02009R0987 — SV — 01.01.2018 — 007.004
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (Text av betydelse för EES och Schweiz) (EGT L 284 30.10.2009, s. 1) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1244/2010 av den 9 december 2010 |
L 338 |
35 |
22.12.2010 |
|
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 |
L 149 |
4 |
8.6.2012 |
|
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1224/2012 av den 18 december 2012 |
L 349 |
45 |
19.12.2012 |
|
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1372/2013 av den 19 december 2013 |
L 346 |
27 |
20.12.2013 |
|
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1368/2014 av den 17 december 2014 |
L 366 |
15 |
20.12.2014 |
|
|
L 76 |
13 |
22.3.2017 |
||
Rättad genom:
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) 987/2009
av den 16 september 2009
om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen
(Text av betydelse för EES och Schweiz)
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
KAPITEL I
Definitioner
Artikel 1
Definitioner
I denna förordning gäller följande:
Med grundförordning avses förordning (EG) nr 883/2004.
Med tillämpningsförordning avses den här förordningen.
Definitionerna i grundförordningen ska gälla.
Utöver definitionerna som avses i punkt 1 gäller följande definitioner:
kontaktpunkt: en enhet som tillhandahåller
en elektronisk kontaktpunkt,
automatisk routing baserad på adressen, och
intelligent routing baserad på programvara som möjliggör automatisk kontroll och routing (till exempel ett program för artificiell intelligens) och/eller mänsklig inblandning.
förbindelseorgan: ett organ som utsetts av en medlemsstats behöriga myndighet för en eller flera av grenarna av social trygghet enligt artikel 3 i grundförordningen för att reagera på ansökningar om upplysningar och bistånd när det gäller tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen och som ska fullgöra de uppgifter som det har tilldelats enligt avdelning IV i tillämpningsförordningen.
handling: en samling uppgifter på vilket medium som helst, vars struktur möjliggör elektroniskt utbyte och som måste tillhandahållas för tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen.
strukturerad elektronisk handling: en strukturerad handling i ett format som skapats för elektroniskt informationsutbyte mellan medlemsstaterna.
överföring på elektronisk väg: överföring av uppgifter med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inbegripet digital signalkompression) av uppgifter via ledning, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel.
revisionskommittén: den kommitté som avses i artikel 74 i grundförordningen.
KAPITEL II
Bestämmelser om samarbete och informationsutbyte
Artikel 2
Omfattningen av och formerna för informationsutbytet mellan institutionerna
Artikel 3
Omfattningen av och formerna för informationsutbytet mellan de berörda personerna och institutionerna
I den mån det är nödvändigt för att tillämpa grundförordningen och tillämpningsförordningen ska de berörda institutionerna överlämna uppgifterna och utfärda handlingarna till de berörda personerna, utan dröjsmål och i samtliga fall inom de tidsfrister som fastställs i den berörda medlemsstatens lagstiftning.
Den berörda institutionen ska underrätta sökanden som är bosatt eller vistas i en annan medlemsstat om sitt beslut direkt eller genom förbindelseorganet i bosättnings- eller vistelsemedlemsstaten. Om förmåner vägras ska den också ange skälen för avslag samt förfaranden och tidsfrister för överklagande. En kopia av beslutet ska skickas till andra berörda institutioner.
Artikel 4
Format och metod för informationsutbytet
Artikel 5
Rättsverkan för handlingar och styrkande underlag som utfärdats i en annan medlemsstat
Artikel 6
Provisorisk tillämpning av lagstiftning och provisoriskt beviljande av förmåner
Om två eller flera medlemsstaters institutioner eller myndigheter har olika åsikter om fastställandet av vilken lagstiftning som ska tillämpas ska den berörda personen, om inget annat föreskrivs i tillämpningsförordningen, provisoriskt omfattas av lagstiftningen i någon av dessa medlemsstater, varvid prioritetsordningen ska avgöras enligt följande:
Lagstiftningen i den medlemsstat där personen faktiskt är anställd eller utövar verksamhet som egenföretagare, om denne är anställd eller utövar verksamhet i en enda medlemsstat.
Lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten, om den berörda personen är anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i två eller flera medlemsstater samt utövar en del av sin verksamhet i bosättningsmedlemsstaten, eller om den berörda personen varken är anställd eller egenföretagare.
I alla övriga fall, lagstiftningen i den medlemsstat vars tillämpning först begärdes om personen utför arbete i två eller flera medlemsstater.
Vid behov ska den institution som har fastställts som behörig och den institution som preliminärt har betalat ut kontantförmåner eller preliminärt tagit ut avgifter, i förekommande fall reglera den berörda personens ekonomiska situation i fråga om avgifter och kontantförmåner som utbetalats preliminärt, i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV kapitel III i tillämpningsförordningen.
Vårdförmåner som provisoriskt beviljats av en institution i enlighet med punkt 2 ska, i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV i tillämpningsförordningen, återbetalas av den behöriga institutionen.
Artikel 7
Provisorisk beräkning av förmåner och avgifter
KAPITEL III
Andra allmänna bestämmelser för tillämpningen av grundförordningen
Artikel 8
Administrativa överenskommelser mellan två eller flera medlemsstater
Artikel 9
Andra förfaranden mellan myndigheter och institutioner
Artikel 10
Förhindrande av sammanträffande av förmåner
Utan att det påverkar övriga bestämmelser i grundförordningen ska, om förmåner som utges enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning ömsesidigt minskas, hålls inne eller dras in, de belopp som inte skulle utbetalas vid en strikt tillämpning av bestämmelserna om minskning, innehållande eller indragning enligt de berörda medlemsstaternas lagstiftning, delas med antalet förmåner som ska minskas, hållas inne eller dras in.
Artikel 11
Kriterier för fastställande av bosättningsort
Om två eller flera medlemsstaters institutioner har skilda uppfattningar när det gäller att fastställa bosättningsorten för en person som omfattas av grundförordningen, ska dessa institutioner i samförstånd fastställa var den berörda personen har sina huvudsakliga intressen, på grundval av en samlad bedömning av alla tillgängliga uppgifter om relevanta fakta, vilket skulle kunna omfatta följande:
Vistelsens varaktighet och kontinuitet på de berörda medlemsstaternas territorier.
Personens situation, inbegripet:
Verksamhetens art och särskilda karaktär, särskilt platsen där verksamheten vanligtvis utövas, verksamhetens stadigvarande karaktär och ett anställningsavtals varaktighet.
Personens familjesituation och personens familjeband.
Utövandet av oavlönad verksamhet.
När det gäller studerande, deras inkomstkälla.
Personens bostadsförhållanden, särskilt huruvida bostaden har permanent karaktär.
Den medlemsstat där personen anses vara bosatt för skatteändamål.
Artikel 12
Sammanläggning av perioder
Artikel 13
Regler för omvandling av perioder
Om perioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning anges i andra tidsenheter än de som används i en annan medlemsstats lagstiftning, ska den omvandling som behövs för sammanläggning enligt artikel 6 i grundförordningen göras enligt följande regler:
Den period som har meddelats av institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning perioden fullgjordes ska ligga till grund för omvandlingen.
I system där perioderna anges i dagar ska omvandlingen från dagar till andra enheter och omvänt samt mellan olika system som utgår från dagar, beräknas enligt följande tabell:
|
System som grundas på |
1 dag motsvarar |
1 vecka motsvarar |
1 månad motsvarar |
1 kvartal motsvarar |
Maximalt antal dagar under ett kalenderår |
|
5 dagar |
9 timmar |
5 dagar |
22 dagar |
66 dagar |
264 dagar |
|
6 dagar |
8 timmar |
6 dagar |
26 dagar |
78 dagar |
312 dagar |
|
7 dagar |
6 timmar |
7 dagar |
30 dagar |
90 dagar |
360 dagar |
I system där perioderna anges i andra enheter än dagar
ska tre månader eller 13 veckor motsvara ett kvartal och omvänt,
ska ett år motsvara fyra kvartal, tolv månader eller 52 veckor och omvänt,
ska, för omvandling av veckor till månader och omvänt, veckor och månader omvandlas till dagar i enlighet med omvandlingsreglerna för systemen grundade på sex dagar i tabellen i led b.
Om perioderna anges i delar ska dessa siffror omvandlas till närmaste hela enhet varvid bestämmelserna i leden b och c ska tillämpas. Delar av år ska omvandlas till månader såvida det berörda systemet inte är grundat på kvartal.
Om omvandlingen enligt denna punkt resulterar i en del av en enhet ska närmaste högre hela enhet användas som resultat av omvandlingen enligt denna punkt.
Tillämpningen av punkt 1 får inte, för det totala antalet perioder som fullgjorts under ett kalenderår, resultera i ett totalbelopp som överskrider antalet dagar enligt den sista kolumnen i tabellen i punkt 1 b, 52 veckor, tolv månader eller fyra kvartal.
Om de perioder som ska omvandlas motsvarar det maximala årliga antalet perioder enligt lagstiftningen i den medlemsstat där de har fullgjorts, får tillämpningen av punkt 1 inom ett kalenderår inte resultera i perioder som är kortare än det möjliga maximala årliga antalet perioder enligt den berörda lagstiftningen.
AVDELNING II
FASTSTÄLLANDE AV TILLÄMPLIG LAGSTIFTNING
Artikel 14
Närmare bestämmelser för artiklarna 12 och 13 i grundförordningen
Vid tillämpning av artikel 13.1 i grundförordningen ska en medlem av den flygbesättning eller kabinbesättning som normalt utför tjänster som rör passagerar- eller godsbefordran i två eller flera medlemsstater omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där stationeringsorten enligt definitionen i bilaga III i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart ( 1 ) är belägen.
