P><HT TYPE="UC">Manuel Campos Sánchez-Bordona</HT></P><P>föredraget den <DATE ISO="20210311">11 mars 2021</DATE><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0001"><P>Originalspråk: spanska.</P></NOTE></P></TI><STI><P><HT TYPE="BOLD">Mål C‑66/20</HT></P><P>XK,</P><P>ytterligare deltagare i rättegången:</P><P>Finanzamt für Steuerstrafsachen und Steuerfahndung Münster</P><P><HT TYPE="NORMAL">(begäran om förhandsavgörande från Procura Distrettuale della Repubblica presso il Tribunale ordinario di Trento (Republiken Italiens åklagarmyndighet vid allmänna domstolen i Trento, Italien))</HT></P></STI></TITLE><INTERMEDIATE><INDEX IDX.CLOSE="”" SEPARATOR=" – " IDX.OPEN="”"><KEYWORD>Begäran om förhandsavgörande</KEYWORD><KEYWORD>Behörighet enligt artikel 267 FEUF</KEYWORD><KEYWORD>Straffrättsligt samarbete</KEYWORD><KEYWORD>Direktiv 2014/41/EU</KEYWORD><KEYWORD>Europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området</KEYWORD><KEYWORD>Utfärdande myndighet</KEYWORD><KEYWORD>Förvaltningsmyndighet som utsetts som åklagarmyndighet i straffrättsliga förfaranden som rör skattebrott</KEYWORD><KEYWORD>Kravet på godkännande från en rättslig myndighet</KEYWORD></INDEX></INTERMEDIATE><CONTENTS.CONCLUSION><GR.SEQ LEVEL="1"><NP.ECR IDENTIFIER="NP0001"><NO.P>1.</NO.P><TXT>Kan en tysk förvaltningsmyndighet,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0002"><P>Det rör sig i förevarande fall om Finanzamt für Steuerstrafsachen und Steuerfahndung Münster (Skattekontoret för skattebrott och skatteutredningar i Münster, Tyskland) (nedan kallat Finanzamt Münster).</P></NOTE> som enligt nationell rätt har behörighet att utöva åklagarmyndighetens befogenheter och ansvar avseende vissa brott, utfärda en europeisk utredningsorder (nedan kallad utredningsorder) med avvikande från det godkännande som krävs enligt artikel 2 c ii i direktiv 2014/41/EU?<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0003"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv av den <DATE ISO="20140403">3 april 2014</DATE> om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="130" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2014">EUT L 130, 2014, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0002"><NO.P>2.</NO.P><TXT>Det är i huvudsak denna fråga en italiensk åklagarmyndighet<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0004"><P>Procura Distrettuale della Repubblica presso il Tribunale Ordinario di Trento (Republiken Italiens åklagarmyndighet vid allmänna domstolen i Trento, Italien) (nedan kallad åklagarmyndigheten i Trento).</P></NOTE> hänskjutit till domstolen efter att ha mottagit en utredningsorder som utfärdats av en av förvaltningsmyndigheterna i Tyskland och för vilken den ska besluta om erkännande och verkställighet. Innan jag tar ställning till dessa tvivel ska det först avgöras huruvida åklagarmyndigheten i Trento är behörig att använda sig av den mekanism för rättsligt samarbete som införts genom artikel 267 FEUF.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="2"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0003"><NO.P>3.</NO.P><TXT>Domstolen har således på nytt ställts inför frågan om åklagarmyndighetens<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0005"><P>Domstolen uttalade sig om åklagarmyndighetens förmåga att, i egenskap av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0001" ID="QS0001"/>rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0001" CODE="201D" ID="QE0001"/>, utfärda en europeisk arresteringsorder (nedan kallad arresteringsorder) i dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190527">27 maj 2019</DATE>, <NAME.CASE>OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑508/18 och C‑82/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:456">EU:C:2019:456</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau)), och dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190527">27 maj 2019</DATE>, <NAME.CASE>PF (Litauens riksåklagare)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑509/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:457">EU:C:2019:457</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Domstolen har även uttalat sig avseende åklagarmyndighetens behörighet att utfärda en utredningsorder i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20201208">8 december 2020</DATE>, <NAME.CASE>Staatsanwaltschaft Wien (förfalskade banköverföringar)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑584/19</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:1002">EU:C:2020:1002</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Staatsanwaltschaft Wien (förfalskade banköverföringar)).</P></NOTE> karaktär av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0002" ID="QS0002"/>rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0002" CODE="201D" ID="QE0002"/>, denna gång utifrån ett helt nytt perspektiv. Det ska fastställas för det första om detta organ har möjlighet att begära förhandsavgörande inom ramen för en utredningsorder<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0006"><P>Mål avseende vilket domstolen uttalade sig nekande i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19961212">12 december 1996</DATE>, <NAME.CASE>X</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑74/95 och C‑129/95</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1996:491">EU:C:1996:491</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen X).</P></NOTE> och för det andra om ett förvaltningsorgan som enligt nationell rätt fått samma befogenheter som åklagarmyndigheten har för att lagföra vissa brott kan likställas med åklagarmyndigheten, återigen inom ramen för en utredningsorder.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">I.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Tillämpliga bestämmelser</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Unionsrätt. Direktiv 2014/41</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0004"><NO.P>4.</NO.P><TXT>Skälen 12 och 15 har följande lydelse:</TXT><P><CONSID><NP><NO.P>”(12)</NO.P><TXT>När en utredningsorder utfärdas bör den utfärdande myndigheten fästa särskild uppmärksamhet vid att säkerställa att de rättigheter som följer av artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) respekteras fullt ut. Oskuldspresumtionen och rätten till försvar vid straffrättsliga förfaranden utgör hörnstenar i de grundläggande rättigheter på straffrättens område som erkänns i stadgan. Alla eventuella begränsningar av dessa rättigheter genom en utredningsåtgärd som begärts i enlighet med detta direktiv bör vara fullt förenliga med de krav som fastställs i artikel 52 i stadgan när det gäller begränsningarnas nödvändighet, proportionalitet och mål, särskilt målet att skydda andra personers rättigheter och friheter.</TXT></NP></CONSID><P>…</P><CONSID><NP><NO.P>(15)</NO.P><TXT>Vid genomförandet av detta direktiv bör hänsyn tas till … direktiv 2010/64/EU<HT TYPE="SUP">[</HT><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0007"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv av den <DATE ISO="20101020">20 oktober 2010</DATE> om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="280" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2010">EUT L 280, 2010, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE><HT TYPE="SUP">]</HT>, 2012/13/EU<HT TYPE="SUP">[</HT><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0008"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv av den <DATE ISO="20120522">22 maj 2012</DATE> om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="142" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2012">EUT L 142, 2012, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE><HT TYPE="SUP">]</HT> och 2013/48/EU<HT TYPE="SUP">[</HT><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0009"><P>Europaparlamentets och rådets direktiv av den <DATE ISO="20131022">22 oktober 2013</DATE> om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="294" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2013">EUT L 294, 2013, s. 1</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE><HT TYPE="SUP">]</HT>, som avser processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden.</TXT></NP></CONSID></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0005"><NO.P>5.</NO.P><TXT>I artikel 1 ([utredningsordern] och skyldigheten att verkställa den) föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="001.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0003" ID="QS0003"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>En [utredningsorder] är ett rättsligt avgörande som har utfärdats eller godkänts av en rättslig myndighet i en medlemsstat (nedan kallad den utfärdande staten) för genomförande av en eller flera specifika utredningsåtgärder i en annan medlemsstat (nedan kallad den verkställande staten) i syfte att inhämta bevis i enlighet med detta direktiv.</ALINEA><?PAGE NO="3"?><ALINEA>Utredningsordern får också utfärdas i syfte att inhämta bevis som de behöriga myndigheterna i den verkställande staten redan har i sin besittning.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="001.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Medlemsstaterna ska verkställa en utredningsorder på grundval av principen om ömsesidigt erkännande och i enlighet med detta direktiv.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0003" CODE="201D" ID="QE0003"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0006"><NO.P>6.</NO.P><TXT>I artikel 2 c definieras <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0004" ID="QS0004"/>utfärdande myndighet<QUOT.END REF.START="QS0004" CODE="201D" ID="QE0004"/> på följande sätt:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><LIST TYPE="OTHER"><ITEM><NP><NO.P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0005" ID="QS0005"/>i)</NO.P><TXT>en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare som är behörig i det berörda fallet, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>ii)</NO.P><TXT>en annan behörig myndighet, enligt den utfärdande statens definition, som i det enskilda fallet handlar i egenskap av utredande myndighet i straffrättsliga förfaranden, med behörighet att besluta om bevisinhämtning i enlighet med nationell rätt. Dessutom ska utredningsordern, efter granskning av dess överensstämmelse med villkoren för utfärdande av en europeisk utredningsorder enligt detta direktiv, i synnerhet villkoren i artikel 6.1, och innan den översänds till den verkställande myndigheten, godkännas av en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare i den utfärdande staten. Om utredningsordern har godkänts av en rättslig myndighet, kan den myndigheten också betraktas som en utfärdande myndighet med avseende på översändandet av utredningsordern.