15.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 13/13


Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 november 2010 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Stuttgart — Tyskland) — Verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot Gaetano Mantello

(Mål C-261/09) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Rambeslut 2002/584/RIF - Artikel 3 led 2 - Ne bis in idem - Begreppet ”samma gärning” - Möjlighet för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra verkställa en europeisk arresteringsorder - Lagakraftägande dom i den utfärdande medlemsstaten - Narkotikainnehav - Narkotikahandel - Kriminell organisation)

2011/C 13/20

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Stuttgart — Tyskland

Part i målet vid den nationella domstolen

Gaetano Mantello

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Oberlandesgericht Stuttgart — Tolkning av artikel 3 led 2 i rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1) — Principen ne bis in idem på nationell nivå — Möjlighet för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra verkställa en europeisk arresteringsorder som utfärdats i syfte att lagföra en person för en gärning som vederbörande redan har fällts för i en lagakraftvunnen dom i den medlemssatt som har utfärdat arresteringsordern — Begreppet ”samma gärning” — Situation där samtliga omständigheter bakom den europeiska arresteringsordern var kända av den utredande myndigheten i den medlemssatt som utfärdat arresteringsordern under det första straffrättsliga förfarandet, vilka dock av utredningstaktiska skäl inte utnyttjades

Domslut

Begreppet ”samma gärning” i artikel 3 led 2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna utgör — med avseende på utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder — ett självständigt unionsrättsligt begrepp.

Under sådana omständigheter som dem som är för handen i ärendet vid den nationella domstolen, där den utfärdande rättsliga myndigheten, som svar på en begäran om uppgifter enligt artikel 15.2 i rambeslutet från den verkställande rättsliga myndigheten, med tillämpning av nationell rätt och med beaktande av de krav som följer av begreppet ”samma gärning” i artikel 3 led 2, uttryckligen har förklarat att den tidigare dom som meddelats i den utfärdande medlemsstaten inte utgör en lagakraftägande dom som omfattar de gärningar som avses i arresteringsordern och att den domen således inte utgör hinder för den lagföring som avses i arresteringsordern, finns det inte något skäl för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra verkställighet med stöd av artikel 3 led 2.


(1)  EUT C 220, 12.09.2009.