När artikel 13.1 och 13.2 i grundförordningen tillämpas, ska uttrycket ”väsentlig del av arbetet som anställd eller av verksamheten som egenföretagare i en medlemsstat” anses innebära att en kvantitativt omfattande del av allt arbete som anställd eller av all verksamhet som egenföretagare i den medlemsstaten, utan att det nödvändigtvis behöver röra sig om den största delen av arbetet eller verksamheten.
För att kunna avgöra huruvida en väsentlig del av arbetet som anställd eller verksamheten utförs i en medlemsstat, ska följande vägledande kriterier beaktas:
När det gäller anställning, arbetstid och/eller lön.
När det gäller verksamhet som egenföretagare, omsättning, arbetstid, antal tillhandahållna tjänster och/eller inkomst.
Inom ramen för en samlad bedömning ska en andel som understiger 25 % av ovannämnda kriterier vara en indikator på att en väsentlig del av arbetet som anställd eller verksamheten inte utförs i den berörda medlemsstaten.
Artikel 15
Förfaranden vid tillämpningen av artikel 11.3 b och 11.3 d, 11.4 samt artikel 12 i grundförordningen (information till de berörda institutionerna)
Artikel 16
Förfarande vid tillämpningen av artikel 13 i grundförordningen
När osäkerhet vid fastställandet av tillämplig lagstiftning kräver kontakter mellan två eller flera medlemsstaters institutioner eller myndigheter ska, på begäran av en eller flera av de institutioner som utsetts av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna eller av de behöriga myndigheterna själva, den lagstiftning som är tillämplig på den berörda personen fastställas i samförstånd, med beaktande av artikel 13 i grundförordningen och de relevanta bestämmelserna i artikel 14 i tillämpningsförordningen.
Om de berörda institutionerna eller berörda behöriga myndigheterna har olika uppfattningar ska dessa organ söka enighet enligt ovannämnda villkor, och artikel 6 i tillämpningsförordningen ska tillämpas.
Artikel 17
Förfarande för tillämpning av artikel 15 i grundförordningen
Kontraktsanställda vid Europeiska gemenskaperna ska utöva sin rätt att välja enligt artikel 15 i grundförordningen när anställningsavtalet undertecknas. Den myndighet som är behörig att ingå detta avtal ska underrätta den institution som har utsetts av den medlemsstat vars lagstiftning den kontraktsanställde vid Europeiska gemenskaperna har valt.
Artikel 18
Förfarande för tillämpning av artikel 16 i grundförordningen
En begäran från arbetsgivaren eller den berörda personen om undantag från artiklarna 11–15 i grundförordningen ska, om möjligt i förväg, lämnas till den behöriga myndigheten eller det organ som utsetts av myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning arbetstagaren eller den berörda personen begär att få omfattas av.
Artikel 19
Tillhandahållande av information till berörda personer och arbetsgivare
Artikel 20
Samarbete mellan institutionerna
Artikel 21
Arbetsgivarens skyldigheter
AVDELNING III
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER AVSEENDE DE OLIKA FÖRMÅNSKATEGORIERNA
KAPITEL I
Förmåner vid sjukdom, moderskaps- och likvärdiga faderskapsförmåner
Artikel 22
Allmänna genomförandebestämmelser
Artikel 23
Tillämpliga bestämmelser när det finns flera än ett system i bosättnings- eller vistelsemedlemsstaten
Om bosättnings- eller vistelsemedlemsstatens lagstiftning omfattar flera än ett försäkringssystem vid sjukdom, moderskap eller faderskap för flera än en kategori av försäkrade personer, ska de tillämpliga bestämmelserna enligt artiklarna 17, 19.1, 20, 22, 24 och 26 i grundförordningen vara bestämmelserna i lagstiftningen om det allmänna systemet för anställda.
Artikel 24
Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
Den handling som avses i punkt 1 ska förbli giltig till dess att den behöriga institutionen informerar institutionen på bosättningsorten om att den inte längre gäller.
Institutionen på bosättningsorten ska underrätta den behöriga institutionen om varje registrering som den har gjort enligt punkt 1 och om varje ändring eller upphävande av denna registrering.
Artikel 25
Vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
A. Förfarande och rättigheternas omfattning
B. Förfaranden och arrangemang för ersättning av utgifter för vårdförmåner
Om ersättning för sådana kostnader inte begärs direkt vid institutionen på vistelseorten, ska den behöriga institutionen ersätta den berörda personen för hans eller hennes kostnader i enlighet med de taxevillkor för ersättning som gäller för institutionen på vistelseorten, eller utge de belopp som institutionen på vistelseorten skulle ha fått ersättning för, om artikel 62 i tillämpningsförordningen hade tillämpats i det berörda fallet.
Institutionen på vistelseorten ska på begäran lämna den behöriga institutionen alla nödvändiga upplysningar om dessa taxor och belopp.
C. Familjemedlemmar
Artikel 26
Planerad vård
A. Tillståndsförfarande
Om en försäkrad person inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten, ska denne söka tillstånd från institutionen på bosättningsorten, vilken ska vidarebefordra den till den behöriga institutionen utan dröjsmål.
I dessa fall ska institutionen på bosättningsorten intyga huruvida villkoren i artikel 20.2 andra meningen i grundförordningen är uppfyllda i bosättningsmedlemsstaten.
Den behöriga institutionen får vägra att bevilja det begärda tillståndet endast om, enligt en bedömning från institutionen på bosättningsorten, villkoren enligt artikel 20.2 andra meningen i grundförordningen inte är uppfyllda i den försäkrade personens bosättningsmedlemsstat, eller om samma vård kan tillhandahållas i den behöriga medlemsstaten inom en tid som är medicinskt försvarbar med hänsyn till personens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.
Den behöriga institutionen ska informera bosättningsorten om sitt beslut.
Om inget svar lämnas inom den tidsfrist som fastställs i den nationella lagstiftningen ska den behöriga institutionen anses ha beviljat tillståndet.
Om en försäkrad person som inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten är i behov av akut livsnödvändig vård, och tillståndet inte kan vägras enligt artikel 20.2 andra meningen i grundförordningen ska tillståndet beviljas av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning, som omedelbart ska underrättas av institutionen på bosättningsorten.
Den behöriga institutionen ska godta de undersöknings- och behandlingsbeslut som fastställts av läkare som har godkänts av den institution på bosättningsorten som utfärdar tillståndet beträffande behovet av akut livsnödvändig vård.
B. Ersättning av den försäkrade personens utgifter för vårdförmåner
C. Ersättning av utgifter för resor och uppehälle i samband med planerad vård
D. Familjemedlemmar
Artikel 27
Kontantförmåner vid arbetsoförmåga vid vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
A. Förfarande som den försäkrade personen ska följa
B. Förfarande som institutionen i bosättningsmedlemsstaten ska följa
C. Förfarande som ska följas av den behöriga institutionen
D. Förfarande vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
Artikel 28
Kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov vid vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
A. Förfarande som den försäkrade personen ska följa
B. Förfarande som institutionen på bosättningsorten ska följa
C. Förfarande som den behöriga institutionen ska följa
D. Förfarande vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
E. Familjemedlemmar
Artikel 29
Tillämpning av artikel 28 i grundförordningen
Om den medlemsstat där den tidigare gränsarbetaren senast arbetade som anställd eller utövade sin verksamhet inte längre är den behöriga medlemsstaten, och den tidigare gränsarbetaren eller en medlem av dennes familj reser dit för att erhålla vårdförmåner i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, ska personen för institutionen på vistelseorten uppvisa en handling utfärdad av den behöriga institutionen.
Artikel 30
Pensionstagares avgifter
Om en person erhåller pension från mer än en medlemsstat, ska det avgiftsbelopp som dras från samtliga utbetalda pensioner under inga omständigheter överstiga det belopp som ska dras av när det gäller en person som erhåller samma pensionsbelopp från den behöriga medlemsstaten.
Artikel 31
Tillämpning av artikel 34 i grundförordningen
A. Förfarande som den behöriga institutionen ska följa
B. Förfarande som institutionen på bosättnings- eller vistelseorten ska följa
Artikel 32
Särskilda genomförandeåtgärder
För de medlemsstater som avses i bilaga 2 ska bestämmelserna om vårdförmåner i avdelning III kapitel I i grundförordningen tillämpas på personer som har rätt till vårdförmåner endast på grundval av en särskild ordning för enbart offentligt anställda i den omfattning som där anges.
En annan medlemsstats institution ska då inte, uteslutande på grund av detta, bli ansvarig för att bära kostnaderna för vård- eller kontantförmåner till dessa personer eller deras familjemedlemmar.
KAPITEL II
Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar
Artikel 33
Rätt till vårdförmåner och kontantförmåner vid bosättning eller vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
Artikel 34
Förfarande vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som uppkommer i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten
Artikel 35
Tvist om ett olycksfalls eller en sjukdoms samband med arbete
När ett slutgiltigt beslut har fattats i det ärendet ska den behöriga institutionen utan dröjsmål underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten som har utgett vårdförmånerna om detta.
Om det inte kan fastställas att det rör sig om ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom ska vårdförmåner fortsätta att utgå som sjukförsäkringsförmåner om den berörda personen har rätt till sådana förmåner.
Om det fastställs att det rör sig om ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom ska de vårdförmåner som personen har fått enligt sjukförsäkringen, från och med den tidpunkt då olycksfallet inträffade eller då arbetssjukdomen först fastställdes, anses som förmåner vid ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.