<QUOT.END REF.START="QS0005" CODE="201D" ID="QE0005"/></TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0007"><NO.P>7.</NO.P><TXT>Artikel 6 (Villkor för utfärdande och översändande av en utredningsorder) har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="006.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0006" ID="QS0006"/>1.</NO.PARAG><ALINEA><P>Den utfärdande myndigheten får endast utfärda en utredningsorder om den har konstaterat att följande villkor är uppfyllda:</P><LIST TYPE="alpha"><ITEM><NP><NO.P>a)</NO.P><TXT>Utfärdandet av utredningsordern är nödvändigt och proportionellt med avseende på de förfaranden som avses i artikel 4 och med beaktande av den misstänkta eller tilltalade personens rättigheter, och</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>b)</NO.P><TXT>den eller de utredningsåtgärder som anges i utredningsordern kunde ha begärts under samma förutsättningar i ett liknande inhemskt ärende.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="006.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Den utfärdande myndigheten ska i varje enskilt ärende göra en bedömning av huruvida de villkor som avses i punkt 1 är uppfyllda.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="006.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Om en verkställande myndighet har skäl att tro att de villkor som avses i punkt 1 inte har uppfyllts, får den samråda med den utfärdande myndigheten om vikten av att verkställa utredningsordern. Efter samrådet får den utfärdande myndigheten besluta att återkalla utredningsordern.<QUOT.END REF.START="QS0006" CODE="201D" ID="QE0006"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0008"><NO.P>8.</NO.P><TXT>I artikel 9 (Erkännande och verkställighet), föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="009.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0007" ID="QS0007"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Den verkställande myndigheten ska utan krav på vidare formaliteter erkänna en utredningsorder som översänds i enlighet med detta direktiv och se till att den verkställs på samma sätt och på samma villkor som om den berörda utredningsåtgärden hade begärts av en myndighet i den verkställande staten, såvida inte denna myndighet beslutar att åberopa något av<?PAGE NO="4"?> skälen för icke-erkännande eller icke-verkställighet eller något av skälen för att skjuta upp verkställigheten enligt detta direktiv.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="009.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Den verkställande myndigheten ska rätta sig efter de särskilda formaliteter och förfaranden som uttryckligen anges av den utfärdande myndigheten, såvida inte annat föreskrivs i detta direktiv och under förutsättning att sådana formaliteter och förfaranden inte strider mot de grundläggande rättsprinciperna i den verkställande staten.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="009.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Om en verkställande myndighet tar emot en utredningsorder som inte har utfärdats av en sådan utfärdande myndighet som avses i artikel 2 c ska den verkställande myndigheten återsända utredningsordern till den utfärdande staten.</ALINEA><ALINEA>…<QUOT.END REF.START="QS0007" CODE="201D" ID="QE0007"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0009"><NO.P>9.</NO.P><TXT>I artikel 11 räknas <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0008" ID="QS0008"/>[s]käl för icke-erkännande eller icke-verkställighet<QUOT.END REF.START="QS0008" CODE="201D" ID="QE0008"/> upp.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Nationell rätt</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">1.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Tysk rätt. Abgabenordnung (skattelagen)</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0010"><NO.P>10.</NO.P><TXT>I 386 § föreskrivs följande:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><PARAG IDENTIFIER="386.001"><NO.PARAG><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0009" ID="QS0009"/>1.</NO.PARAG><ALINEA>Vid misstanke om skattebrott ska detta utredas av skattemyndigheten. I denna avdelning avses med myndighet Hauptzollamt [huvudtullkontoret], Finanzamt, Bundeszentralamt für Steuern [den federala skattemyndigheten] och Familienkasse [kassan för familjeförmåner].</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="386.002"><NO.PARAG>2.</NO.PARAG><ALINEA>Skattemyndigheten ska inom de gränser som anges i 399 § punkt 1 och 400 och 401 §§ självständigt genomföra utredningen när gärningarna</ALINEA><ALINEA><LIST TYPE="ARAB"><ITEM><NP><NO.P>1)</NO.P><TXT>uteslutande gäller skattebrott, eller</TXT></NP></ITEM><ITEM><NP><NO.P>2)</NO.P><TXT>även strider mot andra strafflagar och brottet avser kyrkoskatter eller andra offentliga intäkter avseende beskattningsunderlag, beräkningsunderlag eller skattesatser.</TXT></NP></ITEM></LIST></ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="386.003"><NO.PARAG>3.</NO.PARAG><ALINEA>Punkt 2 ska inte tillämpas efter att en arresteringsorder eller ett beslut om frihetsberövande har fattats mot den tilltalade på grund av gärningarna.</ALINEA></PARAG><PARAG IDENTIFIER="386.004"><NO.PARAG>4.</NO.PARAG><ALINEA>Skattemyndigheten kan när som helst hänskjuta ärendet till åklagarmyndigheten. Åklagarmyndigheten kan när som helst överta ärendet. I båda fallen kan åklagarmyndigheten, efter samråd med skattemyndigheten, återlämna ärendet till skattemyndigheten.<QUOT.END REF.START="QS0009" CODE="201D" ID="QE0009"/></ALINEA></PARAG></QUOT.S></P></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0011"><NO.P>11.</NO.P><TXT>399 § punkt 1 har följande lydelse:</TXT><P><QUOT.S LEVEL="1"><ALINEA><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0010" ID="QS0010"/>Om skattemyndigheten handlar självständigt enligt 386 § punkt 2, ska den utöva de befogenheter och skyldigheter som ankommer åklagarmyndigheten under förundersökningsskedet.<QUOT.END REF.START="QS0010" CODE="201D" ID="QE0010"/></ALINEA></QUOT.S></P></NP.ECR><?PAGE NO="5"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0012"><NO.P>12.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20170314">14 mars 2017</DATE> avgav Förbundsrepubliken Tysklands ständiga representation vid Europeiska unionen följande förklaring avseende utredningsorder som utfärdats av tyska myndigheter:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0011" ID="QS0011"/>I enlighet med artikel 2 c i direktiv [2014/41] ska ansökningar från tyska myndigheter i allmänhet godkännas av åklagarmyndigheten vid den regionala domstol inom vars domkrets myndigheten är belägen. Delstaterna är dock fria att tilldela en domstol behörighet att godkänna dem eller att på annat sätt på lokal nivå reglera åklagarmyndigheternas behörighet för godkännande. En begäran från de tyska skattemyndigheterna, som är behöriga att självständigt utreda brottmål enligt 386 § punkt 2 i skattelagen, kräver inte något godkännande från en rättslig myndighet eller domstol. I ett sådant fall ska skattemyndigheterna utöva åklagarmyndighetens befogenheter och det ansvar enligt 399 § punkt 1 i skattelagen… och agera i egenskap av rättslig myndighet i den mening som avses i artikel 2 c i direktiv [2014/41].<QUOT.END REF.START="QS0011" CODE="201D" ID="QE0011"/></P></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="3"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="ITALIC">2.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Italiensk rätt. Lagstiftningsdekret nr 108/17<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0010"><P>Lagstiftningsdekret nr 108/17. Norme di attuazione della direttiva 2014/41/UE del Parlamento europeo e del Consiglio, del <DATE ISO="20140403">3 aprile 2014</DATE>, relativa all’ordine europeo di indagine penale (Lagstiftningsdekret nr 108/17. Genomförandebestämmelser för direktiv 2014/41/EU …), av den <DATE ISO="20170621">21 juni 2017</DATE> (GURI nr 162 av den <DATE ISO="20170713">13 juli 2017</DATE>).</P></NOTE></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0013"><NO.P>13.</NO.P><TXT>I artikel 4.1 i lagstiftningsdekret 108/17 föreskrivs att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0012" ID="QS0012"/>den allmänna åklagaren vid domstolen i huvudstaden i den domkrets där de begärda åtgärderna ska verkställas ska erkänna utredningsordern genom motiverat beslut inom 30 dagar från mottagandet eller, i förekommande fall, inom en annan tidsfrist som fastställs av den utfärdande myndigheten, som inte får överstiga 60 dagar<QUOT.END REF.START="QS0012" CODE="201D" ID="QE0012"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0014"><NO.P>14.</NO.P><TXT>I artikel 5.1 stadgas vidare följande: <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0013" ID="QS0013"/>Om den utfärdande myndigheten begär att åtgärden ska verkställas av en domare eller om den begärda åtgärden, enligt italiensk lag, måste verkställas av en domare, ska allmän åklagare erkänna utredningsordern och inge en begäran om verkställighet till undersökningsdomaren.<QUOT.END REF.START="QS0013" CODE="201D" ID="QE0013"/></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0015"><NO.P>15.</NO.P><TXT>Enligt artikel 10.3 ska <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0014" ID="QS0014"/>en utredningsorder återlämnas till den utfärdande myndigheten om den inte har utfärdats eller godkänts av en rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0014" CODE="201D" ID="QE0014"/>.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">II.