Artikel 36
Förfarande vid exponering för risk för en arbetssjukdom i flera än en medlemsstat
I det fall som avses i artikel 38 i grundförordningen ska deklarationen eller anmälan om arbetssjukdomen översändas till den behöriga institutionen för arbetssjukdomar i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den berörda personen senast arbetade som anställd eller utövade verksamhet som kan ha förorsakat sjukdomen.
Om den institution till vilken deklarationen eller anmälan översänts, konstaterar att personen senast arbetade som anställd eller utövade verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen enligt en annan medlemsstats lagstiftning, ska den översända deklarationen eller anmälan och alla bifogade handlingar till motsvarande institution i den medlemsstaten.
Artikel 37
Informationsutbyte mellan institutionerna och utbetalning av förskott vid överklagande av ett beslut om avslag
Artikel 38
Förvärrande av en arbetssjukdom
I de fall som avses i artikel 39 i grundförordningen är den sökande skyldig att lämna alla upplysningar om förmåner som tidigare har beviljats för den berörda arbetssjukdomen till institutionen i den medlemsstat hos vilken denne ansöker om förmåner. Denna institution får vända sig till alla andra institutioner som tidigare har varit behöriga för att få de upplysningar som den anser nödvändiga.
Artikel 39
Bedömning av graden av arbetsoförmåga vid tidigare eller senare olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom
Om en tidigare eller senare arbetsoförmåga förorsakats av ett olycksfall som inträffade då personen i fråga omfattades av lagstiftningen i en medlemsstat där frågan om arbetsoförmågans ursprung saknar betydelse, ska den behöriga institutionen eller det organ som den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten har utsett
på begäran av en annan medlemsstats behöriga institution, lämna upplysningar om graden av den tidigare eller senare arbetsoförmågan och, i möjligaste mån, upplysningar som gör det möjligt att fastställa om arbetsoförmågan var en följd av ett olycksfall i arbetet enligt den lagstiftning som tillämpas av institutionen i den sistnämnda medlemsstaten, och
i enlighet med tillämplig lagstiftning beakta graden av arbetsoförmåga som de tidigare eller senare fallen har förorsakat när rätten till förmåner och förmånsbelopp fastställs.
Artikel 40
Inlämnande och behandling av ansökningar om pension eller tilläggsbidrag
För att få rätt till en pension eller ett tilläggsbidrag enligt lagstiftningen i en medlemsstat, ska den berörda personen eller dennes efterlevande som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium, i tillämpliga fall, ansöka om detta antingen hos den behöriga institutionen eller hos institutionen på bosättningsorten, som ska vidarebefordra ansökan till den behöriga institutionen.
Ansökan ska innehålla all information som krävs enligt den lagstiftning som den berörda institutionen tillämpar.
Artikel 41
Särskilda genomförandebestämmelser
KAPITEL III
Ersättning vid dödsfall
Artikel 42
Ansökan om ersättning vid dödsfall
Vid tillämpningen av artiklarna 42 och 43 i grundförordningen ska ansökan om ersättning vid dödsfall lämnas till antingen den behöriga institutionen eller till institutionen på den sökandes bosättningsort, som därefter ska vidarebefordra ansökan till den behöriga institutionen.
Ansökan ska innehålla all information som krävs enligt den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar.
KAPITEL IV
Invaliditetsförmåner, ålderspension och efterlevandepension
Artikel 43
Tilläggsbestämmelser för beräkning av förmånerna
Institutionen i varje medlemsstat ska, enligt den lagstiftning som den tillämpar, beräkna det belopp som svarar mot de perioder av frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som enligt artikel 53.3 c i grundförordningen inte ska omfattas av en annan medlemsstats bestämmelser om indragning, minskning eller innehållande.
Om den lagstiftning som tillämpas av den behöriga institutionen inte medger att institutionen fastställer detta belopp direkt på grund av att försäkringsperioder tilldelas olika värden enligt lagstiftningen, får ett fiktivt belopp fastställas. Administrativa kommissionen ska fastställa detaljerade arrangemang för fastställande av detta fiktiva belopp.
Artikel 44
Beaktande av perioder för vård av barn
Artikel 45
Ansökan om förmåner
A. Inlämning av ansökan om förmåner enligt typ A-lagstiftning, enligt artikel 44.2 i grundförordningen
B. Inlämning av andra ansökningar om förmåner
Artikel 46
Handlingar och uppgifter som den sökande ska bifoga sin ansökan
Artikel 47
De berörda institutionernas handläggning av ansökningar
A. Kontaktinstitution
Den institution till vilken ansökan om förmåner lämnas eller vidarebefordras i enlighet med artikel 45.1 eller 45.4 i tillämpningsförordningen ska nedan kallas ”kontaktinstitution”. Institutionen på bosättningsorten ska inte kallas kontaktinstitution om den berörda personen inte någon gång har omfattats av den lagstiftning som den institutionen tillämpar.
Denna institution ska, förutom att behandla ansökan om förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar, i sin egenskap av kontaktinstitution främja utbyte av uppgifter, meddelande av beslut och de insatser som är nödvändiga för de berörda institutionernas handläggning av ansökan och på begäran förse den sökande med varje uppgift av betydelse för gemenskapsaspekten av denna handläggning och hålla den sökande underrättad om hur handläggningen fortskrider.
B. Behandling av ansökningar om förmåner enligt typ A-lagstiftning, enligt artikel 44 i grundförordningen
C. Handläggning av andra ansökningar om förmåner
Artikel 48
Meddelande av beslut till sökanden
Artikel 49
Fastställande av invaliditetsgraden
När artikel 46.3 i grundförordningen är tillämplig ska enbart kontaktinstitutionen vara behörig att fatta beslut om sökandens invaliditetsgrad, om den lagstiftning som den institutionen tillämpar finns med i bilaga VII till grundförordningen, eller, om så inte är fallet, den institution vars lagstiftning finns med i den bilagan och som sökanden senast omfattades av. Den ska fatta det beslutet så snart som den kan avgöra, i förekommande fall med beaktande av artiklarna 6 och 51 i grundförordningen, om de villkor för rätt till förmåner som anges i den lagstiftning som den tillämpar har uppfyllts. Den ska utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna om det beslutet.
Om andra villkor för rätt till förmåner än villkor som avser invaliditetsgrad i den lagstiftning som kontaktinstitutionen tillämpar inte är uppfyllda, med beaktande av artiklarna 6 och 51 i grundförordningen, ska den utan dröjsmål underrätta den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning sökanden senast omfattades av om detta. Om villkoren för rätt till förmåner enligt den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar är uppfyllda, ska denna institution vara behörig att fatta beslut om sökandens invaliditetsgrad. Den ska utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna om det beslutet.
När rätten till förmåner fastställs kan det bli nödvändigt att enligt samma villkor återföra frågan till den behöriga institutionen när det gäller invaliditet i den medlemsstat vars lagstiftning sökanden först omfattades av.
Artikel 50
Provisorisk utbetalning av förmåner och förskott på förmåner
Artikel 51
Ny beräkning av förmåner
Artikel 52
Åtgärder för att påskynda processen för pensionsberäkning
För att underlätta och påskynda behandlingen av ansökningar och utbetalningen av förmåner ska de institutioner vars lagstiftning en person har omfattats av
utbyta eller tillhandahålla institutioner i andra medlemsstater de uppgifter för identifiering av personer som varierar mellan en tillämplig nationell lagstiftning och en annan och tillsammans säkerställa att dessa identifieringsuppgifter bevaras och motsvarar varandra eller, om det inte är möjligt, ge dessa personer möjligheter att komma åt sina identifieringsuppgifter direkt,
i tillräckligt god tid före tidigast möjliga tidpunkt för uttag av pensionsrättigheter eller före en ålder som ska fastställas enligt nationell lagstiftning, utbyta med eller tillhandahålla den berörda personen och institutioner i andra medlemsstater information (fullgjorda perioder eller andra viktiga uppgifter) om pensionsrättigheterna för de personer som har bytt tillämplig lagstiftning eller, om det inte är möjligt, informera dessa personer om eller ge dem möjligheter att sätta sig in i sin framtida rätt till förmåner.
Artikel 53
Samordningsåtgärder i medlemsstater
KAPITEL V
Arbetslöshetsförmåner
Artikel 54
Sammanläggning av perioder och beräkning av förmåner
Artikel 55
Villkor och begränsningar för bibehållande av rätt till förmåner för en arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat
För att omfattas av bestämmelserna i artikel 64 eller 65a i grundförordningen ska en arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat, före avresan underrätta den behöriga institutionen och begära en handling som styrker att han eller hon fortfarande har rätt till förmåner enligt de villkor som anges i artikel 64.1 b i grundförordningen.
Den institutionen ska informera personen om dennes skyldigheter och översända ovannämnda handling som ska innehålla följande information:
Vilken dag den arbetslösa personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga staten.
Tidsfristen enligt artikel 64.1 b i grundförordningen för registrering som arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig.
Den längsta tid under vilken rätten till förmåner kan bibehållas i enlighet med artikel 64.1 c i grundförordningen.
Förhållanden som kan påverka rätten till förmåner.
Institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig ska omedelbart översända en handling till den behöriga institutionen med uppgift om vilken dag personen registrerades hos arbetsförmedlingen och om dennes nya adress.
Om det under den tid som den arbetslösa personen har rätt att behålla förmånerna inträffar något som kan påverka rätten till förmåner, ska institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig omedelbart översända en handling med relevanta upplysningar till den behöriga institutionen och till den berörda personen.
På begäran av den behöriga institutionen ska institutionen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig varje månad lämna relevanta upplysningar om uppföljningen av den arbetslösa personens situation och särskilt ange om personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen och om denne följer de kontrollförfaranden som fastställts.
Artikel 56
Arbetslösa personer som har varit bosatta i en annan medlemsstat än i den behöriga medlemsstaten
På begäran av arbetsförmedlingen i den medlemsstat som inte utger förmånerna, ska arbetsförmedlingen i den medlemsstat som utger förmånerna överlämna relevanta upplysningar om den arbetslösa personens registrering och arbetssökande.
Det faktum att den arbetslösa personen inte har fullgjort alla de skyldigheter och/eller vidtagit alla de åtgärder som krävs i den medlemsstat som inte utger förmånerna, ska inte påverka de förmåner som beviljats i den andra medlemsstaten.
Artikel 57
Bestämmelser om tillämpningen av artiklarna 61, 62, 64 och 65 i grundförordningen rörande personer som omfattas av ett särskilt system för offentligt anställda
KAPITEL VI
Familjeförmåner
Artikel 58
Prioritetsregler vid sammanträffande av förmåner
Vid tillämpningen av artikel 68.1 b i och b ii i grundförordningen ska, när prioritetsordningen inte kan fastställas med ledning av var barnen är bosatta, varje berörd medlemsstat beräkna förmånsbeloppen genom att beakta de barn som inte är bosatta inom det egna territoriet. Om artikel 68.1 b i tillämpas, ska den behöriga institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning de högsta förmånsbeloppen betalas ut, utbetala hela detta belopp och den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten ska till ovanstående institution återbetala hälften av detta belopp, dock högst det belopp som gäller enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning.
Artikel 59
Tillämpliga bestämmelser när den tillämpliga lagstiftningen och/eller behörigheten att bevilja familjeförmåner ändras
Artikel 60
Förfarande vid tillämpningen av artiklarna 67 och 68 i grundförordningen
Den institution till vilken en ansökan lämnas i enlighet med punkt 1 ska granska ansökan utifrån de närmare upplysningar som sökanden har lämnat, med beaktande av alla faktiska och rättsliga förhållanden som kännetecknar sökandens familjesituation.
Om denna institution finner att dess lagstiftning är tillämplig och har prioritet i enlighet med artikel 68.1 och 68.2 i grundförordningen, ska den utge familjeförmånerna enligt den lagstiftning som den tillämpar.
Om denna institution kommer fram till att personen kan ha rätt till ett tilläggsbelopp i enlighet med en annan medlemsstats lagstiftning i enlighet med artikel 68.2 i grundförordningen, ska den institutionen utan dröjsmål vidarebefordra denna ansökan till den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten och underrätta den berörda personen; dessutom ska den underrätta institutionen i den andra medlemsstaten om sitt beslut och det utbetalda familjeförmånsbeloppet.
Om den institution till vilken ansökan lämnas finner att dess lagstiftning är tillämplig, men inte har prioritet i enlighet med artikel 68.1 och 68.2 i grundförordningen, ska den utan dröjsmål fatta ett provisoriskt beslut om de prioritetsregler som ska gälla och, i enlighet med artikel 68.3 i grundförordningen, vidarebefordra denna ansökan till institutionen i den andra medlemsstaten och ska även underrätta sökanden. Denna institution ska ta ställning till det provisoriska beslutet inom två månader.
Om den institution till vilken ansökan vidarebefordrades inte tar ställning inom två månader från det att ansökan mottagits, ska det provisoriska beslut som avses ovan gälla, och denna institution ska betala ut de förmåner som gäller enligt dess lagstiftning och underrätta den institution till vilken ansökan lämnades om storleken på de utbetalda förmånsbeloppen.
Artikel 61
Förfarande vid tillämpningen av artikel 69 i grundförordningen
När artikel 69 i grundförordningen tillämpas ska administrativa kommissionen utarbeta en förteckning över tilläggsförmåner eller särskilda familjeförmåner för barn som mist en av eller båda föräldrarna och som omfattas av den artikeln. Om den behöriga institutionen inte är skyldig att enligt fastställd prioritet bevilja de tilläggsförmåner eller särskilda familjeförmåner för barn som mist en av eller båda föräldrarna enligt bestämmelserna i den lagstiftning den tillämpar, ska den utan dröjsmål vidarebefordra varje ansökan om familjeförmåner, tillsammans med alla nödvändiga handlingar och upplysningar, till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen har omfattats av under den längsta tiden och som beviljar sådana tilläggsförmåner eller särskilda familjeförmåner för barn som mist en av eller båda föräldrarna. I vissa fall kan detta innebära att ärendet återförs enligt samma villkor till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen har fullgjort den kortaste av sina försäkrings- eller bosättningsperioder.
AVDELNING IV
FINANSIELLA BESTÄMMELSER
KAPITEL I
Återbetalning av förmåner enligt artikel 35 och artikel 41 i grundförordningen
Avsnitt 1
Återbetalning på grundval av faktiska utgifter
Artikel 62
Principer
Avsnitt 2
Återbetalning av förmåner på grundval av fasta belopp
Artikel 63
Fastställande av de berörda medlemsstaterna
Vad gäller de medlemsstater som förtecknas i bilaga 3 till tillämpningsförordningen ska beloppet för vårdförmåner som utgetts till
familjemedlemmar som inte är bosatta i samma medlemsstat som den försäkrade personen enligt artikel 17 i grundförordningen, och till
pensionstagare och deras familjemedlemmar enligt artiklarna 24.1, 25 och 26 i grundförordningen,
återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner som har utgett dessa förmåner på grundval av ett fast belopp som ska fastställas för varje kalenderår. Det fasta beloppet ska ligga så nära de faktiska utgifterna som möjligt.
Artikel 64
Metod för beräkning av det månatliga fasta beloppet och det totala fasta beloppet
För varje borgenärsmedlemsstat ska det månatliga fasta beloppet per person (Fi) för ett kalenderår fastställas genom att den årliga genomsnittliga kostnaden per person (Yi), fördelad per åldersgrupp (i) divideras med 12 och genom att en nedsättning (X) tillämpas på resultatet enligt följande formel:
Fi = Yi*1/12*(1-X)
Symbolerna i denna formel betecknar följande:
För varje gäldenärsmedlemsstat ska det sammanlagda fasta beloppet för varje kalenderår vara summan av de produkter som erhålls genom att i varje åldersgrupp i multiplicera de fastställda fasta beloppen per person med det antal månader som de berörda personerna i den åldersgruppen har fullgjort i borgenärsmedlemsstaten.
Det antal månader som de berörda personerna har fullgjort i borgenärsmedlemsstaten ska vara summan av de kalendermånader under ett kalenderår under vilka de berörda personerna, på grund av sin bosättning inom borgenärsmedlemsstatens territorium, var berättigade till vårdförmåner inom det territoriet på gäldenärsmedlemsstatens bekostnad. Detta antal månader ska fastställas på grundval av en förteckning som institutionen på bosättningsorten för i detta syfte, vilken ska grundas på handlingar från den behöriga institutionen som styrker förmånstagarnas rättigheter.
Artikel 65
Meddelande om genomsnittliga årskostnader
Avsnitt 3
Gemensamma bestämmelser
Artikel 66
Förfarande för återbetalning mellan institutioner
Artikel 67
Tidsfrister för inlämnande och reglering av fordringar
Artikel 68
Dröjsmålsränta och avbetalningar
Artikel 69
Årsbokslut
KAPITEL II
Återbetalning av arbetslöshetsförmåner enligt artikel 65 i grundförordningen
Artikel 70
Återbetalning av arbetslöshetsförmåner
Om en sådan överenskommelse som avses i artikel 65.8 i grundförordningen saknas, ska institutionen på bosättningsorten till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning förmånstagaren senast omfattades av, översända en begäran om återbetalning av arbetslöshetsförmåner enligt artikel 65.6 och 65.7 i grundförordningen. Begäran ska göras före utgången av en sexmånadersperiod efter utgången av det kalenderhalvår under vilket den sista utbetalningen gjordes av de arbetslöshetsförmåner för vilka återbetalning begärs. Begäran ska innehålla uppgift om det förmånsbelopp som betalats ut under de perioder på tre eller fem månader som avses i artikel 65.6 och 65.7 i grundförordningen, den period under vilken dessa förmåner har betalats ut samt uppgifter som identifierar den arbetslösa personen. Fordringarna ska lämnas in och betalas ut via de berörda medlemsstaternas förbindelseorgan.
Det föreligger inget krav på att beakta begäranden som lämnas in efter den tidsfrist som anges i det första stycket.
Artiklarna 66.1 och 67.5–67.7 i tillämpningsförordningen ska även gälla.
Från och med utgången av den 18-månadersperiod som avses i artikel 67.5 i tillämpningsförordningen, får ränta för obetalda fordringar debiteras av borgenärsinstitutionen. Denna ränta ska beräknas i enlighet med artikel 68.2 i tillämpningsförordningen.
Maximibeloppet för den återbetalning som avses i artikel 65.6 tredje meningen i grundförordningen ska i varje enskilt fall vara det förmånsbelopp som den berörda personen skulle ha rätt till enligt lagstiftningen i den medlemsstat denne senast omfattades av, om personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen i denna medlemsstat. För förbindelser mellan de medlemsstater som förtecknas i bilaga 5 till tillämpningsförordningen ska de behöriga institutionerna i den ena av de medlemsstater vars lagstiftning den berörda personen senast omfattades av, dock fastställa maximibeloppet i varje enskilt fall på grundval av medelbeloppet av de arbetslöshetsförmåner som betalats ut enligt den medlemsstatens lagstiftning under föregående kalenderår.