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bakgrund, förfarandet och tolkningsfrågan</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0016"><NO.P>16.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20191114">14 november 2019</DATE> mottog åklagarmyndigheten i Trento en utredningsorder som utfärdats samma dag av Finanzamt Münster för att i enlighet med 369 och 370 §§ i den tyska skattelagen göra husrannsakan i ett antal affärslokaler i samband med en utredning om skatteundandragande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0017"><NO.P>17.</NO.P><TXT>Utredningsordern var undertecknad av generaldirektören för Finanzamt Münster och var inte godkänd av någon rättslig myndighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0018"><NO.P>18.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20191220">20 december 2019</DATE> bekräftade åklagarmyndigheten i Trento för Finanzamt Münster att åklagarmyndigheten hade mottagit utredningsordern och tillställde Finanzamt Münster en skrivelse i vilken åklagarmyndigheten begärde en kopia av utredningsordern som godkänts av en rättslig myndighet. Godkännandet var enligt åklagarmyndigheten nödvändigt på grund av den utfärdande myndighetens karaktär av förvaltningsmyndighet.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="6"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0019"><NO.P>19.</NO.P><TXT>Den <DATE ISO="20200108">8 januari 2020</DATE> informerade Finanzamt Münster åklagarmyndigheten i Trento om att utredningsordern inte behövde godkännas av en rättslig myndighet, eftersom Finanzamt i skattemål, i enlighet med 399 § punkt 1 i skattelagen, utför åklagarmyndighetens uppgifter och ska betraktas som en rättslig myndighet i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2014/41.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0020"><NO.P>20.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund har åklagarmyndigheten i Trento ställt följande tolkningsfråga till domstolen:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0015" ID="QS0015"/>Ska artikel 2 led c ii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41 …, i den del det däri föreskrivs att även <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0016" ID="QS0016"/>en annan behörig myndighet, enligt den utfärdande statens definition, som i det enskilda fallet handlar i egenskap av utredande myndighet i straffrättsliga förfaranden, med behörighet att besluta om bevisinhämtning i enlighet med nationell rätt<QUOT.END REF.START="QS0016" CODE="2019" ID="QE0016"/> kan anses vara utfärdande myndighet, varvid det dock föreskrivs att i ett sådant fall <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0017" ID="QS0017"/>ska utredningsordern, efter granskning av dess överensstämmelse med villkoren för utfärdande av en [utredningsorder] enligt detta direktiv, i synnerhet villkoren i artikel 6.1, och innan den översänds till den verkställande myndigheten, godkännas av en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare i den utfärdande staten<QUOT.END REF.START="QS0017" CODE="2019" ID="QE0017"/>, tolkas så, att denna bestämmelse tillåter att en medlemsstat undantar en förvaltningsmyndighet från skyldigheten att se till att den europeiska utredningsordern godkänns, genom att kvalificera denna förvaltningsmyndighet som <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0018" ID="QS0018"/>rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0018" CODE="2019" ID="QE0018"/> i den mening som avses i artikel 2 i direktivet?<QUOT.END REF.START="QS0015" CODE="201D" ID="QE0015"/></P></QUOT.S></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0021"><NO.P>21.</NO.P><TXT>Enligt åklagarmyndigheten i Trento har denna åklagarmyndighet i det <HT TYPE="ITALIC">passiva</HT> förfarandet för erkännande av utredningsordern, i enlighet med artikel 9 i direktiv 2014/41 och artiklarna 4 och 10 i lagstiftningsdekret nr 108/17, till uppgift att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0019" ID="QS0019"/>under fullständig oavhängighet avgöra en tvist<QUOT.END REF.START="QS0019" CODE="201D" ID="QE0019"/>. Den är således behörig att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0022"><NO.P>22.</NO.P><TXT>I sak har åklagarmyndigheten i Trento påpekat att utredningsordern ovillkorligen måste antas eller godkännas av en rättslig myndighet. Detta framgår av en jämförelse mellan utredningsordern och den europeiska arresteringsordern<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0011"><P>2002/584/RIF: Rådets rambeslut av den <DATE ISO="20020613">13 juni 2002</DATE> om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="190" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2002">EGT L 190, 2002, s. 1</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den <DATE ISO="20090226">26 februari 2009</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="081" PAGE.FIRST="24" DATE.PUB="2009">EUT L 81, 2009, s. 24</REF.DOC.OJ>).</P></NOTE> i domen av den <DATE ISO="20161110">10 november 2016</DATE>, Özçelik.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0012"><P>Mål <REF.DOC.ECR><NO.CASE>C‑453/16 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:860">EU:C:2016:860</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0023"><NO.P>23.</NO.P><TXT>Det ska således fastställas huruvida en sådan förvaltningsmyndighet som Finanzamt, som enligt nationell rätt är behörig att under vissa omständigheter utöva åklagarmyndighetens uppgifter, kan utfärda en utredningsorder utan godkännande från en rättslig myndighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0024"><NO.P>24.</NO.P><TXT>Enligt åklagarmyndigheten i Trento ska frågan lösas genom att EU‑domstolens praxis avseende europeiska arresteringsorder överförs på detta fall, det vill säga genom att utgå dels från att begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0020" ID="QS0020"/>rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0020" CODE="201D" ID="QE0020"/> är enhetligt och inte kan bero på de enskilda medlemsstaterna, dels från att begreppet endast avser organ som inte är skyldiga att följa order eller instruktioner från ett annat organ, särskilt från den verkställande makten.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">III.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förfarandet vid domstolen</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0025"><NO.P>25.</NO.P><TXT>Begäran om förhandsavgörande inkom till domstolen den <DATE ISO="20200124">24 januari 2020</DATE>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0026"><NO.P>26.</NO.P><TXT>Skriftliga yttranden har inkommit från den tyska, den italienska och den portugisiska regeringen samt från kommissionen.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="7"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0027"><NO.P>27.</NO.P><TXT>EU-domstolen ansåg inte att det var nödvändigt att hålla någon offentlig förhandling, men anmodade parterna att besvara två frågor om domstolskontrollen av utredningsordern<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0013"><P>Domstolen frågade om ett beslut om att en utredningsorder inte ska erkännas enligt unionsrätten, när det har fattats av en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0021" ID="QS0021"/>verkställande myndighet<QUOT.END REF.START="QS0021" CODE="201D" ID="QE0021"/> i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2014/41, som inte är en domare eller en domstol, måste bli föremål för domstolsprövning.</P></NOTE> och tillämplig italiensk rätt.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0014"><P>Domstolen bad den italienska regeringen att förklara åklagarmyndighetens förfarande för erkännande och verkställighet av utredningsordern och förklara vid vilken tidpunkt en domare eller domstol eventuellt ska delta i förfarandet och när det endast är åklagarmyndigheten som deltar. Den hänskjutande domstolen ombads även att förklara vilka rättsmedel som föreskrivs i nationell rätt när en utredningsorder inte erkänns och verkställs.</P></NOTE></TXT></NP.ECR></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">IV.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Bedömning</HT></TXT></NP></TI></TITLE><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">A.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till sakprövning</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0028"><NO.P>28.</NO.P><TXT>Enligt artikel 267 FEUF får, eller ska, endast <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0022" ID="QS0022"/>domstolar<QUOT.END REF.START="QS0022" CODE="201D" ID="QE0022"/> begära att domstolen ska <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0023" ID="QS0023"/>meddela förhandsavgörande<QUOT.END REF.START="QS0023" CODE="201D" ID="QE0023"/> <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0024" ID="QS0024"/>om tolkningen av fördragen<QUOT.END REF.START="QS0024" CODE="201D" ID="QE0024"/> eller <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0025" ID="QS0025"/>om giltigheten och tolkningen<QUOT.END REF.START="QS0025" CODE="201D" ID="QE0025"/> av unionens sekundärrätt.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0029"><NO.P>29.</NO.P><TXT>Vad som i detta sammanhang avses med <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0026" ID="QS0026"/>domstolar<QUOT.END REF.START="QS0026" CODE="201D" ID="QE0026"/> är något som ska klargöras enbart med stöd av unionsrätten: kraven på enhetlighet och enhetlig tillämpning av unionsrätten medför att det blir ett självständigt begrepp som är oberoende av de olika nationella rättsordningarna.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0015"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20200121">21 januari 2020</DATE>, <NAME.CASE>Banco de Santander</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑274/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2020:17">EU:C:2020:17</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Banco de Santander).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0030"><NO.P>30.</NO.P><TXT>För att definiera gränserna för detta begrepp har EU-domstolen traditionellt sett beaktat ett antal faktorer som började ta form i domen Vaassen-Göbbels.