KAPITEL III
Återkrav av felaktigt utbetalda förmåner, återkrav av provisoriska utbetalningar, avräkning och bistånd vid indrivning
Avsnitt 1
Principer
Artikel 71
Allmänna bestämmelser
Vid tillämpningen av artikel 84 i grundförordningen och inom de ramar som där anges, ska fordringar alltid, när det är möjligt, återkrävas genom avräkning antingen mellan institutioner i de berörda medlemsstaterna, eller gentemot den berörda fysiska eller juridiska personen i fråga enligt artiklarna 72–74 i tillämpningsförordningen. Om hela eller en del av fordran inte kan återkrävas genom avräkning, ska de belopp som återstår att betala drivas in i enlighet med artiklarna 75–85 i tillämpningsförordningen.
Avsnitt 2
Avräkning
Artikel 72
Förmåner som erhållits felaktigt
Om en person har fått socialt bistånd i en medlemsstat under en period då denne hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning, får det organ som har lämnat biståndet, under förutsättning att det har en lagstadgad rätt att återkräva de förmåner som betalats ut till personen i fråga, begära att den institution i varje annan medlemsstat som utger förmåner till personen i fråga drar av det belopp som betalats ut i socialt bistånd från de belopp som den medlemsstaten betalar ut till personen i fråga.
Denna bestämmelse ska även gälla en familjemedlem till en person som har fått bistånd inom en medlemsstats territorium under en period då den försäkrade personen hade rätt till förmåner för den familjemedlemmen enligt en annan medlemsstats lagstiftning.
Den institution i en medlemsstat som har betalat ut ett felaktigt belopp i bistånd, ska sända meddelande om det belopp fordran avser till institutionen i den andra medlemsstaten, som ska göra avdraget enligt de villkor och inom de gränser som gäller för denna typ av avräkning i enlighet med den lagstiftning som den tillämpar, och överföra beloppet utan dröjsmål till den institution som har betalat ut det felaktiga beloppet.
Artikel 73
Provisoriska utbetalningar av kontantförmåner eller avgifter
Vid tillämpningen av artikel 6 i tillämpningsförordningen ska den institution som provisoriskt betalade ut kontantförmånerna, senast tre månader efter det att den tillämpliga lagstiftningen har fastställts eller den institution som är ansvarig för utbetalningen har identifierats, sammanställa en redovisning av det provisoriskt utbetalda beloppet och översända den till den institution som fastställts som behörig.
Den institution som fastställts som behörig för utbetalningen av förmånerna ska dra av ett belopp motsvarande den provisoriska utbetalningen från det förmånsbelopp som den är skyldig den berörda personen och utan dröjsmål överföra det avdragna beloppet till den institution som provisoriskt betalade kontantförmånerna.
Om det provisoriskt utbetalda beloppet överstiger fordringen, eller om det inte finns någon fordran, ska den institution som fastställts som behörig dra av detta belopp från pågående utbetalningar, enligt de villkor och begränsningar som gäller för denna avräkningsmetod enligt den lagstiftning den tillämpar, och utan dröjsmål överföra det avdragna beloppet till den institution som provisoriskt betalade kontantförmånerna.
Den institution som provisoriskt har erhållit avgifter från en juridisk och/eller fysisk person ska inte återbetala beloppen i fråga till den person som betalade dem förrän den från den institution som fastställts som behörig har mottagit uppgifter om de belopp som den har rätt till enligt artikel 6.4 i tillämpningsförordningen.
På begäran av den institution som fastställts som behörig, en begäran som ska göras senast tre månader efter det att tillämplig lagstiftning har fastställts, ska den institution som provisoriskt mottog avgifterna överföra dem till den institution som fastställts som behörig för den perioden, i syfte att reglera situationen beträffande de avgifter som den juridiska och/eller fysiska personen är skyldig den. De överförda avgifterna ska retroaktivt anses ha betalats till den institution som fastställts som behörig.
Om de provisoriskt betalade avgifterna överstiger det belopp som den juridiska och/eller fysiska personen är skyldig den institution som fastställts som behörig, ska den institution som provisoriskt mottog avgifterna återbetala överskottet till den berörda juridiska och/eller fysiska personen.
Artikel 74
Kostnader för avräkning
Inga kostnader ska betalas när fordran återkrävs genom den avräkningsmetod som anges i artiklarna 72 och 73 i tillämpningsförordningen.
Avsnitt 3
Indrivning
Artikel 75
Definitioner och allmänna bestämmelser
I detta avsnitt avses med
Artikel 76
Begäran om upplysningar
På framställan av den sökande parten ska den anmodade parten tillhandahålla alla upplysningar som skulle kunna vara av betydelse för den sökande parten vid indrivningen av dess fordran.
För att inhämta de upplysningarna ska den anmodade parten utöva sina befogenheter enligt bestämmelserna i de lagar eller andra författningar som gäller indrivning av liknande fordringar som uppkommit i den egna medlemsstaten.
Den anmodade parten ska inte vara skyldig att tillhandahålla upplysningar
som den inte skulle kunna erhålla i syfte att driva in liknande fordringar som uppkommit i den egna medlemsstaten,
som skulle röja kommersiella, industriella eller professionella hemligheter, eller
som om de lämnas ut skulle kunna vara till skada för säkerheten eller strida mot allmän ordning i den medlemsstaten.
Artikel 77
Delgivning
Artikel 78
Begäran om indrivning
Den sökande parten får begära indrivning endast om
fordran och/eller dokumentet som medger verkställighet av fordran inte bestrids i den egna medlemsstaten, utom i de fall då artikel 81.2 andra stycket i tillämpningsförordningen tillämpas,
den i sin egen medlemsstat har genomfört de lämpliga indrivningsförfaranden som kan tillämpas på grundval av den exekutionstitel som avses i punkt 1, och om de vidtagna åtgärderna inte kommer att leda till full betalning av fordran,
den preskriptionsfrist som föreskrivs i den egna lagstiftningen inte har löpt ut.
I en begäran om indrivning ska anges
namn och adress och andra relevanta uppgifter som behövs för identifiering av den berörda fysiska eller juridiska personen och/eller tredje man som innehar dennes tillgångar,
namn, adress och andra uppgifter som är relevanta för identifieringen av den sökande parten,
en hänvisning till den exekutionstitel för indrivning som har utfärdats i den sökande partens medlemsstat,
fordrans art och belopp, inklusive kapitalfordran, ränta, böter, administrativa påföljder och alla andra avgifter och kostnader, med beloppet angivet i valutan i den sökande och den anmodade partens medlemsstater,
datum då den sökande och/eller den anmodade parten delgav mottagaren exekutionstiteln,
från och med vilken dag och under vilken period verkställighet är möjlig enligt gällande rättsregler i den sökande partens medlemsstat,
alla övriga relevanta upplysningar.
Artikel 79
Exekutionstitel för indrivning av en fordran
Utan hinder av punkt 1 får en exekutionstitel för indrivning av en fordran vid behov och i enlighet med gällande bestämmelser i den anmodade partens medlemsstat godtas som, erkännas som, kompletteras eller ersättas med ett instrument som medger verkställighet inom den medlemsstatens territorium.
Medlemsstaterna ska sträva efter att inom tre månader från mottagandet av begäran om indrivning avsluta godtagandet, erkännandet, kompletteringen eller ersättningen, utom i de fall då det tredje stycket i denna punkt tillämpas. Medlemsstaterna får inte vägra att avsluta dessa åtgärder om exekutionstiteln är korrekt utformad. Den anmodade parten ska informera den sökande parten om skälen till att tremånadersperioden överskrids.
Om någon av dessa åtgärder skulle ge upphov till en tvist beträffande fordran och/eller den exekutionstitel som utfärdats av den sökande parten, ska artikel 81 i tillämpningsförordningen tillämpas.
Artikel 80
Betalningssätt och betalningsfrister
Den anmodade parten får, om gällande lagar och andra författningar i den egna medlemsstaten så medger, och efter samråd med den sökande parten, bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. Den ränta som den anmodade parten uppbär med anledning av denna betalningsfrist ska också överföras till den sökande parten.
Från och med den dag då exekutionstiteln för indrivning av fordran direkt erkändes i enlighet med artikel 79.1 i tillämpningsförordningen eller godtogs, erkändes, kompletterades eller ersattes i enlighet med artikel 79.2 i tillämpningsförordningen, ska ränta påföras vid alla dröjsmål med betalningen enligt de lagar och andra författningar som gäller i den anmodade partens medlemsstat, vilken också ska överföras till den sökande parten.
Artikel 81
Bestridande av en fordran eller en exekutionstitel för indrivning av en fordran och bestridande av verkställighetsåtgärderna
Så snart som den anmodade parten har tagit emot den underrättelse eller den information som avses i punkt 1, antingen från den sökande parten eller från den berörda parten, ska den skjuta upp verkställigheten i avvaktan på det beslut som den behöriga myndigheten fattar i detta ärende, såvida inte den sökande parten begär något annat enligt andra stycket i den här punkten. Om den anmodade parten anser det nödvändigt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 84 i tillämpningsförordningen, får den vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen, om gällande bestämmelser i lagar eller andra författningar i den egna medlemsstaten medger ett sådant förfarande för liknande fordringar.
Utan hinder av första stycket får den sökande parten, i enlighet med gällande lagar, andra författningar och förvaltningspraxis i den egna medlemsstaten, begära att den anmodade parten driver in en fordran som bestrids, i den mån som gällande lagar och andra författningar i den anmodade partens medlemsstat medger en sådan åtgärd. Om tvisten senare avgörs till gäldenärens fördel, ska den sökande parten ansvara för återbetalningen av hela det indrivna beloppet och eventuell upplupen ersättning enligt gällande lagstiftning i den anmodade partens medlemsstat.
Artikel 82
Begränsning av bistånd
Den anmodade parten ska inte vara skyldig att
bevilja det bistånd som avses i artiklarna 78–81 i tillämpningsförordningen om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i den anmodade partens medlemsstat, under förutsättning att gällande lagar och andra författningar i den anmodade partens medlemsstat medger en sådan åtgärd för liknande nationella fordringar,
bevilja det bistånd som avses i artiklarna 76–81 i tillämpningsförordningen om den ursprungliga begäran enligt artiklarna 76–78 i tillämpningsförordningen avser fordringar som är äldre än fem år, räknat från den tidpunkt då exekutionstiteln för indrivning utfärdats i enlighet med gällande lagar, andra författningar och förvaltningspraxis i den sökande partens medlemsstat vid tidpunkten för begäran. I de fall då fordran eller exekutionstiteln bestrids ska denna tidsfrist emellertid börja löpa från och med den tidpunkt då den sökande partens medlemsstat fastställer att fordran eller exekutionstiteln för indrivning av fordran inte längre får bestridas.
Artikel 83
Preskriptionstid
Frågor om preskriptionstid ska regleras enligt följande:
Genom gällande lagstiftning i den sökande partens medlemsstat i den mån de gäller fordran och/eller dokumentet som medger verkställighet av fordran.
Genom gällande lagstiftning i den anmodade partens medlemsstat vad gäller verkställighetsåtgärder i den anmodade medlemsstaten.
Preskriptionstiden ska, i enlighet med gällande lagstiftning i den anmodade partens medlemsstat, börja löpa från och med tidpunkten för direkt erkännande, eller från och med tidpunkten för godkännande, erkännande, kompletterande eller ersättande i enlighet med artikel 79 i tillämpningsförordningen.
Artikel 84
Säkerhetsåtgärder
På en motiverad begäran från den sökande parten ska den anmodade parten vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran, om detta medges enligt gällande bestämmelser i lagar eller andra författningar i den anmodade partens medlemsstat.
Vid tillämpningen av första stycket ska de bestämmelser och förfaranden som anges i artiklarna 78, 79, 81 och 82 i tillämpningsförordningen även gälla.
Artikel 85
Kostnader som uppstår i samband med indrivning
Artikel 86
Översynsklausul
Senast det fjärde fullständiga kalenderåret efter dagen för ikraftträdande av tillämpningsförordningen, ska administrativa kommissionen lägga fram en jämförande rapport om de perioder som anges i artikel 67.2, 67.5 och 67.6 i tillämpningsförordningen.
På grundval av denna rapport får Europeiska kommissionen om det är lämpligt lägga fram förslag om översyn av dessa perioder i syfte att väsentligt minska dem.
Senast den 1 maj 2015 ska administrativa kommissionen lägga fram en rapport som särskilt utvärderar tillämpningen av avdelning IV kapitlen I och III i tillämpningsförordningen, särskilt när det gäller de förfaranden och tidsfrister som avses i artikel 67.2, 67.5 och 67.6 i tillämpningsförordningen samt de indrivningsförfaranden som avses i artiklarna 75–85 i tillämpningsförordningen.
Mot bakgrund av denna rapport kan Europeiska kommissionen vid behov lägga fram lämpliga förslag för att göra dessa förfaranden mer effektiva och balanserade.
AVDELNING V
DIVERSE BESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 87
Läkarundersökningar och administrativa kontroller
Om den som får eller ansöker om förmåner, eller en medlem av dennes familj, vistas eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den medlemsstats territorium där gäldenärsinstitutionen finns, ska läkarundersökningen, utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser, på denna institutions begäran utföras av institutionen på förmånstagarens vistelse- eller bosättningsort i enlighet med de förfaranden som fastställs i den lagstiftning som den institutionen tillämpar.
Gäldenärsinstitutionen ska underrätta institutionen på vistelse- eller bosättningsorten om särskilda krav som, i förekommande fall, ska uppfyllas och om vad läkarundersökningen ska omfatta.
Institutionen på vistelse- eller bosättningsorten ska lämna en rapport till den gäldenärsinstitution som har begärt läkarundersökningen. Denna institution ska vara bunden av resultaten av den undersökning som görs av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten.
Gäldenärsinstitutionen ska förbehålla sig rätten att låta förmånstagaren undersökas av en läkare som den väljer. Förmånstagaren kan emellertid uppmanas att återvända till den medlemsstat där gäldenärsinstitutionen finns endast om han eller hon kan företa resan utan att det påverkar hans eller hennes hälsa negativt och gäldenärsinstitutionen står för utgifterna för resa och uppehälle.
Om en person som får eller ansöker om förmåner, eller en medlem av hans eller hennes familj, vistas eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än den medlemsstats territorium där gäldenärsinstitutionen finns, ska administrativa kontrollen, på denna institutions begäran, utföras av institutionen på förmånstagarens vistelse- eller bosättningsort.
Punkt 2 ska även tillämpas i detta fall.
Artikel 88
Anmälningar
Artikel 89
Information
Artikel 90
Valutaomräkning
Vid tillämpning av bestämmelserna i grundförordningen och i tillämpningsförordningen ska växelkursen mellan två valutor vara den referensväxelkurs som offentliggörs av Europeiska centralbanken. Den dag som ska gälla för fastställandet av växelkursen ska fastställas av administrativa kommissionen.
Artikel 91
Statistik
De behöriga myndigheterna ska sammanställa statistik över tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen och överlämna denna statistik till administrativa kommissionens sekretariat. Statistiken ska samlas in och sammanställas enligt den plan och den metod som administrativa kommissionen fastställer. Europeiska kommissionen ska ansvara för att sprida denna information.
Artikel 92
Ändringar i bilagorna
Bilagorna 1, 2, 3, 4 och 5 till tillämpningsförordningen och bilagorna VI, VII, VIII och IX till grundförordningen får ändras genom en kommissionsförordning på begäran av administrativa kommissionen.
Artikel 93
Övergångsbestämmelser
Artikel 87 i grundförordningen ska tillämpas på de situationer som omfattas av tillämpningsförordningen.
Artikel 94
Övergångsbestämmelser om pensioner
Om försäkringsfallet inträffar före dagen för ikraftträdande av tillämpningsförordningen inom den berörda medlemsstatens territorium och om ansökan om pension inte har beviljats före den dagen, ska en sådan ansökan prövas dubbelt, om förmåner till följd av försäkringsfallet ska utgå för tid före denna dag,
för tiden före dagen för ikraftträdande av tillämpningsförordningen inom den berörda medlemsstatens territorium, i enlighet med förordning (EEG) nr 1408/71 eller enligt avtal som gäller mellan de berörda medlemsstaterna,
för tiden från och med dagen för ikraftträdande av tillämpningsförordningen inom den berörda medlemsstatens territorium, i enlighet med grundförordningen.
Om det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i led a är större än det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i led b ska den berörda personen dock ha fortsatt rätt till det belopp som har beräknats enligt bestämmelserna i led a.
Artikel 95
Övergångsperiod för elektronisk överföring av uppgifter
Varje medlemsstat får tillämpa en övergångsperiod för elektronisk överföring av uppgifter enligt artikel 4.2 i tillämpningsförordningen.
Dessa övergångsperioder får vara högst 24 månader räknat från dagen för ikraftträdande av tillämpningsförordningen.
Om tillhandahållandet av nödvändig gemenskapsinfrastruktur (elektroniskt utbyte av sociala trygghetsuppgifter - EESSI) fördröjs väsentligen i förhållande till tillämpningsförordningens ikraftträdande, får administrativa kommissionen emellertid besluta om lämplig förlängning av dessa perioder.
Artikel 96
Upphävande
Förordning (EEG) nr 574/72 ska upphöra att gälla den 1 maj 2010.
Förordning (EEG) nr 574/72 ska dock fortsätta att gälla och ha kvar sin rättsverkan med avseende på
rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser ( 2 ), så länge som den förordningen inte har upphävts eller ändrats,
rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985 om teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för migrerande arbetare avseende Grönland ( 3 ), så länge som den förordningen inte har upphävts eller ändrats,
avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ( 4 ), avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer ( 5 ) och andra avtal som innehåller en hänvisning till förordning (EEG) nr 574/72, så länge som dessa avtal inte har ändrats med hänsyn till tillämpningsförordningen.
Artikel 97
Offentliggörande och ikraftträdande
Denna förordning ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska träda i kraft den 1 maj 2010.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA 1
Tillämpningsbestämmelser för bilaterala konventioner som fortfarande är i kraft och nya bilaterala överenskommelser för tillämpning
(som avses i artiklarna 8.1 och 9.2 i tillämpningsförordningen)
BELGIEN–DANMARK
Skriftväxlingen av den 8 maj 2006 och den 21 juni 2006 om avtalet om återbetalning av det faktiska beloppet för de förmåner som beviljats familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare som är försäkrad i Belgien, när familjemedlemmen är bosatt i Danmark, och pensionärer och/eller deras familjemedlemmar som är försäkrade i Belgien men bosatta i Danmark.
BELGIEN–TYSKLAND
Avtalet av den 29 januari 1969 om uttag och återbetalning av avgifter för social trygghet.
▼M6 —————
BELGIEN–SPANIEN
Avtalet av den 25 maj 1999 om återbetalning av vårdförmåner i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EEG) nr 1408/71 och 574/72.
BELGIEN–FRANKRIKE
Avtalet av den 4 juli 1984 om läkarundersökning av gränsarbetare som bor i ett land och är anställda i ett annat.
Avtalet av den 14 maj 1976 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativ kontroll och läkarundersökningar, som ingåtts i enlighet med av artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72.
Avtalet av den 3 oktober 1977 om tillämpning av artikel 92 i förordning (EEG) nr 1408/71 (uppbörd av avgifter för social trygghet).