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0016"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19960630">30 juni 1996</DATE> (<NO.CASE>C‑61/65</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1966:39">EU:C:1966:39</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Vaassen-Göbbels).</P></NOTE> Ställningen som domstol är förbehållen de myndigheter som, genom att de upprättats permanent enligt lag, tillämpar rättsregler genom ett kontradiktoriskt förfarande, vid utövandet av en tvingande jurisdiktion och med fullständig självständighet.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0017"><P>Domen Banco de Santander, punkt 51 och där angiven rättspraxis.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0031"><NO.P>31.</NO.P><TXT>I princip kan de villkor som anges ovan endast uppfyllas samtidigt av domstolarna, som ingår i den dömande makten i varje medlemsstat. EU-domstolen har emellertid varit relativt flexibel vid sin bedömning av huruvida dessa villkor är uppfyllda, vilket har gjort det möjligt för den att tillerkänna institutioner utanför den dömande makten, såsom en överklagandenämnd för yrkessamfund<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0018"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19811006">6 oktober 1981</DATE>, <NAME.CASE>Broekmeulen</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑246/80</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1981:218">EU:C:1981:218</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Broekmeulen).</P></NOTE> eller en kommunal överklagandenämnd<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0019"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20011129">29 november 2001</DATE>, <NAME.CASE>De Coster</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑17/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2001:651">EU:C:2001:651</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE>, ställning som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0027" ID="QS0027"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0027" CODE="201D" ID="QE0027"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0032"><NO.P>32.</NO.P><TXT>Att domstolen inte velat vara formalistisk på detta område har kritiserats med argumentet att kraven från domen Vaassen-Göbbels slutligen <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0028" ID="QS0028"/>urvattnats<QUOT.END REF.START="QS0028" CODE="201D" ID="QE0028"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0020"><P>Detta kom generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer fram till i sitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>Umweltanwalt von Kärnten</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑205/08</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2009:397">EU:C:2009:397</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>) (nedan kallat förslaget Umweltanwalt von Kärnten, punkt 25). Enligt honom har utvecklingen i rättspraxis <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0029" ID="QS0029"/>lämnat utrymme för en heterogen blandning av institutioner som inte alltid överensstämmer med tanken bakom artikel [267 FEUF]<QUOT.END REF.START="QS0029" CODE="201D" ID="QE0029"/>. Han argumenterade således på samma sätt som i sitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>De Coster</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑17/00</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2001:366">EU:C:2001:366</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0014">14</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (nedan kallat förslaget De Coster).</P></NOTE> Domstolen har emellertid på senare tid justerat sin tidigare uppfattning, som var alltför tillåtande.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0021"><P>Domen Banco de Santander, punkt 55.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="8"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0033"><NO.P>33.</NO.P><TXT>I själva verket beaktas i domstolens praxis den bakomliggande grundtanken bakom den mekanism för rättsligt samarbete som inrättas genom artikel 267 FEUF: <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0030" ID="QS0030"/>säkerställa att de särskilda egenskaperna och autonomin [hos] … [unionens] rättsordning bevaras.<QUOT.END REF.START="QS0030" CODE="201D" ID="QE0030"/><NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0022"><P>Yttrande 2/13 (Unionens anslutning till Europakonventionen) av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20141218">18 december 2014</DATE> (<NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2014:2454">EU:C:2014:2454</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>, nedan kallat yttrande 2/13, punkt 174).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0034"><NO.P>34.</NO.P><TXT>Mot detta mål svarar ett domstolsväsende vars <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0031" ID="QS0031"/>[kärna]… utgörs av förfarandet för förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF som, genom att det inrättas en dialog mellan domstolen och domstolarna i medlemsstaterna, syftar till att <HT TYPE="ITALIC">säkerställa en enhetlig tolkning av unionsrätten</HT>… och därigenom göra det möjligt att säkerställa unionsrättens koherens, fulla verkan och autonomi och, till sist, den specifika karaktären hos den rättsordning som inrättats genom fördragen<QUOT.END REF.START="QS0031" CODE="201D" ID="QE0031"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0023"><P>Yttrande 2/13, punkt 176. Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0035"><NO.P>35.</NO.P><TXT>Om förfarandet enligt artikel 267 FEUF fungerar som en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0032" ID="QS0032"/>dialog [mellan domstolarna]<QUOT.END REF.START="QS0032" CODE="201D" ID="QE0032"/> beror detta på att det är domstolarna <HT TYPE="ITALIC">gemensamt</HT> som har det <HT TYPE="ITALIC">sista</HT> ordet om de bestämmelser som utgör medlemsstaternas rättsordningar. När unionsbestämmelser – och därtill knutna tvister – blir aktuella i dessa rättsordningar syftar hänskjutandet till EU-domstolen till att undvika att det utkristalliserar sig slutliga lösningar som är olämpliga utifrån ett unionsrättsligt perspektiv.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0024"><P>Det är i slutändan domarna som på ett oåterkalleligt sätt i enskilda fall fäller utslag (<HT TYPE="ITALIC">jus dicere</HT>) och säkerställer att det normativa förfarande och det beslutsförfarande som leder till den slutliga tillämpningen av allmänna och abstrakta lagstiftningsbestämmelser i rättsordningen har genomförts på det sätt som föreskrivs i rättsordningen. I detta hänseende hänvisar jag till mitt förslag till avgörande i målen <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑508/18 och C‑82/19 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:456">EU:C:2019:456</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0066">66</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>). Jag kom enligt samma synsätt i mitt förslag till avgörande i målet <REF.DOC.ECR><NAME.CASE>PF (Litauens riksåklagare)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑509/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:457">EU:C:2019:457</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0027">27</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>), fram till att domarens roll <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0033" ID="QS0033"/>är att ha det <HT TYPE="ITALIC">sista ordet</HT>, som motsvarar rättsordningens tillämpning, så att svaret [som därmed ges], som vinner <HT TYPE="ITALIC">rättskraft</HT>, är rättsenligt och därmed giltigt.<QUOT.END REF.START="QS0033" CODE="201D" ID="QE0033"/> Behörigheten att säkerställa att det sista ordet i rättsordningen är lagenligt är i så hög grad avgörande för dess funktion att det därför kan <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0034" ID="QS0034"/>sägas att för domaren är [denna rättsordning] inte ett <HT TYPE="ITALIC">medel</HT>, utan ett <HT TYPE="ITALIC">mål</HT> i sig. Det rör sig närmare bestämt om det enda mål som domaren ska uppnå<QUOT.END REF.START="QS0034" CODE="201D" ID="QE0034"/> (<HT TYPE="ITALIC">ibidem</HT>, punkt 28).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0036"><NO.P>36.</NO.P><TXT>Detta förklarar varför de nationella domstolarna vänder sig till EU‑domstolen för att få svar avseende de tvivel som uppkommer när det gäller den rätta innebörden av de unionsbestämmelser som är aktuella i en tvist.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0037"><NO.P>37.</NO.P><TXT>Vid de nationella domstolarna sammanställs de olika tolkningar av rätten som görs av personer utanför domstolarna (inklusive förvaltningsorgan) i den nationella rättsordningen till enhetlighet. Slutligen är det endast de tolkningar som sanktioneras av domstolarna som är giltiga, varför det är logiskt att artikel 267 FEUF gör domstolarna till EU-domstolens naturliga (och enda) interlokutörer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0038"><NO.P>38.</NO.P><TXT>Det finns dock mer att säga om detta. Som jag påpekade ovan är målet att säkerställa <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0035" ID="QS0035"/>en enhetlig tolkning av unionsrätten<QUOT.END REF.START="QS0035" CODE="201D" ID="QE0035"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0025"><P>Yttrande 2/13, punkt 176.</P></NOTE> Artikel 267 FEUF tjänar naturligtvis till att underlätta för de nationella domstolarna att tolka de unionsrättsliga bestämmelser som de ska tillämpa när de avgör tvister som anhängiggjorts vid dem. Den tjänar dock även till att säkerställa att ingen bestämmelse i unionsrätten inte är tillgänglig för domstolens godkända tolkning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0039"><NO.P>39.</NO.P><TXT>Det handlar om att genom artikel 267 FEUF förhindra att tolkningar av unionsrätten som inte har kunnat bekräftas av EU-domstolen <HT TYPE="ITALIC">får fäste</HT> i de nationella rättsordningarna. Om så blev fallet skulle det finnas risk för felaktig tolkning och det skulle nästan oundvikligen uppstå en mångfald av <HT TYPE="ITALIC">förståelser</HT> av unionsbestämmelser i de olika medlemsstaterna, vilket skulle leda till att<?PAGE NO="9"?> unionsrättens enhetlighet skadas. Detta är skälet till att det i artikel 267 FEUF inte bara ges möjlighet för de nationella domstolarna i sista instans att ställa giltighets- och tolkningsfrågor, utan även en skyldighet att ställa sådana frågor.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0040"><NO.P>40.</NO.P><TXT>Även om domstolen i sin rättspraxis har antagit ett pragmatiskt synsätt genom att godkänna hänskjutanden från myndigheter som inte i strikt mening är domstolar, anser jag att det har sin grund i samma avsikt. När dessa myndigheters rättsakter inte kan överklagas till domstol inom nationell rätt finns det en risk att slutgiltiga tolkningar av unionsrätten fastställs utan EU-domstolens medverkan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0041"><NO.P>41.</NO.P><TXT>Som jag redan har påpekat är det nämligen domstolarna som <HT TYPE="ITALIC">gemensamt</HT> har sista ordet i medlemsstaternas rättsordningar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0026"><P>Bland rättsstatens principer finns kravet på att de har det sista ordet, varvid den offentliga maktens utövande under lagarna säkerställs genom möjligheten till domstolsprövning av den offentliga maktens samtliga handlingar, utan några förbehåll. Utöver denna garanti tillkommer den garanti som tillerkänns individer i egenskap av rättssubjekt med rätt till ett effektivt rättsmedel, vilket föreskrivs i artikel 47 i stadgan. Nyligen i en unionsrättslig bestämmelse har rättsstaten definierats som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0036" ID="QS0036"/>det unionsvärde som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget<QUOT.END REF.START="QS0036" CODE="201D" ID="QE0036"/>, som bland annat omfattar principen om <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0037" ID="QS0037"/>effektivt rättsligt skydd… av… domstolar… även vad gäller grundläggande rättigheter<QUOT.END REF.START="QS0037" CODE="201D" ID="QE0037"/>, (artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2092 av den <DATE ISO="20201216">16 december 2020</DATE> om en generell villkorlighetsordning för skydd av unionsbudgeten (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="433" PAGE.FIRST="1" DATE.PUB="2020">EUT L 433I, 2020, s. 1</REF.DOC.OJ>)).</P></NOTE> I artikel 267 FEUF hänvisas således till de nationella domstolarna som EU-domstolens <HT TYPE="ITALIC">naturliga</HT> interlokutörer.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0042"><NO.P>42.</NO.P><TXT>Denna regel kan emellertid anpassas med framhållande av risken för skilda tolkningar av unionsrätten i undantagsfall där domstolsprövning i egentlig mening inte är möjlig mot bakgrund av den nationella rättens särdrag.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0043"><NO.P>43.</NO.P><TXT>Detta har generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer påpekat: <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0038" ID="QS0038"/>[d]omstolsorganisationerna i unionens 27 medlemsstater är uppbyggda på mycket olika sätt<QUOT.END REF.START="QS0038" CODE="201D" ID="QE0038"/>, vilket gör det <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0039" ID="QS0039"/>svårt att tänka sig en samlad modell som innefattar domstolsfunktionerna i alla dessa länder<QUOT.END REF.START="QS0039" CODE="201D" ID="QE0039"/>. Således har kriterierna i domen Vaassen-Göbbels fått <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0040" ID="QS0040"/>en sådan vid och allmän tolkning<QUOT.END REF.START="QS0040" CODE="201D" ID="QE0040"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0027"><P>Förslag till avgörande i målet Umweltanwalt von Kärnten, punkt 35. EU-domstolen har därmed gjort <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0041" ID="QS0041"/>en strävan att beakta de gemensamma konstitutionella traditionerna vid skapandet av dialog mellan domstolarna i gemenskapen<QUOT.END REF.START="QS0041" CODE="201D" ID="QE0041"/> (<HT TYPE="ITALIC">ibidem</HT>, punkt 36).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0044"><NO.P>44.</NO.P><TXT>EU-domstolen har därför arbetat utifrån en idealmodell som definieras av de drag som typiskt sett utmärker domstolar (sammanfattningsvis de drag som anges i domen Vaassen-Göbbels).<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0028"><P>Bland dessa återfanns intressant nog inte något kriterium om domstolarnas självständighet. Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer underströk i punkt 17 i förslaget De Coster att hänvisningen till kravet på självständighet förekom för första gången i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19870611">11 juni 1987</DATE>, <NAME.CASE>X</NAME.CASE> (<NO.CASE>14/86</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1987:275">EU:C:1987:275</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), och godtogs inte utan förbehåll före domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19930330">30 mars 1993</DATE>, <NAME.CASE>Corbiau</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑24/92</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1993:118">EU:C:1993:118</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE> Under årens lopp har det emellertid kommit in mål som fått domstolen att tona ned betydelsen av kriterierna i den domen, när detta varit nödvändigt för att låta myndigheter som, även om de varit verksamma utanför den dömande makten, utövade jurisdiktion, omfattas av begreppet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0042" ID="QS0042"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0042" CODE="201D" ID="QE0042"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0029"><P>Trots att de i den nationella rätten uttryckligen betecknas som förvaltningsmyndigheter. Så var exempelvis fallet med Tribunal Català de Contractes del Sector Públic (Upphandlingsdomstolen i Katalonien), ett förvaltningsorgan enligt spansk rätt, som i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20151006">6 oktober 2015</DATE>, <NAME.CASE>Consorci Sanitari del Maresme</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑203/14</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2015:664">EU:C:2015:664</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>), betraktades som en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0043" ID="QS0043"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0043" CODE="201D" ID="QE0043"/> i den mening som avses i artikel 267 FEUF.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0045"><NO.P>45.</NO.P><TXT>Vad som aldrig har avhandlats är dock kravet på att den som begär ett förhandsavgörande <HT TYPE="ITALIC">faktiskt</HT> ska utöva jurisdiktion, det vill säga att den i en konkret tvist fäller utslag som vinner rättskraft.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="10"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0046"><NO.P>46.</NO.P><TXT>Som jag redan har angett har domstolen inte haft några betänkligheter kring att se en överklagandenämnd för ett yrkessamfund som en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0044" ID="QS0044"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0044" CODE="201D" ID="QE0044"/>, trots att dess avgöranden kunde överklagas till domstol. Den sistnämnda omständigheten borde ha varit tillräcklig för att dra slutsatsen att det, i förekommande fall, skulle vara dessa domstolar som skulle hänskjuta en eventuell begäran om förhandsavgörande. Att nämndens beslut i praktiken inte hade överklagats var emellertid tillräckligt för att EU-domstolen skulle slå fast att dessa beslut i själva verket var av rättskipningskaraktär.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0030"><P>Domen Broekmeulen, punkt 17: <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0045" ID="QS0045"/>om det <HT TYPE="ITALIC">i praktiken</HT> saknas möjlighet att överklaga till ordinarie domstol i frågor som rör tillämpningen av [unions]rätten, så skall en besvärsnämnd<QUOT.END REF.START="QS0045" CODE="201D" ID="QE0045"/>, vars avgörande <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0046" ID="QS0046"/><HT TYPE="ITALIC">erkänns som slutligt</HT> – anses som en <QUOT.START CODE="2019" REF.END="QE0047" ID="QS0047"/>domstol i en medlemsstat<QUOT.END REF.START="QS0047" CODE="2019" ID="QE0047"/> i den mening som avses i artikel [267 FEUF]<QUOT.END REF.START="QS0046" CODE="201D" ID="QE0046"/>. Mina kursiveringar.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0047"><NO.P>47.</NO.P><TXT>Det viktiga i samband med artikel 267 FEUF är således att de som har sista ordet enligt nationell rätt kan få tillgång till EU-domstolen när det är fråga om tolkningen av unionsbestämmelser. Detta gäller såväl för domstolar, i strikt bemärkelse, som för andra som, i avsaknad av en sådan ställning, i undantagsfall <HT TYPE="ITALIC">faktiskt</HT> utövar slutgiltig jurisdiktion i ett ärende. Samtliga ska ges möjlighet att överlåta frågan till EU-domstolen för att EU-domstolen ska vara den som <HT TYPE="ITALIC">fäller utslag</HT> angående den tillåtna tolkningen av unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0048"><NO.P>48.</NO.P><TXT>Det är således förståeligt att uttrycket <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0048" ID="QS0048"/>döma i saken<QUOT.END REF.START="QS0048" CODE="201D" ID="QE0048"/> som används i artikel 267 FEUF har getts en vid tolkning för att undvika <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0049" ID="QS0049"/>att ett stort antal processuella frågor inte kan prövas <HT TYPE="ITALIC">och inte kan bli föremål för EU-domstolens tolkning, samt att EU-domstolen inte kan tolka alla bestämmelser i unionsrätten</HT> som den hänskjutande domstolen måste tillämpa<QUOT.END REF.START="QS0049" CODE="201D" ID="QE0049"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0031"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20190228">28 februari 2019</DATE>, <NAME.CASE>Gradbeništvo Korana</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑579/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2019:162">EU:C:2019:162</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>) (nedan kallad domen Gradbeništvo Korana). Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0049"><NO.P>49.</NO.P><TXT>EU-domstolens omsorg om att vara den sista rösten som tolkar hela unionsrätten har därför lett till antagandet av de två undantag som generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer tog upp under sin tid som generaladvokat: i) när avgörandet inte kan överklagas till domstol och ii) när organ som inte är domstolar tillerkänns domstolsfunktioner genom en konstitutionell bestämmelse.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0032"><P>Förslag till avgörande i målet Umweltanwalt von Kärnten, punkterna 40–49.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0050"><NO.P>50.</NO.P><TXT>Det är utifrån dessa förutsättningar som invändningen om att begäran om förhandsavgörande från åklagarmyndigheten i Trento inte kan tas upp till sakprövning ska prövas. Denna myndighet uppfyller kraven på att organet ska vara lagligen upprättat och av stadigvarande karaktär, att dess jurisdiktion ska vara av tvingande art och att den ska tillämpa rättsregler.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0051"><NO.P>51.</NO.P><TXT>Även om förfarandet för erkännande och verkställighet av utredningsorder inte var kontradiktoriskt, vilket kan betvivlas, har EU-domstolen redan tonat ned betydelsen av denna faktor när den funnit att den inte är ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0050" ID="QS0050"/>absolut kriterium<QUOT.END REF.START="QS0050" CODE="201D" ID="QE0050"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0033"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="19970917">17 september 1997</DATE>, <NAME.CASE>Dorsch Consult</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑54/96</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:1997:413">EU:C:1997:413</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0031">31</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0052"><NO.P>52.</NO.P><TXT>Allt verkar således tyda på att det första av de ovannämnda undantagen är uppfyllt, eftersom det, enligt de uppgifter som lämnats av åklagarmyndigheten i Trento och den italienska regeringen,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0034"><P>Detta är den uttryckliga innebörden av den italienska regeringens svar (punkt 8) på domstolens fråga, vilken återges i fotnot 14 ovan.</P></NOTE> trots att åklagarmyndighetens beslut att <HT TYPE="ITALIC">erkänna</HT> utredningsordern kan bli föremål för domstolsprövning, inte finns något rättsmedel som gör att det går att överklaga till domstol för att angripa beslutet att <HT TYPE="ITALIC">vägra</HT> det erkännande av utredningsordern som krävs för dess verkställighet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0053"><NO.P>53.</NO.P><TXT>Under dessa omständigheter anser jag att åklagarmyndigheten i Trento borde ges möjlighet att begära förhandsavgörande.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="11"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0054"><NO.P>54.</NO.P><TXT>Man skulle emellertid kunna invända att om åklagaren erkänner utredningsordern, skulle åklagarens beslut kunna överklagas till en domstol, som skulle få sista ordet, och att det därmed blir domstolen som förbehålls rätten att begära ett förhandsavgörande.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0055"><NO.P>55.</NO.P><TXT>I det aktuella skedet av det förfarande som ligger till grund för hänskjutandet har åklagarmyndigheten i Trento ännu inte kunnat fatta beslut om huruvida den utredningsorder vars erkännande den ska uttala sig om ska godkännas eller inte. Att den inte kunnat göra detta är just för att den hyser tvivel avseende huruvida villkoren för erkännande av den omtvistade utredningsordern var uppfyllda med hänsyn till direktiv 2014/41.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0056"><NO.P>56.</NO.P><TXT>Det enda agerande från åklagarmyndighetens sida som skulle kunna leda till ett förfarande vid domstol är således om den valde att erkänna utredningsordern, <HT TYPE="ITALIC">oberoende av om det enligt åklagarmyndigheten rör sig om en utredningsorder som har utfärdats av ett organ som saknar behörighet</HT> (Finanzamt Münster). Detta skulle alltså tvinga åklagarmyndigheten att fatta ett beslut med vetskap om att beslutet möjligen är rättsstridigt och i förhoppningen om att det ska inledas ett domstolsförfarande, vilket inte heller kan garanteras.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0057"><NO.P>57.</NO.P><TXT>Åklagarmyndigheten i Trento skulle endast kunna avgöra frågan efter bästa förmåga om den var säker på att även dess beslut att vägra erkänna utredningsordern kunde bli föremål för domstolsprövning. Det skulle sakna betydelse, för det syfte som eftersträvas med artikel 267 FEUF, att en sådan prövning gjordes av en domstol i den medlemsstat där utredningsordern utfärdades (Tyskland), som alltid skulle ha möjlighet att vända sig till EU‑domstolen.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0035"><P>Möjligheten för en domstol i ursprungsmedlemsstaten att åberopa artikel 267 FEUF med anledning av den tolkning av unionsrätten som gjorts av myndigheterna i den verkställande medlemsstaten godkändes av EU-domstolen i domen av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20180725">25 juli 2018</DATE>, <NAME.CASE>AY (arresteringsorder – vittne)</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑268/17</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2018:602">EU:C:2018:602</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>). Att en tolkning av unionsrätten i en medlemsstat kunde föranleda en domstol i en annan medlemsstat att återkalla en europeisk arresteringsorder som är riktad till den förstnämnda medlemsstaten, ledde då till att domstolen drog följande slutsats: <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0051" ID="QS0051"/>Det kan… inte göras gällande att de ställda frågorna inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i målet vid den hänskjutande domstolen, eller att problemet är hypotetiskt<QUOT.END REF.START="QS0051" CODE="201D" ID="QE0051"/> (<HT TYPE="ITALIC">ibidem</HT>, punkt 27).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0058"><NO.P>58.</NO.P><TXT>Den i detta mål omtvistade utredningsordern har emellertid inte utfärdats av en domstol, utan av ett förvaltningsorgan, som inte heller kan få tillgång till EU‑domstolen genom artikel 267 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0059"><NO.P>59.</NO.P><TXT>För att hålla sig till det sammanhang i vilket hänskjutandet gjorts, anser åklagarmyndigheten i Trento att det omtvistade godkännandet är nödvändigt för utredningsordern från Finanzamt. Utifrån denna premiss vill den hänskjutande domstolen att EU-domstolen ska bekräfta den hänskjutande domstolens tolkning av direktiv 2014/41.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0060"><NO.P>60.</NO.P><TXT>Om tolkningsfrågan inte kan tas upp till sakprövning skulle åklagarmyndigheten i Trento kunna döma enligt sin egen tolkning av direktiv 2014/41 och inte erkänna utredningsordern enligt Finanzamt Münsters begäran. Eftersom, återigen, inte heller Finanzamt Münster kan begära förhandsavgörande och det inte är säkert att utfärdandet av utredningsordern gjordes under ett domstolsförfarande,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0036"><P>Den tyska regeringen har i sitt skriftliga yttrande (punkt 54) hävdat att utredningsordern som utfärdats av Finanzamt Münster föregicks av ett beslut om husrannsakan som antogs av Amtsgericht Münster (domstol för tvistemål och brottmål i Münster, Tyskland). Det har emellertid inte preciserats huruvida utredningsordern endast har återgett innehållet i detta domstolsbeslut – i vilket fall utredningsordern kan tillskrivas Amtsgericht – eller om Amtsgericht fungerar som allmän grund för att anta ett beslut vars konkreta innehåll Finanzamt ensamt står för. Det är under alla omständigheter inte möjligt att avfärda utredningsorder som utfärdats av förvaltningsorgan innan ett rättsligt förfarande formellt inletts.</P></NOTE> skulle därmed ingen domstol kunna överlåta ordet till EU-domstolen för att denna ska uttala sig om tolkningen av detta direktiv.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="12"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0061"><NO.P>61.</NO.P><TXT>Om denna lösning blev generell och man drog slutsatsen att åklagarmyndigheten i Trento inte kan begära ett förhandsavgörande under omständigheterna i förevarande fall, skulle det uppstå en <HT TYPE="ITALIC">död vinkel</HT> vid tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse. Det är just detta som ska undvikas till förmån för enhetligheten i denna rättsordning, såsom påpekades i domen Gradbeništvo Korana.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0062"><NO.P>62.</NO.P><TXT>Den omständigheten att domstolen vid den aktuella tidpunkten förvägrade åklagarmyndigheten i Turin ställning som ett organ som är behörigt att begära förhandsavgörande (domen X) är för övrigt inte i sig avgörande för lösningen i förevarande mål.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0063"><NO.P>63.</NO.P><TXT>Praxis enligt domen X är visserligen fortfarande fullt gällande. Den ska dock tillämpas med beaktande av att det inte är åklagarmyndighetens organisatoriska eller institutionella ställning som är den enda relevanta uppgiften, utan även den roll som åklagarmyndigheten, i egenskap av verkställande myndighet, har inom ramen för förfarandet enligt direktiv 2014/41.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0064"><NO.P>64.</NO.P><TXT>Till skillnad från vad som var fallet i domen X, där åklagarmyndigheten i Turin agerade i egenskap av <HT TYPE="ITALIC">part</HT> i ett straffrättsligt förfarande vid en domstol, agerar nu åklagarmyndigheten i Trento som ett organ som <HT TYPE="ITALIC">slutgiltigt</HT> tolkar en unionsbestämmelse i en medlemsstat. Funktionsmässigt agerar den på samma sätt som en domstol skulle agera, och dess beslut att vägra erkännande av en utredningsorder kan inte överklagas. När den agerar i denna egenskap finns det enligt min mening inget hinder för att åklagarmyndigheten ska kunna anses vara en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0052" ID="QS0052"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0052" CODE="201D" ID="QE0052"/> i den mening som avses i artikel 267 FEUF.