Avtalet av den 29 juni 1979 om ömsesidigt avstående från återbetalningarna i artikel 70.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 (kostnader för arbetslöshetsersättning).
Administrativa överenskommelsen av den 6 mars 1979 om tillämpningsarrangemang för tillägget av den 12 oktober 1978 till konventionen om social trygghet mellan Belgien och Frankrike vad gäller bestämmelserna om egenföretagare.
Skriftväxlingen av den 21 november 1994 och den 8 februari 1995 om formerna för avräkning av ömsesidiga fordringar enligt artiklarna 93, 94, 95 och 96 i förordning (EEG) nr 574/72.
BELGIEN–ITALIEN
Avtalet av den 12 januari 1974 om tillämpning av artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72.
Avtalet av den 31 oktober 1979 om tillämpning av artikel 18.9 i förordning (EEG) nr 574/72.
Skriftväxlingen av den 10 december 1991 och den 10 februari 1992 om återbetalning av ömsesidiga fordringar i enlighet med artikel 93 i förordning (EEG) nr 574/72.
Avtalet av den 21 november 2003 om villkoren för avräkning av ömsesidiga fordringar i enlighet med artiklarna 94 och 95 i rådets förordning (EEG) nr 574/72.
BELGIEN–LUXEMBURG
Avtalet av den 28 januari 1961 om uppbörd av avgifter för social trygghet.
Avtalet av den 16 april 1976 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar, som ingåtts i enlighet med artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72.
BELGIEN–NEDERLÄNDERNA
▼M1 —————
Avtalet av den 13 mars 2006 om sjukförsäkring.
Avtalet av den 12 augusti 1982 om sjukförsäkring, moderskapsförsäkring och invaliditetsförsäkring.
BELGIEN–FÖRENADE KUNGARIKET
Skriftväxlingen av den 4 maj och den 14 juni 1976 om artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72 (avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).
Skriftväxlingen av den 18 januari och den 14 mars 1977 om artikel 36.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 (överenskommelse om återbetalning eller avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som tillhandahålls i enlighet med villkoren i avdelning III kapitel I i förordning (EEG) nr 1408/71), ändrad genom skriftväxlingen av den 4 maj och den 23 juli 1982 (avtal om återbetalning av kostnader som uppstått i enlighet med artikel 22.1 a i förordning (EEG) nr 1408/71).
BULGARIEN–TJECKIEN
Artikel 29.1 och 29.3 i avtalet av den 25 november 1998 och artikel 5.4 i den administrativa överenskommelsen av den 30 november 1999 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar.
BULGARIEN–TYSKLAND
Artiklarna 8–9 i det administrativa avtalet om tillämpningen av konventionen om social trygghet av den 17 december 1997 på pensionsområdet.
TJECKIEN–SLOVAKIEN
Artiklarna 15 och 16 i den administrativa överenskommelsen av den 8 januari 1993 om angivande av arbetsgivarens säte samt av bosättningsorten vid tillämpningen av artikel 20 i konventionen av den 29 oktober 1992 om social trygghet.
DANMARK–IRLAND
Skriftväxlingen av den 22 december 1980 och den 11 februari 1981 om ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som beviljats enligt försäkringen för sjukdom, moderskap, arbetsolyckor och arbetssjukdomar samt för arbetslöshetsersättning och av kostnaderna för administrativa kontroller och av läkarundersökningar (artiklarna 36.3 och 63.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72).
▼M6 —————
DANMARK–SPANIEN
Avtalet av den 11 december 2006 om förskottsbetalning, tidsfrister och återbetalning av det faktiska beloppet för de förmåner som beviljats familjemedlemmar till en anställd eller egenföretagare som är försäkrad i Spanien, när familjemedlemmen är bosatt i Danmark, och pensionärer och/eller deras familjemedlemmar som är försäkrade i Spanien men bosatta i Danmark.
▼M4 —————
▼M5 —————
▼M1 —————
▼M4 —————
DANMARK–PORTUGAL
Avtalet av den 17 april 1998 om partiellt avstående från återbetalning för vårdförmåner enligt försäkringen för sjukdom, moderskap, arbetsolyckor och arbetssjukdomar samt för administrativa kontroller och läkarundersökningar.
DANMARK–FINLAND
Artikel 15 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003: Avtal om avstående från återbetalning enligt artiklarna 36, 63 och 70 i förordning (EEG) nr 1408/71 (utgifter för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar samt för förmåner till arbetslösa) samt artikel 105 i förordning (EEG) nr 574/72 (utgifter för administrativ och medicinsk kontroll).
DANMARK–SVERIGE
Artikel 15 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003: Avtal om avstående från återbetalning enligt artiklarna 36, 63 och 70 i förordning (EEG) nr 1408/71 (utgifter för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar samt för förmåner till arbetslösa) samt artikel 105 i förordning (EEG) nr 574/72 (utgifter för administrativ och medicinsk kontroll).
DANMARK–FÖRENADE KUNGARIKET
Skriftväxlingen av den 30 mars och den 19 april 1977, ändrad genom skriftväxlingen av den 8 november 1989 och av den 10 januari 1990 om en överenskommelse om avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner samt administrativa kontroller och läkarundersökningar.
TYSKLAND–FRANKRIKE
Avtalet av den 26 maj 1981 om tillämpning av artikel 92 i förordning (EEG) nr 1408/71 (uttag och återbetalning av avgifter för social trygghet).
TYSKLAND–ITALIEN
Avtalet av den 3 april 2000 om uttag och återbetalning av avgifter för social trygghet.
TYSKLAND–LUXEMBURG
Avtalet av den 14 oktober 1975 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar, som ingåtts i enlighet med artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72.
Avtalet av den 14 oktober 1975 om uttag och återbetalning av avgifter för social trygghet.
Avtalet av den 25 januari 1990 om tillämpning av artiklarna 20 och 22.1 b och 22.1 c i förordning (EEG) nr 1408/71.
▼M1 —————
TYSKLAND–ÖSTERRIKE
Avsnitt II nummer 1 och avsnitt III i avtalet av den 2 augusti 1979 om genomförandet av konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 19 juli 1978 ska fortsätta att tillämpas på personer som utövat verksamhet som gränsarbetare den 1 januari 2005 eller före detta datum och som blir arbetslösa före den 1 januari 2011.
TYSKLAND–POLEN
Avtalet av den 11 januari 1977 om tillämpning av konventionen av den 9 oktober 1975 om ålderspensioner och förmåner vid arbetsolyckor.
ESTLAND–FÖRENADE KUNGARIKET
Överenskommelse som träffades den 29 mars 2006 mellan de behöriga myndigheterna i Republiken Estland och i Förenade kungariket i enlighet med artiklarna 36.3 och 63.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 om andra metoder för återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som tillhandahålls i enlighet med denna förordning av båda länderna, med verkan från och med den 1 maj 2004.
IRLAND–FRANKRIKE
Skriftväxlingen av den 30 juli 1980 och den 26 september 1980 om artiklarna 36.3 och 63.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner) och artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72 (ömsesidigt avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).
IRLAND–LUXEMBURG
Skriftväxlingen av den 26 september 1975 och den 5 augusti 1976 om artiklarna 36.3 och 63.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72 (avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som tillhandahållits enligt avdelning III kapitel 1 eller kapitel 4 i förordning (EEG) nr 1408/71, samt för de kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i artikel 105 i förordning (EEG) nr 574/72).
IRLAND–NEDERLÄNDERNA
Skriftväxlingen av den 22 april och den 27 juli 1987 om artikel 70.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 (avstående från återbetalning när det gäller förmåner som beviljats enligt artikel 69 i förordning (EEG) nr 1408/71) och artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72 (avstående från återbetalning av de kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i artikel 105 i förordning (EEG) nr 574/72).
IRLAND–SVERIGE
Avtalet av den 8 november 2000 om avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner vid sjukdom, moderskap, arbetsolyckor och arbetssjukdomar samt kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar.
IRLAND–FÖRENADE KUNGARIKET
Skriftväxlingen av den 9 juli 1975 om artiklarna 36.3 och 63.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 (arrangemang för återbetalning eller avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som tillhandahållits enligt avdelning III kapitel 1 eller kapitel 4 i förordning (EEG) nr 1408/71) och artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72 (avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).
▼M4 —————
SPANIEN–FRANKRIKE
Avtalet av den 17 maj 2005 om särskilda arrangemang för förvaltning och avräkning av ömsesidiga fordringar för hälso- och sjukvård i enlighet med förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72.
SPANIEN–ITALIEN
Avtalet om ett nytt förfarande för förbättring och förenkling av återbetalning av kostnaderna för sjuk- och hälsovård av den 21 november 1997 om artikel 36.6 i förordning (EEG) nr 1408/71 (återbetalning av vårdförmåner och moderskapsförmåner) samt artiklarna 93, 94, 95, 100 och 102.5 i förordning (EEG) nr 574/72 (förfaranden för återbetalning och försäkringsförmåner för sjukdom och moderskap samt sena fordringar).
▼M4 —————
SPANIEN–PORTUGAL
▼M3 —————
Avtalet av den 2 oktober 2002 om detaljerade arrangemang om förvaltning och avräkning av ömsesidiga fordringar för hälso- och sjukvård i syfte att underlätta och påskynda avräkningen av fordringarna.
SPANIEN–SVERIGE
Avtalet av den 1 december 2004 om återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som tillhandahålls i enlighet med förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72.
SPANIEN–FÖRENADE KUNGARIKET
Avtalet av den 18 juni 1999 om återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som beviljats i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72.