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0065"><NO.P>65.</NO.P><TXT>Ett sista övervägande är enligt min mening relevant.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0066"><NO.P>66.</NO.P><TXT>Att åklagarmyndigheten i Trento på ett <HT TYPE="ITALIC">materiellt eller funktionellt</HT> sätt handlar som en domstol skulle kunna avslöja att det finns någon brist i den nationella rättens funktionssätt, eftersom samtliga offentliga rättshandlingar i princip ska kunna bli föremål för domstolsprövning.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0037"><P>Se i detta hänseende punkt 41 ovan.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0067"><NO.P>67.</NO.P><TXT>Detta är emellertid inte en fråga som domstolen nu ska pröva, eftersom den inte omfattas av begäran om förhandsavgörande. Även om det i nationell rätt i ett sådant fall skulle behöva föreskrivas ett rättsmedel mot åklagarmyndighetens beslut att inte erkänna en utredningsorder (en fråga som, återigen, inte är aktuell i detta förfarande <HT TYPE="BOLD">och</HT> som för övrigt enligt kommissionen och den italienska regeringen bör föranleda ett nekande svar),<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0038"><P>Kommissionen har i detta avseende skriftligen svarat på den fråga från domstolen som återges i fotnot 13 ovan. Detta är även den italienska regeringens ståndpunkt (punkterna 22–30 i dess svar).</P></NOTE> löser detta inte det problem som följer av avsaknaden av en möjlighet att få tillgång till EU-domstolen <HT TYPE="ITALIC">under de konkreta faktiska omständigheter som gett upphov till denna begäran om förhandsavgörande</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0068"><NO.P>68.</NO.P><TXT>När åklagarmyndigheten i Trento upphöjs till en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0053" ID="QS0053"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0053" CODE="201D" ID="QE0053"/> som beslutar om icke-erkännande av en utredningsorder, och det inte går att överklaga detta avgörande, såsom har beskrivits ovan, innehar den möjligheten att begära förhandsavgörande från EU-domstolen.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ><?PAGE NO="13"?><GR.SEQ LEVEL="2"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">B.</HT></HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD"><HT TYPE="ITALIC">Prövning i sak</HT></HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0069"><NO.P>69.</NO.P><TXT>Enligt artikel 1.1 i direktiv 2014/41 är utredningsordern ett <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0054" ID="QS0054"/>rättsligt avgörande<QUOT.END REF.START="QS0054" CODE="201D" ID="QE0054"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0039"><P>Den tyska regeringen har understrukit (punkterna 38–43 i sitt skriftliga yttrande) att till skillnad från i andra språkversioner används i den tyska språkversionen av bestämmelsen inte adjektivet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0055" ID="QS0055"/>rättslig<QUOT.END REF.START="QS0055" CODE="201D" ID="QE0055"/> (<QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0056" ID="QS0056"/>justizielle<QUOT.END REF.START="QS0056" CODE="201D" ID="QE0056"/>), utan ordet <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0057" ID="QS0057"/>domstol<QUOT.END REF.START="QS0057" CODE="201D" ID="QE0057"/> (<QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0058" ID="QS0058"/>gerichtliche<QUOT.END REF.START="QS0058" CODE="201D" ID="QE0058"/>). Jag kan inte se den relevanta skillnaden, eftersom det i den uttryckliga hänvisningen till åklagare i artikel 2 c i direktiv 2014/41 betonas att utredningsordern är tänkt att vara ett beslut som alltid godkänns av den som i strikt mening utövar jurisdiktion.</P></NOTE> Enligt artikel 2 c i samma direktiv kan ett sådant avgörande godkännas och meddelas av en domare eller allmän åklagare<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0040"><P>Närmare bestämt, enligt i), av <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0059" ID="QS0059"/>en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare som är behörig i det berörda fallet<QUOT.END REF.START="QS0059" CODE="201D" ID="QE0059"/>.</P></NOTE> och även av den som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0060" ID="QS0060"/>handlar i egenskap av utredande myndighet i straffrättsliga förfaranden, med behörighet att besluta om bevisinhämtning<QUOT.END REF.START="QS0060" CODE="201D" ID="QE0060"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0041"><P>Led ii i artikel 2 c i direktiv 2014/41.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0070"><NO.P>70.</NO.P><TXT>I det sistnämnda fallet ska de utredningsorder som utfärdats av dessa <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0061" ID="QS0061"/>utredande myndigheter<QUOT.END REF.START="QS0061" CODE="201D" ID="QE0061"/> genomgå <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0062" ID="QS0062"/>granskning … av en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare<QUOT.END REF.START="QS0062" CODE="201D" ID="QE0062"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0042"><P>Se föregående fotnot.</P></NOTE> det vill säga av dem som kan utfärda en utredningsorder <HT TYPE="ITALIC">på eget initiativ</HT>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0071"><NO.P>71.</NO.P><TXT>Jag anser att ordalydelsen i artikel 2 c ii i direktiv 2014/41 är tillräckligt tydlig för att besvara tolkningsfrågan nekande. Jag delar således den uppfattning som företräds av den italienska och den portugisiska regeringen samt av kommissionen.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0072"><NO.P>72.</NO.P><TXT>Jag anser inte att de skäl som den tyska regeringen har angett för att motivera att Finanzamt ges sådan utredningsbehörighet som den har inom skatteområdet enligt nationell rätt är oförenliga med unionsrätten.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0073"><NO.P>73.</NO.P><TXT>Denna tilldelning av befogenheter är i synnerhet förenlig med bestämmelsen i artikel 2 c ii i direktiv 2014/41, i vilken det hänvisas till <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0063" ID="QS0063"/>en annan behörig myndighet, <HT TYPE="ITALIC">enligt den utfärdande statens definition</HT><QUOT.END REF.START="QS0063" CODE="201D" ID="QE0063"/>, som ”handlar i egenskap av utredande myndighet i straffrättsliga förfaranden, med behörighet att besluta om bevisupptagning <HT TYPE="ITALIC">i enlighet med nationell rätt</HT>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0043"><P>Mina kursiveringar.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0074"><NO.P>74.</NO.P><TXT>Detta är emellertid inte frågan.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0075"><NO.P>75.</NO.P><TXT>Frågan handlar om att även om medlemsstaterna har rätt att utse de myndigheter som är behöriga att genomföra utredningar i straffrättsliga förfaranden och besluta om bevisinhämtning, ger artikel 2 c ii i direktiv 2014/41 inte de utsedda myndigheterna någon annan uppgift som begränsar möjligheten att godkänna ett utfärdande av en utredningsorder som <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0064" ID="QS0064"/>innan den översänds till den verkställande myndigheten … [ska] godkännas<QUOT.END REF.START="QS0064" CODE="201D" ID="QE0064"/>. Den ska godkännas just av en domstol, en domare eller en allmän åklagare.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0076"><NO.P>76.</NO.P><TXT>Finanzamt Münster är ovedersägligen ett förvaltningsorgan, vilket innebär att Finanzamt Münster, i enlighet med direktiv 2014/41, inte har rätt att självt utfärda en utredningsorder. Närmare bestämt har den inte rätt att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0065" ID="QS0065"/>översända<QUOT.END REF.START="QS0065" CODE="201D" ID="QE0065"/> en utredningsorder till den verkställande myndigheten utan att den först har godkänts av en rättslig myndighet, varmed avses en domstol, en domare eller en allmän åklagare, enligt artikel 2 c ii i direktiv 2014/41.</TXT></NP.ECR><?PAGE NO="14"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0077"><NO.P>77.</NO.P><TXT>Den tyska regeringen har gjort gällande att den, inom ramen för sin processuella autonomi, inom skatteområdet har anförtrott Finanzamt utövandet av åklagarmyndighetens uppgifter och därmed låtit den utöva de befogenheter och skyldigheter som är kännetecknande för åklagarmyndigheten. Det rör sig om ett undantag som föreskrivs i lag och som utgör ett undantag för åklagarmyndighetens exklusiva befogenheter i straffrättsliga förfaranden.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0078"><NO.P>78.</NO.P><TXT>Gör denna tilldelning av befogenheter till Finanzamt denna myndighet till en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0066" ID="QS0066"/>allmän åklagare<QUOT.END REF.START="QS0066" CODE="201D" ID="QE0066"/> i den mening som avses i direktiv 2014/41? Jag anser inte det.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0079"><NO.P>79.</NO.P><TXT>Den omständigheten att Finanzamt enligt nationell rätt ges utredningsbefogenheter på området för skattebrott som är likvärdiga med åklagarmyndighetens befogenheter är inte tillräckligt för att likställa de två organen inom ramen för direktiv 2014/41.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0080"><NO.P>80.</NO.P><TXT>Såsom kommissionen har påpekat är Finanzamt en myndighet som ansvarar för utredning av skatteärenden och som hör till den verkställande makten. Även om den tyska lagstiftningen ger den begränsade befogenheter att utreda vissa brott, finns det en tydlig skillnad mellan skattemyndigheten och åklagarmyndigheten. Finanzamt saknar de fullständiga befogenheter som åklagarmyndigheten har och kan således inte likställas med åklagarmyndigheten i egenskap av utfärdande myndighet för en utredningsorder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0081"><NO.P>81.</NO.P><TXT><HT TYPE="ITALIC">Skälet</HT> bakom artikel 2 i direktiv 2014/41 är att det vid förvaltningsmyndigheter, oavsett deras behörighet enligt nationell rätt, ska krävas godkännande från rättsliga myndigheter (däri inbegripet den allmänna åklagaren) för att en utredningsorder ska kunna handläggas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0082"><NO.P>82.</NO.P><TXT>Detta skäl skulle förfelas om medlemsstaterna utan vidare kunde tillåta de myndigheter som lyder under den verkställande makten att utfärda utredningsorder som inte godkänts av de rättsliga myndigheterna (inbegripet den allmänna åklagaren) genom en mekanism för att låta verkställande myndigheter överta de rättsliga myndigheternas roll.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0083"><NO.P>83.</NO.P><TXT>Till detta argument kommer ytterligare ett argument avseende den roll som de rent rättsliga myndigheterna (inklusive den allmänna åklagaren) har när det gäller utredningsorder.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0084"><NO.P>84.</NO.P><TXT>Enligt skäl 12 i direktiv 2014/41 är den utfärdande myndigheten skyldig att ägna särskild uppmärksamhet åt säkerställandet av de grundläggande rättigheterna, eftersom <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0067" ID="QS0067"/>[o]skuldspresumtionen och rätten till försvar vid straffrättsliga förfaranden utgör hörnstenar i de grundläggande rättigheter på straffrättens område som erkänns i stadgan<QUOT.END REF.START="QS0067" CODE="201D" ID="QE0067"/>.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0085"><NO.P>85.</NO.P><TXT>Unionslagstiftaren har därför fäst vikt vid att <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0068" ID="QS0068"/>[a]lla eventuella begränsningar av dessa rättigheter genom en utredningsåtgärd som begärts i enlighet med detta direktiv bör vara fullt förenliga med de krav som fastställs i artikel 52 i stadgan när det gäller begränsningarnas <HT TYPE="ITALIC">nödvändighet, proportionalitet och mål, särskilt målet att skydda andra personers rättigheter och friheter</HT><QUOT.END REF.START="QS0068" CODE="201D" ID="QE0068"/>.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0044"><P>Min kursivering.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0086"><NO.P>86.</NO.P><TXT>Mot denna bakgrund är det enligt artikel 6.1 i direktiv 2014/41 endast tillåtet att utfärda en utredningsorder om det är <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0069" ID="QS0069"/>nödvändigt och proportionellt … med beaktande av den misstänkta eller tilltalade personens rättigheter<QUOT.END REF.START="QS0069" CODE="201D" ID="QE0069"/>. Därutöver ska den utfärdande myndigheten enligt artikel 6.2 beakta ett antal direktiv om processuella rättigheter i straffrättsliga förfaranden.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0045"><P>Direktiven 2010/64, 2012/13 och 2013/48. Se punkt 4 och fotnoterna 7–9 ovan.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><?PAGE NO="15"?><NP.ECR IDENTIFIER="NP0087"><NO.P>87.</NO.P><TXT>Den myndighet som utfärdar en utredningsorder är således skyldig att, vid en lämplig avvägning mellan allmänintresset och de grundläggande rättigheter som eventuellt berörs, göra en bedömning av nödvändighet och proportionalitet, för vilket det krävs en institutionell ställning som inte är densamma som förvaltningsorganens ställning.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0088"><NO.P>88.</NO.P><TXT>Även om ett sådant förvaltningsorgan som Finanzamt har befogenheter som är typiska för åklagarmyndigheten, leder inte denna tilldelning till att den är en <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0070" ID="QS0070"/>rättslig myndighet<QUOT.END REF.START="QS0070" CODE="201D" ID="QE0070"/> i den mening som avses i direktiv 2014/41 som kan göra denna bedömning avseende nödvändighet och proportionalitet.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0089"><NO.P>89.</NO.P><TXT>Den kvalificerade materiella behörighet som har föranlett den tyska lagstiftaren att anförtro Finanzamt befogenheter på området för utredning av skattebrott visar att de är högt specialiserade organ på detta särskilda område. Denna specialisering räcker emellertid inte, enligt utformningen av direktiv 2014/41, för att tillerkänna dem vare sig perspektivet eller den mer allmänna kompetens som krävs för avvägningen av rättigheter och intressen innan ett beslut att utfärda en utredningsorder fattas.</TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0090"><NO.P>90.</NO.P><TXT>Domstolen har slagit fast att begreppet rättslig myndighet inte endast <QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0071" ID="QS0071"/>pekar ut domstolarna i en medlemsstat, utan att de kan täcka in de myndigheter som deltar i rättskipningen i straffrättsliga förfaranden i medlemsstaten i en vidare bemärkelse<QUOT.END REF.START="QS0071" CODE="201D" ID="QE0071"/>,<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0046"><P>Domen OG och PI (Åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau), punkt 50.</P></NOTE> dock alltid med undantag för förvaltningsmyndigheter, som ingår i den verkställande makten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0047"><P>Dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20161110">10 november 2016</DATE>, <NAME.CASE>Poltorak</NAME.CASE> (<NO.CASE>C‑452/16 PPU</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2016:858">EU:C:2016:858</NO.ECLI>, punkt <REF.NP.ECR REF="NP0035">35</REF.NP.ECR></REF.DOC.ECR>).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0091"><NO.P>91.</NO.P><TXT>Utan att nödvändigtvis åtnjuta det karaktäristiska oberoendet som domstolarna åtnjuter, är en allmän åklagarmyndighet inte en myndighet som är underställd den verkställande makten i den meningen att de är underordnade förvaltningsmyndigheterna. Det är riktigt att åklagare i vissa rättssystem kan få individuella instruktioner från den verkställande makten, men de förbehålls likväl en självständig <HT TYPE="ITALIC">ställning</HT> som skiljer dem från organen i den verkställande makten.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0048"><P>Om åklagarmyndigheten ska följa särskilda instruktioner från den verkställande makten kan åklagarmyndigheten inte utfärda en europeisk arresteringsorder (domen OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau)), men det utgör inte hinder för att den utfärdar en utredningsorder (domen Staatsanwaltschaft Wien (förfalskade banköverföringar)).</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0092"><NO.P>92.</NO.P><TXT>Åklagarmyndighetens institutionella ställning som garant för lagenligheten vid domstol gör den till en verklig aktör i rättskipningen, eftersom den varken uteslutande eller huvudsakligen tillgodoser intresset hos den offentliga förvaltningen, utan den allmänna principen om lagens efterlevnad. Det är därför åklagarmyndigheten enligt artikel 2 i direktiv 2014/41 hamnar på samma nivå som domstolar.<NOTE TYPE="FOOTNOTE" NUMBERING="ARAB" NUMBERING.CONTINUED="YES" NOTE.ID="E0049"><P>I dom av den <REF.DOC.ECR><DATE ISO="20210302">2 mars 2021</DATE>, <NAME.CASE>Prokuratuur (villkor för tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation)</NAME.CASE>, <NO.CASE>C‑746/18</NO.CASE>, <NO.ECLI ECLI="ECLI:EU:C:2021:152">EU:C:2021:152</NO.ECLI></REF.DOC.ECR>, tolkade domstolen, för det specifika fallet med tillgång till trafik- och lokaliseringsuppgifter för en brottsutredning, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den <DATE ISO="20020712">12 juli 2002</DATE> om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="201" PAGE.FIRST="37" DATE.PUB="2002">EGT L 201, 2002, s. 37</REF.DOC.OJ>), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den <DATE ISO="20091125">25 november 2009</DATE> (<REF.DOC.OJ COLL="L" NO.OJ="337" PAGE.FIRST="11" DATE.PUB="2009">EUT L 337, 2009, s. 11</REF.DOC.OJ>) på det sättet att det utgör hinder för nationell lagstiftning som ger åklagarmyndigheten, vars uppdrag är att leda förundersökningar och i förekommande fall väcka åtal, behörighet att lämna tillgång till sådana uppgifter.</P></NOTE></TXT></NP.ECR><NP.ECR IDENTIFIER="NP0093"><NO.P>93.</NO.P><TXT>Utövandet av utredningsuppgifter liknande åklagarmyndighetens uppgifter i vissa fall medför inte att Finanzamt upphör att vara ett förvaltningsorgan och som sådant i strukturellt och funktionellt hänseende är underordnat förvaltningen och, i synnerhet, saknar den behörighet som är oundgänglig för att kunna göra de nödvändighetsbedömningar och intresseavvägningar<?PAGE NO="16"?> som krävs enligt direktiv 2014/41. Sådana bedömningar går utöver skatteförvaltningens särskilda intresse och omfattar hela staten i allmänhet och garantierna för medborgarnas grundläggande rättigheter.</TXT></NP.ECR></GR.SEQ></GR.SEQ><GR.SEQ LEVEL="1"><TITLE><TI><NP><NO.P><HT TYPE="BOLD">V.</HT></NO.P><TXT><HT TYPE="BOLD">Förslag till avgörande</HT></TXT></NP></TI></TITLE><NP.ECR IDENTIFIER="NP0094"><NO.P>94.</NO.P><TXT>Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara tolkningsfrågan från Procura Distrettuale della Repubblica presso il Tribunale Ordinario di Trento (Republiken Italiens åklagarmyndighet vid allmänna domstolen i Trento, Italien) på följande sätt:</TXT><QUOT.S LEVEL="1"><P><QUOT.START CODE="201D" REF.END="QE0072" ID="QS0072"/>Artikel 2 led c ii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den <DATE ISO="20140403">3 april 2014</DATE> om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området ska tolkas så, att den inte tillåter en medlemsstat att undanta nationella skattemyndigheter, inbegripet när de har behörighet att genomföra utredningar i vissa straffrättsliga förfaranden, från skyldigheten att, innan en europeisk utredningsorder översänds till den verkställande myndigheten, kräva att utredningsordern godkänns av en domare, en domstol, en allmän åklagare eller en undersökningsdomare i den utfärdande staten.<QUOT.END REF.START="QS0072" CODE="201D" ID="QE0072"/></P></QUOT.S></NP.ECR></GR.SEQ></CONTENTS.CONCLUSION></CONCLUSION>