FRANKRIKE–ITALIEN
Skriftväxlingen av den 14 maj och den 2 augusti 1991 om villkoren för avräkning av ömsesidiga fordringar enligt artikel 93 i förordning (EEG) nr 574/72.
Den kompletterande skriftväxlingen av den 22 mars och den 15 april 1994 om villkoren för avräkning av ömsesidiga fordringar enligt artiklarna 93, 94, 95 och 96 i förordning (EEG) nr 574/72.
Skriftväxlingen av den 2 april 1997 och den 20 oktober 1998 om ändring av den skriftväxling som anges i leden a och b om villkoren för avräkning av ömsesidiga fordringar enligt artiklarna 93, 94, 95 och 96 i förordning (EEG) nr 574/72.
Avtalet av den 28 juni 2000 om avstående från återbetalning av de utgifter som avses i artikel 105.1 i förordning (EEG) nr 574/72 för kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar enligt artikel 51 i ovan nämnda förordning.
FRANKRIKE–LUXEMBURG
▼M4 —————
Avtalet av den 2 juli 1976 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar enligt artikel 105.2 i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972.
Skriftväxlingen av den 17 juli och den 20 september 1995 om villkoren för avräkning av ömsesidiga fordringar enligt artiklarna 93, 95 och 96 i förordning (EEG) nr 574/72 och skriftväxlingen av den 10 juli och den 30 augusti 2013.
FRANKRIKE–NEDERLÄNDERNA
Avtalet av den 28 april 1997 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar enligt artikel 105 i förordning (EEG) nr 574/72.
◄▼M4 —————
FRANKRIKE–PORTUGAL
Avtalet av den 28 april 1999 om särskilda detaljerade regler för förvaltning och avräkning av ömsesidiga fordringar när det gäller läkarvård i enlighet med förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72.
FRANKRIKE–FÖRENADE KUNGARIKET
Skriftväxlingen av den 25 mars och den 28 april 1997 om artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72 (avstående från återbetalning av kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).
Avtalet av den 8 december 1998 om specifika metoder för fastställande av de belopp som ska återbetalas när det gäller vårdförmåner enligt förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72.
ITALIEN–LUXEMBURG
Artikel 4.5 och 4.6 i den administrativa överenskommelsen av den 19 januari 1955 om tillämpningsvillkor för den allmänna konventionen om social trygghet (sjukförsäkring för arbetstagare inom jordbruket).
▼M4 —————
ITALIEN–FÖRENADE KUNGARIKET
Överenskommelse som undertecknades den 15 december 2005 mellan de behöriga myndigheterna i Republiken Italien och i Förenade kungariket i enlighet med artiklarna 36.3 och 63.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 om andra metoder för återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som tillhandahålls i enlighet med denna förordning av båda länderna, med verkan från och med den 1 januari 2005.
LUXEMBURG–NEDERLÄNDERNA
Avtalet av den 1 november 1976 om avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar, som ingåtts i enlighet med artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72.
LUXEMBURG–SVERIGE
Överenskommelse av den 27 november 1996 om återbetalning av utgifter på området social trygghet.
LUXEMBURG–FÖRENADE KUNGARIKET
Skriftväxlingen av den 18 december 1975 och den 20 januari 1976 om artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72 (avstående från återbetalning av de kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar som avses i artikel 105 i förordning (EEG) nr 574/72).
UNGERN–FÖRENADE KUNGARIKET
Överenskommelse som träffades den 1 november 2005 mellan de behöriga myndigheterna i Republiken Ungern och i Förenade kungariket i enlighet med artiklarna 35.3 och 41.2 i förordning (EG) nr 883/2004 om andra metoder för återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som tillhandahålls i enlighet med den förordningen av båda länderna, med verkan från och med den 1 maj 2004.
MALTA–FÖRENADE KUNGARIKET
Överenskommelse som träffades den 17 januari 2007 mellan de behöriga myndigheterna i Malta och i Förenade kungariket i enlighet med artiklarna 35.3 och 41.2 i förordning (EG) nr 883/2004 om andra metoder för återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som tillhandahålls i enlighet med denna förordning av båda länderna, med verkan från och med den 1 maj 2004.
▼M1 —————
NEDERLÄNDERNA–FÖRENADE KUNGARIKET
▼M4 —————
PORTUGAL–FÖRENADE KUNGARIKET
Överenskommelse av den 8 juni 2004 om fastställande av andra metoder för återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner som tillhandahålls av båda länderna, med verkan från och med den 1 januari 2003.
FINLAND–SVERIGE
Artikel 15 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003: Avtal om avstående från återbetalning enligt artiklarna 36, 63 och 70 i förordning (EEG) nr 1408/71 (utgifter för vårdförmåner vid sjukdom och moderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar samt för förmåner till arbetslösa) och artikel 105 i förordning (EEG) nr 574/72 (utgifter för administrativ och medicinsk kontroll).
FINLAND–FÖRENADE KUNGARIKET
Skriftväxlingen av den 1 och den 20 juni 1995 om artiklarna 36.3 och 63.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 (återbetalning eller avstående från återbetalning av kostnader för vårdförmåner) och artikel 105.2 i förordning (EEG) 574/72 (återbetalning av kostnader för administrativa kontroller och läkarundersökningar).
SVERIGE–FÖRENADE KUNGARIKET
Överenskommelse av den 15 april 1997 om artiklarna 36.3 och 63.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 (återbetalning eller avstående från återbetalning av kostnaderna för vårdförmåner) och artikel 105.2 i förordning (EEG) nr 574/72 (avstående från återbetalning av kostnaderna för administrativa kontroller och läkarundersökningar).
BILAGA 2
Särskilda system för offentligt anställda
(som avses i ►M1 artiklarna 32.2 och 41.1 ◄ i tillämpningsförordningen)
|
A. |
Särskilda system för offentligt anställda på vilka bestämmelserna om vårdförmåner i avdelning III kapitel 1 i förordning (EG) nr 883/2004 inte ska tillämpas Tyskland Särskild sjukförsäkring för offentligt anställda |
|
B. |
Särskilda system för offentligt anställda på vilka bestämmelserna om vårdförmåner i avdelning III kapitel 1 i förordning (EG) nr 883/2004, med undantag för artiklarna 19, 27.1 och 35, inte ska tillämpas Spanien Särskilt system för social trygghet för offentligt anställda Särskilt system för social trygghet för de väpnade styrkorna Särskilt system för social trygghet för tjänstemän och administrativ personal vid domstolarna |
|
C. |
Särskilda system för offentligt anställda på vilka bestämmelserna om vårdförmåner i avdelning III kapitel 2 i förordning (EG) nr 883/2004 inte ska tillämpas Tyskland Särskild olycksfallsförsäkring för offentligt anställda |
BILAGA 3
Medlemsstater som begär återbetalning av kostnader för vårdförmåner på grundval av ett fast belopp
(som avses i artikel 63.1 i tillämpningsförordningen)
IRLAND
SPANIEN
CYPERN
▼M3 —————
▼M6 —————
PORTUGAL
▼M6 —————
SVERIGE
FÖRENADE KUNGARIKET
BILAGA 4
Närmare uppgifter om den databas som avses i artikel 88.4 i tillämpningsförordningen
1. Databasens innehåll
En elektronisk katalog (URL) för de berörda organen ska ange
organens namn på det/de officiella språket/språken i medlemsstaten och på engelska,
identifieringskoden och den elektroniska adressen i EESSI,
deras funktion när det gäller definitionerna i artikel 1 m, q och r i grundförordningen och artikel 1 a och b i tillämpningsförordningen,
deras behörighet när det gäller olika risker, typer av förmåner, system och geografisk täckning,
vilken del av grundförordningen organen tillämpar,
följande kontaktuppgifter: postadress, telefon, fax, e-postadress och relevant URL-adress,
all övrig information som är nödvändig för tillämpningen av grundförordningen eller tillämpningsförordningen.
2. Administration av databasen
EESSI ska vara värd för den elektroniska katalogen inom Europeiska kommissionen.
Medlemsstaterna ska ansvara för insamling och kontroll av nödvändiga uppgifter från organen och för att alla uppgifter eller ändringar av uppgifter som ingår i deras ansvarsområde översänds i tid till Europeiska kommissionen.
3. Tillträde
Uppgifter som används i operativt eller administrativt syfte ska inte vara tillgängliga för allmänheten.
4. Säkerhet
Alla ändringar i databasen (nya uppgifter, uppdateringar, raderingar) ska registreras. Innan användarna får tillträde till katalogen för att ändra uppgifter ska de identifieras och auktoriseras. Före varje försök till ändring av en uppgift ska användarens tillstånd kontrolleras. En obehörig åtgärd ska avvisas och registreras.
5. Språk
Databasens allmänna språk är engelska. Organens namn och deras kontaktuppgifter bör även införas på det/de officiella språket/språken i medlemsstaten.
BILAGA 5
Medlemsstater som ömsesidigt fastställer maximibeloppet för den återbetalning som avses i tredje meningen i artikel 65.6 i grundförordningen på grundval av medelbeloppet av de arbetslöshetsförmåner som betalats ut enligt dessa medlemsstaters lagstiftning under föregående kalenderår
(som avses i artikel 70 i tillämpningsförordningen)
BELGIEN
TJECKIEN
DANMARK
TYSKLAND
NEDERLÄNDERNA
ÖSTERRIKE
SLOVAKIEN
FINLAND
( 1 ) EGT L 373, 31.12.1991, s. 4.
( 2 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 1.
( 3 ) EGT L 160, 20.6.1985, s. 7.
( 4 ) EGT L 1, 3.1.1994, s. 1.
( 5 ) EGT L 114, 30.4.2002, s. 6.
( 6 ) EGT L 209, 25.7.1998, s. 46.